The End

Det har varit en lång resa.
Jag har lärt mig mer under det här året i USA än vad man kan tänka sig.
Om det märks vet jag inte. Jag hoppas det.
Kommer som sagt att börja en ny blogg, men kommer nog inte att skriva lika mycket på den.

Jag hoppas att du har haft minst lika kul att läsa det jag skrivit som jag har haft att skriva den.
Vill även tacka extremt mycket för dom som följt bloggen, det betyder mycket. Tack!

Om du har gillat min blogg kommer du säkert att uppskatta dom här med:

http://www.vadeau.blogspot.com/
http://www.alltjaginte.blogspot.com/

The End.

http://livinglifeepic.blogspot.com/

London-Stockholm.

Det var mörkt på flygplanet. Det var natt. Jag sov inte ett dugg under hela flighten. Var inte heller trött så det kvittade.

Ett antal timmar senare kom jag till Heahrow. Jag såg inte norskan igen men jag var ju på egen hand nu.
Det var lite bråttom kände jag eftersom att planet hade varit lite försenat.
Men jag kom i tid. Stod i kö skitlänge för att jag behövde röntgas och grejer.
Hörde lite folk som pratade svenska vid gaten och det var ju lite coolt, men jag var för trött för att bry mig.
Gick på planet. Vi lyfte. Alltid lika cool känsla. Fjärde och sista gången jag skulle göra det i min rad av flighter.
Somnade ganska på en gång.
Missade frukost för att jag sov men frågade snällt så fick jag det.
Somnade igen. Sköööööönt.
Sen var jag framme, i Sverige.

Gick ut på samma ställe vi hade gått in när vi skulle till New York. Ingen större skillnad.
Tänkte nästan skrika ut något då jag kom ut, typ "I made it! I fucking made it!", eller "Sweden. Here I come, here I come..." Allt låter coolare om man säger samma sak två gånger i rad.

Kom in i landet för att jag visade mitt pass. Jag har aldrig fattat dom grejerna, men jag gör som samhället säger åt mig att göra. Så läge det inte är "hoppa ner för en klippa" eller "joina armén".

Hämtade upp mina väskor från rullbandet och var väldigt glad att alla var där säkert. Nu kunde jag ta det lugnt.
Gick mellow ut genom portarna och förväntade starkt att föräldrarna och bror skulle vara där. Det var dom. Som tur var. Dom hade filmkamera och grejer vilket var lite töntigt eller nåt, kommer kanske att uppskatta det i framtiden.

Åkte sen hem och hade trevligt.

The End 0.1

Dag 252: Coming home. To Sweden.

Igen är hemma här i SVERIGE som jag befinner mig nu, så jag passar på att göra klart den här bloggen.

Vaknade klockan sju.
Somnade om. Dumt beslut.

Mary väckte mig igen klockan nio. Duschade och klädde på mig. Sen packade jag lite det av det mesta som bara låg omkring i rummet. Fullt för tusan.
-I don't know if we'll make it... sa Mary.
Men WTF?! Du kan väl väcka mig liiiite tidigare?
Vi satte oss i bilen och Larry var inte med. Nähä. Tänkte på att vår sista konversation var det du läste och handlade om vad jag fick se på TV, inte -Hejdå...

Vi diskuterade på vägen om att när Mary sa att vi skulle åka klockan nio så var det nio, dusch var tydligen inte inräknad. Aja.
Kände mig lugn trots tidspressen.

Vi kom fram i tid. Bra.
Checkade in mina två väskor som varken var förstora eller för tunga. Phew!
Vi satt tillsammans på Sioux City airport tillsammans. Jag och Mary. Vår sista stund tillsammans i Amerika.
Vi sa adjö till varandra och hon såg till att jag kom in.
Jag pallar inte att skriva alla äventyr mellan flighterna, men fråga mig då du möter mig i verkligheten, om du känner för det.

Åkte från Sioux Ctiy, Iowa, till Minnesota. Från Minesota till Chicago till London hem till Sverige.
I Minnesota köpte jag en smoothie för 100 cent och typ tre mer dollarsh i växel. Det var ganska tufft att bära all min packning men eftersom att det finns rullband på flygplatsen gick det bara bra.
Flighten mellan Iowa och Minnesota gick bra. Man fick på salta jordnötter och dricka på varje flygtur. Det blev man inte mätt på och blev min föda till lunch. Grr.
I Minnesota träffade jag en norsk tjej. Jag satt vid min gate och chillade med min dator som inte fungerade med Internet om man inte betalade vilket jag tyckte var dumt. Jag bytte från dator till pokémon och sen kom hon. Vi tittade lite på varandra och sen såg hon min väska.
-Are you foreign exchange?
-Yes.
-Ah, I saw it on your bag. (Min STS-väska). What country are you from?
-Sweden.
-Oh really? I'm from Norway.

Dom sa att planet var en halvtimme försenat i högtalaren och att vi behövde byta gate. Rawr! Aja, alla som satt där bytte gate och jag också. Minnesota till Chicago gick faktiskt ganska fort, vilket var bra.
Vi anlände till Chicago som är en enorm flygplats. Jag såg norskan som vi kan kalla Terese.
Vi gick tillsammans för att hon visste lika lite var hon skulle som jag vart vi skulle gå. (Vi skulle nämligen båda till London och hade samma flighter).
Vi gick till någon gate efter att ha åkt ett "tåg" kan man väl kalla det. Det hade samma sträcka som från Skanstull till Slussen som är extremt långt för en fucking flygplats.

Vi kom dit, klockan var sju när vi skulle åka och det var konstigt eftersom att det var klockan inte i Nebraska. Jag blev även av med lite växel här med.

Vi träffade en annan norrman som också åkte med STS.
Vi gick på planet som var relativt stort. Resan skulle pågå i åtta timmar och det fanns TV-skärmar på varje säte. Najs!
Jag hade kollat upp på nätet vilka filmer som skulle visas och blev besviken. Men nu såg jag i flygplanstidningen att det var ett mycket bättre supply av filmer.

Jag såg Benjamin Button, Gran Torino och Yes Man.
Benjamin Button var väldigt bra. Kanske lite för lång för min smak men allt smink/alla masker var ju så grymt bra så det gjorde inget.
Gran Torino var jättebra. Yes Man var rolig.

Dag 256: Scared.

Imorgon åker jag. Eller rättare sagt idag efter som att klockan är över tolv.
Jag vill faktiskt åka hem.
Jag tror att både Mary och Larry är lite pissed på mig. Men vad vet jag?

Vaknade och började packa.
Allt för precis plats, väger perfekt och det svåra kommer att vara att checka in tror jag fast ändå inte. Allt känns jävligt lätt.
Mary kom sen hem och försökte hjälpa till. Ja, "försökte". Hur ska man tänka när man packar? Optimistiskt eller pessimistiskt? Jag väljer att tänka, " det här kommer att fungera!", men det kanske inte alltid är bra att tänka med tanke på alla reglerna.
Det var en flärp på min nyinköpta bag som hon inte trodde på. Om den öppnades blev utrymmet större men hon trodde att dom inte skulle acceptera det.
-Why?, frågade jag.
*Ryck på axlarna*
BS tänkte jag och zippade upp dragkedjan.

Gick till Daniel sen för ett sista adjö.
Han hade varit på en jobbintervju och låg och sov när jag kom. Jag gick ut och hoppade på hans studsmatta så han kunde vakna ordentligt. Big mistake.
Jag hoppade ett litet tag. Fick idén "Ah! Jag ska göra en volt! Jag var ju liksom på konsert och crowd surfade igår."
Hoppade.
Fuck.
Slog i knät i hakan. Ajajaj. Det var ju dumt.
Fortsatte att hoppa och hakan kändes öm vilket är en konstig känsla. Tog mig på hakan och det kändes blött.
Blod. Fan.
Gick in igen.
Tvättade hakan och såret såg ganska djupt ut. Väckte Daniel för att få ett plåster. Han tvättade även med alkohol vilket kändes bra. Det kommer nog att bli ett litet ärr, men alla badasses har ju det.
Vi spelade TV-spelet Fallout 3 som var kul.

Sa hejdå till honom FOREVER! men ändå inte.
Jag sa även "May the Force be with you. Always."

Kom hem och hade min Last supper. Korv med bröd.

Gick sen till nedervåningen för att se på TV.
Våra TVsar (plural av TV någon?) är ihopkopplade med boxarna så att om man ser på något i ett rum så ser man det i ett annat.
Anyhow, I was watching South Park. Exakt det här avsnittet. Larry satt i sitt kontor och såg på TV också, så han såg mitt program.
Helt plöstligt öppnade han dörren och sa.
-You have to change the channel.
WTF? You have to FUCKING FUCKING kidding me?
-Ehh... Okay.
-They were taking the Lords name in misuse. It's a dirty show.
-Okay...
-You have to change the channel, it's ungodly. We don't do that in our house.
-Okay... sa jag speachless. Tänkte över vad som hade händ då han gick tillbaka till sitt kontor och jag bytte kanal. Wow... Wtf just happened?
För första gången blev jag rädd för religon och för Larry.
Det var ju så dumt. Det var en animerad ängel som hade sagt "God damned". Se klippet.
Jag fattar inte religon och kommer aldrig att göra det. Jag vill däremot lära mig mer om varför han blev så upprörd.

Gick upp till uppervåningen. Slog på TVn som inte var kopplad till något annat vad jag visste. Larry kom upp. Jag ville att han skulle säga något så vi kunde ha en diskution där jag vann hardcore. Men han sa inget. Han gick till sitt sovrum.
Jag såg på Robot Chicken.
Larry kom ut igen.
-Is this the same show that I told you not to watch.
-Nope!
-Well, it's pretty dirty too.
-Okay, I'll change it, I'm going to bed anyway.
Rawr.
I'm a dinosaur who had some weird last days in America.

Dag 253-255: Mosh Pit Madness alt. Crowd Surfing I

Okej...
Nu blir det lite cross-over med bloggen. Du vet att jag hamnade i trubbel sist.
Lol, trubbel, det låter som något en halvbra tecknad Disney-serie skulle kunna ha som ord, men det finns väl ingen bra översättning till det och "I got in trouble" är det man säger i det här landet.

Till alla "fans" där ute så kan jag säga att det här inte kommer att vara slutet för mig och bloggning. Jag kommer att ha en ny blogg som jag länkar till i slutet av den här resan. Känns lite fjolligt att blogga ibland, men det är ganska kul att skriva av mig. Så länge mitt liv håller sig ganska intressant så antar jag att det är kul att läsa också.

Let's count days off.

Söndag: Vi åkte tidigt till Sioux City. Jag handlade en del och... vänta nu. Jag hör ett ljud. Det låter som någon dricker. Ah... Det är bara hunden som slickar sig i skrevet.
Moving on.
Ehh...
Det var det vi gjorde. Jupp, pretty much.

Måndag: Daniel ringde. Jag tänkte ringa men han hann först. Nice. Jag gick hem till honom och Brandyn var där också. Vi såg en film. Sen kom Erika (Bradyns flickvän) och vi gick på bio tillsammans och Scott var med också. Jag vet inte om jag nämnt honom, men han är ganska viktig i min saga.

Vi gick först till Hardee's som har extremt goda hamburgare. Varför finns inte det i Sverige? Eller KFC? För onyttigt? Bullshit säger jag.
Sen gick vi till bion och såg Terminator: Salvation.
Ett antal dagar innan Sverigepremiären antar jag????? YEah!?!

Rekommenderar den starkt. Tror inte att man behöver ha sett dom andra filmerna, men veta lite vad som hänt för så var det för mig. Blev sugen att se dom andra däremot.
Märker att dom flesta katastrof-filmer i framtiden ligger närmare nutiden. Terminator utspelade sig 2018.
Efter filmen åkte vi hem. Jag gick hem till Daniel (som du vet). Spelade Resident Evil 5. Det spelet utspelade sig 2009 i Afrika. Så jag lärde mig att det finns zombisar i Afrika. Thanks technology!
Kom hem runt 3.30 på natten/morgonen och dörren var stängd.
Knackade på och Mary vaknade.
-Where have you been? It's almost four in the morning Fred, sa hon nyvaken.
-I'm sorry, I was at Daniel's...
Somnade och nu var det...

Måndag: Vaknade av att Daniel knackade på. Klockan var typ elva och jag hade inte vaknat. Ingen annan var hemma för att dom jobbade insåg jag.
Jag duschade och sen gick vi hem till honom. Han frågade om jag ville gå på konsert.
The Offspring. Jag antar att deras mest kända hit är "Pretty Fly (For a White Guy).
Jag visste inte riktigt. Jag ville gå för att det skulle vara ett trevligt avslut med honom och för att jag gillar The Offspring. Men med tanke på hur "the Mary-Situation" var.

När vi kom hem till honom så spelade vi TV-spel som var en överraskning för oss båda. Not.
Bobby kom sen (som också skulle gå och hade min biljett(som jag inte behövde betala för, men jag sa tack för dom som inte tror att jag gjorde det).
Brandyn kom och vi åkte någonstans för att han behövde köpa arbetskläder och sen hade han bråttom... Vi sa hejdå för sista gången FOREVER, men ändå inte. "I'll be back"-.-

Bobby åkte hem till sig och jag och Daniel dödade tid som gick långsam. Vi åkte till Scott som jag också sa hejdå till FOREVER!
Efter det åkte vi med Bobby till "vårat hem" för att jag behövde veta om Mary var ok med det med tanke på gårdagen. Vi gick in.
-Hi Mary... I'm so sorry about yesterday...
-If you were my child, you would have been grounded.
-Okay... I can see that... This is absolutely not the time to ask you this, but can I go to a concert?
-Who's playing?
-The Offspring.
-Where is it?
-Sioux City.
(Tystnad)
-Okay, I guess you can go.
-Yes! Thank you so much, sa jag och kramade henne kärlekslöst för att hon stod och diskade... Haha.

OH YEAH!!! We're going to The Offspring motherfucker!!!
Pedal to the metal. Brännt gummi. Vi var på väg.

Vi bytte biljetter och grejer för att vi hade två sittbiljetter och en ståbiljett.
Alla oss kom ändå in på golvet för att vi var streetsmarta antar jag...

Två förband och grejer.
Livemusik är ju oftast alltid bättre, inte på skiva däremot, men i verkligheten. Att vara nära bandet och i publikhavet är en känsla i sig. Ahh... (Bör nämna att jag bara varit på två konserter men båda två var väldigt bra.)
Sen kom The Offspring!
YEAH!!!
Både jag, Daniel och Bobby crowd surfade, eller publiksurfade som svenska översättningen blir. Det gick så fort och smidigt att jag knappt märkte något, men kul var det.
Det var en "mosh pit" (wikipedia "moshing") som vi ibland gick in i men man ville egentligen inte bli indragen i.
*Angående videon så rekommenderar jag att du antingen sänker eller stänger av ljudet, speciellt om du är på arbetet... Det var inte riktigt så vilt som på videon heller. Det stod inte heller idioter och slog i luften för att ha ett eget område. I Iowa är man snäll. Till och med när jag skulle crowd surfa så hjälpte några okända mig.
Det var trångt som fan och jag svettades så fort jag kom mot scenen. Man blev ibland så tryckt mot varandra att lungorna pressades, haha.
Kanske inte något att skratta åt, det finns ju konserter där folk blir våldtagna och dödade. *Host*Slipknot*Host* läser nu om Crowd surfing att 9 personer dog under Roskilde för att dom gjorde det.

Hursomhelst. Music to the people.
Vi åkte hem svettiga och utmattade.

Dag 250-253: God is great, beer is good and people are crazy

Det närmar sig slutet på den här bloggen.
Jag vill avsluta starkt och kommer att beskriva alla sista dagarna med åtminstone någon information. Ok, here we go.

Torsdag: Började packa lite lätt. La ner alla kläder jag inte kommer att ha dom här sista dagarna i resväskan. Jag har konstverk från bilden som ska hem. Men en del var för stora för väskan så jag gick till skolan för att skära ner dom med en "paper cutter". (Känns som om att det kommer att ta ett tag innan jag lär mig svenska igen.)
Anyhow. Idag var det dom andra elevernas sista dag i skolan så det var typ enda chansen för mig att se en del av dom igen. FOREVER.
Nä, jag kommer att komma tillbaka om jag har mycket pengar vid tillfälle.

Jag behövde dessutom lämna in mitt track gear till Mr. Uldrich. Jag hade gjort det men det var inte samma som jag hade i början av året...

Jag gick till skolan och sa Bye till en del. Det var nästan sorgligt...;(
Men men.
Life goes on. Every end has a new beginning.

Gick hem.

Fredag: Vaknade vid tolv. Grr. Gillar inte att slösa bort halva dagen...
Vi åkte till Sioux City på eftermiddagen och jag köpte en del grejer att ta hem. Under bilresan lyssnade vi på Country. Inte mitt beslut men ändå. Det var en låt som faktiskt heter "People are crazy" som spelades. Läs texten till den. Sjuk.
Jag frågade min kompis om han gillade Country och visste att han skulle säga nej. Istället hittade han på hur Country låter. Det var typ "I like to drink beer, I badger and I like to drive my pick-up."
Det var nästan sorgligt att låten jag hörde lät så.
Kom hem.
Somnade sent.

Lördag: Zoo!
Vi åkte inte till Omaha Zoo, utan ett i Sioux Falls. Det var bättre tyckte dom för att man inte behövde gå så mycket. Jag höll med, trots att jag tyckte att det var en amerikansk kommentar att säga "djuren ligger för långt borta från varandra", för att jag fick ont i benen.
There were lions and tigers and bears. Oh my!
Nej, det fanns inga lejon. Bara uppstoppade, tyvärr. Döda djur är inte riktigt min grej, trots att man kan säga "Men elefanten var sjuk, den skulle dö ändå..."
Aja, djurparken var kul. Jag tycker att barn ska gå dit mer, det var ganska mycket folk för att vara så litet zoo och att det var mulet, och det var bra.

Jag måste bara lägga in här att när vi gick omkring i djurparken, kollade på djur och blev facinerade av hur dom var, så sa Larry typ, "Yup, it's fascinating with God's creations, he really must have known what he was doing"...
Jag log tills han sa det, sen fick jag ett ansiktskuttryck som Eric Cartman i South Park kan få. Ögonen var halvt slutna munnen dumt öppen och tänkte nu i efterhand lägga kommentaren "Yup and I'm so glad that Santa Clause can give all his presents in such a short time, all around the world!", men det gjorde jag inte. Ignorerade det och lät han tro vad han vill.

Djurparken var rätt cool antar jag. Det var en kul grej att göra med dom i "slutet".
Efter zoot åkte vi till en massa andra affärer. Det var inte lika kul...
Aja.


Dagens klipp:

6 years.

Beard.