Dag 83; Goodbye Sid.

Jag låg i sängen och lyssnade på den döende utredningen.
Det lät som Sid var på väg att förlora. Pengarna han förlorat var först 50, sen 70 då Betsy hade kommit, och till sist 20 när han förlorade antar jag.
Klockan var runt ett, vid två hörde jag galgar med kläder dras mot min vägg vid huvudet vilket gjorde det svårt att somna. Det var från Sids garderob som låg brevid mitt rum som det lät från.
Det enda slutsatsen jag kunde dra från det hela var att han packade sina väskor för att åka till Minnesota. Jag visste inte varför han gjorde det nu, eftersom att ingen kunde köra honom någonstans på minst ett par dagar. Jag trodde att det som skulle ske nu var att han skulle följa med till Mall of America och stanna i Minnesota hos sin morbror och moster. Men jag hade fel.

Jag sov i fem timmar till klockan var sju och vaknade ovanligt pigg. Jag skulle inte nåt av gårdagen förstöra mitt vanliga liv.

Duschade. och när jag skulle gå till skolan träffade jag Larry.
-Oh, hiya Fred, I have to show you something, sa han och vi gick in i Sids rum som var tomt (!), och redan väldigt utstädat.
-So he left, huh?, frågade jag.
-Yes and there is a twenty dollar bill back here, sa han och pekade bakom hans bokhylla.
-Huh... Jag var shockad men visste nästan att det skulle hända.
-Yeah, he left this morning.
-Well, I better go to school.
-You have a nice day.
-You too Larry, you too.
-Thank you Fred.

Jag gick upp för Allens backar (som jag kommer visa bilder på senare) och försökte få ihop det mesta. Nu var det min tid att glänsa. (Eller nåt).

-Where is Sid, anyway?, sa Dylan på World Historylektionen. Jag sa att han hade gjort nåt dumt och att jag skulle berätta sen, men att han var på väg till Minnesota nu.

Jag berättade för vissa om vad som hänt om det lilla jag visste...
När jag kom hem fick jag reda på allt av Mary som hade alla små detaljer från gårdagen.

Såhär var det ungefär;

Sid hade sagt till Mr. Kort (rektorn) för två veckor sen att han hade tappat 50 dollar och att han visste vem det var.
Mr. Kort trodde han bara hade lagt dom på fel ställe, men frågade Sid om han hade nåt emot om han berättade. Det hade han inte och sa att han trodde att det var jag (Fred Nyman).
Jag talar för mig själv, sanningen, och rättvisans namn när jag säger att jag aldrig har tagit några pengar eller har varit i Sids rum när han inte varit där.
Han hade dessutom sagt att han saknade pengar till sin familj och David, som tar hand om oss i Nebraska, men som är i Arizona.

Sids pappa, som är problemet till det hela egentligen har förstås blivit orolig för Sid med hela Fayette-situationen, och i sin tur inte litat på Mary.
Det som hände igår var att Sid sagt att han saknade pengar och rent utav anklagade oss för att ha tagit pengar.
-All I'm saying is that there are four of us in this house, sa Sid men räknade bort sig själv på direkten, och sa att han litade på mig. Mmhmm. BS, tänker jag nu.
-So you are accusing all of us now?, sa Larry.
-That's not what I meant.
-Oh, well that's the way I'm taking it, sa Larry.

Jag frågade Mary var han var nu, och det visade sig att han inte alls var på väg till Minnesota, utan han var kvar i Nebraska och hade blivit skjutsad till hennes hem för yttligare undersökning om vad som skulle hända...
Dom hade åkt mitt i natten.
Sid kanske stannar kvar i USA om han får en ny värdsfamilj.
Han kanske stannar kvar i Allen.
Han hade sagt till Betsty att han skulle ta honom till Minnesota direkt dagen efter hon hade tagit honom.
Hon hade inte gjort det, så nu stämmer Sids familj henne för det...

Det är mest uppfuckat...

För att summera allt så är Sid ute ur huset och kommer aldrig att bo här något mer.
Jag är glad att jag är det enda barnet nu och hade egentligen inte nån bra kontakt med honom...

Dag 82; The Windy Day.

Jag vaknade vid 12 och duschade en halvtimme.
Såg på TV, idag skulle vara en tråkig dag. Telefonen ringde under Gordon Ramseys Kitchen Nightmare's. Jag svarade inte.
Väntade.
-Hello, this is Larry, svarades det och det lät på telefonsvararen, så att jag kunde höra hela konversationen.
-Hi, this is Brandyn. Is this Fred or Sid?
-Oh, wait..., sa Larry.
Yes! Brandyn!
Fredagen innan hade vi sagt att vi kanske skulle se en film tillsammans.
Jag fick telefonen och vi bestämde att vi skulle se en film, Sid skulle också följa med.
Jag frågade om det gick bra med Mary, och det var bra.

Jag hörde Blazer skälla och visste att han var här.
Jag såg Daniel komma mot dörren. Nice, han skulle också med.
När jag öppnade dörren sprang Blazer ut, det skulle han inte. Det blåste som fan.

Aja, det sket vi i och åkte iväg. Vi åkte Brandyns minsta lilla Mustang man kan tänka sig.

En halvtimme senare var vi i Sioux City.
Åt på Burger King.
Kollade i en TV-spelsaffär i en timme.
Gick till bion.
Såg Max Payne. 2½ av 5 får den.

Sen åkte vi hem där fläskkotletter väntade. Jag visste att vi hade kommit en timme senare än middagstid, klockan sju, men det gjorde inget.
Sid hade telefon med sin moster i Minnesota.
(Innan jag fortsätter så är det här saker man bör veta);
Sid vill åka till hans morbror och moster (ingifta på nåt sätt) i Minnesota och fira jul.
Mary sa att när vi åker till Mall of America så skulle vi möta dom där, och kanske äta tillsammans.
Sid har också frågat mig, efter den första månaden vi var, om det var försent att byta värdsfamilj.
Han har dessutom indirekt sagt att han inte gillar att bo här. Han hade önskat att bo på västkusten, så där ville han bo egentligen.
(Fortsätter...)
Okej, efter jag ätit min goda fläskkotlett så kom Sid tillbaka efter att ha snackat med sin moster, och jag gick till mitt rum. Sen kom jag tillbaka för att Mary frågade om jag ville ha cake (sockerkaka med frosting), den åt jag i ett nafs och gick ännu en gång tillbaka till mitt rum.

(Följande historia kommer från samlad fakta av mig.)

Under tiden jag var i mitt rum händer det här;
-Mary... My dad... There is something I have to tell you, säger Sid.
-What?, säger Mary.
-I lost 50 dollars here, säger Sid
-Are you sure you haven't just misplaced them?, frågar Mary
-No I think someone, in this house took them, säger Sid
Mary frågar tre gånger om det hon hört är sant, och ringer Betsy. Vår nya områdesrepresentant.
Mary börjar gråta tror jag.
Mary går till mitt rum.
-Come Fred, we have to talk, sa Mary.
Jag såg att hon grät och hade ingen aning om vad som hänt, men följde lydigt med.
Har nån dött? Nej, Larry gråter inte eller ser ledsen ut.
Har jag gjort nåt? Tror inte det.

-Have a seat.
Jag satt mig ner och det var en film med Dolf Lundgren som ljudet var avstängt på.
-Betsy is on her way here.
-Okay... Sa jag förvirrat.
-Have Larry or I ever taken any money from you?, frågade Mary mig med en bristande röst.
Oh, shit, tänkte jag. Dom är ankalgade av Betsy för att ha tagit pengar.
-No, you have not taken any money, sa jag, för det har hon inte.
-Sid thinks Larry or I have taken money from him, sa Mary.
-I did not say that. I said that there are four people in this house and 50 dollars are missing on my desk.
-So now you're accusing Fred and Larry too?, frågade hon.
-No, I trust them..., sa Sid.

Aja, jag orkar inte skriva det här i konversationsform men det som hände var att Sid hade blivit av med en tjugodollarssedel från sitt skrivbord. Sen hade han ringt en kille som heter David, som jobbar i Arizona för STS, han tar han om oss i Nebraska. Han hade ringt till sin familj också och dessutom pratat med Mr. Kort, vår rektor på skolan och altså Marys Chef (!) om att hans pengar hade blivit stulna... När hon hörde det gick hon fram till Sid och sa;
-This sad that you've made me today, will you never make me again. Ever..., och så gick hon ut från vardagsrummet.
Det var tyst en lång stund, men man hörde vinden dra igenom enormt.
-I don't understand why she's getting upset, sa Sid.
-She loves you Sid. She took you in your home, and then you accuse her for taking your money, of course she is going to get sad, sa Larry, och jag höll helt med.

Dom fortsatte argumentera och jag kunde gå tillbaka till mitt rum.

Såg ett avsnitt av "Weeds" som tog en halvtimme. Bra serie för dom som gillar TV.

Jag hörde att Betsy hade kommit, men jag ville inte bli mer involverad i det hela och gick inte ut.

Mary kom in, hon grät inte längre utan såg bara trött ut.
-Can I talk with you?, frågade
-Yeah, sure, what has happened?, frågade jag.
-Well Sid want's to go to his aunt and uncle in Minnesota.
-So he's not staying here, sa jag.
-No. I said to Betsy, I don't want him here. And he said he doesn't want to be here.
-Oh..., Jag tänkte att det var nog bäst med tanke på hur det skulle vara vid middagsbordet dagen efter. Det var det första som kom upp i skallen.

-Now... I got to ask you. Do you still want to live here?, frågade hon och jag såg hur hon skulle bryta ihop om jag hade sagt nej. Men jag tycker om att vara här, Allen är trevligt, du borde komma förbi om du har tid nån gång.
-...Yes, I want to stay here. Very much.
-Thank you , sa hon och vi kramades och hon började gråta.
Hon gick därifrån och klockan började bli mycket.
Jag såg ett till avsnitt Weeds och gick för att borsta tänderna. Nu satt Larry, Sid, områdesrepresentanten Betsy och Mary i köket. Jag stod i tvättrummet i en halvtimme och hörde allt ifrån köket. Det jag kan säga var att Sid förnekade det mesta och jag blev otroligt inresserad av lag och straff...
Klockan blev 12 och en annan dag som fortsätter imorgon.

Dagens låt;

All the Young Dudes av Mott the Hoople.

Dag 81; All American life.

Vaknade klockan sju, trött som en drogad tiger, och gick och duschade, idag skulle jag, Sid och Larry åka till Iowa där Sarah Palin skulle tala (se min högupplösta bild...).
Varken Mary eller han är särskilt intresserade av valet, men vi hade fått biljetter av Larrys son, och han tyckte att jag och Sid kanske skulle tycka att det var kul att se.

Vi mötte hans son med familj på en parkeringsplats, och det var kallt som tus

Sen åkte vi en skolbuss från parkeringen till en skola där hon skulle prata. Det var faktiskt för långt för att gå, inte för att alla var för lata för att gå…

Vi stod I en kö som var väldigt lång och det var minusgrader, brr.
I kön stod det an mamma i 40+åldern med sin son som kanske var 19 som inte var så intresserad av det hela. Hon pratade om att det var hans generation som gjorde att folk inte röstade... Och så sa hon att i dom skulle vara glada att dom hade demokrati för att i andra länder så hugger dom av händerna om man röstar...

På vägen dit stod det folk och försökte sälja pins som kostade "one for five". 5$ för en pin som säkert var gjord i Kina med olika “putslustiga” slogans. Eller vad sägs om “NOBAMA”? Helkul eller vad?
Eller Annoy a liberal, vote republican, och så var det en smiley...
Under talet sen sa hon typ också, vi vill ha frihet, men tyckte inte om liberaler, vad är skillnaden någon, (Petter?)

Vi kom tillslut in efter en halvtimmes väntan I kylan. Det var en stor skola och vi fick gå igenom metalldetekotrer.

I gympasalen, där talen skulle hållas, satt vi högt uppe, och jag fick sitta bakom en grovt överviktig kvinna som luktade mandariner och lite svett.
Jag hade svårt I början men sen kunde jag nästan associera lukten med jul eftersom att det var mandarin, men eftersom att jag visste att den kom från någon så var det ändå svårt.
Vi pledgade allegiance till the flaggan of Amerika och sjöng nationalsången. Fast jag gjorde inget av det. Jag kunde iallafall hålla handen på hjärtat.
Det började, och Amerikanare är ena jävlar på att applådera och jubla.
Det kom in en kille som satt var politiker I Iowa, och så fort han sa "Sarah Palin" så jublade alla.
Det var ett antal som talade innan hon kom, men så här var stämningen;

...Det ska ligga ett klipp här, men Blogger funkade inte så bra på det sättet.

Jag tyckte det var coolt att se en person som lika gärna kan bli USAs nya president om några år, och att jag har foton och filmer på något som börjat “litet” och som säkert kommer att växa in i historien.
Jag kunde hålla med lite om åsikterna, men om jag var Amerikan kunde jag säkert associera bättre.
Jag är på väg att bli intresserad av politik, dels av det här, men av Civics också.

Sen åkte vi och åt på en nyöppnad buffe sen tre dagar tilbaka, det var fullproppat pga den goda maten. Jag tog lite av varje, mest kött, men också friterade små räkor, vårrullar och yakiniku med ris.
Efterrrätten var en morrrotskaka, men den hade äppelbitar I sig, så jag åt mest överdraget på den. Jag tog en näve kakor också, en brownie och två kokosbollar. I Sverige har vi kokosbollar med havre och när man gör dom så tänker jag alltid, oj vad lite smör och vad mycket havre. I Amerika består bollen av tre ingredienser, artificiell kakao, artificiellt smör, socker och färgat strössel. Mmmmm, det fastnade länge bland tänderna, det klibbade sig liksom fast.

Sen åkte vi till Wal-Mart och Larrys son hade åkt hem. Jag köpte batterier och sockerfritt tuggigummi som var bra för tänderna.
Där hade dom trumsettet till Rock Band, det var en massa skitungar där utan taktkänsla som försökte, jag ville jättegärna, men väntar till Guitar Hero: World Tour.

Jag köpte dessutom ett coca-cola case med 12 burkar som bara är mina. Hm, vad kan det kosta I Sverige? 100 kr? 125?
Jag köpte 12 burkar för 4 dollar, ett riktigt kap, 32sek i nuläget.

Dagens landsslogans;

Sverige: Lagom är bäst

USA: I want it all. NOW!

Dag 80; The Dome.

Vaknade, gick till skolan.
Det var match idag i "The Dome" så vi hade vita jerseys så oss.

Dagen höll på till vi hade bild. Min bildlärare fyllde år idag, så vi fick popcorn på en papperstallrik, en liten Reese's peanut buttercup, en lång klibbig godisrem och välja mellan fem olika läsk.
Det var trevligt och jag är nästan klar med min teckning

Klockan 3.45 satt vi på bussen, på väg till The Dome… (Tunga hjärtslag)…

Det var ungefär son Globen. Men vi fick vara där nere där man vill vara.
Om vi inte vann den här matchen så var det slut för oss, sa Mr. Uldrich.

Bara dom bästa spelade, alltså inte jag, utan bara varsity. Vi andra stod på sidan. Det blev varmt, och det var ganska lite folk I publiken, men det gjorde inget, för vi var på väg att vinna I dom sista minuterna.
Jag frågade vad som hände om vi vann, och vi skulle få en till vecka practice, sen skulle vi få tuffa tröjor, så det var väl bra…

Vi vann!
Jag vet inte vad jag tyckte om det, vi får en vecka mer iskall practice, men tröjor som bevis på att Allen Eagles äger.

Efter matchen bytte vi om I omklädningsrummen där, sen fick vi pizza från Pizza Hut. Vi stannade kvar och såg på matchen som spelades efter oss, för att ett av dom lagen skulle vi möta I playoffs, dit vi hade kommit när vi vann.

Jag var smått intresserad

Efter det åkte vi hem, och jag var stentrött.

The Future of Fred Nyman.

เฟรด. Det är mitt namn på Thailändska, och om du inte har fattat det så tog jag reda på det av Sue.

Back to the subject, my future.

Efter det här året kommer jag tillbaka till Sverige och det är tre eller två års skola som väntar. Jag vet inte om jag vill gå på Futurama som jag tänkte, jag gillar film och foto och så, men jag brinner inte för det så mycket.

Jag älskar SO, om hur människor tänker i situationer och varför.
World History, Civics, Art och PE (idrott) är mina favoritlektioner i skolan nu.
Art är ett intresse, inte ett jobb enligt min åsikt. En inom idrott vill jag inte jobba, jag har inte den bestämdheten att bli bättre fysiskt, men jag vill i allafall vara fit.

Jag hatar matte, så skolan jag vill gå på ska helst inte ha nån matte eller NO.
När jag gått ut gymnasiet blir det väl universitetet. Då är man vuxen, så då blir det egna beslut som gäller. Jag är rätt bra på att hålla reda på mina grejer så jag kommer nog inte bli vräkt på direkten...Lol

Jag tycker jag är en minimalist och när jag kom hit så hade jag bokstavligt talat mitt liv i två resväskor
I min lägenhet (eller hus, vem vet) har jag få saker som är ett MÅSTE;
Diskmaskin (hatar att diska)
TV (duh)
Dator (duh)
Tvättmaskin (vill inte gå upp tidigt en helg för att tvätta i en tvättstuga)
En stor skål med m&m's.
Nutella.
....
And that's it!

Till en början kommer det säkert att ligga pizzakartonger och smutskläder på golvet, men efter att jag pluggat klart och börjat jobba så har det säkert ändrats.

Till en början vill jag Rock n' Roll All Nite And Party Every Day, men efter ett tag måste jag se fram i tiden.
Vid 28 vill jag skaffa pengar och leva på nudlar varje dag för att spara, men sen vill jag skaffa familj.

Helst av allt vill jag bo i ett slott, det är liksom min drivkraft i livet, att skaffa pengar och bygga ett eget slott, brick by brick.
Om du skrattar nu så; F U. Whatever, I do what I want.

När jag blir gammal vill jag vara tjock och ha njutit av världens mat, sitta i mitt slott, ha en massa barn, sitta och äta och dricka framför en brasa i en mysig fåtölj
Sen kan jag dö lycklig.


Dagens citat;

"Do or do not, there is no try."

Yoda, Star Wars Episode V: The Empire Strikes Back

Vann för övrigt 18 Oscars bland annat för "Best movie ever made".

Dag 74-75; Detta har hänt .1

Jag kommer säkert skriva fler såna här inlägg, så det blir en .1 här...

Anyways. Igår var det volleyballmatch, kunde ha varit roligare... Men det var för att inga roliga seniors var där.
Det kommer regna hela veckan, och igår hade vi practice i regnet.
På footballsfronten så kommer vi att få spela i "the dome", eller "domen", som vi svenskar skulle säga. Det är alltså inomhus och ligger i South Dakota.
Idag fick vi ett anonymt brev där det stod att vi suger, att vi är sämst i football helt enkelt. Jaha, tack din jävel...

Mr. Uldrich vet nog vem som skickade det, säger han iallafall.
Idag regnade det så mycket att vi fick vara inne på practice. vi fick springa runt i skolans korridorer i en timme och göra sit-ups och armhävningar, lätt bättre än att vara ute. Det var en träning för att domen kommer att vara lika varmt som att springa i skolan.

Jag fick ett brev igår, tackar för det mamma Det är kul att veta vad som händer nästa vad som händer där hemma.
Jag kan svara lite lätt på hennes frågor.
Daniel, "min bästa kompis" är sjutton år gammal.
Jag pratar mest med dom som spelar football, dom andra är mest nördar. Helt seriöst. Man spelar junior high football från freshmen till seniors. (Tror jag), så jag har kompisar i alla åldrar. Vad personerna gör på fritiden är väl som vilka tonåringar som helst.
Det jag vet mina kompisar gör är att spela TV-spel och att lyssna på musik (som jag!).
Vi är inne på våra sista veckor av practice nu, om vi vinner på Fredag tror jag vi kommer att ha mer practice, men om vi förlorar så slutar vi om kanske 2-3 veckor, det blir för kallt helt enkelt.
På vintern är det basketsäsong, jag har anmält mig, men för se hur det är...


Har tittat på klipp från nya morgonsoffan, det är sjukt kul. Maakus är min favorit, om nån kollar, det kanske är megaute?

Jag fick precis veta vid matbordet att det inte är säkert att vi åker till Mall of America.
Om bussen inte fylls upp så blir det inget... Vi för pengarna tillbaka, men jag vill väldigt gärna åka, så det är jävligt surt. Jag vet inte om Mary visste det här, men om hon gjorde det kunde hon sagt nåt.
Men jag tror att vi kan åka dit vid ett annat tillfälle, så...
Jag, med min öppna, trevliga, posetiva attityd så kommer allt lösa sig, va?, eller hur alla läsare?!

Nästa vecka är det Halloween, då är vi lediga på fredagen, det ska egentligen inte vara så, men det blev så det här året. Nice!
Om allt blir som JAG vill så åker vi till Minnesota och Mall of America.

Så det var mina två dagar i korthet.
Hur var dina?

Dagens klipp.

Morgonsoffan med Försvarsmakten+Maakus
Morgonsoffan, Maakus.
Morgonsoffan, Maakus

När jag blir stor kommer jag nog leva som honom *host*host*, ta godis, toalettpapper, mjölk, och att pruta i affären går väl bra!

Nej, men nästa inlägg kommer jag skriva om min framtid, och om hur jag vill forma den.

Dag 73; Hair.

Det kom fram fyra flickor i åttaårsåldern (för då är man väl fortfarande en flicka?) till mig.
Jag skulle gå och byta mina "byxpads" från vita till gula (uj uj uj), så jag var på väg till omklädningsrummet, jag såg att dom var på väg mot mig, och jag hade sen tidigare bara pratat med dom i kanske en minut. Dom vet att jag kommer från Sverige, och så.

Anyway.
-Please don't leave, sa en när jag jag var på väg mot omklädningsrummet.
-Why is your hair always like that?, frågade en.
-Like what?, sa jag.
-To the side, you know.
-I don't know...
-Wow, you're popular Fred, sa en kille som gick förbi.
-Looks like it..., sa jag.
-Bye, see you later, sa flickorna.
-Bye, sa jag.

Jag gillar mitt hår just nu, men jag hoppades att jag kunde ha lägre, och passa i det.
Alla frisörer jag gått till har sagt att jag har bra hårkvalitet, men jag vet inte.

Aja, vad härnäst? Footballmatch. Jag tror vi kommer förlora. Vi har inte vunnit en enda gång med JV, och det mönstret kommer nog fortsätta...

Nästnästa fredag åker i till Minnesota (Mall of America). Yeeeeeey.
På vägen hem så kommer vi också att åka förbi en massa outlets, så jag hoppas kunna köpa mycket kläder och annat skit...


Dagens bild;

Den här bilden kommer från baksidan från en Super Play, och den är jävligt cool, (det var därför jag tog kort på den).
Det är nog en av dom bästa reklamerna jag sett, dels för att åttiotalet lär ha varit en sweet period, och för att jag älskar TV-spel.
Någon gång i livet ska jag försöka ha en sån frisyr också...

Dag 71-72; Priceless Weekend

Den här söndagen var nice. Igår var deprimerande...

Jag vaknade vid 12 och trodde Larry var hemma, det var han inte. Mary hade åkt till Minnesota för att se en konsert med sina systrar. Jag tror att dom skulle se Martina, som är en countrysångerska. I Nebraska får man höra ganska mycket country det finns runt tio låtar som jag känner igen på typ radion, men det är för att det bara finns runt tio låtar...

Anyway, jag gick upp och duschade denna lördagsmorgon, gick ut och la mig i sängen igen. Jag knackade på Sids dörr för att fråga var Larry var, men Sid var inte på sitt rum. Jag visste inte var han var. Det gick en timme innan jag fattade att han hade duschat på nedervåningen...

Jag åt tre pankaka runt-en-korv på en pinne och såg på TV. Inget kul.

Gick till datorn och såg på Heroes, Little Britain USA och The Office. Lördagar är min dag för att hinna ikapp på TV-serier.
Spelade tetris och lyssnade på musik.
Deprimerande.
Jag pratade med mamma på Skype som gjorde mig gladare.

Klockan var runt sex då jag gick till Village Inn för att få något att äta. På vägen jag gick dit så insåg jag värdet av vänskap. Man klarar sig inte länge utan det. Brandyn skrev på facebook "fred we need to hang sometime... i feel like we'd hang well together".

Jag kom hem och högg in på min mat, Larry var fortfarande inte hemma och jag hade inte ätit nåt sen korvarna. Jag åt en bacon cheese burger med curly fries.

Larry kom hem när jag var klar och bad om ursäkt att det hade tagit så lång tid.

Var vaken ett tag till. Somnade lätt uttråkad......



Vaknade av att Larry sa att han skulle göra frukost åt oss. Klockan var tio prick och så fort han stängde dörren gick min väckarklocka som jag ställt igång. Det var rätt coolt.

Frukosten bestod av två brödrostvåfflor med sirap, som slog New Yorkvåfflorna med hästlängder, bacon och ägg.
Jag tror att han ville gottgöra för att han hade kommit hem så sent dagen innan.

Jag såg på TV sen och det var ett antal program jag kunde se; Scary Movie 3 (lite smårolig), AC/DC musikvideor på Vh1 (visas pga deras nya album), Little Britain (repriser, kul ändå), Men in Black, Home Alone 2 och Napoleon Dynamite.

Det är ett spel jag jättegärna vill ha. Spore heter det, jag kommer antingen köpa det eller önska mig det i Julklapp.
När jag såg Home Alone 2 blev jag väldigt sugen på att fira amerikansk jul. Jag lyckades pusha fram en tår när Kevin och hans mamma träffade varandra på Rockefeller Center på julafton, efter att han varit borta från henne i två dagar.
Det började med att jag låtsades gråta, men sen blev det nästan riktigt. Jag lyckades skärpa mig och var lite ledsen över att jag var ensam här, förlåt att jag har lämnat er mamma och pappa...
Jag saknar er alla...

Helgens platta;

"Animalize" av Kiss.

Dag 70; There is something fishy about my ex-area reprasentative...

Okey, this is pretty fucked up...

Den här veckan har det varit mycket om Fayette, min ex-områdesreprensentant. Det visade sig att hon var helt annorlunda än vad jag trodde.
Fayette, tanten som jag först trodde jag skulle bo hos (hennes mamma) och hennes man som mumlade var ena riktiga skurkar.

Hennes tidigare brott hon hade gjort, (om ni läste artikeln så fattar ni, annars kan ni skrolla till slutet, för då är det här rätt oviktigt) var att hon, hennes man och mamma hade tagit pengar, från Fayettes morföräldrar. OMFG!

Dom hade typ alzheimer, så dom visste inte vad som hände. Fayette hade kontroll över hela deras ekonomi, och hon tog förstås pengarna. Det var över 150.000 $.

Sid kanske måste åka hem också pga det om hänt (det med att hon tog pengar från hennes host girls). Hans pappa är sträng och orolig över vad som hänt. Vi vet inte vad som kommer att hända, men Mary håller det mesta positivt.

Första dagen i bilen sa Fayette att jag skulle till en annan familj. Det var en kille som precis hade råkat ut för en motorcykelolycka, så därför kunde jag inte bo hos honom.

Sid hade föräldrar som bodde här i Allen, men båda hade blivit diognaserade med cancer. Eller?
Deras namn fanns inte i Allen. Banken kände inte till dom, och dom vet vilka alla är ...
Och fanns min egentliga hostparent? Eller var motorcykelkraschen påhittad?
Fayette sa att han dog två dagar efter olyckan. Och att hans sista ord typ var;
-The only thing I want is for someone to take care of my kid.
Tragiskt om det är sant. Men man vet inte.

När Melica hade kommit hit (hon kom först av alla utbytesstudenterna) så sa Fayette att hon var tvungen att öppna ett konto för att annars hade det kostat mer pengar än vad det skulle. Men hennes kompisar som också är i USA hade inte öppnat ett konto för det behövdes inte.
Ännu ett "hmm"... Skulle Fayette ta mer pengar?

Jag antar att det här var Fayettes sista försök att få pengar, men Mary sa att hon senare hade rakat av sig håret och sagt att hon hade cancer, och samlade ihop pengar av folk som bidrag...
Hon är jättearg för det. Hennes föräldrar dog för några år sen i cancer.

Jaja...
Hon sitter i finkan nu. Jag är bara glad att jag inte bor hos hennes mamma som också är en bandit.

Den här veckan har det inte hänt nåt speciellt.
Football match igår. Vi förlorade. om vi hade vunnit hade vi kunnat få spela i en "Dome" som är innomhus med tak och grejer. Då har vi kommit till State, vilket är det bästa, antar jag.

Nu måste vi vinna båda våra sista matcher för att vi ska få spela där.
Jag har anmält mig till basket också. Jag kan inte spela det, men jag ska se hur practice är där, om jag får bättre bollkontroll så fortsätter jag, om det är tråkigt slutar jag.
Mr. Loufe är den enda coachen. Han är inte så kul, men jag får se hur det är...


Dagens hemsida;

http://www.noisebot.com/catalog.html?gclid=COqkvL39r5YCFQsQagodVxWrKA
För att jag älskar t-shirts med puls...

Dag 66-67; Where's my Reset button?

Jag hade hoppats på att kunna skriva, "Det här har varit den längsta sommaren jag varit med om".
Det har det också, men det är kallt. Det är höst. Det är INTE nice att var ute.
Hösten är cool INOMHUS.
Igår var det match. Det var kallt som fy fanken. Som grädde på moset så förlorade vi. Men det var inte en viktig match så det gör inget.
Idag var det practice. Det blomspruteregnade och var kallt. Jag blev tacklad i armen av en hjälm och det kändes som som om att spräckte en sena vid midjan.
Allt är skit.



Nejdå. När jag skriver det här är alla läxor gjorda och jag ligger under en exrta filt med ett hästhuvud som motiv. Jag är varm och hoppas på en bättre morgondag.

Jag tänker sjukt mycket när jag försöker sova. Jag tänker på allt möjligt och somnar inte för en mycket senare.
Jag tänker på vad som hänt i skolan och jag kommer ihåg ALLT.
Hur har jag annars kunnat skriva den här bloggen?
Jag låg minst en vecka efter när jag började skriva och skrev tre inlägg om en enda dag.
Jag kommer ihåg ALLT. Den här bloggen är till 92% ren sanning.

Jag vill inte komma ihåg allt dock.
Jag vill ha en nystart.
Visst, hela den här USA-resan är ju det, men det slutar ändå med att jag sitter i mitt rum och leker med min dator.
Jag har nästan lyssnat på alla mina iTunes-spår.
Jag vill uppleva musik igen. Känna att det är spännande här.

Jag vet vad jag kan göra, jag väntar bara på rätt tillfälle.

Dagens citat;

"Efter regnet kommer solsken"

Roland Everup, Torsk på Tallin.

Jag är inte ledsen över nåt.

Dag 64-65; This Weekend

Helg.
Lördag.
Jag vaknade klockan ett och dom har börjat bli arga när man vaknar sent, jag förstår dom, för jag är inte här för att sova länge. Men till försvar vill jag säga att man blir sjukt trött efter skola och practice efter fem dagar i veckan...

Jag hade inga planer idag, jag väntade på att Daniel kanske skulle hämta upp mig, men det var osannolikt med tanke på att han inte har bil...
Han kom inte.

Sid kanske skulle till Sioux City med Melica, som jag förstod det som. Jag gjorde inte så mycket den här dagen.

Det visade sig att Sid inte skulle åka med Melica, utan att vi skulle åka dit och äta middag hos dom. Jag visste inte så mycket om det här, men tyckte att det var bättre att åka med än att sitta hemma och pilla mig i naveln.
Vi skulle åka dit och se en film också.

Klockan 18.48 kom Mr. Bathke och Melica för att hämta oss.
Melica hade berättat om att dom bodde vid majsfält med en kilometer till nästa hus, så jag var beredd för vad somhelst.

Vi satt tysta i bilen och Mr. Bathke lyssnade på football på radion. Det var nice, jag var trött, det är höst. Vädret var inget annat än grått. Jag har starka känslor till det vädret.

Den bästa känslan kombinerat till det vädret är efter en dag på Ikea i kungens kurva och man har precis köpt en massa grejer och mat från Ica där, eller vad det är.
Det är på väg att bli vinter och det blåser och regnar ute. Sen åker man hem, och det regnar, och man är glad man är i bilen. Juste, det är lördag också... Hoppas ni fattar och att ni har upplevt den känslan någon gång.

Vi kom fram och det låg lite ensligt till, men det var ett riktigt fint amerikanskt hem.
Sue låg på soffan och sov när vi kom. Vi åt kalkon med potatismos...
You get the picture...

Sen såg vi " The Texas Chainsaw Massacre: The Begining".
WRooooM WRooooM Ahhhhrg. HAHAHAHAHAHA.
Nja, den var rätt sjuk, men jag vill se originalet hellre

Vi åt nåt gott som Mrs. Bathke hade gjort, Rice cakes, tror jag dom hette. Yummy.

Sen åkte vi hem.
När vi kom hem hade Mary fått reda på vad Fayette hade gjort!!!
Det var på Internet, så du kan läsa hela historien själv om du vill här.
Rätt allvarligt, jag är bara glad att det inte hände mig. Alla var väldigt chockade och jag var glad att jag fick vet a vad hon hade gjort. Jag och Sid var tacksamma att vi fick bo hos en säker familj.
Jag tyckte Fayette verkade snäll, men under ytan var hon bara en skurk. Grr.
Söndag
Fick skypa lite, längtar nästan hem.
Såg "Vh1 Heavy: The Story of Metal", alla borde se den dokumentärserien.

Har gjort en bild i photoshop också.

Dag 63; Sensitive Breakdown

Where to begin...
Oh yes.

Jag och Sid vaknade klockan fucking 6.30 för att vi skulle till skolan och göra ett test. Det var ett test för att se hur våra läskunskaper låg till.

Det var bortamatch idag så vi hade på våra vita jerseys.
Dagen fortsatte som vanligt och vi hade ingen practice (för att det var match).
Min health report gick lite bättre, jag läste inte klar hela, jag kunde liksom inte. Daniel sa att det lät bättre, men jag vet inte, jag darrade ändå på rösten. Jag hade inte tid att läsa kommentarerna ni sickade, men tack ändå, det värmer att det verkar finnas ett intresse i vad jag skriver och att folk skriver kommentarer gör att jag vill skriva mer. Tack.

Mailen jag får av mamma och pappa sparar jag. Jag har fällt tårar vid två tillfällen under två dagar. Det är dom första gångerna jag gjort det jag gjort det på 63 dagar. Sist jag grät var när jag kramade min brorsa i mitt rum i Mälarhöjden.

Jag skäms inte för att skriva om det.

Dagen fortsatte och Mary körde hem oss. Vi skulle mötas i skolan 16.45 men hon hade köpt mat åt oss från The Village Inn och trodde bussen skulle åka tidigare, så vi kunde äta på bussen, men vi åkte istället hem och åt isället.

Hursomhelst.
När vi kom hem med bilen så frågade Mary ganska direkt om vad Fayette (eller Miss Fayette, som Sid kallar henne) hade frågat oss om, när vi hade pratat med henne på telefon.
Inget speciellt, sa jag och Sid när vi satte oss ner och började äta våra bacon cheese burgers.
-Well Miss Fayette has done something bad.
-What?!, what did she do?, frågade jag och Sid tillsammans.
-I don't know, but she's under federal investigation. That's BAD.
-Oh, what happened?
-I don't know, the man I got the mail from didn't tell me, but it has something to do with other foreign exchange students. But not you boys.
-I can't belive it, sa Sid.
Alla stod chockade tillsammans när hon visade mailet.
-She might not be your area reprasentative any more because of what she's done.
Tystnad.
-So how do you boys feel about this.
-I want to know what she has done, sa jag i ett chocktillstånd.
-We might not never know.
Mary trodde att det var ett sexuellt förhållande mellan henne och en utbytesstudent.
-She doesn't look like that kind of person, sa Sid, och jag höll med, den teorin trodde jag inte på.
-Well, you gotta get ready for football, let this not affect your game tonight, but I just wanted you boys to know, sa Mary som avslut.
-I'm glad you told us, sa jag.

Hon körde oss till omklädningsrummen och berättade för Mr. Bathke om Fayette, eftersom att hon hade tagit hand om Melica och Sue också.

Vi packade våra grejer och åkte iväg till Wausa där vi skulle ha matchen.

Daniel satte sig brevid mig på bussen.
-I had a dream about you last night, sa han.
-That means that we are best friends now, BFF's, sa jag.
-You were riding in a gummi candy car.
-Okey, well that's cool, sa jag.

Daniel är min bästa vän på skolan och nog i hela USA.
Under resan frågade han mig om massa musik jag aldrig hört talas om, men jag nog kommer att bli introducerad för.

-Vi kom till Wausa där matchen var, bytte om och Mr. Uldrich sa till oss;
-If you blow this, then you are done. You have to win this to get to state.
*Klunk*.

Vi gjorde dom vanliga "ritualerna", öva kastnigar/kickoffs, olika uppställningar, take a knee, hissa flaggan med nationalsång, med mera.

Vi vann. Yey. State. Nu kommer 2008 att finnas uppe på en banderoll i gympasalen.

Vi åkte hem, alla fick en halv submacka, ett packet snacks, en gatorade och två kakor.
Jag satt med Daniel på hemvägen också. Han frågade om vi skulle gå på bio imorgon. det kunde jag göra, han har däremot ingen bil, och vad jag har uppfattat så är hans pappa sträng och låter han inte låta hans bil...
Problem, problem...

Dagens YouTube;

http://uk.youtube.com/watch?v=xPVpggvwbFQ

Dag 62; Scenskräck

Har precis ätit upp alla 120 olika chockladbitarna från påsen jag köpte för ett tag sen. Min nästa utgift kommer att vara Pop-Tarts, jag har aldrig ätit det men hört att det är gott.
Choklad är bra för kroppen, det har jag gjort en hälsorapport om på PE. Och f***a vad svårt jag har att prata inför andra. Det jag behövde göra var att printa ut en rapport som har att göra med kroppen och hälsa och läsa upp den för dom andra i PE.
Jag kan inte göra det. Jag darrade på rösten och händerna darrade också.
Daniel frågadde om jag var nervös när jag var klar.
-Hell yea, I was.
Han sa att man hörde det på rösten och att det lät som om att jag skulle gråta. Det kändes nästan som det.
Imorgon ska jag göra samma sak, men nu med Tourettes Syndrome.

Tips, någon?

Idag fick jag en position på football-laget, det känns som om att jag är tillräckligt duktig nu. Jag spelar De End (Defensive End). Nu var det bara JV som spelade (inte dom andra seniorerna som är duktiga), jag gillar det. Det blir mer jämnt då.


Dagens låt;

I Am The Walrus av The Beatles.

Jag har säkert hört den hunda gånger...

Dag 59-61; Tre dagar i korthet.

Måndag- Footballmatch. Det regnade, mycket. Det sög. Alla blev blöta och frös, mina kläder luktade rumpsvett dagen efter.

Tisdag-Volleyballmatch, vi förlorade med fem poäng som inte är mycket. Jag gillar volleyball, det är rätt kul att titta på men det är roligare att snacka med folk i publiken.

Onsdag-Såg ett nytt South Parkavsnitt, det var bra och jag är glad att jag får se det före alla andra. Avsnittet gick dock emot sig självt, George Lucas och Steven Spielberg var med, men dom hade dött i ett avsnitt tidigare (Det är såklart inget man alls behöver veta, men jag vill dela med mig av mina extremt onödiga kunskaper).

Saker vi gör i skolan på lektioner är;

English- Vi läser "The Crucible" som handlar om rättegångarna om häxor i Massachusetts, det är rätt spännande för vi läser den som en pjäs så alla har olika roller.

World History- Antika Rom och början av kristendomen. Jag älskar historia, jag tycker det är helt onödigt och att man ska se framåt i tiden istället för bakåt, men våra böcker är grymt bra. Dom är på ungefär 1000 sidor och tar upp saker jag inte ens visste pga våra pissiga böcker i högstadiet.

Computer Applications- Vi gör broschyrer Blä... Tråkigt.

Civics- Vi lär oss om hur röstningssystemet fungerar i USA, för det är annorlunda än det vi har i Sverige.

Art- Frivilligt arbete. Jag gör en teckning med en robot och ett kattdjur som fightas i en storstad med höghus, den kommer bli BADASS.

PE- Vi har spelat olika sämre varianter av killerboll, men nu skjuter vi pil och båge, det är svårare än vad jag trodde.
Power Tech- Jag tror vi kommer bygga ett hus, eller skjul, så vi har lagt betongbotten dom senaste gångerna. Jag gillar inte det ämnet, jag kommer byta nästa termin.

Physics- Vi bygger raketer, rätt nice, jag satte svenska flaggan på min Mr. Bathke skrattade, men lite stolthet måste jag ha.
Den skjöt inte så bra däremot.

Jag, Sid, Mary, Larry, deras dotter och Melica och Sue kommer åka på en "turistbuss" till............................................... MALL OF *MF* AMERICA, baby!
Jag ser fram emot det.

Dag 57-58; T-Shirts!

Lördag...
Jag hade fått kramp i benet av att jag har dansat för mycket, lite mesig när jag kan träna hårt utan att känna nåt.
Det hände inte så mycket den här lördagen. Vi städade våra rum, det är det enda Mary har frågat oss att göra, så det var väl schysst.

Söndag...

Jag blev väckt klockan nio och vi skulle åka till Sioux City. Yey, shopping tänkte jag.
Men icke.
Vi åkte omkring i hela staden och tittade på helteckningsmattor till Brittanys (deras dotter som ska bo här) rum.
Vi åkte omkring och hittade inget. Värdelösa 4 timmar.
Som avslut på dagen åkte vi till Wal Mart då vände det och jag blev glad att jag följde med. Jag köpte tre coolish t-shirts där.

HAHAHAHAHAHAHAHA
Min politiska uppfattning...
I'm a hardcore gamer (AKA loser hos vissa)

Veckans Tv-Serier
1. Heroes säsong 3, spännande
2. Little Britain USA(!) Bara perfekt komedi.

http://uk.youtube.com/watch?v=cGkiC5IUQWA

Dag 51-56; Homecoming

Den här veckan var det homecoming.
Det var helt okej.
Dag 1 var Flower Child Day, vissa klädde ut sig, jag gjorde inte det. Vi hade en hemmamatch också, det var kallt som fan och vi förlorade...
Andra dagen var Old Fogey Day, och jag klädde inte ut mig då heller. Några klädde ut sig som gamla människor.

Dag 3 var Mask Day, Sid klädde ut sig till "The Crow" ----->
På den dagen gick vi också till Pizza Hut med Larry och Mary. Jag åt en "meatlovers" som var god.

Dag 4 var Goth Day, då klädde jag ut mig. Jag gick upp extra tidigt för att kunna sminka mig, jag hade vit och svart smink, och det blev bra. Jag var vit i anskitet, svar runt ögonen och lite svart på läpparna.

Dag 5, (Igår fredagen den 3 Oktober). Jag gick åter upp extra tidigt för att jag som är i "homecoming-kommittén" skulle dekorera gymnastiksalen, där vi skulle ha dans. Dylan var med mig så det var bra. Han sa att homecoming var tråkigt, och jag trodde honom.
Vi höll på med det och jag behövde inte gå på dom fyra första lektionerna. Nice.
Vi åt lunch och gick sen till PE och Art.
Sen skulle vi dit vi hade dekorerat där homecoming Queen och King skulle krönas.
Allt var väldigt cheesy och amerikanskt.
Efter fotograferingen av kungaparet evakuerades byggnaden väldigt fort. Jag hade ingen aning om vad som hände, så jag frågade nån.
Vi skulle gå ner där vi spelar football för att ha ett "pep rally".
Jag gick ner dit och det var lite flaggor med cheerleaders och föräldrar var där...

Boooring, jag gick hem med Sid. Ingen practice idag.

Jag var hemma ett tag. Duschade, jag var tvungen att gå till dansen i vilket fall, jag var nämligen tvungen att städa upp dekorationerna, så Mary övertalade mig att gå dit.
Det var som jag trodde, jag kom dit och det var ett ganska tomt dansgolv med småungar.
Jag betalade mina 3 dollarsh och gick in. Jag mötte Brandyn vilket gjorde mig lite gladare och ville vara kvar ett tag till. Han var en av dom fem seniorerna som var där (inklusive Sid och jag).
Jag satt lite i en ring av stolar, som dom som inte vågar fråga upp någon utan väntar på att nån annan ska fråga upp dom gör.
Efter ett tag gick jag och dansade. Jag gillade inte det först, men sen blev det mer avslappnat.
Det var en vanlig, rätt okej skoldans, men Brandyn gjorde den bättre.

Nu har jag kommit i kapp mig själv på bloggen, det här hände som sagt igår. (Fredag).

Jag skulle bli väldigt glad om ALLA som läser det här inlägget kommenterar.
Ni behöver inte säga nåt, utan bara skriva ert namn. För då vet jag vilka som läser, jag vill gärna veta :)
Tack.

Veckans låt;

Paperplanes av M.I.A

http://uk.youtube.com/watch?v=B0K-uq99UXA

Den är cool...

Dag 50-51; Bevis

I helgen städade vi I “källaren”, för deras dotter kommer “hem” hit i november. Det hände alltså inte så mycket, men mycket "junk" hade dom när vi städade.

Jag såg Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby, för andra gången också, den äger, se den.

Jag ska lägga upp lite bevismaterial om det är någon som tror att jag sitter I en trailer och skriver det här…

Huset; stort och rosa.

Vardagsrum (lägg märke till heltäckningsmattan, tackfläkten och TVn)

Mitt rum

"Källare".

Jag och stor TV i "källare".

Åt vänster från tomt.

Vägen vid tomten (åt vänster).

Allen är lite som ett Snobben/That 70's show-områden, med många små hus, det verkar som om att det är höst hela tiden, och det utspelar sig på 70-talet, här också av någon konstig anledning...

Jag älskar hösten... Det är nog min favoritårstid tror jag.
Jag associerar den med minnen från när jag var liten. Det var en nice årstid då, och dom minnena kommer jag leva på som gör hösten till den bästa årstiden.

Dagens låt;
Kickstart my Heart av Mötley Crüe. 5 stjärnor i iTunesbiblioteket.