Idag klippte jag mig. Jag ser ut som en pojke om du frågar mig.
Efter skolan följde Milica med mig hem. Vi åkte i min BFF's brorsas truck som har två säten. Brodern skulle även ge sin kompis skjuts hem.., vilket betydde att vi var fem personer på två säten. Tokigt värre, men vi kom hem säkra.
Jag hade ingen aning om vad Milica skulle göra hemma hos oss, men jag antog att hon skulle beställa något online. Så var det inte, vi skulle åka till Sioux City. Sue hade basketmatch och kunde därför inte åka med.
Mary, Milica, Larry, Shannon och jag åkte dit och dom över 18 år släppte av oss på köpcentrumet. Milica skulle hämta en baddräkt från Victorias Secret som hon hade beställt men den hade inte kommit.
Jag gick om kring och gjorde ingenting försen jag hittade en frisör, så jag gick in och klippte mig.
Det här var nog en av dom få gångerna jag blivit riktigt nöjd med min frisyr. Men skillnaden mellan en svensk frisör och en amerikansk var att det gick snabbt hos hon jag klippte mig hos idag och hon ansträngde sig inte med att hårtorka bort alla hårstrån från mig.
-Oh, I'm sorry, I got some hair on your coat, sa hon snällt.
-That's okay.., sa jag.
Anyways, jag pröjsade för kliet i nacken och en bra frisyr och gick ut på "the mall strip".
Jag gick långsamt för att tiden skulle gå och sen kom en tjej fram till mig, jag stannade.
-Hi! My friend thinks you're really cute, she's the one in the black coat (pekade på en tjej med ryggen vänd mot, kanske tio meter bort).
-Wow... Thank you. I just got a haircut, so I guess it must be working.
-Heha, bye!
Only in America.
Eller? Jag är så jävla snygg!!!!
Jaja. Sen åkte vi till Olive Garden och åt. Delikat!
Efter det åkte vi till Sam's, Wall-Mart och Hy-Vee.
På Hy-Vee köpte jag två Ben & Jerry'-glassar, Pomdryck och tre 12-pack av olika sorters läskedrycker.
Sorry mamma, som tycker att jag inte borde dricka så mycket läsk, men Mary lurade i mig att jag kunde köpa tre förpackningar för $9, vilket jag inte ångrar.
I Nebraska säger man "Pop" till läsk, ingen säger "soda", eller liknande.
Jag tänkte på titeln till inlägget i bilen hem då en Oasis-låt spelades som jag inte pallar att ta reda på namnet på. Jag tänkte på att jag skulle definiera låten som slaktarpop.
Jag tror att ordet slaktarpop är en påhittad genre/term av min pappa. Vi var på min farbrors 50(?)årsfest, och jag var DJ för Petters iTunesbibliotek.
Mot slutet av det hela spelade jag låtar jag tyckte var bra och han tyckte att jag bara gillade"Slaktarpop". Vi skrattade tillsammas och jag förstod att det var min musikstil på nåt sätt.
Dagens låt;
Suffragate City, David Bowie
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Dag 282: A whole new world
It's time... for change...
In musik that är!
Jag måste modernisera mig i musikens värld, just nu lyssnar jag på 80's rock som jag liksom bara har tröttnat på, jag vill kunna lyssna på samma musik jag gör nu i framtiden och fortfarande tycka att det är grymt bra, inte dåligt.
Jag ränsade alla glamband på last.fm's rekommendationslista och nu hoppas jag på en förändring som lutar mot modern rock utan sångare med mesröst.
In musik that är!
Jag måste modernisera mig i musikens värld, just nu lyssnar jag på 80's rock som jag liksom bara har tröttnat på, jag vill kunna lyssna på samma musik jag gör nu i framtiden och fortfarande tycka att det är grymt bra, inte dåligt.
Jag ränsade alla glamband på last.fm's rekommendationslista och nu hoppas jag på en förändring som lutar mot modern rock utan sångare med mesröst.
Dag 282: Trash TV and KKK
Om en halvtimme är det American Idol, dom är i New York och det får man inte missa.
Jag såg precis på "Jerry Springer" online där dom var rasister. Det roliga var att mer än hälften av publiken var svarta. Rasisterna hade massa dumma idéer (såklart) och tyckte att det skulle vara "bättre" om en vit person våldtog killens fru än om en svart person räddade deras barn. Alla kom från södern och hade på sig vita KKK-kostymer. lol.
Det känns bra att rasister är på väg att dö ut, och alla i publiken buade och skrek "YOU SUCK" i kör och hälften av programmet var under långa *Piiiiip* och dom var på väg att slåss mest hela tiden.
Aja, jag ville bara dela med mig av vad jag har ägnat den senaste timmen här.
Jag har inga läxor för att jag är bäst och fick ett B på uppgiften om Job Shadowing, så nu har jag ett C i English vilket känns mycket bra.
I kören måste jag läsa in mig på min roll vilket är lite småjobbigt, det är inte så stort, men det känns viktigt. Jag visste inte att det var så mycket jag måste göra för att bara säga sex repliker, men så är det.
Dagens citat;
"May the Force be with you. Always.", Obi-wan Kenobi, Star Wars Episode IV
Jag såg precis på "Jerry Springer" online där dom var rasister. Det roliga var att mer än hälften av publiken var svarta. Rasisterna hade massa dumma idéer (såklart) och tyckte att det skulle vara "bättre" om en vit person våldtog killens fru än om en svart person räddade deras barn. Alla kom från södern och hade på sig vita KKK-kostymer. lol.
Det känns bra att rasister är på väg att dö ut, och alla i publiken buade och skrek "YOU SUCK" i kör och hälften av programmet var under långa *Piiiiip* och dom var på väg att slåss mest hela tiden.
Aja, jag ville bara dela med mig av vad jag har ägnat den senaste timmen här.
Jag har inga läxor för att jag är bäst och fick ett B på uppgiften om Job Shadowing, så nu har jag ett C i English vilket känns mycket bra.
I kören måste jag läsa in mig på min roll vilket är lite småjobbigt, det är inte så stort, men det känns viktigt. Jag visste inte att det var så mycket jag måste göra för att bara säga sex repliker, men så är det.
Dagens citat;
"May the Force be with you. Always.", Obi-wan Kenobi, Star Wars Episode IV
måndag 26 januari 2009
Dag 279; Eternal Glory Forever
Eh...
Det finns inget mer att oroa sig för. För min del i vilket fall. Folk dör ju fortfarande och ekonomin går åt helvete, men jag är glad och det är väl det som räknas.
Det visade sig att det jag var ledsen/förvirrad över aldrig hände... Så, tack för den helgen.
Jag är klar med min rapport om Job Shadowing, vilket känns bra. Jag ringde och frågade om en praoplats, men tjejen sa att det hände absolut ingenting under den tiden inom "fotograferingsvärlden", och dom andra två ställerna jag ringde till var det telefonsvarare. Bättre lycka nästa gång (imorgon) antar jag.
Jag har fortfarande ont i halsen och alldeles nu fick jag en bubblande trolldryck av Mary som ska bota mig. Hon gav mig körsbärshalstabletter också vilket smakar skit, men ska man bli frisk får man lida...
Tja...
I skolan går allt bra, jag vet inte mer vad jag ska skriva.
Jag blir snyggare för var dag som går trots att mitt hår är lite för långt.
Dagens citat;
“Is this chicken, what I have, or is this fish? I know it's tuna, but it says 'Chicken by the Sea.'”, Jessica Simpson
Dagens låt;
She's the One, Robbie Williams
Det finns inget mer att oroa sig för. För min del i vilket fall. Folk dör ju fortfarande och ekonomin går åt helvete, men jag är glad och det är väl det som räknas.
Det visade sig att det jag var ledsen/förvirrad över aldrig hände... Så, tack för den helgen.
Jag är klar med min rapport om Job Shadowing, vilket känns bra. Jag ringde och frågade om en praoplats, men tjejen sa att det hände absolut ingenting under den tiden inom "fotograferingsvärlden", och dom andra två ställerna jag ringde till var det telefonsvarare. Bättre lycka nästa gång (imorgon) antar jag.
Jag har fortfarande ont i halsen och alldeles nu fick jag en bubblande trolldryck av Mary som ska bota mig. Hon gav mig körsbärshalstabletter också vilket smakar skit, men ska man bli frisk får man lida...
Tja...
I skolan går allt bra, jag vet inte mer vad jag ska skriva.
Jag blir snyggare för var dag som går trots att mitt hår är lite för långt.
Dagens citat;
“Is this chicken, what I have, or is this fish? I know it's tuna, but it says 'Chicken by the Sea.'”, Jessica Simpson
Dagens låt;
She's the One, Robbie Williams
söndag 25 januari 2009
Dag 278; The Decline of Boring a Life
I've hit rock bottom but now I crawl back up again.
I början av det här, innan jag kom till USA dvs, så fick man en massa papper från STS. Det var mest information om hur saker fungerar här osv.
En sak som jag fasnade på var den här bilden;
Jag tog med den hit till USA för att ha något att visa på bloggen när jag hade sjunkit till botten. Jag var alltså helt säker på att det här skulle hända. Jag har varit här lite mer än hälften av tiden och allt har varit bra en så länge. Men kastar man upp en boll i luften så landar den som ett bombnedslag.
Nu är det inte så att jag tänker "does anybody like me?", för det vet jag att folk gör. Det har dom sagt till mig.
Det är mer personliga problem som jag inte kommer att dela med mig av för att ingen förstår mig just nu faktiskt. Jag vill lösa allt för mig själv och idag har allt gått utmärkt när jag gjort det.
Det är ingen svår situation egentligen, det är mest bara jobbigt, och vill inte.
Anyways, situationen ser ut så här so far;
Jag är till 90% klar med ett research paper på yrket jag vill praoa hos. Det som behövs nu är att jag skickar över det till datorn där det kan skirvas ut, ändrar lite grejer och får det kollat av Mary om jag har gjort det rätt, vilket jag tror jag har.
Imorgon måste jag ringa och se om jag kan få en praoplats hos en fotograf, för annars vet jag inte vad som händer. Mary sa dock att dom säkert skulle ta hand om elever. Det här räknas till semestertestet och 20% av hela betyget, och jag vill bara ha det ur vägen.
Det är väl det enda jobbiga i skolan och jag inser nu när jag skriver att det är ju lätt.
Jag var hos Daniel igår vilket gör att det tidigare inlägget låter lika sorgligt.
Jag är förkyld, eller ont i halsen är nog det rätta medicinska termen :P.
Jag gillar skolan och det "känns mer okej" att gå hem till folk.
I fredags frågade jag folk om dom gillar Nebraska, jag visste ju nästan svaret som var nej och jag frågade varför dom inte gillade det.
-It's gay, var väl det almänna svaret.
Sen frågade jag om dom älskade Amerika, svaret blev ännu en gång nej, vilket förvånade mig. Dylan sa att han inte gillade det för att "It smells lig pig", och jag fattade inte vad han menade... Jag sa att New York inte gjorde det men han tyckte det och skrattade.
Under basketmatchen när dom spelade nationalsången frågade jag kompisen brevid mig samma sak och han gillade inte Nebraska och skrattade när jag frågade honom.
Jag frågade Brandy som också satt brevid mig.
-Yeah, I love America. The only way I can cet an erection is during the national anthem.
lol.
Jag frågade en tjej samma fråga och hon skulle kunna tänka sig att flytta till Sverige. Nice.
Jaja, jag mår bra nu och inget kommer att stoppa mig nu...
För jag är bäst i världen när jag mår bra.
Kattbilder;
MIAO, Motherfucker!
Dagens låt;
Don't Stop Me Now, Queen
I början av det här, innan jag kom till USA dvs, så fick man en massa papper från STS. Det var mest information om hur saker fungerar här osv.
En sak som jag fasnade på var den här bilden;
Jag tog med den hit till USA för att ha något att visa på bloggen när jag hade sjunkit till botten. Jag var alltså helt säker på att det här skulle hända. Jag har varit här lite mer än hälften av tiden och allt har varit bra en så länge. Men kastar man upp en boll i luften så landar den som ett bombnedslag.Nu är det inte så att jag tänker "does anybody like me?", för det vet jag att folk gör. Det har dom sagt till mig.
Det är mer personliga problem som jag inte kommer att dela med mig av för att ingen förstår mig just nu faktiskt. Jag vill lösa allt för mig själv och idag har allt gått utmärkt när jag gjort det.
Det är ingen svår situation egentligen, det är mest bara jobbigt, och vill inte.
Anyways, situationen ser ut så här so far;
Jag är till 90% klar med ett research paper på yrket jag vill praoa hos. Det som behövs nu är att jag skickar över det till datorn där det kan skirvas ut, ändrar lite grejer och får det kollat av Mary om jag har gjort det rätt, vilket jag tror jag har.
Imorgon måste jag ringa och se om jag kan få en praoplats hos en fotograf, för annars vet jag inte vad som händer. Mary sa dock att dom säkert skulle ta hand om elever. Det här räknas till semestertestet och 20% av hela betyget, och jag vill bara ha det ur vägen.
Det är väl det enda jobbiga i skolan och jag inser nu när jag skriver att det är ju lätt.
Jag var hos Daniel igår vilket gör att det tidigare inlägget låter lika sorgligt.
Jag är förkyld, eller ont i halsen är nog det rätta medicinska termen :P.
Jag gillar skolan och det "känns mer okej" att gå hem till folk.
I fredags frågade jag folk om dom gillar Nebraska, jag visste ju nästan svaret som var nej och jag frågade varför dom inte gillade det.
-It's gay, var väl det almänna svaret.
Sen frågade jag om dom älskade Amerika, svaret blev ännu en gång nej, vilket förvånade mig. Dylan sa att han inte gillade det för att "It smells lig pig", och jag fattade inte vad han menade... Jag sa att New York inte gjorde det men han tyckte det och skrattade.
Under basketmatchen när dom spelade nationalsången frågade jag kompisen brevid mig samma sak och han gillade inte Nebraska och skrattade när jag frågade honom.
Jag frågade Brandy som också satt brevid mig.
-Yeah, I love America. The only way I can cet an erection is during the national anthem.
lol.
Jag frågade en tjej samma fråga och hon skulle kunna tänka sig att flytta till Sverige. Nice.
Jaja, jag mår bra nu och inget kommer att stoppa mig nu...
För jag är bäst i världen när jag mår bra.
Kattbilder;
MIAO, Motherfucker!
Dagens låt;
Don't Stop Me Now, Queen
lördag 24 januari 2009
Dag 277: ...
Vad fan hände?
Jag gick till skolan och efter American History var livet total förändrat.
Jag har aldrig varit med om det här situationen så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill prata med nån, men inte vem som helst.
Det känns seriöst som om att ingen förstår mig.
Jag har gått in i den hopplösa tonåringens tid.
Jag står på en väg. Kan inte väja höger eller vänster men kan heller inte ta båda vägarna.
Jag väntar.
Jag vet inte vad som kommer att hända.
Jag har väntat för länge på framtiden och tänkt för mycket på det förflutna.
Nutiden har kommit ikapp och jag vet inte hur jag ska leva.
Dagens låt:
Happiness is a Warm Gun, The Beatles
Jag gick till skolan och efter American History var livet total förändrat.
Jag har aldrig varit med om det här situationen så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill prata med nån, men inte vem som helst.
Det känns seriöst som om att ingen förstår mig.
Jag har gått in i den hopplösa tonåringens tid.
Jag står på en väg. Kan inte väja höger eller vänster men kan heller inte ta båda vägarna.
Jag väntar.
Jag vet inte vad som kommer att hända.
Jag har väntat för länge på framtiden och tänkt för mycket på det förflutna.
Nutiden har kommit ikapp och jag vet inte hur jag ska leva.
Dagens låt:
Happiness is a Warm Gun, The Beatles
torsdag 22 januari 2009
Dag 275: Cheese Kitten Sex Appeal
Okej...
Katten kom visst idag (torsdag). Jag hoppades att den inte skulle ha ärr i ansiktet med tanke på att den var övergiven, det hade den inte. Men han är jättesmal för att han bodde tre veckor ensam utan mat i ett hus. *Snyft*.
Han är långhårig och jättegullig. Jag kommer att ta en massa cheesy bilder med katten, hunden och migsjälv, för det finns väl inget gulligare än kattungar och hundar som gillar varandra?
Blazer var helt uppspelt när han kom hem, dom hade varit och tagit sprutor hos veterinären så katten var blöt i öronen av örondroppar. Naaaw.
Idag har mitt ansikte varit extremt torrt. Igår kväll poppade jag finnar och när jag gick ut från duschen i morse var jag torr i hela ansiktet. När jag skulle sova igår hade jag svårt att svälja också, jag hade typ en massa luftmotstånd som hindrade mig, min teori är all Pepsi jag druckit och tuggumi.
Jag har en finne mellan ögonbrynen vilket inte är det mest attraktivaste man känner till... Men vem fasiken bryr sig?
Idag var mina läppar var torra så jag började förstås börja slicka på dom, och effekten av det blir sprukna läppar, sprickor som jag börjar riva av från läpparna. Jag känner mig som en idiot när jag skriver det är, men jag kunde inte låta bli.
Idag var hursomhelst en mycket bra dag. Inga läxor, inga problem på lektionerna, på Art får vi hålla på med lera, jag var en av andra som fick beröm av läraren i Reality 101 för att jag hade reflekterat så bra under en auktion om nöjen i livet som man skulle köpa med låtsasdollars. Jag köpte ett "exciting life" för 998$ och "inner harmony" och "self respect" för 1$ vardera. Det här kanske är helt obegripligt, men jag pallar inte beskriva.
Jag får se på film i kören när dom mindre viktiga rollerna lallar omkring.
Jag måste ändå göra fuckking Job Shadowing (prao) vilket jag inte pallar med att fixa en plats att vara på. Det krävs mer formulär, om man så vill, att fylla i här för en dag än vad jag gjorde till nån av mina praoplatser som var 1-2 veckor långa.
But that's America for you, safety first.
Nu har jag nämnt "cheese" i en form, en kattunge, "appeal" blev det väl lite men inget sex. Det är meningen att vara sex appeal, men jag tyckte väl att det var putslustigt att göra allt till ett sjukt ord.
Trots att jag hade en torkad finne i pannan och ett litet köttsår på hakan så fick jag ändå tre tjejer att slåss om mig. Det känns nice att kunna ha det få det att hända av att inte göra så mycket.
Varje dag efter lunchen så sätter man sig i... (jag har totalt tappat det svenska språket nu, the commons area heter det på engelsa i alla fall). Min BFF och hennes kompis (som jag tidigare trodde att vi hade något men... det var ett tag sen) äter inte lunch, så dom satt där och sen kom jag och satt mig brevid dom. Sen kom min "tjej" (skulle jag tro?) och satt sig i mitt knä, och sen började alla börja bråka om vem som var min bästa kompis.
Jobbigt värre. Not.
Jag kommer att ångra så jälva hårt att jag publicerar det här inlägget. Nu tycker jag att det är grymt tonårs-cheesy och om jag har tråkigt och läser om det här nån gång kommer jag nog dö lite innombords...
Men men.
Dagens låt;
Jerry Was a Race Car Driver-Primus
Katten kom visst idag (torsdag). Jag hoppades att den inte skulle ha ärr i ansiktet med tanke på att den var övergiven, det hade den inte. Men han är jättesmal för att han bodde tre veckor ensam utan mat i ett hus. *Snyft*.
Han är långhårig och jättegullig. Jag kommer att ta en massa cheesy bilder med katten, hunden och migsjälv, för det finns väl inget gulligare än kattungar och hundar som gillar varandra?
Blazer var helt uppspelt när han kom hem, dom hade varit och tagit sprutor hos veterinären så katten var blöt i öronen av örondroppar. Naaaw.
Idag har mitt ansikte varit extremt torrt. Igår kväll poppade jag finnar och när jag gick ut från duschen i morse var jag torr i hela ansiktet. När jag skulle sova igår hade jag svårt att svälja också, jag hade typ en massa luftmotstånd som hindrade mig, min teori är all Pepsi jag druckit och tuggumi.
Jag har en finne mellan ögonbrynen vilket inte är det mest attraktivaste man känner till... Men vem fasiken bryr sig?
Idag var mina läppar var torra så jag började förstås börja slicka på dom, och effekten av det blir sprukna läppar, sprickor som jag börjar riva av från läpparna. Jag känner mig som en idiot när jag skriver det är, men jag kunde inte låta bli.
Idag var hursomhelst en mycket bra dag. Inga läxor, inga problem på lektionerna, på Art får vi hålla på med lera, jag var en av andra som fick beröm av läraren i Reality 101 för att jag hade reflekterat så bra under en auktion om nöjen i livet som man skulle köpa med låtsasdollars. Jag köpte ett "exciting life" för 998$ och "inner harmony" och "self respect" för 1$ vardera. Det här kanske är helt obegripligt, men jag pallar inte beskriva.
Jag får se på film i kören när dom mindre viktiga rollerna lallar omkring.
Jag måste ändå göra fuckking Job Shadowing (prao) vilket jag inte pallar med att fixa en plats att vara på. Det krävs mer formulär, om man så vill, att fylla i här för en dag än vad jag gjorde till nån av mina praoplatser som var 1-2 veckor långa.
But that's America for you, safety first.
Nu har jag nämnt "cheese" i en form, en kattunge, "appeal" blev det väl lite men inget sex. Det är meningen att vara sex appeal, men jag tyckte väl att det var putslustigt att göra allt till ett sjukt ord.
Trots att jag hade en torkad finne i pannan och ett litet köttsår på hakan så fick jag ändå tre tjejer att slåss om mig. Det känns nice att kunna ha det få det att hända av att inte göra så mycket.
Varje dag efter lunchen så sätter man sig i... (jag har totalt tappat det svenska språket nu, the commons area heter det på engelsa i alla fall). Min BFF och hennes kompis (som jag tidigare trodde att vi hade något men... det var ett tag sen) äter inte lunch, så dom satt där och sen kom jag och satt mig brevid dom. Sen kom min "tjej" (skulle jag tro?) och satt sig i mitt knä, och sen började alla börja bråka om vem som var min bästa kompis.
Jobbigt värre. Not.
Jag kommer att ångra så jälva hårt att jag publicerar det här inlägget. Nu tycker jag att det är grymt tonårs-cheesy och om jag har tråkigt och läser om det här nån gång kommer jag nog dö lite innombords...
Men men.
Dagens låt;
Jerry Was a Race Car Driver-Primus
onsdag 21 januari 2009
Dag 274: Detta har hänt .4
Det kommer att bo en liten katt hos oss. Mysigt värre.
Det visade sig att Larrys sons fru tar hand om "hemlösa" katter vilket förklarar varför dom har sjutusen hundar och katter där dom bor. Den enda information jag fått från Mary är att den kommer på fredag, är tio månader, (kastrerad och tvättad, om det är intressant), liten, och heter Willson... Tror jag.
Jag föredrar katter före hundar. Hundar luktar och är dumma i huvudet. Vissa i vilket fall. Som Blazer. Jag hade öppnat mitt sista paket med Bilar: Jultillbehör, gått ut och haft dörren på glänt. Sen hade hundjäveln gått in, legat i min säng, delat med sig av sin pälsodör och sen käkat av mina sista bilar. Fucking hundjävel.
Jag fattar inte hur den kan vara försläktad med mopsrasen. Enligt mig är en blå mops gud över universum och jorden är ett mopsägg.
Igår var det basketmatch.
Vi förlorade alla matcher. Yey!
Jag borde fan börja spela så lite kvalitet kommer in i laget. Närå, jag suger.
Aja, jag går inte dit för att titta på matcherna, jag går dit för att det är kul. Jag pratade mest med tjejer vilket är bra antar jag... Det var trevligt i vilket fall.
Det bästa, eller nåt, är nog skolans orkester. Allt blir mer på riktigt då. När dom spelar nationalsången och alla ställer sig upp är också rätt cool. (Men jag föredrar Sveriges nationalsång, jag menar, sista raden är ju allt liksom.)
Hon jag gillar hade med några andra tjejer (ålder 7-18) hade gjort en dans också som var rätt cool. lol.
Hon sa att dansen på fredag är bättre då det är ännu en basketmatch.
Jag har fått en roll i musikalen också. Jag kommer att vara Mr. Salt, Verucas pappa (eller Herr Salt, Erikas pappa, om man föredrar den svenska översättningen.
"Jag vill ha en ekorre!")
Jag kommer att ha sex repliker och inte ens sjunga nåt, men å andra sidan kommer jag nästan få vara med på hela guiden genom Willy Wonkas fabrik, till skillnad från vissa andra... In yo face Violet!
Mr. Lacy, körläraren, tyckte att hon som spelar Veruca skulle försöka ta min accent för att han tyckte att den var cool antar jag. Så vi skulle bara skulle prata med varandra helt random för att hon skulle kunna adoptera den så kallade dialekten tyckte han.
Jag fick säga saker så han kunde förklara vad som vad annorlunda. Jag sa "fish", och bara det tyckte han var speciellt. Hon och jag kom fram till att R'n (ärren) var den största skillnaden. Själv tycker jag att det låter normalt det jag säger, men åsikten är som baken...
En minut innan skolan slutade sa han åt mig att säga en mer brittisk mening, jag sa den med en ljus överbrittisk ton.
Vi kom fram till att det är bättre och lättare att göra.
Tja... Det är det som har hänt dom två senaste dagarna, nu borde jag plugga...
Dagens YouTubes;
Agustus Gloop
Violet Beauregerde
Veruca Salt
I want a squirrel
Mike Teavee
Gamla Oompa Loompa-sångerna (men du behöver inte se den...)
Det visade sig att Larrys sons fru tar hand om "hemlösa" katter vilket förklarar varför dom har sjutusen hundar och katter där dom bor. Den enda information jag fått från Mary är att den kommer på fredag, är tio månader, (kastrerad och tvättad, om det är intressant), liten, och heter Willson... Tror jag.
Jag föredrar katter före hundar. Hundar luktar och är dumma i huvudet. Vissa i vilket fall. Som Blazer. Jag hade öppnat mitt sista paket med Bilar: Jultillbehör, gått ut och haft dörren på glänt. Sen hade hundjäveln gått in, legat i min säng, delat med sig av sin pälsodör och sen käkat av mina sista bilar. Fucking hundjävel.
Jag fattar inte hur den kan vara försläktad med mopsrasen. Enligt mig är en blå mops gud över universum och jorden är ett mopsägg.
Igår var det basketmatch.
Vi förlorade alla matcher. Yey!
Jag borde fan börja spela så lite kvalitet kommer in i laget. Närå, jag suger.
Aja, jag går inte dit för att titta på matcherna, jag går dit för att det är kul. Jag pratade mest med tjejer vilket är bra antar jag... Det var trevligt i vilket fall.
Det bästa, eller nåt, är nog skolans orkester. Allt blir mer på riktigt då. När dom spelar nationalsången och alla ställer sig upp är också rätt cool. (Men jag föredrar Sveriges nationalsång, jag menar, sista raden är ju allt liksom.)
Hon jag gillar hade med några andra tjejer (ålder 7-18) hade gjort en dans också som var rätt cool. lol.
Hon sa att dansen på fredag är bättre då det är ännu en basketmatch.
Jag har fått en roll i musikalen också. Jag kommer att vara Mr. Salt, Verucas pappa (eller Herr Salt, Erikas pappa, om man föredrar den svenska översättningen.
"Jag vill ha en ekorre!")
Jag kommer att ha sex repliker och inte ens sjunga nåt, men å andra sidan kommer jag nästan få vara med på hela guiden genom Willy Wonkas fabrik, till skillnad från vissa andra... In yo face Violet!
Mr. Lacy, körläraren, tyckte att hon som spelar Veruca skulle försöka ta min accent för att han tyckte att den var cool antar jag. Så vi skulle bara skulle prata med varandra helt random för att hon skulle kunna adoptera den så kallade dialekten tyckte han.
Jag fick säga saker så han kunde förklara vad som vad annorlunda. Jag sa "fish", och bara det tyckte han var speciellt. Hon och jag kom fram till att R'n (ärren) var den största skillnaden. Själv tycker jag att det låter normalt det jag säger, men åsikten är som baken...
En minut innan skolan slutade sa han åt mig att säga en mer brittisk mening, jag sa den med en ljus överbrittisk ton.
Vi kom fram till att det är bättre och lättare att göra.
Tja... Det är det som har hänt dom två senaste dagarna, nu borde jag plugga...
Dagens YouTubes;
Agustus Gloop
Violet Beauregerde
Veruca Salt
I want a squirrel
Mike Teavee
Gamla Oompa Loompa-sångerna (men du behöver inte se den...)
måndag 19 januari 2009
Dag 272: Got Pepsi?
Well I certainly do!
Har den nya Pepsi-loggan kommit till Sverige?
Jag tycker att den är helt okej, men burken är desto bättre.
Såg en bra reklam för drycken idag, se den.
Har den nya Pepsi-loggan kommit till Sverige?
Jag tycker att den är helt okej, men burken är desto bättre.
Såg en bra reklam för drycken idag, se den.
söndag 18 januari 2009
Dag 271 : Pepper, Milk, & Honey.
The essence of life, milk and honey, destroyed by the dirt in the way, pepper.
Helvitca! Idag har det varit en metalt fucked up dag.
Jag vaknade klockan 6.50 men lyckades ignorera musiken och snooza i två timmar. Hade en märklig surrealistisk dröm om två tjejer i skolan. Varav den jag är kär i...
Jag vaknade tidigt för att idag skulle vi ju gå på det där födelsedagskalaset som jag tidigare nämnt.
Duschade.
Tänkte.
Tog med Charlie and the Chocolate Factory med mig att läsa i bilen (bok som jag lånat från skolbiblioteket, har jag nämnt det?).
Anyhow, vi åkte iväg.
Det är en extremt bra bok som jag är glad att vi kommer att göra en musikal av, trots att manuset inte är som boken.
Jag har läst boken två gånger innan och kan den utantill.
Ganska exakt i mitten av boken, då han hittar guldbiljetten fick jag världens underligaste känsla som jag kanske har haft två gånger innan i hela mitt liv.
Det var nästan otäckt men doldes av det jag läste.
Jag var trött. Jag tänkte på drömmen. Jag längtar. Familjen Bucket svalt i boken. Kalle fick guldbiljetten. Jag ville inte var i bilen. Jag ville inte vara någonstans. Jag hade varma klumpar i hela kroppen. Allt var så nära till allt men jag nådde inte. Jag var fylld med alla känslor jag haft, på samma gång, och jag hade för mycket av allt för att fylla ett hål.
Tyvärr är det här kärlek för mig.
Olycklig, osäker kärlek.
Jag skriver det här för att jag lär mig. Om livet. Av mig själv och det är den bästa läraren. Det är den här tiden jag kommer att se tillbaka på för alltid och är det bästa med den här resan.
(Jag har en fet klump i halsen och dricker en pepsi från mitt 36-pack... Det känns bättre).
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag läste vidare i boken och gick tillbaka till ett vanligt känslostadie.
Vi stannade.
Det visade sig att vi var för tidiga eller nåt sånt, så vi dödade lite tid i en antikaffär. Ett extremt bra beslut. Jag tänkte inte på nåt och var lika hjärndöd som jag brukar att vara.
Jag gillar inte antikaffärer. Vissa grejer kan väl vara coola, som vapen och osmutsiga kläder, men inte porslin och clowntavlor för $50.
Jag kan dock inte tycka att det känns dåligt att folk har sparat gamla Coca-Color från 50-talet helt oöppnade. Jag vet inte varför, men det är old school. Zippotändare och utfällbara rakblad är också badass.
Vi var i affären en halvtimme och sen var det dags att åka vidare till kalaset. Yey!
Dom har en GPS, som är helt värdelös, var femtonde minut sa den "Recalculating".
Gosh alltså! Den sa åt oss att svänga helt åt andra hållet när vi var tre meter från huset så dom fick ringa och se om vi var på rätt adress. Det var vi.
Det var Larrys barnbarn som fyllde ett. Barnets pappa hade typ fått låna huset att vara i (vet inte varför) och alla husen i grannskapet såg EXAKT likadana ut, samma färg också. LOL.
Huset var dock väldigt fint inuti och har varit det mest moderna jag sett sen NY.
Hursomhelst (som börjar bli min catch frase), vi gick in.
Jag såg att det var en TV som visade football, NAJS, SCHYSST!
Eftersom att jag har blivit totalt immun mot möta-nya-människor-skräck så slog jag mig ner i soffan och tittade på. Jag var glad att jag inte behövde spela football i snön som vissa på TVn gjorde och jag vet inte heller när säsongerna börjar eller slutar i football... (Jag drar min slutsats att dom spelar året runt... lol)
Åt Sloppy Joes som du bör veta vad det är vid det här laget (om du tar anteckningar höhöh).
Sen var det presentöppning. YEY! Det var nog lika många barn (ålder 1-10) som vuxna, vilket var småjobbigt.
TVn stängdes av.
Nej... Men, vafan? Helvetica! Igen? Samma känslor som i blien kom tillbaka.
Wow... This if effed up. Det hände för mycket. Presenter som öppnades. Försöka le åt någon annans barn. Det går inte. Jag kan inte vara här. Jag vet inte var jag ska vara, men jag vet att det inte är här. Jag har aldrig känt så förut. Jag hade inget mål. Det betyder? Vi alla vet.
Ett paket öppnades. En bok.
-It's "God knows all about me", sa en kvinna.
Okej... Jag respekterar...
Hon petade sig i näsan när hon trodde ingen såg.
Hon tog andra näsborren också. Trodde att jag tittade, vilket jag gjorde tills jag tittade bort, och i ögonvrån såg att hon åt det hon fann. No pun intended mot religiösa.
Känslorna hade lugnat sig. Det som påminde mig var dock då mammorna hade döpt sina döttrar till namnen tjejerna i drömmen hade.
Vad är oddsen?
Vi gick en timme tidigare än vad jag trodde efter att vi hade ätit efterrätt.
Thank Dog.
Vi åkte till Sam's Club där jag som sagt köpte ett 36-pack Pepsi, 100 Oreokakor och Reese's pieces. Lovely!
Jag köpte "Walk Hard: The Dewy Cox Story" på Wal-Mart också.
Vi åt på Cracker Barrel. Mmm. Nästa basketmatch är på onsdag och då kommer hon jag är kär i att vara där, och jag får se vad som händer.
På vägen hem kunde jag inte läsa i mörkret så jag satt bara tyst.
-What are you doing back there Fred, frågade Larry.
-Thinking avout different stuff...
-What did he say, frågade han Mary.
-Thinking, svarade hon.
-I bet he's probably thinking about girls, sa han.
-Maybe, sa jag och tänkte hur fan han visste det, för vad är oddsen, liksom?
-Probably that BFF of his, sa hon inte, men för säkerhetsskäl vill jag inte nämna namn.
-No, svarade jag, She's just a friend.
-Then who do you like?
-No one, ljög jag.
-Don't say I don't know, log hon, Tell me.
-No...
-Come on. (Oh boy, lika bra att få det överstökat. Innan jag fortsätter bör man veta att Mary vet allt om alla som går på skolan, om dom är good or bad kids.) Jag sa vem jag gillar.
-I know you don't like her.
-No, but that's okay...
(Tystnad).
-Who else, your BFF?
-I like my BFF as a friend.
-Anyone else?
-No.
-Isn't the one you said you like seeing someone?
-I don't know. (Tack, ryck ut mitt hjärta och stampa på det! Närå. I know för a fact att tjejen inte gör det. När jag skriver det här och hon snackar med mig och kallar mig hennes "husband", är inte det ren kärlek så vet jag inte vad.)
(Tystnad igen)
Vi kom hem. Jag såg min nya film innan för jag ville inte skriva det här alls. Jag har en klump i halsen.
Det känns skönt att leva!
Kommentra aldrig på det här och skriv inga mail inom dom två närmsta inläggen.
Jag skulle uppskatta om jag fick reda ut det hela själv.
Tack på förhand.
Helvitca! Idag har det varit en metalt fucked up dag.
Jag vaknade klockan 6.50 men lyckades ignorera musiken och snooza i två timmar. Hade en märklig surrealistisk dröm om två tjejer i skolan. Varav den jag är kär i...
Jag vaknade tidigt för att idag skulle vi ju gå på det där födelsedagskalaset som jag tidigare nämnt.
Duschade.
Tänkte.
Tog med Charlie and the Chocolate Factory med mig att läsa i bilen (bok som jag lånat från skolbiblioteket, har jag nämnt det?).
Anyhow, vi åkte iväg.
Det är en extremt bra bok som jag är glad att vi kommer att göra en musikal av, trots att manuset inte är som boken.
Jag har läst boken två gånger innan och kan den utantill.
Ganska exakt i mitten av boken, då han hittar guldbiljetten fick jag världens underligaste känsla som jag kanske har haft två gånger innan i hela mitt liv.
Det var nästan otäckt men doldes av det jag läste.
Jag var trött. Jag tänkte på drömmen. Jag längtar. Familjen Bucket svalt i boken. Kalle fick guldbiljetten. Jag ville inte var i bilen. Jag ville inte vara någonstans. Jag hade varma klumpar i hela kroppen. Allt var så nära till allt men jag nådde inte. Jag var fylld med alla känslor jag haft, på samma gång, och jag hade för mycket av allt för att fylla ett hål.
Tyvärr är det här kärlek för mig.
Olycklig, osäker kärlek.
Jag skriver det här för att jag lär mig. Om livet. Av mig själv och det är den bästa läraren. Det är den här tiden jag kommer att se tillbaka på för alltid och är det bästa med den här resan.
(Jag har en fet klump i halsen och dricker en pepsi från mitt 36-pack... Det känns bättre).
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag läste vidare i boken och gick tillbaka till ett vanligt känslostadie.
Vi stannade.
Det visade sig att vi var för tidiga eller nåt sånt, så vi dödade lite tid i en antikaffär. Ett extremt bra beslut. Jag tänkte inte på nåt och var lika hjärndöd som jag brukar att vara.
Jag gillar inte antikaffärer. Vissa grejer kan väl vara coola, som vapen och osmutsiga kläder, men inte porslin och clowntavlor för $50.
Jag kan dock inte tycka att det känns dåligt att folk har sparat gamla Coca-Color från 50-talet helt oöppnade. Jag vet inte varför, men det är old school. Zippotändare och utfällbara rakblad är också badass.
Vi var i affären en halvtimme och sen var det dags att åka vidare till kalaset. Yey!
Dom har en GPS, som är helt värdelös, var femtonde minut sa den "Recalculating".
Gosh alltså! Den sa åt oss att svänga helt åt andra hållet när vi var tre meter från huset så dom fick ringa och se om vi var på rätt adress. Det var vi.
Det var Larrys barnbarn som fyllde ett. Barnets pappa hade typ fått låna huset att vara i (vet inte varför) och alla husen i grannskapet såg EXAKT likadana ut, samma färg också. LOL.
Huset var dock väldigt fint inuti och har varit det mest moderna jag sett sen NY.
Hursomhelst (som börjar bli min catch frase), vi gick in.
Jag såg att det var en TV som visade football, NAJS, SCHYSST!
Eftersom att jag har blivit totalt immun mot möta-nya-människor-skräck så slog jag mig ner i soffan och tittade på. Jag var glad att jag inte behövde spela football i snön som vissa på TVn gjorde och jag vet inte heller när säsongerna börjar eller slutar i football... (Jag drar min slutsats att dom spelar året runt... lol)
Åt Sloppy Joes som du bör veta vad det är vid det här laget (om du tar anteckningar höhöh).
Sen var det presentöppning. YEY! Det var nog lika många barn (ålder 1-10) som vuxna, vilket var småjobbigt.
TVn stängdes av.
Nej... Men, vafan? Helvetica! Igen? Samma känslor som i blien kom tillbaka.
Wow... This if effed up. Det hände för mycket. Presenter som öppnades. Försöka le åt någon annans barn. Det går inte. Jag kan inte vara här. Jag vet inte var jag ska vara, men jag vet att det inte är här. Jag har aldrig känt så förut. Jag hade inget mål. Det betyder? Vi alla vet.
Ett paket öppnades. En bok.
-It's "God knows all about me", sa en kvinna.
Okej... Jag respekterar...
Hon petade sig i näsan när hon trodde ingen såg.
Hon tog andra näsborren också. Trodde att jag tittade, vilket jag gjorde tills jag tittade bort, och i ögonvrån såg att hon åt det hon fann. No pun intended mot religiösa.
Känslorna hade lugnat sig. Det som påminde mig var dock då mammorna hade döpt sina döttrar till namnen tjejerna i drömmen hade.
Vad är oddsen?
Vi gick en timme tidigare än vad jag trodde efter att vi hade ätit efterrätt.
Thank Dog.
Vi åkte till Sam's Club där jag som sagt köpte ett 36-pack Pepsi, 100 Oreokakor och Reese's pieces. Lovely!
Jag köpte "Walk Hard: The Dewy Cox Story" på Wal-Mart också.
Vi åt på Cracker Barrel. Mmm. Nästa basketmatch är på onsdag och då kommer hon jag är kär i att vara där, och jag får se vad som händer.
På vägen hem kunde jag inte läsa i mörkret så jag satt bara tyst.
-What are you doing back there Fred, frågade Larry.
-Thinking avout different stuff...
-What did he say, frågade han Mary.
-Thinking, svarade hon.
-I bet he's probably thinking about girls, sa han.
-Maybe, sa jag och tänkte hur fan han visste det, för vad är oddsen, liksom?
-Probably that BFF of his, sa hon inte, men för säkerhetsskäl vill jag inte nämna namn.
-No, svarade jag, She's just a friend.
-Then who do you like?
-No one, ljög jag.
-Don't say I don't know, log hon, Tell me.
-No...
-Come on. (Oh boy, lika bra att få det överstökat. Innan jag fortsätter bör man veta att Mary vet allt om alla som går på skolan, om dom är good or bad kids.) Jag sa vem jag gillar.
-I know you don't like her.
-No, but that's okay...
(Tystnad).
-Who else, your BFF?
-I like my BFF as a friend.
-Anyone else?
-No.
-Isn't the one you said you like seeing someone?
-I don't know. (Tack, ryck ut mitt hjärta och stampa på det! Närå. I know för a fact att tjejen inte gör det. När jag skriver det här och hon snackar med mig och kallar mig hennes "husband", är inte det ren kärlek så vet jag inte vad.)
(Tystnad igen)
Vi kom hem. Jag såg min nya film innan för jag ville inte skriva det här alls. Jag har en klump i halsen.
Det känns skönt att leva!
Kommentra aldrig på det här och skriv inga mail inom dom två närmsta inläggen.
Jag skulle uppskatta om jag fick reda ut det hela själv.
Tack på förhand.
fredag 16 januari 2009
Dag 269; The best days of our lives
Ahh... Nu har jag sett klart på The Dark Knight. Det är lätt en av dom bästa filmerna som skapats av människan. Den har allt, den sista halvtimmen är bättre än livet, och av den absolut sista scenen började jag darra och fick gåshud.
Jag kommer ihåg när jag såg den sist vilket var för drygt fem månader sen med pappa och Petter, och jag fick gåshud då också. Musiken i slutet är helt underbar. Den är hög med dova trummor och slutrepliken summerar menigen med livet för dom flesta skulle jag anta. Musiken är som från vissa delar av Pirates of the Caribbean med dova trummor i snabb krigstakt och stråkinstrument. Ahh... Perfekt.
En annan mycket bra scen är i tunneln då all musik bara tystnar, så är det under Batman Begins också, man behöver inte lyssna, det är tillräckligt dramatiskt och underhållande på samma gång. Batmans motorcykel är grymt cool och i tunneln är det två barn i en bil som låtsasskjuta med händerna. Tillslut exploderar en bit bort där dom skjuter och sekunder senare åker Batman förbi på sin kickass BatCycle (eller vad den kan heta), och därmed har vi inläggets rubrik.
Jag har bestämt att jag kommer söka till Kulturama som mitt förstahandsval.
Jag älskar film.
Helst av allt skulle jag vilja göra musikvideor med "Larger than Life"känsla, men jag vill veta hur man med rätt kombinationer av ljud och syn kan få fram känslor utan att behöva visa
bilder på lik med sorglig musik eller visa hundvalpar och kattungar med myspys musik...
Jag vill se filmen igen men på Blu-Ray som jag antar borde ha ingått i köpet av PS3 där hemma. På Sears visade dom The Incredible Hulk på Blu-Ray och jag fattar inte...
Alla spelare har sjukt bra bild, men på vissa så rör sig allt helt knäppt, som i en dålig TV-serie eller nåt. Grr.
What else then..?
Oh!
Jag läste på facebook att den första tjejen som snackade med mig under New York-resan hade problem med sin värdsfamilj (suprise!, som skulle mamma tycka) för hon hade sagt att hon inte ville bo hos dom längre. Jag har för mig att hon också redan innan hon kom till USA hade bytt stat för att det var för lantligt eller nåt i den stilen.
Så hon hade typ en timme till New York med bil istället för sju som jag har, med plan.
För fem månader sen på Arlanda var hon överlycklig. Men nu skyllde hon allt på STS för dom hade sagt att allt var hennes fel för att hon inte ville bo där...
Aja, jag kan ju lika gärna skvallra gärnet om en person jag spenderat åtta dagar med, så jag kan meddela att just nu bor hon hos en dam i 50+åldern. Det finns ett antingen/eller-ord för såna människor. Problembarn.
Själv går här bara bra. Jag hade ont i huvudet och frågade Larry vilket piller jag kunde ta.
-Well, I dunno what you're allowed to take, you can ask MOM what you can take.
...Jag hoppades att ni fattade att han kallade Mary för min mamma... 'Cuz I was like; Say WHAT?!, men rättade inte honom. Det kanske bara är en gammal vana efter att ha barn i 30-årsåldern att kalla folk för deras mammor eller så är jag en i familjen...
Det känns konstigt eftersom att jag saknar och älskar min familj så mycket och jag kan/kommer aldrig ersätta dom.
Jaja, jag tog mitt piller och det känns bättre nu.
Och apropå medicin så är nästan aldrig någon sjuk här i mer än en dag. I min gamla skola kunde folk vara borta i en vecka och ingen brydde sig, här tror jag att ingen vill ligga efter, men det förklarar inte hur folk blir friska så snabbt? Finns det bättre medicin i Amerika?
Eller vågar man inte ta mer än nödvändig dos i Sverige, så man låter det läka naturligt och på det viset vara hemma mer?
Peace out!
Dagens Alla Barnen;
Alla barnen applåderade åt trollkarlen
utom Susanne
för det var hon som försvann
Jag kommer ihåg när jag såg den sist vilket var för drygt fem månader sen med pappa och Petter, och jag fick gåshud då också. Musiken i slutet är helt underbar. Den är hög med dova trummor och slutrepliken summerar menigen med livet för dom flesta skulle jag anta. Musiken är som från vissa delar av Pirates of the Caribbean med dova trummor i snabb krigstakt och stråkinstrument. Ahh... Perfekt.
En annan mycket bra scen är i tunneln då all musik bara tystnar, så är det under Batman Begins också, man behöver inte lyssna, det är tillräckligt dramatiskt och underhållande på samma gång. Batmans motorcykel är grymt cool och i tunneln är det två barn i en bil som låtsasskjuta med händerna. Tillslut exploderar en bit bort där dom skjuter och sekunder senare åker Batman förbi på sin kickass BatCycle (eller vad den kan heta), och därmed har vi inläggets rubrik.
Jag har bestämt att jag kommer söka till Kulturama som mitt förstahandsval.
Jag älskar film.
Helst av allt skulle jag vilja göra musikvideor med "Larger than Life"känsla, men jag vill veta hur man med rätt kombinationer av ljud och syn kan få fram känslor utan att behöva visa
bilder på lik med sorglig musik eller visa hundvalpar och kattungar med myspys musik...
Jag vill se filmen igen men på Blu-Ray som jag antar borde ha ingått i köpet av PS3 där hemma. På Sears visade dom The Incredible Hulk på Blu-Ray och jag fattar inte...
Alla spelare har sjukt bra bild, men på vissa så rör sig allt helt knäppt, som i en dålig TV-serie eller nåt. Grr.
What else then..?
Oh!
Jag läste på facebook att den första tjejen som snackade med mig under New York-resan hade problem med sin värdsfamilj (suprise!, som skulle mamma tycka) för hon hade sagt att hon inte ville bo hos dom längre. Jag har för mig att hon också redan innan hon kom till USA hade bytt stat för att det var för lantligt eller nåt i den stilen.
Så hon hade typ en timme till New York med bil istället för sju som jag har, med plan.
För fem månader sen på Arlanda var hon överlycklig. Men nu skyllde hon allt på STS för dom hade sagt att allt var hennes fel för att hon inte ville bo där...
Aja, jag kan ju lika gärna skvallra gärnet om en person jag spenderat åtta dagar med, så jag kan meddela att just nu bor hon hos en dam i 50+åldern. Det finns ett antingen/eller-ord för såna människor. Problembarn.
Själv går här bara bra. Jag hade ont i huvudet och frågade Larry vilket piller jag kunde ta.
-Well, I dunno what you're allowed to take, you can ask MOM what you can take.
...Jag hoppades att ni fattade att han kallade Mary för min mamma... 'Cuz I was like; Say WHAT?!, men rättade inte honom. Det kanske bara är en gammal vana efter att ha barn i 30-årsåldern att kalla folk för deras mammor eller så är jag en i familjen...
Det känns konstigt eftersom att jag saknar och älskar min familj så mycket och jag kan/kommer aldrig ersätta dom.
Jaja, jag tog mitt piller och det känns bättre nu.
Och apropå medicin så är nästan aldrig någon sjuk här i mer än en dag. I min gamla skola kunde folk vara borta i en vecka och ingen brydde sig, här tror jag att ingen vill ligga efter, men det förklarar inte hur folk blir friska så snabbt? Finns det bättre medicin i Amerika?
Eller vågar man inte ta mer än nödvändig dos i Sverige, så man låter det läka naturligt och på det viset vara hemma mer?
Peace out!
Dagens Alla Barnen;
Alla barnen applåderade åt trollkarlen
utom Susanne
för det var hon som försvann
Dag 269; DVD x2
Jag vaknade klockan 8.05 till rockmusik från klockradion. För övrigt börjar skolan 8.15.
-Vänta lite här?, är det inte lördag idag???, tänkte jag.
Nej, kom jag på, det är det inte. Fort som fan slängde jag av mig dom tre lagrena filtar och täcken jag har, och satte jag på mig kläder, nu var det att be till gudarna att det var en Snow Day.
Att ha en härlig dusch var det sista on my mind just nu. Tre minuter efter att jag vaknat borstade jag tänderna och när skolan började rusade jag ifrån hemmet. Som jag nämnt tidigare finns det inget vidrigare än att inte ha tvättat sig innan man går ut. Visst, det är asnice att gå ut i fillingarna en varm påskaftonsmorgon när solen skiner och fåglarna kvittrar, men inte när man måste sätta på sig varmt så att man sen kan frysa om ansiktet och känna sig äcklig i 10 minusgrader.
Som du kanske fattat om du inte är ett komplett retard så kom jag försent till engelskan.
Det var ingen Snow Day vilket jag hade fattat, men läraren sa inget.
Min datalärare var i klassrummet och pratade om Job Shadowing (prao), och jag pallade bara inte bry mig.
Vi hade i början av året tydligen skrivit vad vi ville göra när vi växte upp.
Eftersom att jag skrev det här i början av året så var jag en jävla noob i engelska så det här är vad jag skrev;
"I am a junior whose (utsuddat ord) high school plans are to study in the US. To syudy (utsuddat ord) to become something."
Kommentaren till det här var "be exact". Min kommentar är "bitch :)".
Aja, eftersom att jag inte visste vad jag vill göra och jag antog att jag inte behövde göra det här för att jag är utbytesstudent (som min bästa "bortföklaring" är för att t. ex. inte fylla i applikationer för colleges eller värva till armén) så frågade hon vad jag ville göra.
Det blev foto...
Jag ska se om jag kan slingra ur mig det här för att slippa göra läxa om hur arbetsplatsen är, men jag tror inte jag kan det för att det räknas till vårt semestertest. Jag tycker inte att det skulle vara "kul att se hur en amerikans arbetsplats fungerar" för det är likadant i alla i-länder, dessutom har jag praoat så sjukt mycket redan.
På American History hade vi ett prov som jag visste jag skulle faila på.
Jag var den sista kvar och innan klockan ringde tog Mr. Uldrich mig i nacken och viskade att jag fick göra färdigt provet hemma. Tack.
Jag fick låna The Dark Knight av Daniel, och han fick låna Chinese Democracy och The Darkness.
Det känns som om att vi har "glidigt ifrån varandra" lite. Jag har inga lektioner med honom längre och jag pratar mer med tjejerna i skolan än killarna, men det hindrar mig inte att snacka med honom.
När jag kom hem uppfattade jag som om att Larry sa att det låg "mayo" (majonäs) på min säng. Jag blev förvånad men det visade sig att det var ett paket (mail). Det var en Rocky(hunden)DVD från pappa. Tack.
Jag börjar skolan på tisdag igen vilket känns nice, men på söndag ska vi och fira ett ettårskalas (ugh). Jag ska se om jag kan glömma bort det och vara hos en kompis istället.
Dagens nederlänska pickup line;
Ik at enkel één of andere worst voor ontbijt en nu I' zo hoornen m, kon u vertellen me waar het District van het Rood licht is?
(Jag åt precis lite korv till frukost och nu är jag så kåt, kan du säga var The Red-Light District är?)
-Vänta lite här?, är det inte lördag idag???, tänkte jag.
Nej, kom jag på, det är det inte. Fort som fan slängde jag av mig dom tre lagrena filtar och täcken jag har, och satte jag på mig kläder, nu var det att be till gudarna att det var en Snow Day.
Att ha en härlig dusch var det sista on my mind just nu. Tre minuter efter att jag vaknat borstade jag tänderna och när skolan började rusade jag ifrån hemmet. Som jag nämnt tidigare finns det inget vidrigare än att inte ha tvättat sig innan man går ut. Visst, det är asnice att gå ut i fillingarna en varm påskaftonsmorgon när solen skiner och fåglarna kvittrar, men inte när man måste sätta på sig varmt så att man sen kan frysa om ansiktet och känna sig äcklig i 10 minusgrader.
Som du kanske fattat om du inte är ett komplett retard så kom jag försent till engelskan.
Det var ingen Snow Day vilket jag hade fattat, men läraren sa inget.
Min datalärare var i klassrummet och pratade om Job Shadowing (prao), och jag pallade bara inte bry mig.
Vi hade i början av året tydligen skrivit vad vi ville göra när vi växte upp.
Eftersom att jag skrev det här i början av året så var jag en jävla noob i engelska så det här är vad jag skrev;
"I am a junior whose (utsuddat ord) high school plans are to study in the US. To syudy (utsuddat ord) to become something."
Kommentaren till det här var "be exact". Min kommentar är "bitch :)".
Aja, eftersom att jag inte visste vad jag vill göra och jag antog att jag inte behövde göra det här för att jag är utbytesstudent (som min bästa "bortföklaring" är för att t. ex. inte fylla i applikationer för colleges eller värva till armén) så frågade hon vad jag ville göra.
Det blev foto...
Jag ska se om jag kan slingra ur mig det här för att slippa göra läxa om hur arbetsplatsen är, men jag tror inte jag kan det för att det räknas till vårt semestertest. Jag tycker inte att det skulle vara "kul att se hur en amerikans arbetsplats fungerar" för det är likadant i alla i-länder, dessutom har jag praoat så sjukt mycket redan.
På American History hade vi ett prov som jag visste jag skulle faila på.
Jag var den sista kvar och innan klockan ringde tog Mr. Uldrich mig i nacken och viskade att jag fick göra färdigt provet hemma. Tack.
Jag fick låna The Dark Knight av Daniel, och han fick låna Chinese Democracy och The Darkness.
Det känns som om att vi har "glidigt ifrån varandra" lite. Jag har inga lektioner med honom längre och jag pratar mer med tjejerna i skolan än killarna, men det hindrar mig inte att snacka med honom.
När jag kom hem uppfattade jag som om att Larry sa att det låg "mayo" (majonäs) på min säng. Jag blev förvånad men det visade sig att det var ett paket (mail). Det var en Rocky(hunden)DVD från pappa. Tack.
Jag börjar skolan på tisdag igen vilket känns nice, men på söndag ska vi och fira ett ettårskalas (ugh). Jag ska se om jag kan glömma bort det och vara hos en kompis istället.
Dagens nederlänska pickup line;
Ik at enkel één of andere worst voor ontbijt en nu I' zo hoornen m, kon u vertellen me waar het District van het Rood licht is?
(Jag åt precis lite korv till frukost och nu är jag så kåt, kan du säga var The Red-Light District är?)
torsdag 15 januari 2009
Dag 268; Un día en los Estados Unidos de América
Idag och igår fick vi en två timmar sen start vilket gör att vi börjar med Computer Applications, och jag är en hejare på att göra Power Piont-presentationer!
Närå, alla freshmen är bara dumma i huvudet så det är lätt att vara bäst i klassen.
Sen hade vi geografiprov som var lätt, men jag hade glömt att det var "Tropic of Cancer", så jag skrev bara cancer..., och skrev Arctic Circle istället för Antarctic Circle. Elände.
Sen var det lunch. Sloppy Joes med Doritos.
Dagen fortsatte med Art där vi målar på duk och jag var den enda som hade gjort fem skisser i läxa. Boo-jah.
Sen hade jag American History.
...
Jag har ingen jävla aning om vad vi gör.
Det är prov imorgon.
Den sjunde (fastän det var den femte) lektionen var Reality 101 där dom som skulle sända hade sen skolstart och jag hade en trekvart att spela flipper. Nice.
Sista lektionen var kören. Jag fick gå och provsjunga för Mr. Bucket, Charlies pappa. Jag fick gå in i ett annat rum för att sjunga med en tant som spelade synt.
-Are you a bass or a tenner?, frågade hon.
-Tenner, sa jag stolt för alla vet ju att det är så alla badass rockstjärnor sjunger.
Det var rätt nice att sjunga med synt och grejer och jag känner mig mindre osäker än hur jag var i New York och i PE. Trots att jag aldrig hade hört låtarna förut så tyckte hon att det gick bra och det hade varit coolt om jag fick den rollen.
Sen var skoldagen slut och jag fick skjuts hem av min BFF och hennes brorsa, vilket jag får varje dag.
Nu borde jag plugga inför provet imorgon...
Jag känner att det här inlägget är otroligt ytligt och det hände mer saker som jag föredrar att hålla för mig själv.
Dagens låt;
Up All Night, Slaughter
Närå, alla freshmen är bara dumma i huvudet så det är lätt att vara bäst i klassen.
Sen hade vi geografiprov som var lätt, men jag hade glömt att det var "Tropic of Cancer", så jag skrev bara cancer..., och skrev Arctic Circle istället för Antarctic Circle. Elände.
Sen var det lunch. Sloppy Joes med Doritos.
Dagen fortsatte med Art där vi målar på duk och jag var den enda som hade gjort fem skisser i läxa. Boo-jah.
Sen hade jag American History.
...
Jag har ingen jävla aning om vad vi gör.
Det är prov imorgon.
Den sjunde (fastän det var den femte) lektionen var Reality 101 där dom som skulle sända hade sen skolstart och jag hade en trekvart att spela flipper. Nice.
Sista lektionen var kören. Jag fick gå och provsjunga för Mr. Bucket, Charlies pappa. Jag fick gå in i ett annat rum för att sjunga med en tant som spelade synt.
-Are you a bass or a tenner?, frågade hon.
-Tenner, sa jag stolt för alla vet ju att det är så alla badass rockstjärnor sjunger.
Det var rätt nice att sjunga med synt och grejer och jag känner mig mindre osäker än hur jag var i New York och i PE. Trots att jag aldrig hade hört låtarna förut så tyckte hon att det gick bra och det hade varit coolt om jag fick den rollen.
Sen var skoldagen slut och jag fick skjuts hem av min BFF och hennes brorsa, vilket jag får varje dag.
Nu borde jag plugga inför provet imorgon...
Jag känner att det här inlägget är otroligt ytligt och det hände mer saker som jag föredrar att hålla för mig själv.
Dagens låt;
Up All Night, Slaughter
tisdag 13 januari 2009
Dag 266; Le blog en français
Idag är det snowday... Och jag föredrar att gå i skolan.
Allt är liksom så bra och jag blir nästan sur när sista lektionen slutar.
Vi fick sluta en och en halv lektion tidigare igår, och hade jag hatat skolan hade jag väl tänkt Jipiee!, men nu är det inte så.
Det enda som är "svårt" i skolan nu är American History och Reality 101. Den sistnämnda började jag och den enda andra personen i klassen i fredags, då vi egentligen bara fick våra lösenord till datorn och läraren gick igenom reglerna och betygen. Jag frågade tjejen vad klassen gick ut på. Hon frågade om jag gillade matte, och log, för att hon visste att jag droppade Physics för att jag hatar matte.
Läraren sa dock att allt var uppbyggt som en "online class", vilket gör att man kan göra grejer hemma, om man tycker det är roligt.
I American History tar vi anteckningar, och det går för fort för att jag skriver så långsamt, men det är för att jag måste tänka ut hur man stavar alla orden, vilket gör att jag bara kan ta två i taget. Jobbigt värre...
Jag pallar egentligen inte blogga, men gör det för att hålla saker levande och för att typ alla ska veta att jag är okej... eller nåt...
Dessutom vill jag inte blogga om det som händer nu eftersom att jag bara vill inte.
Dagens låt;
Changes, David Bowie
Allt är liksom så bra och jag blir nästan sur när sista lektionen slutar.
Vi fick sluta en och en halv lektion tidigare igår, och hade jag hatat skolan hade jag väl tänkt Jipiee!, men nu är det inte så.
Det enda som är "svårt" i skolan nu är American History och Reality 101. Den sistnämnda började jag och den enda andra personen i klassen i fredags, då vi egentligen bara fick våra lösenord till datorn och läraren gick igenom reglerna och betygen. Jag frågade tjejen vad klassen gick ut på. Hon frågade om jag gillade matte, och log, för att hon visste att jag droppade Physics för att jag hatar matte.
Läraren sa dock att allt var uppbyggt som en "online class", vilket gör att man kan göra grejer hemma, om man tycker det är roligt.
I American History tar vi anteckningar, och det går för fort för att jag skriver så långsamt, men det är för att jag måste tänka ut hur man stavar alla orden, vilket gör att jag bara kan ta två i taget. Jobbigt värre...
Jag pallar egentligen inte blogga, men gör det för att hålla saker levande och för att typ alla ska veta att jag är okej... eller nåt...
Dessutom vill jag inte blogga om det som händer nu eftersom att jag bara vill inte.
Dagens låt;
Changes, David Bowie
lördag 10 januari 2009
Dag 263: Basket
Idag var det basketturnering och Larry väckte mig för att informera mig om det.
Visst, tänkte jag det är ju bättre än att vara hemma.
Jag trodde att det skulle vara fler från skolan där, men det var det tyvärr inte. Det var fler från andra skolor, och Allen skulle bara spela två matcher. Det sög lite, och dom få som var där frågade varför jag var där, och jag sa att jag var uttråkad.
Jag ångrar i alla fall inte att jag gick dit.
Jag gick hem till Daniel efteråt och spelade Mortal Combat. Han kommer att få nya Guitar Hero med alla instrument när han fyller år, det ser jag fram emot :P
Dagens YouTube;
One year in 40 seconds
Visst, tänkte jag det är ju bättre än att vara hemma.
Jag trodde att det skulle vara fler från skolan där, men det var det tyvärr inte. Det var fler från andra skolor, och Allen skulle bara spela två matcher. Det sög lite, och dom få som var där frågade varför jag var där, och jag sa att jag var uttråkad.
Jag ångrar i alla fall inte att jag gick dit.
Jag gick hem till Daniel efteråt och spelade Mortal Combat. Han kommer att få nya Guitar Hero med alla instrument när han fyller år, det ser jag fram emot :P
Dagens YouTube;
One year in 40 seconds
torsdag 8 januari 2009
Dag 261: The Life Is Playing
Inlägg 100 mothertrukka!
The day började med att jag woke up för sent. I had ingen tid att take a shower så it was very sugigt.
Nää, tänk om jag skrev så, det hade varit jobbigt. Aja, jag duschade inte idag vilket gör att jag känner mig så jävla äckligt.
Jag kom i skolan i tid vilket såklart kommer före en nice dusch. Jag hade vaknat innan men sängen var så varm och skön och jag var på vakna-uppstadiet, då man drömmer som mest. Men sen drömde jag att jag var i skolan och vaknade.
Hursomhelst. Jag har hittat en ny trevligt snabbare väg till skolan som jag tog. Jag frös på vägen dit trots att det har inte snöat sen i julas.
I skolan pekade musikläraren på mig och ville att jag skulle komma och jag följde lydigt med.
Vi gick till musiksalen och där satt två av mina kompisar och plinkade på guror.
Mr. Lacy, musikläraren, satte sig vid en synt.
Han ville se hur jag tog toner, typ...
Jag följde med när han sakta gick upp och han sa att jag var med killarna som sjunger högst (ljusast). Han frågade om jag hade sjungit förut, och jag vet inte om han var överraskad eller bara undrade, men jag sa att jag sjungit i kör när jag var yngre. Han frågade om jag hade skådespelat (<-pissig översättning), ja, i James Bondfilmer hade jag att komma med.
Tack och hej, nu började skolan.
English; Vi läser och har gjort test på hur bra man kan engelska med ett datortest.
Jag är typ sämst i klassen, men å andra sidan är skiten nytt för mig och jag kommer från Sverige, dessutom räknas det inte till betyget.
World History; tar anteckningar om pesten i Europa och kristendomen då. Igår snackade vi om kyrkans regler och Mr. Uldrich frågade om en regel.
-So, what does the atheist think, sa han och hänvisade till mig.
-I dunno, sa jag för min kunskap om kristendom kommer från Disneys Robin Hood "Ut ur min kyrka" och det man halvlärde sig i högstadiet.
Men poängen var att han kallade mig ateist, som jag inte har något emot. Jag är säker på att Mr. Uldrich gillar mig, för under varje föreläsning, or whatever, så tittar han på mig när han snackar, och sällan någon annan.
Han är inte konstig eller nåt, han har bara haft ögonkontakt på både varje Civics och WH-lektion.
Efter skolan frågade en tjejs (som jag fick skjuts av) brorsa om jag verkligen var ateist. -Yeah, I am, sa jag.
-Cool, sa han.
Jag frågade om dom trodde på nåt och ingen av dom visste och dom gick inte i kyrkan. Aja, jag respekterar att alla här är religiösa så länge dom respekterar mig.
Computer Applications; Vi får göra Power Point-presentationer vilket jag antar kommer att vara bra när jag ska visa min plan för att ta över världen. När vi gör dom så står det på pappret, "Insert Clip Art", och temat för hela presentationen är "amphibians" så sätter folk ändå in bilder på tomtar och fyrverkerier på en ful bakgrund. Det tog ett tag för mig att det handlade om groddjur, men cheese, måste man välja den fulaste bakgrunden?
Geography: Jag kommer aldrig att behöva kunna läsa en karta, jag kommer ha en GPS i fickan som gör det, men det är väl bra att kunna var länder och stater ligger och heter. Nu undersöker vi om hur man får den runda jorden platt.
Det jag längtar till kulturdelen i det hela.
Mr. Uldrich frågar mig och Milica om hur det är i våra länder, trots att han ibland fortfarande tror att jag kommer från Polen...
Även här har vi ögonkontakt när jag inte tar anteckningar...
Lunch! Igår vet jag inte vad vi åt. Det var liksom gult och hade torra ärtor i sig. Helt okej dock. Idag fick vi Chicken Noodle Soup som är fucking delicious.
Jag ska bara äta soppa när jag är vuxen, billigt, gott och det räcker för alltid.
Art; Vi målar med akryl? Olja? Jag vet inte men jag målar av en Monetmålning. Sen ska vi måla av ett foto, jag tror jag ska ta den här;
American Histiory: Jag har ingen större aning vad vi gör, det går för fort och jag har 2 av 4 anteckningar, men jag vet att det handlar om när dom byggde en järnväg på Cowboys-tiden, när det var slavar...
Jag vet inte...
Reality 101: Jag och den andra tjejen gör inte ett jävla piss, eftersom att det är "distant learning" så är allt via TV-skärmar och dom har inte fungerat. Jag catchar upp lite på dom få läxor jag har.
Choir: Vi har sett båda versionerna av "Kalle och Chokladfabriken". Jag tycker att den nya är bättre, men det är nog för att jag gillar Tim Burton.
Sen var dagen slut och jag kom hem. Det var fyra bilar ute på uppfarten och jag va' ba' "huh???".
Igår fungerade inte Internet och dom skulle byta ut hela systemet med telefoner, TV och Internet, så därför var det en massa bilar...
Jag hade inte något att göra eftersom att dom skumma TV-reparatörerna var överallt, så jag gick till mitt rum.
Internet var nere, jag kunde inte se på TV och jag hade inte nåt att göra. Så jag skrev ett brev till min farmor och sen läste jag "Män som hatar kvinnor", där det nu äntligen händer nåt. Men sen blev jag så trött på att läsa och somnade, vilket var extremt skönt. Det som höll mig vaken var att om jag rörde mig så frös jag ihjäl och jag låg i samma drömstadie som jag gjort i morse vilket var nice.
Och håret blev äckligare än äckligast.
-Vem vill ha en macka med hårsmör, grabbar? Höhöh.
Middagen bestod av Leftover Meatloaf, amerikanskt värre.
Jag har fått det skitsvårt att prata svenska har jag märkt, idag frågade Mr. Uldrich om jag jag kunde säga "Good morning students", och det lät bara löjligt.
Det var som när jag först kom till USA, jag var tvungen att tänka ut vad och hur jag skulle säga saker, nu kommer det helt normalt och det är häftigt hur man kan snacka med nån från ett helt annat land.
Som sagt, livet leker, life is playing. Det mesta går bra och jag har inget att oroa mig för. Folk förstår mig och missuppfattar ingenting. Jag beter mig inte som en jävla emounge "Nobody gets me... Life is tough, I'm gonna cut my self and wear black to express my feelings, bohu..."
Nä, inget sånt skit, lives a bitch ant you're its Pimp.
Häromdagen såg jag på Vh1's 2009 for 2009 där dom visade 2009 musikvideor för det nya året, jag hade gärna velat vara hemma och sett allt, men du vet... skola...
Jag såg och fick höra en låt som har varit på min hjärna i nio månader, en fucking bebis kan ha fötts på den tiden!
Det var på Medborgarplatsen på resturang Orkidé där jag först tänkte på den och jag var där med mamma och pappa. Jag försökte förklara riffet för honom med;
Döööööö
Döö
Döö
Dödödödödödö, vilket är totalt obegripligt, men nu hittade jag den. Tyvärr såg dom som spelade den ut som tjocka nördar/uteliggare, men vafan, det är en sjukt bra låt som du måste höra.
Dagens MF låt:
Bachman Turner Overdrive - You Aint Seen Nothing Yet
The day började med att jag woke up för sent. I had ingen tid att take a shower så it was very sugigt.
Nää, tänk om jag skrev så, det hade varit jobbigt. Aja, jag duschade inte idag vilket gör att jag känner mig så jävla äckligt.
Jag kom i skolan i tid vilket såklart kommer före en nice dusch. Jag hade vaknat innan men sängen var så varm och skön och jag var på vakna-uppstadiet, då man drömmer som mest. Men sen drömde jag att jag var i skolan och vaknade.
Hursomhelst. Jag har hittat en ny trevligt snabbare väg till skolan som jag tog. Jag frös på vägen dit trots att det har inte snöat sen i julas.
I skolan pekade musikläraren på mig och ville att jag skulle komma och jag följde lydigt med.
Vi gick till musiksalen och där satt två av mina kompisar och plinkade på guror.
Mr. Lacy, musikläraren, satte sig vid en synt.
Han ville se hur jag tog toner, typ...
Jag följde med när han sakta gick upp och han sa att jag var med killarna som sjunger högst (ljusast). Han frågade om jag hade sjungit förut, och jag vet inte om han var överraskad eller bara undrade, men jag sa att jag sjungit i kör när jag var yngre. Han frågade om jag hade skådespelat (<-pissig översättning), ja, i James Bondfilmer hade jag att komma med.
Tack och hej, nu började skolan.
English; Vi läser och har gjort test på hur bra man kan engelska med ett datortest.
Jag är typ sämst i klassen, men å andra sidan är skiten nytt för mig och jag kommer från Sverige, dessutom räknas det inte till betyget.
World History; tar anteckningar om pesten i Europa och kristendomen då. Igår snackade vi om kyrkans regler och Mr. Uldrich frågade om en regel.
-So, what does the atheist think, sa han och hänvisade till mig.
-I dunno, sa jag för min kunskap om kristendom kommer från Disneys Robin Hood "Ut ur min kyrka" och det man halvlärde sig i högstadiet.
Men poängen var att han kallade mig ateist, som jag inte har något emot. Jag är säker på att Mr. Uldrich gillar mig, för under varje föreläsning, or whatever, så tittar han på mig när han snackar, och sällan någon annan.
Han är inte konstig eller nåt, han har bara haft ögonkontakt på både varje Civics och WH-lektion.
Efter skolan frågade en tjejs (som jag fick skjuts av) brorsa om jag verkligen var ateist. -Yeah, I am, sa jag.
-Cool, sa han.
Jag frågade om dom trodde på nåt och ingen av dom visste och dom gick inte i kyrkan. Aja, jag respekterar att alla här är religiösa så länge dom respekterar mig.
Computer Applications; Vi får göra Power Point-presentationer vilket jag antar kommer att vara bra när jag ska visa min plan för att ta över världen. När vi gör dom så står det på pappret, "Insert Clip Art", och temat för hela presentationen är "amphibians" så sätter folk ändå in bilder på tomtar och fyrverkerier på en ful bakgrund. Det tog ett tag för mig att det handlade om groddjur, men cheese, måste man välja den fulaste bakgrunden?
Geography: Jag kommer aldrig att behöva kunna läsa en karta, jag kommer ha en GPS i fickan som gör det, men det är väl bra att kunna var länder och stater ligger och heter. Nu undersöker vi om hur man får den runda jorden platt.
Det jag längtar till kulturdelen i det hela.
Mr. Uldrich frågar mig och Milica om hur det är i våra länder, trots att han ibland fortfarande tror att jag kommer från Polen...
Även här har vi ögonkontakt när jag inte tar anteckningar...
Lunch! Igår vet jag inte vad vi åt. Det var liksom gult och hade torra ärtor i sig. Helt okej dock. Idag fick vi Chicken Noodle Soup som är fucking delicious.
Jag ska bara äta soppa när jag är vuxen, billigt, gott och det räcker för alltid.
Art; Vi målar med akryl? Olja? Jag vet inte men jag målar av en Monetmålning. Sen ska vi måla av ett foto, jag tror jag ska ta den här;
American Histiory: Jag har ingen större aning vad vi gör, det går för fort och jag har 2 av 4 anteckningar, men jag vet att det handlar om när dom byggde en järnväg på Cowboys-tiden, när det var slavar...Jag vet inte...
Reality 101: Jag och den andra tjejen gör inte ett jävla piss, eftersom att det är "distant learning" så är allt via TV-skärmar och dom har inte fungerat. Jag catchar upp lite på dom få läxor jag har.
Choir: Vi har sett båda versionerna av "Kalle och Chokladfabriken". Jag tycker att den nya är bättre, men det är nog för att jag gillar Tim Burton.
Sen var dagen slut och jag kom hem. Det var fyra bilar ute på uppfarten och jag va' ba' "huh???".
Igår fungerade inte Internet och dom skulle byta ut hela systemet med telefoner, TV och Internet, så därför var det en massa bilar...
Jag hade inte något att göra eftersom att dom skumma TV-reparatörerna var överallt, så jag gick till mitt rum.
Internet var nere, jag kunde inte se på TV och jag hade inte nåt att göra. Så jag skrev ett brev till min farmor och sen läste jag "Män som hatar kvinnor", där det nu äntligen händer nåt. Men sen blev jag så trött på att läsa och somnade, vilket var extremt skönt. Det som höll mig vaken var att om jag rörde mig så frös jag ihjäl och jag låg i samma drömstadie som jag gjort i morse vilket var nice.
Och håret blev äckligare än äckligast.
-Vem vill ha en macka med hårsmör, grabbar? Höhöh.
Middagen bestod av Leftover Meatloaf, amerikanskt värre.
Jag har fått det skitsvårt att prata svenska har jag märkt, idag frågade Mr. Uldrich om jag jag kunde säga "Good morning students", och det lät bara löjligt.
Det var som när jag först kom till USA, jag var tvungen att tänka ut vad och hur jag skulle säga saker, nu kommer det helt normalt och det är häftigt hur man kan snacka med nån från ett helt annat land.
Som sagt, livet leker, life is playing. Det mesta går bra och jag har inget att oroa mig för. Folk förstår mig och missuppfattar ingenting. Jag beter mig inte som en jävla emounge "Nobody gets me... Life is tough, I'm gonna cut my self and wear black to express my feelings, bohu..."
Nä, inget sånt skit, lives a bitch ant you're its Pimp.
Häromdagen såg jag på Vh1's 2009 for 2009 där dom visade 2009 musikvideor för det nya året, jag hade gärna velat vara hemma och sett allt, men du vet... skola...
Jag såg och fick höra en låt som har varit på min hjärna i nio månader, en fucking bebis kan ha fötts på den tiden!
Det var på Medborgarplatsen på resturang Orkidé där jag först tänkte på den och jag var där med mamma och pappa. Jag försökte förklara riffet för honom med;
Döööööö
Döö
Döö
Dödödödödödö, vilket är totalt obegripligt, men nu hittade jag den. Tyvärr såg dom som spelade den ut som tjocka nördar/uteliggare, men vafan, det är en sjukt bra låt som du måste höra.
Dagens MF låt:
Bachman Turner Overdrive - You Aint Seen Nothing Yet
måndag 5 januari 2009
Dag 257; Changes
Ingen stort skillnad egentligen, jag hade tråkigt och bytte typ namn på bloggen, jag kan ändra tillbaka om nån blir sur och klagar.
Rubriken är skriven med det fonetiska alfabetet och jag hittade det på hamsterpaj för jag kom ihåg att man kunde se sitt namn på olika sätt. Prova!
Alla barnen drogs i håret förutom Fred, som var skinhead.
Höhöhöh.
Rubriken är skriven med det fonetiska alfabetet och jag hittade det på hamsterpaj för jag kom ihåg att man kunde se sitt namn på olika sätt. Prova!
Alla barnen drogs i håret förutom Fred, som var skinhead.
Höhöhöh.
Dag 257; A Good Day
Det är lustigt att man ena dagen kan gråta innan man somnar, och nästa natt skrattar man sig till sömns. Det hände mig inatt, jag kunde inte sluta skratta. Jag tänkte på ett skämt som min mamma hade skrivit på hennes blogg som min morfar sa;
Han frågade min brorsa om var och hur han studerar nu mer. "Du vet - när jag gick i skolan så jagade vi ju dinosaurier på rasterna".
Jag tycker det fortfarande att det är extremt kul.
Jag såg på klipp från Team America också och den filmen är så jävla rolig. I och med det såg jag det här också, vilket man kanske hade fördomar om innan jag kom hit, men alla här är någorlunda allmänbildade. Idag (och tidigare också) blev jag frågad varför Sverige inte firade 4 Juli. Då fick jag gå igenom att vi inte var "dependent" av något annat land, och att vi inte krigade och så... Killen tyckte att det var jättekonstigt iallafall att vi inte firade deras nationaldag.
-But, didn't we save you in the war?
Dörp. No.
Aja.
Inatt tänkte jag också på hur nice mellanstadiet var, rakt igenom, det var ingenting som var jobbigt.
Jag kommer ihåg hur jag och min kompis gjorde fåremålen från TV-spelet "Zelda", helt i färgade papper.
Hahaha, och dom blev så jävla fula också, jag skrattar åt det nu. LOL. Jag gjorde en snygg "lens of truth" har jag för mig.
Kompisen använde ett par blåa papper, knöglade ihop till rätt form som en okarina, tejpade fast en ihoprullad pip och ritade prickar på det man håller i. Han visade upp den under "lektionstid" ("lektionstid"=rita och lyssna på böcker som blev upplästa för oss) och ingen av oss kunde hålla oss för skratt. Han hade säkert gjort den på tre minuter. HAHAHAHAHAHAHA!
Så var livet på Bild och Form. Kreativt, men inte så givande, skolvis.
Jag fick ett brev från min farmor idag också och inser vilka trevliga, bra människor jag har i min släkt. Släktträffen på julaftonen här var ju som sagt extremt tråkig, och jag tror inte att det beror på att det inte var min släkt, de var bara olyckligt... Eller nåt, vad fan vet jag?
Skola idag. Yey!
Nämen faktiskt, Yey! Kom i tid, inget svårt under dagen, bytte nästan till det schemat jag ville ha. Nu kommer det se ut såhär (för hundrade gången);
1 English
2 World History
3 Computer Applications
4 Geography
Lunch!
5 Art
6 American History
7 Reality 101 (jag har ingen jävla aning om vad det här är, men det är om hur man klarar av livet, med pengar och skit, tror jag...)
8 Vocal (kör)
Min engelskalärare lät mig inte byta till en lättare English för att sophmorearna(?)(hur fan blir det fler sophmores i sverige då?) ...är retarderade, och hon ville att jag skulle få en "utmaning".
Åh! Nu kan jag dra en röd tråd mellan min klass och den här, trevligt.
Min klass i Sverige var bra, men man blev lätt trött på att ha varit med samma personer under sex år, men, vad ska man göra?
"The sophmores" är bara idioter, det pratades hela tiden och engelskaläraren frågade en i början av lektionen om han skulle försöka den här terminen. Han sa nej, hårdkokt...:P
Anledningen till att jag var där var för att jag hade precis droppat Power Tech som jag hatat sen första veckan och skulle byta engelskalektioner, men det fick jag ju inte, så jag satt bara där för att i korridorerna får man inte gå, och jag tror att man får ett F i alla ämnen om man inte har ett "pass".
Jag gick till tanten som har hand om alla lektioner man har. Hon prackade på mig att ta Reality 101, och jag gick med på det, tveksamt.
När jag frågade om underskrift för att få joina kören gick det till såhär;
(Räcker fram pappret till musikläraren.)
-Hi, I want to join Choir.
-Can you sing?
-I... hope so...
-Do you know Willy Wonka (skolans musikal kommer att vara Kalle och Chokladfabriken)
-Yeeeeeaaaaah..........
-Goody then, because you're gonna play him.
-Bu, but, you haven't heard me sing?
-Just by looking at you Fred Nyman of Sweden makes me know that you will be perfect.
-WOW, thanks mister! I, I mean sir, I wont let you down!
-I know you wont, you rock Fred and are gonna sell more records than Michael Jackson, The Beatles and Elvis alltogether! I just know it.
-Gee, thx!
(Jag får hans underskrift och ett skivkontrakt.)
Total sanning.
Okej vid nionde raden är det inte vad han sa....
Jaja, vid femte då.
Jag kommer inte att ha idrott heller, men track tar väl bort dom mesta kilorna Höhöhöhöh, närå, det är väl lite synd.
På Physics (som jag fortfarande hade vid den tiden) gick vi och donerade blod, det var typ tredje gången vi gjort det. Varken jag eller Milica får ju inte donera blod för att vi inte bott här tillräckligt länge, men Daniel gjorde det. När dom drog ut nålen sa jag att dom skulle pilla med den i huden innnan dom drog ut den, han började skratta hårt och det måste ha varit jobbigt för honom, hahaha.
Idag flyttar min pappa i Sverige också, och jag som bara ha varit i skolan...
Han frågade min brorsa om var och hur han studerar nu mer. "Du vet - när jag gick i skolan så jagade vi ju dinosaurier på rasterna".
Jag tycker det fortfarande att det är extremt kul.
Jag såg på klipp från Team America också och den filmen är så jävla rolig. I och med det såg jag det här också, vilket man kanske hade fördomar om innan jag kom hit, men alla här är någorlunda allmänbildade. Idag (och tidigare också) blev jag frågad varför Sverige inte firade 4 Juli. Då fick jag gå igenom att vi inte var "dependent" av något annat land, och att vi inte krigade och så... Killen tyckte att det var jättekonstigt iallafall att vi inte firade deras nationaldag.
-But, didn't we save you in the war?
Dörp. No.
Aja.
Inatt tänkte jag också på hur nice mellanstadiet var, rakt igenom, det var ingenting som var jobbigt.
Jag kommer ihåg hur jag och min kompis gjorde fåremålen från TV-spelet "Zelda", helt i färgade papper.
Hahaha, och dom blev så jävla fula också, jag skrattar åt det nu. LOL. Jag gjorde en snygg "lens of truth" har jag för mig.
Kompisen använde ett par blåa papper, knöglade ihop till rätt form som en okarina, tejpade fast en ihoprullad pip och ritade prickar på det man håller i. Han visade upp den under "lektionstid" ("lektionstid"=rita och lyssna på böcker som blev upplästa för oss) och ingen av oss kunde hålla oss för skratt. Han hade säkert gjort den på tre minuter. HAHAHAHAHAHAHA!
Så var livet på Bild och Form. Kreativt, men inte så givande, skolvis.
Jag fick ett brev från min farmor idag också och inser vilka trevliga, bra människor jag har i min släkt. Släktträffen på julaftonen här var ju som sagt extremt tråkig, och jag tror inte att det beror på att det inte var min släkt, de var bara olyckligt... Eller nåt, vad fan vet jag?
Skola idag. Yey!
Nämen faktiskt, Yey! Kom i tid, inget svårt under dagen, bytte nästan till det schemat jag ville ha. Nu kommer det se ut såhär (för hundrade gången);
1 English
2 World History
3 Computer Applications
4 Geography
Lunch!
5 Art
6 American History
7 Reality 101 (jag har ingen jävla aning om vad det här är, men det är om hur man klarar av livet, med pengar och skit, tror jag...)
8 Vocal (kör)
Min engelskalärare lät mig inte byta till en lättare English för att sophmorearna(?)(hur fan blir det fler sophmores i sverige då?) ...är retarderade, och hon ville att jag skulle få en "utmaning".
Åh! Nu kan jag dra en röd tråd mellan min klass och den här, trevligt.
Min klass i Sverige var bra, men man blev lätt trött på att ha varit med samma personer under sex år, men, vad ska man göra?
"The sophmores" är bara idioter, det pratades hela tiden och engelskaläraren frågade en i början av lektionen om han skulle försöka den här terminen. Han sa nej, hårdkokt...:P
Anledningen till att jag var där var för att jag hade precis droppat Power Tech som jag hatat sen första veckan och skulle byta engelskalektioner, men det fick jag ju inte, så jag satt bara där för att i korridorerna får man inte gå, och jag tror att man får ett F i alla ämnen om man inte har ett "pass".
Jag gick till tanten som har hand om alla lektioner man har. Hon prackade på mig att ta Reality 101, och jag gick med på det, tveksamt.
När jag frågade om underskrift för att få joina kören gick det till såhär;
(Räcker fram pappret till musikläraren.)
-Hi, I want to join Choir.
-Can you sing?
-I... hope so...
-Do you know Willy Wonka (skolans musikal kommer att vara Kalle och Chokladfabriken)
-Yeeeeeaaaaah..........
-Goody then, because you're gonna play him.
-Bu, but, you haven't heard me sing?
-Just by looking at you Fred Nyman of Sweden makes me know that you will be perfect.
-WOW, thanks mister! I, I mean sir, I wont let you down!
-I know you wont, you rock Fred and are gonna sell more records than Michael Jackson, The Beatles and Elvis alltogether! I just know it.
-Gee, thx!
(Jag får hans underskrift och ett skivkontrakt.)
Total sanning.
Okej vid nionde raden är det inte vad han sa....
Jaja, vid femte då.
Jag kommer inte att ha idrott heller, men track tar väl bort dom mesta kilorna Höhöhöhöh, närå, det är väl lite synd.
På Physics (som jag fortfarande hade vid den tiden) gick vi och donerade blod, det var typ tredje gången vi gjort det. Varken jag eller Milica får ju inte donera blod för att vi inte bott här tillräckligt länge, men Daniel gjorde det. När dom drog ut nålen sa jag att dom skulle pilla med den i huden innnan dom drog ut den, han började skratta hårt och det måste ha varit jobbigt för honom, hahaha.
Idag flyttar min pappa i Sverige också, och jag som bara ha varit i skolan...
söndag 4 januari 2009
Dag 256; Chicken Fried Chicken
Idag var en bra dag.
Jag hittade ett nytt RPG-spel tack vare Cartoon Network, det är helt gratis och jag tror att det kommer att bli bra, en så länge ligger det i beta.
Blev väckt klockan nio och gick upp på en gång, jag börjar bli lite trött när jag skriver det här vilket är bra så jag är pigg imorgon. (Skola, remember?)
Idag har jag som sagt bara spelat spelet som jag ångrar att jag inte sett förrän sista dagen på lovet, men å andra sidan vill man ju längta hem från skolan.
Det slår mig nu att det enda jag ätit har varit m&m's, tuggummi och middag. Lolololol.
Chicken Fried Chicken åt vi idag och det är en av dom grymt bättre rätterna.
Kycklingen är lagd i mjöl och goda kryddor och sen stekt i mycket smör. Till det är det potatismos, vit (extremt tjock) nästan smaklör gravy, men med lite salt på allt blir det genast godare. Majs (som jag har börjat gilla nu, för jag bor ju fan i Nebraska,
majsodlarstaten) och sallad på det. Det är allt man behöver äta på en dag. I alla fall om man är en Champion.
Dagens tecknade TV-seriefigur;
Mandark, Dexters Labratorium.
Jag hittade ett nytt RPG-spel tack vare Cartoon Network, det är helt gratis och jag tror att det kommer att bli bra, en så länge ligger det i beta.
Blev väckt klockan nio och gick upp på en gång, jag börjar bli lite trött när jag skriver det här vilket är bra så jag är pigg imorgon. (Skola, remember?)
Idag har jag som sagt bara spelat spelet som jag ångrar att jag inte sett förrän sista dagen på lovet, men å andra sidan vill man ju längta hem från skolan.
Det slår mig nu att det enda jag ätit har varit m&m's, tuggummi och middag. Lolololol.
Chicken Fried Chicken åt vi idag och det är en av dom grymt bättre rätterna.
Kycklingen är lagd i mjöl och goda kryddor och sen stekt i mycket smör. Till det är det potatismos, vit (extremt tjock) nästan smaklör gravy, men med lite salt på allt blir det genast godare. Majs (som jag har börjat gilla nu, för jag bor ju fan i Nebraska,
majsodlarstaten) och sallad på det. Det är allt man behöver äta på en dag. I alla fall om man är en Champion.Dagens tecknade TV-seriefigur;
Mandark, Dexters Labratorium.
lördag 3 januari 2009
Dag 255; Slacker? Me?
På måndag kommer en mycket bra breakpoint, tro det eller ej men det är skolan.
Det här jullovet har inte varit så nice, eller, det kunde ha varit bättre i vilket fall.
ALLA dagarna har varit i samma mönster som jag har berättat om;
11.30: Jag vaknar.
12: Lunch/frukost.
12?: Jag ser på TV.
13: Jag spelar Spore.
15: Tröttnar oftast och spel eller ser på YouTube.
17: Middag. Ja, det är så pass tidigt faktiskt.
18: Ser på TV.
20: Spore eller TV.
00: Går och lägger mig och somnar klockan två eller tre.
Hela mönstret suger och ja, jag väntar bara på att skolan ska bryta det. Min nivå för nåt är som lägst nu och jag gör mitt bästa för att inte bryta ihop. (Vilket jag för övrigt redan gjort). Det beror på min host dad.
Jag tror han förväntar sig mer från mig. Men vad?
Jag vet inte. Jag önskar dock det. Det känns som att han vill känna sig bättre genom att trycka ner mig och han måste känna sig jävligt glad om det är det han försöker med.
(Dom kom hem efter att ha varit i Sioux City hela dagen. Klockan var ungefär tre.)
-So you got up from bed, huh Fred?
-Yeah.
-We went without you because it would have taken so long to shower, and get up, so we let you sleep.
-Thank you. (Heheh)
Det jag uppfattade det som var "du var inte vaken och du tar så lång tid på dig, vi väckte därför inte dig för att berätta var vi tog vägen".
Nu ville inte jag åka heller och Mary hade väckt mig för att jag sa åt henne att göra men jag somnade om och vaknade igen två timmar senare, vilket gjorde allt helt meningslöst. Jag har sagt till henne nu att se till att jag vaknar.
(Middag)
-Supper's ready, sa Mary.
-Coming!, sa jag.
(Det var inte färdigt, jag dödade tid i soffan, och gick sen för att tvätta händerna)
-Fred! Are you coming?, sa Larry.
-Yeah.
-What were you doing?
-Washing my hands (Gosh!)
-It's supper.
-I (fucking) know, sa jag nästan inte.
-What were you doing today, Fred?, frågade han och visste vad jag skulle svara.
-Nothing.
-So, are you gonna get a haircut?, frågade han, fast senare.
(Idag hade jag inte tvättat håret med shampo, så det såg annorlunda ut)
-Yeah, eventually.
Sen snackade vi alla om var man kan klippa sig, och han fattade att det var skola på måndag.
-Are you prepared for school, then?
-Yes, because then I'll have something to do (så han fattade att jag inte väljer att ha tråkigt.)
-So, what would you do at home during the break?
-Hmm, the same as here.
-Watch TV and sleep?
-Yeah, no big difference, sa jag.
Nu inser jag att det låter som om att Larry är morbror Vernon i Harry Potter men så är det inte. Mary bestämmer över Larry, eller hur man ska säga, och Mary är på min sida, så det är typ ett triangeldrama.
Aja, vi är väl bättre vänner nu då vi såg på Episod II tillsammans i tio minuter och pratade lite om film, och ibland är han schysst, men det var längesen jag blev tryckt såhär lågt av någon, och den personen påminner som enormt om Larry.
Men ur den här relativt dystra dagen har jag hittat guldkorn.
Det här jullovet har inte varit så nice, eller, det kunde ha varit bättre i vilket fall.
ALLA dagarna har varit i samma mönster som jag har berättat om;
11.30: Jag vaknar.
12: Lunch/frukost.
12?: Jag ser på TV.
13: Jag spelar Spore.
15: Tröttnar oftast och spel eller ser på YouTube.
17: Middag. Ja, det är så pass tidigt faktiskt.
18: Ser på TV.
20: Spore eller TV.
00: Går och lägger mig och somnar klockan två eller tre.
Hela mönstret suger och ja, jag väntar bara på att skolan ska bryta det. Min nivå för nåt är som lägst nu och jag gör mitt bästa för att inte bryta ihop. (Vilket jag för övrigt redan gjort). Det beror på min host dad.
Jag tror han förväntar sig mer från mig. Men vad?
Jag vet inte. Jag önskar dock det. Det känns som att han vill känna sig bättre genom att trycka ner mig och han måste känna sig jävligt glad om det är det han försöker med.
(Dom kom hem efter att ha varit i Sioux City hela dagen. Klockan var ungefär tre.)
-So you got up from bed, huh Fred?
-Yeah.
-We went without you because it would have taken so long to shower, and get up, so we let you sleep.
-Thank you. (Heheh)
Det jag uppfattade det som var "du var inte vaken och du tar så lång tid på dig, vi väckte därför inte dig för att berätta var vi tog vägen".
Nu ville inte jag åka heller och Mary hade väckt mig för att jag sa åt henne att göra men jag somnade om och vaknade igen två timmar senare, vilket gjorde allt helt meningslöst. Jag har sagt till henne nu att se till att jag vaknar.
(Middag)
-Supper's ready, sa Mary.
-Coming!, sa jag.
(Det var inte färdigt, jag dödade tid i soffan, och gick sen för att tvätta händerna)
-Fred! Are you coming?, sa Larry.
-Yeah.
-What were you doing?
-Washing my hands (Gosh!)
-It's supper.
-I (fucking) know, sa jag nästan inte.
-What were you doing today, Fred?, frågade han och visste vad jag skulle svara.
-Nothing.
-So, are you gonna get a haircut?, frågade han, fast senare.
(Idag hade jag inte tvättat håret med shampo, så det såg annorlunda ut)
-Yeah, eventually.
Sen snackade vi alla om var man kan klippa sig, och han fattade att det var skola på måndag.
-Are you prepared for school, then?
-Yes, because then I'll have something to do (så han fattade att jag inte väljer att ha tråkigt.)
-So, what would you do at home during the break?
-Hmm, the same as here.
-Watch TV and sleep?
-Yeah, no big difference, sa jag.
Nu inser jag att det låter som om att Larry är morbror Vernon i Harry Potter men så är det inte. Mary bestämmer över Larry, eller hur man ska säga, och Mary är på min sida, så det är typ ett triangeldrama.
Aja, vi är väl bättre vänner nu då vi såg på Episod II tillsammans i tio minuter och pratade lite om film, och ibland är han schysst, men det var längesen jag blev tryckt såhär lågt av någon, och den personen påminner som enormt om Larry.
Men ur den här relativt dystra dagen har jag hittat guldkorn.
- Natalie Portman i Star Wars Episode II
- Little Miss Sunshine
- The 40-Year-Old-Virgin
fredag 2 januari 2009
Dag; 254; Sleep
Jag har extremt svårt att sova. När jag bestämt mig för att gå och lägga mig, som tyvärr är vid klockan tolv, så ligger jag vaken i två timmar och bara tänker. Det jag tänker på kan vara hur jävla hjärndött som helst, eller det djupaste som finns.
Problemet på lösningen är ju att jag vaknar tidigare och sen blir tröttare mot kvällen som gör att jag kan sova, men min klockradio stänger jag bara av, och ingen väcker mig. Igår hade jag frågat om att bli väckt och blev det klockan tio, jag hade då sovit i sex timmar. Knas.
Idag vaknade jag (av mig själv) vid ett. Det ville jag inte. Skolan börjar den femte på måndag, och jag vill vänja mig vid att vakna tidigare för annars blir man sjuk i huvudet.
Jag såg mig i spegeln när jag skulle duscha och håret stod åt alla sidorna. Det såg coolt ut och jag undrade varför det inte såg ut så under mitt projekt.
Jaja, sen spelade jag Spore hela dagen, jag pallar inte göra nåt annat.
Dagens låt;
What Do You Do for Money Honey, AC/DC
Problemet på lösningen är ju att jag vaknar tidigare och sen blir tröttare mot kvällen som gör att jag kan sova, men min klockradio stänger jag bara av, och ingen väcker mig. Igår hade jag frågat om att bli väckt och blev det klockan tio, jag hade då sovit i sex timmar. Knas.
Idag vaknade jag (av mig själv) vid ett. Det ville jag inte. Skolan börjar den femte på måndag, och jag vill vänja mig vid att vakna tidigare för annars blir man sjuk i huvudet.
Jag såg mig i spegeln när jag skulle duscha och håret stod åt alla sidorna. Det såg coolt ut och jag undrade varför det inte såg ut så under mitt projekt.
Jaja, sen spelade jag Spore hela dagen, jag pallar inte göra nåt annat.
Dagens låt;
What Do You Do for Money Honey, AC/DC
torsdag 1 januari 2009
Dag 253; A New Hope
Power: On
Options: New Game?
Yes
2009 BITCHEZ!
Okej, kort bara.
Igår blev jag upplockad av Brandyn (Yes). Jag hade inte ringt honom eller nåt, han kom ändå, nice.
Mary och Larry skulle gå på Kasino och eftersom att jag är totalt omyndig här och får basically inte ens titta på en spelmaskin här så fick jag inte följa med.
Vi åkte först till Brandyns hus och spelade GTA IV. Trevligt, trevligt.
Som vanligt visste jag inte vad som skulle hända, jag visste bara att vi skulle till hans flickvän, Erika, som Sid för övrigt bor hos. Jag hoppades att han inte skulle vara där, men det var han. Men det jämnade ut sig med resten av gästerna. Föruton oss fyra som jag nämnt med namn var även Daniel, Nicole (hans flickvän, som är en allmän anledning till varför jag inte går hem till folk), Hannah, Scott, Bobby, och Erikas lillasyster (antog jag)...
Under kvällen spelade vi X-Box 360, käkade pizza och kollade på film.
Det känndes inte som en så stor grej med nyår, för att vi hade inte en nedräkning. Dom nämnde "bollen", eller hur fan man ska översätta det, som man kan se i "Sömnlös i Seattle", men TV funkade inte, eller nåt...
Det var trevligt i vilket fall.
Det sista jag åt och drack 08 var nachos och Mountain Dew, och året började med samma diet... Filmen vi såg var "Superbad" som också låg över båda åren.
Trevligt, trevligt.
Idag fick jag ta ner julbelysningen utanför och jag tyckte året inte började så bra pga det. Jag skulle ta upp alla plastfigurer till vinden och det slutade med att Jusus krubba gick sönder och jag slog till ungjäveln som var gjord av plast. Gud måste ha straffat mig sen för att jag gick in med ryggen i en glödlampa som spräcktes. (Allt detta hände på vinden i deras verkstad där det var en meter höjd, vilket inte är det bästa stället för mig som är 190. Jaja, jag är väl halvglad nu.
Jag har inget nyårslöfte heller.
Eller, kan man förbättra perfektion?
Dagens låt;
Savoy Truffle, The Beatles
Options: New Game?
Yes
2009 BITCHEZ!
Okej, kort bara.
Igår blev jag upplockad av Brandyn (Yes). Jag hade inte ringt honom eller nåt, han kom ändå, nice.
Mary och Larry skulle gå på Kasino och eftersom att jag är totalt omyndig här och får basically inte ens titta på en spelmaskin här så fick jag inte följa med.
Vi åkte först till Brandyns hus och spelade GTA IV. Trevligt, trevligt.
Som vanligt visste jag inte vad som skulle hända, jag visste bara att vi skulle till hans flickvän, Erika, som Sid för övrigt bor hos. Jag hoppades att han inte skulle vara där, men det var han. Men det jämnade ut sig med resten av gästerna. Föruton oss fyra som jag nämnt med namn var även Daniel, Nicole (hans flickvän, som är en allmän anledning till varför jag inte går hem till folk), Hannah, Scott, Bobby, och Erikas lillasyster (antog jag)...
Under kvällen spelade vi X-Box 360, käkade pizza och kollade på film.
Det känndes inte som en så stor grej med nyår, för att vi hade inte en nedräkning. Dom nämnde "bollen", eller hur fan man ska översätta det, som man kan se i "Sömnlös i Seattle", men TV funkade inte, eller nåt...
Det var trevligt i vilket fall.
Det sista jag åt och drack 08 var nachos och Mountain Dew, och året började med samma diet... Filmen vi såg var "Superbad" som också låg över båda åren.
Trevligt, trevligt.
Idag fick jag ta ner julbelysningen utanför och jag tyckte året inte började så bra pga det. Jag skulle ta upp alla plastfigurer till vinden och det slutade med att Jusus krubba gick sönder och jag slog till ungjäveln som var gjord av plast. Gud måste ha straffat mig sen för att jag gick in med ryggen i en glödlampa som spräcktes. (Allt detta hände på vinden i deras verkstad där det var en meter höjd, vilket inte är det bästa stället för mig som är 190. Jaja, jag är väl halvglad nu.
Jag har inget nyårslöfte heller.
Eller, kan man förbättra perfektion?
Dagens låt;
Savoy Truffle, The Beatles
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Jävla idiot," millions years ago"? Vänta nu, varför firar vi 2009?