Dag 210-211: Why do we fall, sir?

So that we might learn to pick ourselves up.
-Alfred, Batman Begins


Tisdag:
Vaknade och var trött efter att ha gått och lagt mig så sent.
Gick upp från sängen. Stängde av klockradion som tyvärr spelade Countrymusik eftersom att Rockstationen bara var brus... *Suck*.
Just another day in hell.
Närå.
I<3 Allen, NE.

Nåväl. Det som oroade mig idag var:
1. Engelska Power Point. (Som jag fick improvisera)
2. Prov i World History
3. Få reda på resten av svar till Geography
4. Prov i American History

Jag märkte fort att ju närmre skolan jag kom desto självsäkrare (mer självsäker) blev jag.
Det beror nog på att alla andra i skolan är puckon och sämre än jag. Dessutom gillar jag skolan, och det kändes bara bättre!

Anyway, can't have fun yet.

Kom till first period, English.
Mrs. Rastede sa att jag och två andra kunde förbereda våra presentationer.
Okej, hon hade alltså inte glömt bort det... Min andra utväg var nu om det inte fungerade.

Innan vi gick och förberedde oss fick vi tillbaka våra Job Shadowing projekt och det vi skulle skriva till henne (min om deflation alltså).

Jag fick 94 poäng på Job Shadow och 82% på deflation.
A- och C.
Nice. Som väntat altså.
Sen var det dags.

Men min Power Point fungerade inte, som väntat!
Jag hade skickat till fel mail till skolan då jag tog fel på 1 och l.

Vi fick en ny bok att läsa och typ 25 frågor att svara på.
Grr.

World History kom härnäst och det var prov.
Jag gjorde bra kändes det som.
Hjälpte en tjej att skriva av mig, men vem fan bryr sig. Det var vikarie och hon skrev inte ens av alla mina svar vilket var puckat...

I Computer hjälpte jag och en kompis med varandras kartläsningar.

I Geography lämnade vi in dom.

Lunch.

6th period var American History. Prov härmed.
Prov om immigration i stora städer osv.

Dagen fortsatte tills track började.
På mötet skulle jag som sagt springa 200 igen.
Jag visste inte vad jag behövde träna till, och Mr. Uldrich var inte där så jag frågade Mr. Bathke.
Han sa att jag skulle springa till "Gravel(s) End" vilket jag har sprungit till tidigare. Jag tror att det ligger 1.5 miles från skolan vilket är runt 2.4 km.
Jag sprang dit själv och för första gången kändes det jävligt bra!
Jag hade egen takt, stannade inte föresen jag kom till till skylten där det står "GRAVEL END".
Väntade där för att vila några minuter.
Sprang tillbaka förutom upp för några kullar då jag gick.

Träffade Daniel som också sprang själv.
Vi sprang tillsammans tillbaka till Gravel End och det var trevligt.
Jag hade inte pratat med honom på ett tag.

Kom hem.
Krashade så fort jag kom hem.
Jag hade den fucking Power Point-grejen att skicka, en bok att läsa och ett flertal frågor att svara på den.

Blev väckt.
Vi åt.
Jag läste boken och surfade. (Idiotiskt).
Sen skulle vi åka till Marys syster Peggys födelsedag.
Yehey!
...No.
F this.

Jag satt, var trevlig och käkade torr tårta. (Det är inte samma slags tårta som i Sverige, pallar inte förklara). (Alla hus i Nebraska borde också förklaras i ett inlägg nån gång också...)
Vi kom nog dit vid sju och jag åkte hem med Shannon vid klockan halv nio tror jag. Jag ville helst gå och lägga mig men det kunde jag inte.
Det var ett sista kapitel att läsa och alla frågor kvar.
Det tog en FUCKING EVIGHET att försöka bli klar med allt.
Jag gjorde mitt bästa, kollade igenom frågan. Läste i boken. Hittade svaret. Kom på vad jag skulle skriva. Tappade svaret. Hittade det igen och skrev ner det på pappret.
tjugo-nåt frågor kvar...

Blev inte fysiskt trött men ville gå och lägga mig för att slippa skiten.
Fortsatte. Blev nästan klar med alla frågor.
Tänkte, "Fan. Det här är ju helt dumt. Ibland är det lite synd att det här året inte räknas i Sverige, men det är sån här skit man behöver gå igenom i livet hela tiden..."

Hade halva sista kapitlet kvar då det slog mig att vi kanske inte hade alla frågor tills imorgon. Jag läste igenom presentationen och skickade den igen. Gick och la mig och kunde inte sova på två timmar.



Vaknade till Countrymusik igen sex timmar senare.

Kom till skolan.
Öppnade mitt mail och var lite arg att jag behövde göra den nu istället.
Rawr.

Det var min tur efter en kille som hade snackat om nåt så ointressant att jag inte ens kommer ihåg.
Jag öppnade dokumentet och drog igång.
Var inte alls nervös. Hade inga hjälplappar utan freestylade allt.

Okej, det bestod mest att jag läste av skärmen och upprepade en gång till fast förklarade mer. Publiken uppskattade det nog vilket gjorde mig självsäker.

Jag var nöjd och dom som har gjort hittills har inte varit lika bra eller bättre.
Jag tänkte tillbaka då jag satt i gymnastiksalen och läste hälsorapporter. Jag har mognat.

Dagen fortsatte och i nuläget har jag inget att oroa mig över.
Arbete lönar sig för det mesta.
(Om jag hittade nåt coolt tyskt eller ryskt Andra Världskrig-citat om arbetskraft hade jag helt klart satt in det här...)

Life is well now.

Dagens Phun:

European History 1769