Jag brukar inte alls ha problem med att hitta på inläggsnamn, men nu tar jag det som poppade upp i huvudet. Förslag till titlar är välkomna.
Jag vaknade klockan 5.38 i morse. Nebraskanatt är mörk. Jag skulle göra ett samtal till Sverige för att jag hade varit "klantig".
Situationen såg ut så här (trots att jag antar att alla som läser den här bloggen redan vet);
Runt nyår hade jag fått ett mail. I mailet stod det "du kommer att få lösenord och ett account till gymnasieintagningen vecka 3".
Okej, tänkte jag, väntar och ser när det är.
Dagarna gick. Veckorna gick. Gymnasiet låg i bakhuvudet och kändes inte så viktigt längre. Tillslut var det 29 mars.
Jag tänkte prata med min ömma mor på Skype.
Hade fått mina seniorbilder den dagen, kanske kunde visa dom bästa?
Vi började prata. Samtalet gick in på gymnasievalet. Pappa och mamma hade uppfattat det som om att jag hade redan sökt, vilket jag hade gjort om jag kunnat, men inget användarnamn och lösenord, ingen verkstad.
Hon blev besviken och jag kunde höra ångesten i rösten. Det jag trodde skulle bli ett trevligt show and tell kalas gick i kras. Ingen av oss ville prata med varandra längre.
Jag var inte ett dugg orolig. Allvarligt. Jag kände på mig att allt skulle lösa sig.
Sveriges prioritet är väl att alla ska ha rätt att gå i skolan och att vara glada. Dessutom är jag för upptagen med att vara här i Amerikat.
Bror min tyckte jag var klantig, kanske det, men vi tyckte samma sak om honom när han var i USA. Aja jag känner mig som en jävla sur skvallerkärring nu.
Hursomhelst. Läste på mor mins blogg för att se om hon var arg eller glad. Läste att allt löst sig. Är hon lycklig är jag det också.
Såg sen att jag hade 11 nya meddelande i inkorgen. Allt var löst. SYO-tanten hade skickat mail om att jag inte skulle oroa mig. Tack.
Jaja. Slutet gott, so far.
Igår rev vi ner skiten från musikalen.
I perfer destruction before creation.
Jag hämtade mina seniorbilder också. En del bilder blev extremt najsa.
Idag vaknade jag som sagt tidigt.
Jag kom aldrig fram till Sverige. Jag kollade upp på nätet hur man gjorde, men det fungerade inte.
Jag somnade om.
Kom till skolan precis i tid.
Var trött, hade ont i magen som suger, och kände mig allmänt crappy.
Dagen fortsatte och här sitter jag, glad att allt har löst dig.
Dagens låt:
Patience, Guns 'N Roses.
måndag 30 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Dag 187-192: High School Musicals.
Okej, jag pallar inte ligga efter i bloggen, så jag drar bara igenom alla musikaler och genomgångar vi har haft + det emellan.
Måndag: Inget i skolan.
Övade på kvällen klockan 7-10.
Dagarna såg ungefär ut så här:
8-15, Skola.
15-17, Track.
17-19, Hemma, äta/läsa läxor.
19-22, Rehersal.
22-23, Resten av läxor.
24-7, Sova/fritid.
Tisdag: Samma som ovan.
Onsdag: Vi hade en hel dag i gymnastiksalen för att öva/göra den i ordning. Vi hade alltså inga lektioner. Det var en föreställning på eftermiddag för småkidzen. Jag var inte ett dugg nervös. Det här är alla mina repliker för de som är nyfikna i en strut:
(Engelskan kan vara felstavad, men wtf?)
-Yes, as soon as my little daughter told me that she simply had to have one of those golden tickets, I bought hundreds of thousands of Wonka bars. I'm in the nut business, cashews, peanuts, but mainly Brazl nuts.
-For you dear, anything. Anyway, after days of shelling chocolates, one of my factory gals finally founded that golden ticket. I let her take the lucky peice of chocolate home to her 17 kids.
-How ya doin' Wonka? Salt's the name and I'm nuts, nuts for nuts that is. An operation like this must go through millions of nuts.
-Not without my lawer, let me give him a ring.
-Name your price Wonka.
-(I sång av enbart mig) Though our mood is easy going.
-Veruca?! VERUKA!!!
Ja, allt är i huvudet...
När jag inte var nervös gick jag omkring och sa:
-Are you nervous???
-No.
-Well you should be.
Mauhahaha.
Ljudsystemet under alla föreställningar har varit extremt kassa. Vi har haft A Capella under alla, och en som en kille fick sjunga helt själv. Jobbigt värre, men å andra sidan är det för att en retarderad tant trycker på Stop-knappen under låtarna, tror jag.
Rawr!
Torsdag: Samma som ovan, fabriken blir inte mer intressant ju mer man får turer i den kom jag fram till, men man kan ju verka överaskad.
Vi läste ut boken i English också, skönt. Jag har ett D nu, vilket konstigt nog känns skönt. I Sverige motsvarar det väl ett G-, men men.
Efter föreställningen blev jag irriterad på Larry. Det var i slutet av föreställningen och jag såg Mary (som var där och städade), hon sa att Larry kunde ge mig skjuts hem och sen kunde han komma tillbaka till skolan, om jag ville.
Jag såg honom stå i skolans entre och snackade med min engelskalärare.
Jag fick intrycket av att han kände sig som "the man of the house", vilket jag får ganska ofta.
-Can you give me a ride home?, sa jag och han tittade på mig som om jag var dum i huvudet.
-...Yeah, when I'm ready.
-When will that be?
-Oh, 'bout five or ten minutes.
-Oh... Well I'm just gonna go home then.
-Okay.
Sista gången jag frågar honom om skjuts.
Det tar fem minuter att gå hem från skola.
Varken Mary eller Larry frågade hur det hade gått under kvällen.
Det kändes bara så otrevligt.
Jag önskar att mina föräldrar hade varit där.
Fredag: Idag var Mary, Larry och andra jag sålt biljetter i publiken.
Dom såg glada ut. Det gladde mig.
När vi kom hem drack vi blaskkaffe med några okända som dom kände. Det var trevligt, sen såg jag på Matrix Reloaded på BET (black entertainment television).
Fo' Shizzle. Yoyoyo.
Idag, lördag var det Milicas födelsedag, vi åkte till Olive Garden och åt med hennes och Sues host family. Trevligt.
FYI, så är alla vänner i familjen.
Yey!
Jaja, om två timmar ska jag leverera mina första repliker, så jag måste dra nu.
Dagens låt:
Boom Boom Pow, Black Eyed Peas
Måndag: Inget i skolan.
Övade på kvällen klockan 7-10.
Dagarna såg ungefär ut så här:
8-15, Skola.
15-17, Track.
17-19, Hemma, äta/läsa läxor.
19-22, Rehersal.
22-23, Resten av läxor.
24-7, Sova/fritid.
Tisdag: Samma som ovan.
Onsdag: Vi hade en hel dag i gymnastiksalen för att öva/göra den i ordning. Vi hade alltså inga lektioner. Det var en föreställning på eftermiddag för småkidzen. Jag var inte ett dugg nervös. Det här är alla mina repliker för de som är nyfikna i en strut:
(Engelskan kan vara felstavad, men wtf?)
-Yes, as soon as my little daughter told me that she simply had to have one of those golden tickets, I bought hundreds of thousands of Wonka bars. I'm in the nut business, cashews, peanuts, but mainly Brazl nuts.
-For you dear, anything. Anyway, after days of shelling chocolates, one of my factory gals finally founded that golden ticket. I let her take the lucky peice of chocolate home to her 17 kids.
-How ya doin' Wonka? Salt's the name and I'm nuts, nuts for nuts that is. An operation like this must go through millions of nuts.
-Not without my lawer, let me give him a ring.
-Name your price Wonka.
-(I sång av enbart mig) Though our mood is easy going.
-Veruca?! VERUKA!!!
Ja, allt är i huvudet...
När jag inte var nervös gick jag omkring och sa:
-Are you nervous???
-No.
-Well you should be.
Mauhahaha.
Ljudsystemet under alla föreställningar har varit extremt kassa. Vi har haft A Capella under alla, och en som en kille fick sjunga helt själv. Jobbigt värre, men å andra sidan är det för att en retarderad tant trycker på Stop-knappen under låtarna, tror jag.
Rawr!
Torsdag: Samma som ovan, fabriken blir inte mer intressant ju mer man får turer i den kom jag fram till, men man kan ju verka överaskad.
Vi läste ut boken i English också, skönt. Jag har ett D nu, vilket konstigt nog känns skönt. I Sverige motsvarar det väl ett G-, men men.
Efter föreställningen blev jag irriterad på Larry. Det var i slutet av föreställningen och jag såg Mary (som var där och städade), hon sa att Larry kunde ge mig skjuts hem och sen kunde han komma tillbaka till skolan, om jag ville.
Jag såg honom stå i skolans entre och snackade med min engelskalärare.
Jag fick intrycket av att han kände sig som "the man of the house", vilket jag får ganska ofta.
-Can you give me a ride home?, sa jag och han tittade på mig som om jag var dum i huvudet.
-...Yeah, when I'm ready.
-When will that be?
-Oh, 'bout five or ten minutes.
-Oh... Well I'm just gonna go home then.
-Okay.
Sista gången jag frågar honom om skjuts.
Det tar fem minuter att gå hem från skola.
Varken Mary eller Larry frågade hur det hade gått under kvällen.
Det kändes bara så otrevligt.
Jag önskar att mina föräldrar hade varit där.
Fredag: Idag var Mary, Larry och andra jag sålt biljetter i publiken.
Dom såg glada ut. Det gladde mig.
När vi kom hem drack vi blaskkaffe med några okända som dom kände. Det var trevligt, sen såg jag på Matrix Reloaded på BET (black entertainment television).
Fo' Shizzle. Yoyoyo.
Idag, lördag var det Milicas födelsedag, vi åkte till Olive Garden och åt med hennes och Sues host family. Trevligt.
FYI, så är alla vänner i familjen.
Yey!
Jaja, om två timmar ska jag leverera mina första repliker, så jag måste dra nu.
Dagens låt:
Boom Boom Pow, Black Eyed Peas
fredag 27 mars 2009
Dag 191: How it is
Naglarna jag precis klippte går till en båt i underjorden enligt Nordisk mytologi. Loke bygger ett skepp av alla dödas naglar som sen används till Ragnarök om jag inte minns fel...
Kunskaper från förr, det här lärde jag mig i fyran. Petter Lille var min lärare, och är en av dom bästa jag har haft.
Jag har precis haft ett nice träningspass med 150 sit-ups och antagligen 3 miles sprungna.
Jag har en G2 framför mig och artificiellt choklad/proteinpulver i vatten som snart är uppdrucken. AC/DC's "If you got blood (you got it)" spelas i mina gratis hörlurar.
Jag är ensam hemma.
Vädret är vackert. Det är föreställning om en och en halv timme och jag är inte ett dugg nervös. Jag har inte varit det heller.
Jag kan skryta om hur extremt snygg jag är utan att ljuga, bäst är jag också.
Det är bara en tidsfråga innan jag kommer att få stenhårda abs.
Jag har utvecklats.
Kom hit som en Cartepie och är nu en Butterfree.
Var en larv då jag kom hit och är nu en fjäril för er som inte snackar Pokémon.
(Det låter dessutom så fjolligt på det senare sättet också... )
Dagens ord:
n]
Kunskaper från förr, det här lärde jag mig i fyran. Petter Lille var min lärare, och är en av dom bästa jag har haft.
Jag har precis haft ett nice träningspass med 150 sit-ups och antagligen 3 miles sprungna.
Jag har en G2 framför mig och artificiellt choklad/proteinpulver i vatten som snart är uppdrucken. AC/DC's "If you got blood (you got it)" spelas i mina gratis hörlurar.
Jag är ensam hemma.
Vädret är vackert. Det är föreställning om en och en halv timme och jag är inte ett dugg nervös. Jag har inte varit det heller.
Jag kan skryta om hur extremt snygg jag är utan att ljuga, bäst är jag också.
Det är bara en tidsfråga innan jag kommer att få stenhårda abs.
Jag har utvecklats.
Kom hit som en Cartepie och är nu en Butterfree.
Var en larv då jag kom hit och är nu en fjäril för er som inte snackar Pokémon.
(Det låter dessutom så fjolligt på det senare sättet också... )
Dagens ord:
per⋅fec⋅tion
[per-fek-shuh
n] | 1. | the state or quality of being or becoming perfect. |
| 2. | the highest degree of proficiency, skill, or excellence, as in some art. |
| 3. | a perfect embodiment or example of something. |
| 4. | a quality, trait, or feature of the highest degree of excellence. |
| 5. | the highest or most nearly perfect degree of a quality or trait. |
| 6. | the act or fact of perfecting. |
onsdag 25 mars 2009
Dag 186: Saturday
Herre JEVLAR vad Prince är cool.
Tyvärr är han en och femtio och jag vet inte hur mycket har spelar i videon. Men men.
Ville bara få det från bröstet.
(Idag går vi tillbaka, det är nu dagen efter Track-mötet...)
Vaknade klockan 10.50.
-Aren't you gonna be at the school helping for the musical at 11?, sa Mary.
Men WTF?, väck mig tio minuter innan det!
Jaja, jag tog mig en dusch. Tänkte igenom vart jag var, hur landet låg liksom.
Jag trodde att jag hade skrivit upp mig för att jobba klockan 12, men visste inte. Dessutom kom jag ihåg att jag skulle få mina Seniorblider tagna idag (och trodde att det var klockan 12 också...)
-I thought that I was getting my pictures at twelve today?
-It's at five, sa Mary. I asked Mr. Lacy if you signed up and he said he thought it was at twelve.
Jag gick till skolan och Mary hade sen sett till att fotograferingen skulle ske klockan ett istället.
Bra bra.
Jag jobbade där med att lägga papper på golvet som skulle bli golvet i fabriken antar jag.
(För er som inte kommer ihåg så gör vi en uppsättning av "Willy Wonka Jr.", jag spelar Mr. Salt. Jag blir lätt uttråkad och går dit för att döda tid... öhöm...)
Vid ett kom Mary. Vi åkte till ett hus i Allen där fotografen bodde. Jag gick in och sen började hon fota.
Jag pallar inte skriva om en photo shoot, för det är lika tråkigt att skriva som det är att läsa om, men jag är ganska väldigt säker på att dom blev bra. Jag fick ligga på tågspåret och posera. Det var vackert väder ute och jag ville mest ha ett foto med mig vid ett fält, för det kommer jag att minnas mest från det här. lolololol.
Kom tillbaka till skolan.
Det var en tjej där som hete Maggie. Hon är grovt överviktig. I Sverige känns det som om att man ser hur man ska bli smal på löpsedlarna varje dag och att Sverige håller på att bli för överviktiga.
Åh nej! Buhuhuh.
Här är alla det vi kallar överviktiga och det dom kallar överviktiga är groteska.
Innan jag fortsätter borde jag säga att jag inte har något emot folks utseende överhuvud taget.
Är man dum i huvudet så är man.
Ser man ut på ett visst sätt så gör man, det har inget gemensamt.
Jag tror inte att Maggies övervikt har med något att göra att hon är dum i huvudet, bara att hennes personlighet är att vara en manipulerande bitch, jag drar bara ut på hennes fysiska drag för att göra det här kuligare att läsa.
Jaja, uppgiften i gymnastiksalen (där musikalen tar plats) var enkel. Häfta upp tegelstenstapet på en vägg.
Jag och hennes bror som är en hyvens kille (som också är överviktig) klev upp på stegar.
-No! You're doing it all wrong! Let me do it, sa Maggie och klättrade upp för stegen.
Jag stod brevid och höll i rullen. Det var rakt som fan på den översta listen.
-It's not straight. Uhuäää! I can't hold it and staple it at the same time. Come up here, sa hon till brodern.
Han kirrade det på en gång. Hon stod och klagade på golvet.
-I would take a pepsi if it wasn't diet..., sa hon och syftade på backen på golvet.
Heheh, du blir visst aldrig nöjd du Maggie? Eheh?
Bitch.
Jag kan inte alls skriva mitt hat för andra människor.
Min brorsa Petter kunde skriva exakt hur det var. Det kanske var tio gånger överdrivet eller inte alls så farligt. Men med stora bokstäver, många utropstecken, ord som "hatar" och "grr" fick jag uttrycket av att han var arg som fy fanken.
Jaja. Jag gick hem och såg min BFF, vi snackade i en timme. Hennes kompis som var där hade blivit gravid.
Hon är 18.
Det enda jag kunde tänka på var filmen "Juno".
Det sa jag till henne. Hon skulle dock behålla ungen.
Stackars barn.
Tyvärr inte ett "Only in America"-moment...
Kom hem och spelade Battlefield Heroes.
Tyvärr är han en och femtio och jag vet inte hur mycket har spelar i videon. Men men.
Ville bara få det från bröstet.
(Idag går vi tillbaka, det är nu dagen efter Track-mötet...)
Vaknade klockan 10.50.
-Aren't you gonna be at the school helping for the musical at 11?, sa Mary.
Men WTF?, väck mig tio minuter innan det!
Jaja, jag tog mig en dusch. Tänkte igenom vart jag var, hur landet låg liksom.
Jag trodde att jag hade skrivit upp mig för att jobba klockan 12, men visste inte. Dessutom kom jag ihåg att jag skulle få mina Seniorblider tagna idag (och trodde att det var klockan 12 också...)
-I thought that I was getting my pictures at twelve today?
-It's at five, sa Mary. I asked Mr. Lacy if you signed up and he said he thought it was at twelve.
Jag gick till skolan och Mary hade sen sett till att fotograferingen skulle ske klockan ett istället.
Bra bra.
Jag jobbade där med att lägga papper på golvet som skulle bli golvet i fabriken antar jag.
(För er som inte kommer ihåg så gör vi en uppsättning av "Willy Wonka Jr.", jag spelar Mr. Salt. Jag blir lätt uttråkad och går dit för att döda tid... öhöm...)
Vid ett kom Mary. Vi åkte till ett hus i Allen där fotografen bodde. Jag gick in och sen började hon fota.
Jag pallar inte skriva om en photo shoot, för det är lika tråkigt att skriva som det är att läsa om, men jag är ganska väldigt säker på att dom blev bra. Jag fick ligga på tågspåret och posera. Det var vackert väder ute och jag ville mest ha ett foto med mig vid ett fält, för det kommer jag att minnas mest från det här. lolololol.
Kom tillbaka till skolan.
Det var en tjej där som hete Maggie. Hon är grovt överviktig. I Sverige känns det som om att man ser hur man ska bli smal på löpsedlarna varje dag och att Sverige håller på att bli för överviktiga.
Åh nej! Buhuhuh.
Här är alla det vi kallar överviktiga och det dom kallar överviktiga är groteska.
Innan jag fortsätter borde jag säga att jag inte har något emot folks utseende överhuvud taget.
Är man dum i huvudet så är man.
Ser man ut på ett visst sätt så gör man, det har inget gemensamt.
Jag tror inte att Maggies övervikt har med något att göra att hon är dum i huvudet, bara att hennes personlighet är att vara en manipulerande bitch, jag drar bara ut på hennes fysiska drag för att göra det här kuligare att läsa.
Jaja, uppgiften i gymnastiksalen (där musikalen tar plats) var enkel. Häfta upp tegelstenstapet på en vägg.
Jag och hennes bror som är en hyvens kille (som också är överviktig) klev upp på stegar.
-No! You're doing it all wrong! Let me do it, sa Maggie och klättrade upp för stegen.
Jag stod brevid och höll i rullen. Det var rakt som fan på den översta listen.
-It's not straight. Uhuäää! I can't hold it and staple it at the same time. Come up here, sa hon till brodern.
Han kirrade det på en gång. Hon stod och klagade på golvet.
-I would take a pepsi if it wasn't diet..., sa hon och syftade på backen på golvet.
Heheh, du blir visst aldrig nöjd du Maggie? Eheh?
Bitch.
Jag kan inte alls skriva mitt hat för andra människor.
Min brorsa Petter kunde skriva exakt hur det var. Det kanske var tio gånger överdrivet eller inte alls så farligt. Men med stora bokstäver, många utropstecken, ord som "hatar" och "grr" fick jag uttrycket av att han var arg som fy fanken.
Jaja. Jag gick hem och såg min BFF, vi snackade i en timme. Hennes kompis som var där hade blivit gravid.
Hon är 18.
Det enda jag kunde tänka på var filmen "Juno".
Det sa jag till henne. Hon skulle dock behålla ungen.
Stackars barn.
Tyvärr inte ett "Only in America"-moment...
Kom hem och spelade Battlefield Heroes.
tisdag 24 mars 2009
Dag 188: Life in America
Hej hej.
Sitter på mitt rum.
Vinden blåser, det snöade lite idag.
Jag är ganska trött. Musikalträning varje dag. Imorgon ska vi framträda för första gångerna, en matiné och en på kvällen. Jag kommer att vara i en jätte-TV med en spotlight i ansiktet när jag drar igenom mina stora repliker. Jag ser ingen alls i publiken. Det kommer att vara fullsatt. 200 personer kanske? Jag har ingen riktig aning. Jag är inte ett dugg nervös.
Track går bra också, jag börjar komma i form.
Så fort jag kommer hem från muikalgrejen har jag läxor. Det suger...
Varje dag måste vi läsa drygt 20 sidor, och sen svara på frågor. Man kommer dessutom hem efter tio och jag pallar inte riktigt. Jag har ett F i engelska som det ser ut. På proven (som vi också har med boken) får jag lågt och med hemläxorna får jag bra.
I American History har jag ett F också, men inte riktigt. Han gav F på grejer som jag lämnat in i tid. Ska ta ett snack med gubben.
That's life right now folks!
Tänk på det när ni surfar på Aftonbladets sida för att döda tid. Jag är nästan på andra sidan jorden och kommer trött till skolan.
Jag ville mest bara säga hur saker ligger till. Jag kommer att återkomma med dagarna jag inte har skrivit om, men det får bli när dagarna ser anorlunda ut.
Phew.
Dagens låt;
Don't You (Forget About Me), Simple Minds
Dagens Citat;
Hey! I may be ugly and hateful, but... What was the last thing you said?, Moe, The Simpsons
Sitter på mitt rum.
Vinden blåser, det snöade lite idag.
Jag är ganska trött. Musikalträning varje dag. Imorgon ska vi framträda för första gångerna, en matiné och en på kvällen. Jag kommer att vara i en jätte-TV med en spotlight i ansiktet när jag drar igenom mina stora repliker. Jag ser ingen alls i publiken. Det kommer att vara fullsatt. 200 personer kanske? Jag har ingen riktig aning. Jag är inte ett dugg nervös.
Track går bra också, jag börjar komma i form.
Så fort jag kommer hem från muikalgrejen har jag läxor. Det suger...
Varje dag måste vi läsa drygt 20 sidor, och sen svara på frågor. Man kommer dessutom hem efter tio och jag pallar inte riktigt. Jag har ett F i engelska som det ser ut. På proven (som vi också har med boken) får jag lågt och med hemläxorna får jag bra.
I American History har jag ett F också, men inte riktigt. Han gav F på grejer som jag lämnat in i tid. Ska ta ett snack med gubben.
That's life right now folks!
Tänk på det när ni surfar på Aftonbladets sida för att döda tid. Jag är nästan på andra sidan jorden och kommer trött till skolan.
Jag ville mest bara säga hur saker ligger till. Jag kommer att återkomma med dagarna jag inte har skrivit om, men det får bli när dagarna ser anorlunda ut.
Phew.
Dagens låt;
Don't You (Forget About Me), Simple Minds
Dagens Citat;
Hey! I may be ugly and hateful, but... What was the last thing you said?, Moe, The Simpsons
söndag 22 mars 2009
Dag 184: Track Meet 1
Dagen D.
The D-Day.
Allt jag hade tränat för skulle upp till bevis. *Gulp*
Sanningen var att jag var faktiskt inte ett dugg nervös, man kunde säkert tro att jag rökt opium eller nåt annat spännande. Min inriktning var att jag kommer att komma sist, men jag gör mitt bästa.
Vi åkte från skolan efter innan lunch och vi käkade medhavd mat på bussen. Jag tror jag aldrig har haft en så tung väska på en utflykt. Det mesta var dryck som kanske vägde ett kilo, sen hade jag två bologna (now that's bologna)mackor med gummiost och senap, rice crispy treat, två twinkies (som jag gav bort för att det är inte alls så gott) och jordnötssmör mellan två kex. Yummy!
Jag kommer att köpa hem så jävla mycket smått och gott!
Anyhow...
Vi landade i Wayne och jösses vad våra armar var trötta!
HAHAHA. Vi tog ju skolbussen för fanken!
(Skämtet ovan kommer jag dock att använda på Arlanda då jag träffar familjen...)
Inga skämt längre...
Vi gick in i den relativt stora spring-arenan. Tänk dig en dubbelt så stor gymnastiksal så är det ungefär lika stort skulle jag tro.
Det första eventet var höjdhopp. Vi slog skolrekord i det. yey.
Bla bla. Döda tid.
Gick omkring och såg på folk när dom gjorde sina grejer. Pratade med folk. Var trött och kissnödig.
800-metersloppet som jag skulle springa var mot slutet som för övrigt var runt klockan 21.00.
Jag försökte att kissa när jag inte pallade vara kissnödig längre. Jag tänkte ett tag att jag kunde vara det för att jag kunde kanske prestera bättre då eller nåt (?).
Jag gillar dock inte allmänna toaletter så... tja... Det kom inget.
Jag hade ätit/druckit upp det mesta av min matsäck och snart var det min tur. Jag var inte nervös alls. Hade det varit ett år sen hade jag vägrat att göra något i det här slaget, but people change.
Dom som skulle springa two mile-loppet (två personer) sa att dom var extremt nervösa. Jag fattade inte hur man kan vara det... Det är ju bara att springa allt man har liksom.
Jag hade blivit tillsagd av kompisar att om man gick så blev man utskrattad, så jag satsade på att inte göra som jag brukar under track practice. Höhömm.
Det var min tur nu. Jag och en annan kille skulle springa 800, men inte tillsammans.
Jag fick mitt nummer och dom sa vilket "heat" jag skulle springa i. Jag fattade inte.
Anyway, jag tog reda på det och bla bla, *magi* så står jag på banan.
Jag väntade noga på skottet så att jag inte hoppade.
*BAM* BAM* BAM*
...Närå, gubben sköt bara ett skott, men hade det inte varit coolt om han hade skjutit tre?
Jag var längst ut på banan för jag hade nummer 8. Därför hade jag kortast att springa också. Hehe, jag vet att det inte är så.
Första varvet känndes bra.
Andra varvet också.
Tredje varvet tappade jag några platser och joggade inpå det fjärde.
Fjärde varvet ville jag gå, men gjorde inte det. "Can't walk... Can't walk", tänkte jag (och ja, jag tänker på engelska nu, det tog ett tag...) Jag trodde att jag låg näst sist.
Femte varvet blev jag omsprungen precis mot slutet. Grr. Jag var kom dock inte sist. Det var en tjock kille som jag hade sett innan vi börjat racet som jag tänkte , "You... I'm gonna beat you".
3.00 minuter sprang jag 800 meter på. 16 sekuder bättre än första gången.
Framgång, men ändå inte riktigt bra.
Är 800 meter på tre minuter något man kan skriva på sitt CV? lol.
Jag och Daniel gick omkring och staden osäker medan de sista tävlingarna pågick.
Jag mådde bra och det var skönt att att det var över. Min Powerade hade blivit ljummen vilket gjorde mig ledsen, jag ville verkligen att den skulle vara kall, men man kan ju inte få allt i livet.
Finns "ljummet" i engelska språket "cold, but still warm...", det är ju som "lagom", det finns ju inte heller... Puckon. Hittade typ inte William Shakespear på en massa ord? Någon borde vara smart nog att mynta "lagom" i det engelska språket.
Jaja.
Hoppas du fick nåt att läsa på morgonkvisten eller när du kollar bloggen...
Dagens låt;
Free Bird, Lynyrd Skynyrd
The D-Day.
Allt jag hade tränat för skulle upp till bevis. *Gulp*
Sanningen var att jag var faktiskt inte ett dugg nervös, man kunde säkert tro att jag rökt opium eller nåt annat spännande. Min inriktning var att jag kommer att komma sist, men jag gör mitt bästa.
Vi åkte från skolan efter innan lunch och vi käkade medhavd mat på bussen. Jag tror jag aldrig har haft en så tung väska på en utflykt. Det mesta var dryck som kanske vägde ett kilo, sen hade jag två bologna (now that's bologna)mackor med gummiost och senap, rice crispy treat, två twinkies (som jag gav bort för att det är inte alls så gott) och jordnötssmör mellan två kex. Yummy!
Jag kommer att köpa hem så jävla mycket smått och gott!
Anyhow...
Vi landade i Wayne och jösses vad våra armar var trötta!
HAHAHA. Vi tog ju skolbussen för fanken!
(Skämtet ovan kommer jag dock att använda på Arlanda då jag träffar familjen...)
Inga skämt längre...
Vi gick in i den relativt stora spring-arenan. Tänk dig en dubbelt så stor gymnastiksal så är det ungefär lika stort skulle jag tro.
Det första eventet var höjdhopp. Vi slog skolrekord i det. yey.
Bla bla. Döda tid.
Gick omkring och såg på folk när dom gjorde sina grejer. Pratade med folk. Var trött och kissnödig.
800-metersloppet som jag skulle springa var mot slutet som för övrigt var runt klockan 21.00.
Jag försökte att kissa när jag inte pallade vara kissnödig längre. Jag tänkte ett tag att jag kunde vara det för att jag kunde kanske prestera bättre då eller nåt (?).
Jag gillar dock inte allmänna toaletter så... tja... Det kom inget.
Jag hade ätit/druckit upp det mesta av min matsäck och snart var det min tur. Jag var inte nervös alls. Hade det varit ett år sen hade jag vägrat att göra något i det här slaget, but people change.
Dom som skulle springa two mile-loppet (två personer) sa att dom var extremt nervösa. Jag fattade inte hur man kan vara det... Det är ju bara att springa allt man har liksom.
Jag hade blivit tillsagd av kompisar att om man gick så blev man utskrattad, så jag satsade på att inte göra som jag brukar under track practice. Höhömm.
Det var min tur nu. Jag och en annan kille skulle springa 800, men inte tillsammans.
Jag fick mitt nummer och dom sa vilket "heat" jag skulle springa i. Jag fattade inte.
Anyway, jag tog reda på det och bla bla, *magi* så står jag på banan.
Jag väntade noga på skottet så att jag inte hoppade.
*BAM* BAM* BAM*
...Närå, gubben sköt bara ett skott, men hade det inte varit coolt om han hade skjutit tre?
Jag var längst ut på banan för jag hade nummer 8. Därför hade jag kortast att springa också. Hehe, jag vet att det inte är så.
Första varvet känndes bra.
Andra varvet också.
Tredje varvet tappade jag några platser och joggade inpå det fjärde.
Fjärde varvet ville jag gå, men gjorde inte det. "Can't walk... Can't walk", tänkte jag (och ja, jag tänker på engelska nu, det tog ett tag...) Jag trodde att jag låg näst sist.
Femte varvet blev jag omsprungen precis mot slutet. Grr. Jag var kom dock inte sist. Det var en tjock kille som jag hade sett innan vi börjat racet som jag tänkte , "You... I'm gonna beat you".
3.00 minuter sprang jag 800 meter på. 16 sekuder bättre än första gången.
Framgång, men ändå inte riktigt bra.
Är 800 meter på tre minuter något man kan skriva på sitt CV? lol.
Jag och Daniel gick omkring och staden osäker medan de sista tävlingarna pågick.
Jag mådde bra och det var skönt att att det var över. Min Powerade hade blivit ljummen vilket gjorde mig ledsen, jag ville verkligen att den skulle vara kall, men man kan ju inte få allt i livet.
Finns "ljummet" i engelska språket "cold, but still warm...", det är ju som "lagom", det finns ju inte heller... Puckon. Hittade typ inte William Shakespear på en massa ord? Någon borde vara smart nog att mynta "lagom" i det engelska språket.
Jaja.
Hoppas du fick nåt att läsa på morgonkvisten eller när du kollar bloggen...
Dagens låt;
Free Bird, Lynyrd Skynyrd
tisdag 17 mars 2009
Dag 181: The End Begins.
Tillbaka i tiden eller?
Nää, jag är bara dum i huvudet och kan inte räkna ut matte. Jag trodde att det var dag 300 idag, men jag hade stannat här över ett år om det var så. Men å andra sidan sa ingen nåt, så totalt mitt fel vill jag inte säga att det är ^_^'.
USA är nu officiellt på landet jag har spenderat mest tid i någonsin. Det kan jag räkna ut.
Det har inte blivit några inlägg den senaste tiden eftersom att jag inte har haft tid, men det kommer jag till sen. Klockan är nu 23:55 och jag vill bara tillfredsställa mina läsare. Jag drack en Mtn. Dew som är läsken med mest socker och kaffein i sig. Jag hörde att det var några i nån sydstat som drack det konstant och alldrig borstade tänderna, så dom ruttnade bort. Mer om tänder i äckligt sammanhang kommer senare.
Titeln på inlägget är totalt off-rippat från den nya Terminatorfilmen.
Jag såg en trailer för den och ville nästan se den lite. Jag är absolut inget Terminator-fan, jag såg den för att kompisar i fyran snackade om den och för att jag ville se "Hasta la vista... Baby."-scenen. Den ser rätt lovande ut, som dom flesta uppföljarna som kommer sent efter orginalet. Jag vill få fram samma känsla som jag fick av trailern, nämnligen att få ut det bästa av det bästa.
Det här är början av slutet och det är dags att klämma fram det sista ur tuben, dricka det sista ur flaskan, höja ribban och göra det extra som krävs för att allt ska bli perfektion.
Under helgen började jag.
I måndags var det början av the forth quarter. Sista kvarten. Det är ju den som är den bästa, det tillhör ju allmänbildningen.
Jag kommer inte ihåg vad som hände sen sist jag skrev. Jag var sjuk ock spydde ut lunchen i track?
HA! Störtlöjligt!
Fredagen- Mary och Larry hade åkt för att hämta upp Shannon från flygplatsen (han har varit i Las Vegas(som för övrigt betyder "Ängarna" i spanien).
Jag blev frågad av två tjejer från sexan (som var med på musikutflykten) om dom ville gå till Village Inn med mig... Okej sa jag. Ingen var hemma och jag var hungrig.
Ja, dom går i sexan. Jag pallar inte skriva mer om det för att jag vill inte få uttalande från mig som bara kommer att vara konstiga...
Lördag-Vi är tvungna att hjälpa till att sätta upp scener till musikalen (som är på nästa onsdag), så jag gick till skolan klockan tolv och hjälpte till att sätta upp tegeltapet till bakgrund.
Vid tvåtiden var jag klar, och nu behöver jag en timme till för att få bra betyg. Det var å andra sidan inte många som var där och som kommer att sänka sig i Choir.
Efter att jag var klar gick jag ut och det var en underbar dag.
Jag såg tjejerna jag åt med igen. Dom var på promenad, såg mig och dom skrek "FRED!" och vi hängde tillsammans i tre timmar.
Jag kom hem och insåg att det var första gången på länge som jag faktiskt gjort något nyttigt på länge, och det var som sagt otroligt vackert väder vilket gjorde dagen ännu bättre.
Söndag- Vi drog till Pizza hut mot kvällen.
Är det bara jag som tänker att det heter "Pittsa Hatt" och associerar det med "hatten" som tillhör loggan? När jag först hörde det här insåg jag att dom säger "hut" som är stuga och tänkte att hatten kunde vara ett tak...
Knepigt.
Måndag-Onsdag- Dom här dagarna har sett EXAKT likadana ut, det har varit små ändrignar, men konceptet är desamma.
Vaknar.
Går till skolan och är i den...
Track.
Åker hem.
Gör läxorna i en halvtimme.
Äter.
Går tillbaka till skolan där vi har träning inför musikalen.
Går hem.
Gör klart läxor.
Somnar.
Jag har alltså haft fullt upp och inte kunnat skriva på ett tag. Jag tappade bort mitt lösen till bloggersidan och pallade bara inte.
Hittade dock lösenet och lite tid att skriva.
Idag kom det nån hälsogrej till skolan. Vi behövde inte gå till dom tre sista lektionerna vilket gladde mig. Istället fick vi föreläsningar i Inernetsäkerhet, en kurs i självförsvar och hur man bygger upp ett methlab/hur man gör skiten.
Det kändes så i vilket fall. Tanten som föreläste sa typ "It's your decision" eller "Some of you might have seen meth allready". Hon beskrev att det var det bästa sättet att bli hög och att man sen bara jagar den känslan igen men kommer nog aldrig att få den.
Det sa hon i början och i slutet visade hon blider på folk som hade äckliga tänder och kindbenen visade mer än vad dom borde... Det var en bild på en tjej som såg ut att hon hade blivit flintskallig, men hon hade bara ryckt ut hårstrån från huvudet för att hon hade en krypande känsla där sa tanten som undervisade.
Märkligt, märkligt.
Jag fick en radio också för att jag skrev varför rökning är dåligt också, yey.
Sen var det track.
Vår första "tävling" (jag vet inte det svenska ordet för "track meet") är på fredag.
Det känns bättre nu. Jag är ingen elit som alla andra är, men jag kan i alla fall jogga i samma takt som dom.
Jag kommer säkert att komma sist i mål på fredag, men jag ska försöka mitt bästa. Jag springer 800 meter, inte yards...
Efter track gjorde jag samma mönster som ovan och gick sen till choir.
Vi kommer att ha musikalen i gymnastiksalen och det ser helt okej där angående scener.
Jag kommer kanske skriva mer om det om jag får tid, nu borde jag sova.
Jag pallar inte kolla igenom stavfel, så stäm mig om du är missnöjd, I dare you motherfucker.
Det här inlägget blev inte så episkt som jag tänkt det kunde ha blivit, men det skiter jag i.
Dagens låt:
Here Comes the Sun, The Beatles
Nattens Citat:
Live forever, die young... Fred Nyman
Jag pallar inte kolla stavfel.
Nää, jag är bara dum i huvudet och kan inte räkna ut matte. Jag trodde att det var dag 300 idag, men jag hade stannat här över ett år om det var så. Men å andra sidan sa ingen nåt, så totalt mitt fel vill jag inte säga att det är ^_^'.
USA är nu officiellt på landet jag har spenderat mest tid i någonsin. Det kan jag räkna ut.
Det har inte blivit några inlägg den senaste tiden eftersom att jag inte har haft tid, men det kommer jag till sen. Klockan är nu 23:55 och jag vill bara tillfredsställa mina läsare. Jag drack en Mtn. Dew som är läsken med mest socker och kaffein i sig. Jag hörde att det var några i nån sydstat som drack det konstant och alldrig borstade tänderna, så dom ruttnade bort. Mer om tänder i äckligt sammanhang kommer senare.
Titeln på inlägget är totalt off-rippat från den nya Terminatorfilmen.
Jag såg en trailer för den och ville nästan se den lite. Jag är absolut inget Terminator-fan, jag såg den för att kompisar i fyran snackade om den och för att jag ville se "Hasta la vista... Baby."-scenen. Den ser rätt lovande ut, som dom flesta uppföljarna som kommer sent efter orginalet. Jag vill få fram samma känsla som jag fick av trailern, nämnligen att få ut det bästa av det bästa.
Det här är början av slutet och det är dags att klämma fram det sista ur tuben, dricka det sista ur flaskan, höja ribban och göra det extra som krävs för att allt ska bli perfektion.
Under helgen började jag.
I måndags var det början av the forth quarter. Sista kvarten. Det är ju den som är den bästa, det tillhör ju allmänbildningen.
Jag kommer inte ihåg vad som hände sen sist jag skrev. Jag var sjuk ock spydde ut lunchen i track?
HA! Störtlöjligt!
Fredagen- Mary och Larry hade åkt för att hämta upp Shannon från flygplatsen (han har varit i Las Vegas(som för övrigt betyder "Ängarna" i spanien).
Jag blev frågad av två tjejer från sexan (som var med på musikutflykten) om dom ville gå till Village Inn med mig... Okej sa jag. Ingen var hemma och jag var hungrig.
Ja, dom går i sexan. Jag pallar inte skriva mer om det för att jag vill inte få uttalande från mig som bara kommer att vara konstiga...
Lördag-Vi är tvungna att hjälpa till att sätta upp scener till musikalen (som är på nästa onsdag), så jag gick till skolan klockan tolv och hjälpte till att sätta upp tegeltapet till bakgrund.
Vid tvåtiden var jag klar, och nu behöver jag en timme till för att få bra betyg. Det var å andra sidan inte många som var där och som kommer att sänka sig i Choir.
Efter att jag var klar gick jag ut och det var en underbar dag.
Jag såg tjejerna jag åt med igen. Dom var på promenad, såg mig och dom skrek "FRED!" och vi hängde tillsammans i tre timmar.
Jag kom hem och insåg att det var första gången på länge som jag faktiskt gjort något nyttigt på länge, och det var som sagt otroligt vackert väder vilket gjorde dagen ännu bättre.
Söndag- Vi drog till Pizza hut mot kvällen.
Är det bara jag som tänker att det heter "Pittsa Hatt" och associerar det med "hatten" som tillhör loggan? När jag först hörde det här insåg jag att dom säger "hut" som är stuga och tänkte att hatten kunde vara ett tak...
Knepigt.
Måndag-Onsdag- Dom här dagarna har sett EXAKT likadana ut, det har varit små ändrignar, men konceptet är desamma.
Vaknar.
Går till skolan och är i den...
Track.
Åker hem.
Gör läxorna i en halvtimme.
Äter.
Går tillbaka till skolan där vi har träning inför musikalen.
Går hem.
Gör klart läxor.
Somnar.
Jag har alltså haft fullt upp och inte kunnat skriva på ett tag. Jag tappade bort mitt lösen till bloggersidan och pallade bara inte.
Hittade dock lösenet och lite tid att skriva.
Idag kom det nån hälsogrej till skolan. Vi behövde inte gå till dom tre sista lektionerna vilket gladde mig. Istället fick vi föreläsningar i Inernetsäkerhet, en kurs i självförsvar och hur man bygger upp ett methlab/hur man gör skiten.
Det kändes så i vilket fall. Tanten som föreläste sa typ "It's your decision" eller "Some of you might have seen meth allready". Hon beskrev att det var det bästa sättet att bli hög och att man sen bara jagar den känslan igen men kommer nog aldrig att få den.
Det sa hon i början och i slutet visade hon blider på folk som hade äckliga tänder och kindbenen visade mer än vad dom borde... Det var en bild på en tjej som såg ut att hon hade blivit flintskallig, men hon hade bara ryckt ut hårstrån från huvudet för att hon hade en krypande känsla där sa tanten som undervisade.
Märkligt, märkligt.
Jag fick en radio också för att jag skrev varför rökning är dåligt också, yey.
Sen var det track.
Vår första "tävling" (jag vet inte det svenska ordet för "track meet") är på fredag.
Det känns bättre nu. Jag är ingen elit som alla andra är, men jag kan i alla fall jogga i samma takt som dom.
Jag kommer säkert att komma sist i mål på fredag, men jag ska försöka mitt bästa. Jag springer 800 meter, inte yards...
Efter track gjorde jag samma mönster som ovan och gick sen till choir.
Vi kommer att ha musikalen i gymnastiksalen och det ser helt okej där angående scener.
Jag kommer kanske skriva mer om det om jag får tid, nu borde jag sova.
Jag pallar inte kolla igenom stavfel, så stäm mig om du är missnöjd, I dare you motherfucker.
Det här inlägget blev inte så episkt som jag tänkt det kunde ha blivit, men det skiter jag i.
Dagens låt:
Here Comes the Sun, The Beatles
Nattens Citat:
Live forever, die young... Fred Nyman
Jag pallar inte kolla stavfel.
tisdag 10 mars 2009
Dag 292: Just another snow day
Vaknade klockan sex av att Larry berättade att det var en två timmars sen start.
Klockan nio sa han att det var en snow day.
Nice.
Jag somnade om.
9.32 vaknade jag igen och trodde att jag började om 48 minuter. Det jag hade kommit ihåg var att det var en sen start, så jag skyndade mig på att duscha och klä på mig.
När jag drog igång vattnet kom jag ihåg och tog ett bad istället. Uppfriskade.
Resten av dagen har jag spelat Runescape och sett på TV.
Jag cycklade lite på träningscyckeln här också, och det kändes bra.
Tack och hej.
Ska gå och raka mig nu^-^.
Klockan nio sa han att det var en snow day.
Nice.
Jag somnade om.
9.32 vaknade jag igen och trodde att jag började om 48 minuter. Det jag hade kommit ihåg var att det var en sen start, så jag skyndade mig på att duscha och klä på mig.
När jag drog igång vattnet kom jag ihåg och tog ett bad istället. Uppfriskade.
Resten av dagen har jag spelat Runescape och sett på TV.
Jag cycklade lite på träningscyckeln här också, och det kändes bra.
Tack och hej.
Ska gå och raka mig nu^-^.
måndag 9 mars 2009
Dag 291: First times
Somnade klockan tre på "morgonen" som man föredrar att säga här.
Jag vet inte varför det blev så sent, jag kunde bara inte sova efter klockan tolv...
Kom försent till skolan med fem minuter också. Jag såg att klockan var åtta på morgonen och hade en kvart på mig att sitta i bänken. Jag fungerar typ superfort på morgonen under press vilket jag antar är bra.
Det var god mat i skolan idag, bra tillagad pommes, små kycklingbollar med senapsås (sån god som finns på McD, men som ingen tar), och chokladmjölk och bröd förstås.
Det är dimmigt som fan ute och kallt är det också.
Under track lyfte vi skrot, och sen tvingades i springa i fuktigheten.
Jag var i en grupp av tre, inklusive mig. Vi skulle tillsammans springa åtta varv. Jag hade tre varv att springa för att jag behöver komma i form mer än den tredje killen som bara fick springa två varv.
Vi skulle tävla mot två andra killar som skulle springa åtta varv var (för att dom är fucking eliter). Mitt grupp skulle springa det separat och jag var i mitten att springa. Kändes bra.
Tills jag sprang.
Första varvet var faktiskt bra. Andra varvet gick också relativt bra, blev dock omsprungen av
en av killarna. Tredje varvet fick jag lite pep av mina gruppmedlemmar och dom andra som trackar. Ibland tycker jag att det kan bli för mycket och då blir det så fejk och jag blir mer arg än peppad.
Tredje varvet var skitjobbigt, jag blev ännu en gång omsprungen och benen värkte som in i helvetica.
Jag gick när ingen såg och skämmdes nästan lite...
Jag borde tillägga att jag tror att varven är 300 yards. Det gånger tre blir ungefär 823 meter. Men jag vet som sagt inte hur långt det var eller hur fort jag sprang det.
Efter jag var klar med varven ville jag bara sätta mig ner. Benen kändes som spagetti och idag förstod jag det uttrycket för första gången.
Jag satte mig tillslut på den blöta marken.
Vi hade förlorat tävlingen eftersom att den ena killen hade kommit i mål före den sista i vårt lag. Straffet var att jogga en "ciruit" som är runt en tredjedel av Allen...
-Come on Fred, let's go, sa första killen i min grupp.
Jag ställde mig upp och mådde inte bra. Inte alls.
Vi började jogga. Jag stannade och han fortsatte.
Jag böjde mig framåt och det kändes inte bra.
Sen kräktes jag på frihetens mark...
Folk sprang förbi när jag gjorde det. Det som gick igenom i huvudet var vad jag hade ätit under dagen, det känns som om att det är det jag tänker på när jag spyr.
Hade jag tänkt på det periodiska systemet eller "Vad är det på TV ikväll" hade jag nog uppsökt närmaste psykiatrier. Rofl.
Jag gick en liten bit och kastade upp igen. (Jag hade kunnat skriva jättemycket om det här men jag vet att vissa som läser det här kan vara känsliga...)
Spyan var vit i vilket fall.
Jag gick vidare då inget mer kom upp. (joggade alltså inte, för det hade varit galenskap! Madness I tell you!)
Efter en backe kom det upp mer och jag mådde inte bra... (Det var brunt den här gången).
Nu mår jag dock bra!
Jag fick idag reda på att jag åker hem om 90 dagar.
Det visste jag inte, men det låter bra.
Jag tänkte "Maj... Det är ju bara tre månader bort..." Sen kollade jag upp almanackan och det är ju mycket tid att hinna göra det jag vill!
Nice nice.
Nya grejer händer ju, idag är ett bra exempel.
Var vaken det längsta jag varit i Nebraska.
Kom försent till skolan för första gången.
Sprang till jag kräktes för att jag var i så dålig form.
Jag vet inte varför det blev så sent, jag kunde bara inte sova efter klockan tolv...
Kom försent till skolan med fem minuter också. Jag såg att klockan var åtta på morgonen och hade en kvart på mig att sitta i bänken. Jag fungerar typ superfort på morgonen under press vilket jag antar är bra.
Det var god mat i skolan idag, bra tillagad pommes, små kycklingbollar med senapsås (sån god som finns på McD, men som ingen tar), och chokladmjölk och bröd förstås.
Det är dimmigt som fan ute och kallt är det också.
Under track lyfte vi skrot, och sen tvingades i springa i fuktigheten.
Jag var i en grupp av tre, inklusive mig. Vi skulle tillsammans springa åtta varv. Jag hade tre varv att springa för att jag behöver komma i form mer än den tredje killen som bara fick springa två varv.
Vi skulle tävla mot två andra killar som skulle springa åtta varv var (för att dom är fucking eliter). Mitt grupp skulle springa det separat och jag var i mitten att springa. Kändes bra.
Tills jag sprang.
Första varvet var faktiskt bra. Andra varvet gick också relativt bra, blev dock omsprungen av
en av killarna. Tredje varvet fick jag lite pep av mina gruppmedlemmar och dom andra som trackar. Ibland tycker jag att det kan bli för mycket och då blir det så fejk och jag blir mer arg än peppad.
Tredje varvet var skitjobbigt, jag blev ännu en gång omsprungen och benen värkte som in i helvetica.
Jag gick när ingen såg och skämmdes nästan lite...
Jag borde tillägga att jag tror att varven är 300 yards. Det gånger tre blir ungefär 823 meter. Men jag vet som sagt inte hur långt det var eller hur fort jag sprang det.
Efter jag var klar med varven ville jag bara sätta mig ner. Benen kändes som spagetti och idag förstod jag det uttrycket för första gången.
Jag satte mig tillslut på den blöta marken.
Vi hade förlorat tävlingen eftersom att den ena killen hade kommit i mål före den sista i vårt lag. Straffet var att jogga en "ciruit" som är runt en tredjedel av Allen...
-Come on Fred, let's go, sa första killen i min grupp.
Jag ställde mig upp och mådde inte bra. Inte alls.
Vi började jogga. Jag stannade och han fortsatte.
Jag böjde mig framåt och det kändes inte bra.
Sen kräktes jag på frihetens mark...
Folk sprang förbi när jag gjorde det. Det som gick igenom i huvudet var vad jag hade ätit under dagen, det känns som om att det är det jag tänker på när jag spyr.
Hade jag tänkt på det periodiska systemet eller "Vad är det på TV ikväll" hade jag nog uppsökt närmaste psykiatrier. Rofl.
Jag gick en liten bit och kastade upp igen. (Jag hade kunnat skriva jättemycket om det här men jag vet att vissa som läser det här kan vara känsliga...)
Spyan var vit i vilket fall.
Jag gick vidare då inget mer kom upp. (joggade alltså inte, för det hade varit galenskap! Madness I tell you!)
Efter en backe kom det upp mer och jag mådde inte bra... (Det var brunt den här gången).
Nu mår jag dock bra!
Jag fick idag reda på att jag åker hem om 90 dagar.
Det visste jag inte, men det låter bra.
Jag tänkte "Maj... Det är ju bara tre månader bort..." Sen kollade jag upp almanackan och det är ju mycket tid att hinna göra det jag vill!
Nice nice.
Nya grejer händer ju, idag är ett bra exempel.
Var vaken det längsta jag varit i Nebraska.
Kom försent till skolan för första gången.
Sprang till jag kräktes för att jag var i så dålig form.
söndag 8 mars 2009
Dag 278-290: Hell's Kitchen
Jag har nästan gått igenom en hel säsong av Hell's Kitchen nu.
Underbar TV-serie. Det är en dokusåpa och det är ju totalt ute nu, men spänningen är ju fan underbar så jag gillar det.
Sidan jag ser alla avsnitt på (eftersom att snuten ringer hem till en om man laddar ner) heter Hulu. Dom har faktiskt reklam för det på TV och uppmuntrar väl folk att se på TV online...
Det är totalt lagligt och gratis, så det är bra.
I fredags var vi lediga och vi fick en långhelg. Det här är vad jag gjorde;
Fredag: Gick omkring i Allen och fotade för att det var underbart väder. Jag hade t-shirt och min jacka över, och svettades. På kvällen kom en kille i min klass och hans brorsa och hämtade upp mig. Vi skulle gå på hockeymatch. Sid och Sue följde med, det var välan något bundet med en utbytesutflykt.
Det var väldigt trevligt. Jag pratade inte alls med Sid och Sue för dom är aningen dumma i huvudet...
Hockeyn brydde jag mig väl inte så mycket om. Jag tänkte på sätt man kunde göra det mer intressant med släckta lampor och alla hade självlysande dräkter på sig, det hade jag velat se i alla fall.
lol.
Lördag: Jag och familjen samt Marys syster med man åkte en timme bort för att äta. Jag fattade inte vad som var så speciellt med stället vi var på, vi spenderade mer tid i bilen än på buffén... Onödigt enligt min åsikt.
Resten av dagen såg jag på Harry Potter på TV. Jag måste säga att för att vara relativt gammal så är den väldigt välgjord.
Söndag:... Inte ett piss. Kände inte för nåt speciellt heller... Det hade kommit en skvätt snö under natten. Jag hoppas vi inte springer ute imorgon. Jag är dock inte "sore" längre, vilket känns bra.
Jag har en massa läsk som bara väntar på att bli uppdrucken i garaget. Tyvärr är inte det den bästa drycken att dricka när man tränar, så jag gör inte det. Bara under helgen. ;P
What else..?
Jag har fått bekräftat att jag är snygg/söt/sexig. Det är bra. Det är alltså inte nåt jag bara hittar på...
Synd bara att jag inte kan snacka med tjejer...
Vi vet inte vem som skrev bomb på toalettväggen ännu... Jag tror inte att vi kommer att få reda på det heller. Det är en belöning "Wanted alive" (antar jag) på 1000 dollarsh. Jag tror att folk kommer att sätta dit varandra för att få pengar och sen kommer ingen att bli ditsatt.
Jaja. Jag ska se sista avsnittet av Hell's Kitchen nu. Hulu sa förut att det inte fungerade, men nu gör det det. Phew!
Jag saknar er alla.
Väldigt.
Ni anar inte hur mycket, jag tänker ofta på Sverige och känner att tiden rinner ur här ganska fort. Men det är ju bara att göra det bästa av den.
Eller hur?!?
Dagens citat:
This is the moment i dread, and is honestly one of the hardest moments so far inside Hell's Kitchen... Gordon Ramsey, Hell's Kitchen.
Höhöh, hardest.... Höh.
Dagens bonuslåt:
Hollywood Swinging, Kool & the Gang
Underbar TV-serie. Det är en dokusåpa och det är ju totalt ute nu, men spänningen är ju fan underbar så jag gillar det.
Sidan jag ser alla avsnitt på (eftersom att snuten ringer hem till en om man laddar ner) heter Hulu. Dom har faktiskt reklam för det på TV och uppmuntrar väl folk att se på TV online...
Det är totalt lagligt och gratis, så det är bra.
I fredags var vi lediga och vi fick en långhelg. Det här är vad jag gjorde;
Fredag: Gick omkring i Allen och fotade för att det var underbart väder. Jag hade t-shirt och min jacka över, och svettades. På kvällen kom en kille i min klass och hans brorsa och hämtade upp mig. Vi skulle gå på hockeymatch. Sid och Sue följde med, det var välan något bundet med en utbytesutflykt.
Det var väldigt trevligt. Jag pratade inte alls med Sid och Sue för dom är aningen dumma i huvudet...
Hockeyn brydde jag mig väl inte så mycket om. Jag tänkte på sätt man kunde göra det mer intressant med släckta lampor och alla hade självlysande dräkter på sig, det hade jag velat se i alla fall.
lol.
Lördag: Jag och familjen samt Marys syster med man åkte en timme bort för att äta. Jag fattade inte vad som var så speciellt med stället vi var på, vi spenderade mer tid i bilen än på buffén... Onödigt enligt min åsikt.
Resten av dagen såg jag på Harry Potter på TV. Jag måste säga att för att vara relativt gammal så är den väldigt välgjord.
Söndag:... Inte ett piss. Kände inte för nåt speciellt heller... Det hade kommit en skvätt snö under natten. Jag hoppas vi inte springer ute imorgon. Jag är dock inte "sore" längre, vilket känns bra.
Jag har en massa läsk som bara väntar på att bli uppdrucken i garaget. Tyvärr är inte det den bästa drycken att dricka när man tränar, så jag gör inte det. Bara under helgen. ;P
What else..?
Jag har fått bekräftat att jag är snygg/söt/sexig. Det är bra. Det är alltså inte nåt jag bara hittar på...
Synd bara att jag inte kan snacka med tjejer...
Vi vet inte vem som skrev bomb på toalettväggen ännu... Jag tror inte att vi kommer att få reda på det heller. Det är en belöning "Wanted alive" (antar jag) på 1000 dollarsh. Jag tror att folk kommer att sätta dit varandra för att få pengar och sen kommer ingen att bli ditsatt.
Jaja. Jag ska se sista avsnittet av Hell's Kitchen nu. Hulu sa förut att det inte fungerade, men nu gör det det. Phew!
Jag saknar er alla.
Väldigt.
Ni anar inte hur mycket, jag tänker ofta på Sverige och känner att tiden rinner ur här ganska fort. Men det är ju bara att göra det bästa av den.
Eller hur?!?
Dagens citat:
This is the moment i dread, and is honestly one of the hardest moments so far inside Hell's Kitchen... Gordon Ramsey, Hell's Kitchen.
Höhöh, hardest.... Höh.
Dagens bonuslåt:
Hollywood Swinging, Kool & the Gang
torsdag 5 mars 2009
Dag 277: Bomb! In the School
Försökte få lite Panic! At the disco-känsla över det hela. Hemskt, hemskt dåligt band btw.
Hursomhelst...
Dagen började med underbart väder. Det är mars som alltid suger dolme när det gäller väder, men idag var det en extremt vacker morgon.
Solen sken, fåglarna kvittrade och det var varmt. Jag har inte känt en enda riktig originell känsla under mitt besök här. Det har varit återvända känslor, men inte några nya som jag bara känt i Amerika. Knepigt.
Jag tror det beror på att Amerika inte har några känslor, allt är för stelt. Men det är väl lite charmen i det hela och jag gillar det.
Anyways, i morse hade jag druckit glas apelsinjuice från Florida så jag hade energi under hela dagen.
Igår somnade jag under engelskalektionen, något som faktiskt aldrig har hänt mig under en lektion, men jag höll mig borta från trubbel. Hehe.
Idag gjorde vi "standards" för att se om alla i USA följer samma lärningsnivå. Jag fattar inte riktigt varför jag måste göra det, men jag är "advanced reader" som man ska vara.
Jag var som sagt pigg under den lektionen och resten av dagen.
I World history lär vi oss om hur folk fattar hur människan fungerar och hur dumma alla andra teorier är. Jag har B i den här klassen för dom som är nyfikna i en strut...
I Computer applications gör vi totalt onödiga uppgifter enligt min uppfattning. Vi höll på med ett extremt långt arbete som ingen riktigt fattade vad man skulle göra på och nu får vi fem fucking nya uppgifter på samma dag.
Alla idioter till freshmen failar den här klassen och studierektorn kommer in varannan vecka för att säga att om dom inte klarar klassen måste dom ta om klassen nästa år.
Puckon. Det är ju så sjukt lätt.
Jag har ett F i den klassen... Näää jag håller mig på ett stadigt B+.
Idag hade vi ett prov på Kanadas geografi i Geography. Jag hade inte tränat ett piss på det förutom på lektionen innan, lol.
Jag nailade i alla fall mer än hälften. D+!
Oh yeah!
Okej, Kanadas karta består nästan på samma sätt som USAs, dom har tre territorier och tio provinser (är det ett svenskt ord?). Sen skulle vi också kunna alla deras huvudstäder.
Det var uppbyggt på samma sett som USA-provet som det förresten gick bra på.
Mr. Uldrich var road/besviken på hur dåligt betyg alla freshmen hade fått på det.
Han sa att vi "aliens" (Milica och jag) till och med hade fått bättre resultat än vad dom som hade levt hela sina liv här hade fått.
Det var tydligen någon som hade fått fel på Nebraska, och då måste man ju fan vara dum i huvudet. När han rättade proven kom han fram till mig, skakade min hand och sa att jag hade gjort bra. Jag sa att jag missade två stater men han sa att jag gjorde bättre än dom flesta. Maryland och Michigan var dom jag missat. Det kommer att sitta kvar livet ut.^^
Jag är ändå bäst. And that's final.
Närå, vänta till fortsättningen.
Idag fick jag reda på mitt resultat och det var 156/200 (2 poäng per stat och 2 per huvudstad). Det värsta är att det räknas som ett C-. Oh yeah!
Jag har C+ i den här klassen för de som undrar.
Lunch.
Vi fick BBQ-pork sandwich, potatisbollar, kaka, frozen peaches och chokladmjölk förstås.
Efter lunchen slog jag mig ner i "The commons area" vid mina bitchez.
Jag tyckte jag hörde att någon hade skrivit OBAMA på killarnas toalett. Men jag visste inte.
Det var Art härnäst (säger någon "härnäst"?, eller är det bara jag när jag vill skriva utvecklat? , eller det kanske bara låter stört?, du hade säkert inte tänkt på det om jag inte drog ut på det så mycket som jag gör nu, huh?).
Jag är klar med mitt collage så det var fritt arbete för mig. Vi har ritat händer som läxa och jag började rita ett öra.... som sen blev en bomb.
Det var typ en sån här bomb (som var den första jag hittade på google, så ignorera meingen, det var själva formen jag ville ha).
Jag hann lägga dit skugga och skit och den började ta form. Vi hann bara vara i bildsalen kanske 10 minuter sen gick brandlarmet.
Alla fick panik!
Närå, vi gick lugnt och sansat ut till den lutheranska kyrkan som ligger 100 meter från skolan. Jag sa att jag älskade en tjej utifall att något skulle hända, och hon tyckte desamma. Men det är ju sånt man gör när man håller på att brinna upp.
Vi var utanför kyrkan ett par minuter senare och det var tydligen viktigt att man var med sin klass.
Vi såg ambulans komma. Sen kom sheriffen... Och sist kom brandkåren...
Jag hörde nu att det va någon som hade skrivit "BOMB" på killarnas toalettvägg. Inte OBAMA... Tossiga jag. Men hur visste jag att det var en bomb i skolan för att jag hade ritat en bomb på mitt papper fem minuter tidigare?
Läskigt.
Vi var ute i det vackra vädret i över en timme, så jag hade inte American history vilket var bra. Det kändes så jävla onödigt sen eftersom att dom inte hittade nån bomb. Men det var ändå trevligt att få vara ute och prata med folk. Jag undrade varför bobhot och sånt bara händer i USA. Dom visste inte men alla har nog blivit överkänsliga efter 9/11.
När vi kom tillbaka samlades vi i gymnastiksalen där rektorn var arg.
Han är en extrem snäll person det Mary har sagt och sättet han är på i skolan så han kunde inte riktigt vara helt arg.
Han sa att det mest var dumt och att vi kommer att göra upp för tiden i vilket fall.
Skoldagen fortsatte och alla var normala igen.
Det var sjunde perioden och Reality 101.
Jag vet inte riktigt vad vi gör där... Det har med matte att göra.
Jag fick en lapp innan lektionen ens hade börjat.
Jag vet inte om du kan läsa (engelska?), men det handlar om bomben. Jag vet dock inte om jag skulle kalla det "bomb threat", för om det är ett hot vill man väl ha något i utbyte. Här var det ju bara ett ord, mer som om att det informerade...
I Eriksdalsskolan där jag gick förut hade brevet varit mer så här; "Vi hade visst ett bombhot för en månad sen, vi försökte informera så tidigt vi kunde men vi är för lata för det. Vi vill bara att ni föräldrar/vårdnadshavare ska veta att era barn mår bra här."
Sen var det kör och jag gjorde inte ett piss. Bokstavligt talat.
Vi som har större roller fick gå in till engelskalärarens rum för att träna. Eftersom att hon också hade varit ute under bombhotet så hade hon inte kunnat jobba och nu hade hon massvis att göra upp.
Hon sa att vi skulle vara tysta och ha huvudet mot skolbänken eller arbeta med läxor. Jag gjorde det första alternativet/stretchade.
Jag har jävligt ont i hela kroppen. Jag tror till och med att det första nya engelska ordet jag lärde mig var "Sore" i och med football practice. Jag fattade att det betydde att ha ont. "Sore"=sår=ont.
Idag gymmade vi först. Jag är i samma gymgrupp som Brandyn, och han är ganska bitig.
Vi gör sjukt jobbiga övningar men man känner resultatet vilket känns extremt najs.
Sen sprang vi runt i Allen. Det suger.
Jag är sist hela tiden. Vilket visar att jag inte bäst i världen. Jag håller mig dock till det tidigare inläggets titel "worst day ever physically", eller nåt, för så jobbigt är det inte. Det är bara det att jag inte kan lyfta fötterna eller benen för att dom är så ömma.
Jag har druckit proteindryck också, och det var uppfriskande.
När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag ha en kropp som en grekisk gud.
Heck yes!
När jag kom tillbaka till skolan var Mary och Mr. Uldrich där.
-He's out of shape, sa han hånfullt... närå.
-Yeah I know, sa hon.
LOL sa jag. Inte.
-Do you have a bike? frågade han mig och så sa han att det var ett bra sätt. Vi får se.
Jag har ju my good looks och min oändliga intelligens.
Det ska nog gå bra.
Jag kom hem och senare mot kvällen var det en konsert i skolan som jag gick på.
Nu pallar jag inte skriva ett ord till för att det blev allt för långt.
Imorgon ska jag på ishockeymatch.
Dagens låt;
Knights of Cydonia, Muse
Kommerntera/Ställ frågor (om det går, vissa har sagt att det inte går, men skicka ett mail för bövelen! Jag vill prata)
Hursomhelst...
Dagen började med underbart väder. Det är mars som alltid suger dolme när det gäller väder, men idag var det en extremt vacker morgon.
Solen sken, fåglarna kvittrade och det var varmt. Jag har inte känt en enda riktig originell känsla under mitt besök här. Det har varit återvända känslor, men inte några nya som jag bara känt i Amerika. Knepigt.
Jag tror det beror på att Amerika inte har några känslor, allt är för stelt. Men det är väl lite charmen i det hela och jag gillar det.
Anyways, i morse hade jag druckit glas apelsinjuice från Florida så jag hade energi under hela dagen.
Igår somnade jag under engelskalektionen, något som faktiskt aldrig har hänt mig under en lektion, men jag höll mig borta från trubbel. Hehe.
Idag gjorde vi "standards" för att se om alla i USA följer samma lärningsnivå. Jag fattar inte riktigt varför jag måste göra det, men jag är "advanced reader" som man ska vara.
Jag var som sagt pigg under den lektionen och resten av dagen.
I World history lär vi oss om hur folk fattar hur människan fungerar och hur dumma alla andra teorier är. Jag har B i den här klassen för dom som är nyfikna i en strut...
I Computer applications gör vi totalt onödiga uppgifter enligt min uppfattning. Vi höll på med ett extremt långt arbete som ingen riktigt fattade vad man skulle göra på och nu får vi fem fucking nya uppgifter på samma dag.
Alla idioter till freshmen failar den här klassen och studierektorn kommer in varannan vecka för att säga att om dom inte klarar klassen måste dom ta om klassen nästa år.
Puckon. Det är ju så sjukt lätt.
Jag har ett F i den klassen... Näää jag håller mig på ett stadigt B+.
Idag hade vi ett prov på Kanadas geografi i Geography. Jag hade inte tränat ett piss på det förutom på lektionen innan, lol.
Jag nailade i alla fall mer än hälften. D+!
Oh yeah!
Okej, Kanadas karta består nästan på samma sätt som USAs, dom har tre territorier och tio provinser (är det ett svenskt ord?). Sen skulle vi också kunna alla deras huvudstäder.
Det var uppbyggt på samma sett som USA-provet som det förresten gick bra på.
Mr. Uldrich var road/besviken på hur dåligt betyg alla freshmen hade fått på det.
Han sa att vi "aliens" (Milica och jag) till och med hade fått bättre resultat än vad dom som hade levt hela sina liv här hade fått.
Det var tydligen någon som hade fått fel på Nebraska, och då måste man ju fan vara dum i huvudet. När han rättade proven kom han fram till mig, skakade min hand och sa att jag hade gjort bra. Jag sa att jag missade två stater men han sa att jag gjorde bättre än dom flesta. Maryland och Michigan var dom jag missat. Det kommer att sitta kvar livet ut.^^
Jag är ändå bäst. And that's final.
Närå, vänta till fortsättningen.
Idag fick jag reda på mitt resultat och det var 156/200 (2 poäng per stat och 2 per huvudstad). Det värsta är att det räknas som ett C-. Oh yeah!
Jag har C+ i den här klassen för de som undrar.
Lunch.
Vi fick BBQ-pork sandwich, potatisbollar, kaka, frozen peaches och chokladmjölk förstås.
Efter lunchen slog jag mig ner i "The commons area" vid mina bitchez.
Jag tyckte jag hörde att någon hade skrivit OBAMA på killarnas toalett. Men jag visste inte.
Det var Art härnäst (säger någon "härnäst"?, eller är det bara jag när jag vill skriva utvecklat? , eller det kanske bara låter stört?, du hade säkert inte tänkt på det om jag inte drog ut på det så mycket som jag gör nu, huh?).
Jag är klar med mitt collage så det var fritt arbete för mig. Vi har ritat händer som läxa och jag började rita ett öra.... som sen blev en bomb.
Det var typ en sån här bomb (som var den första jag hittade på google, så ignorera meingen, det var själva formen jag ville ha).
Jag hann lägga dit skugga och skit och den började ta form. Vi hann bara vara i bildsalen kanske 10 minuter sen gick brandlarmet.
Alla fick panik!
Närå, vi gick lugnt och sansat ut till den lutheranska kyrkan som ligger 100 meter från skolan. Jag sa att jag älskade en tjej utifall att något skulle hända, och hon tyckte desamma. Men det är ju sånt man gör när man håller på att brinna upp.
Vi var utanför kyrkan ett par minuter senare och det var tydligen viktigt att man var med sin klass.
Vi såg ambulans komma. Sen kom sheriffen... Och sist kom brandkåren...
Jag hörde nu att det va någon som hade skrivit "BOMB" på killarnas toalettvägg. Inte OBAMA... Tossiga jag. Men hur visste jag att det var en bomb i skolan för att jag hade ritat en bomb på mitt papper fem minuter tidigare?
Läskigt.
Vi var ute i det vackra vädret i över en timme, så jag hade inte American history vilket var bra. Det kändes så jävla onödigt sen eftersom att dom inte hittade nån bomb. Men det var ändå trevligt att få vara ute och prata med folk. Jag undrade varför bobhot och sånt bara händer i USA. Dom visste inte men alla har nog blivit överkänsliga efter 9/11.
När vi kom tillbaka samlades vi i gymnastiksalen där rektorn var arg.
Han är en extrem snäll person det Mary har sagt och sättet han är på i skolan så han kunde inte riktigt vara helt arg.
Han sa att det mest var dumt och att vi kommer att göra upp för tiden i vilket fall.
Skoldagen fortsatte och alla var normala igen.
Det var sjunde perioden och Reality 101.
Jag vet inte riktigt vad vi gör där... Det har med matte att göra.
Jag fick en lapp innan lektionen ens hade börjat.
Jag vet inte om du kan läsa (engelska?), men det handlar om bomben. Jag vet dock inte om jag skulle kalla det "bomb threat", för om det är ett hot vill man väl ha något i utbyte. Här var det ju bara ett ord, mer som om att det informerade...
I Eriksdalsskolan där jag gick förut hade brevet varit mer så här; "Vi hade visst ett bombhot för en månad sen, vi försökte informera så tidigt vi kunde men vi är för lata för det. Vi vill bara att ni föräldrar/vårdnadshavare ska veta att era barn mår bra här."
Sen var det kör och jag gjorde inte ett piss. Bokstavligt talat.
Vi som har större roller fick gå in till engelskalärarens rum för att träna. Eftersom att hon också hade varit ute under bombhotet så hade hon inte kunnat jobba och nu hade hon massvis att göra upp.
Hon sa att vi skulle vara tysta och ha huvudet mot skolbänken eller arbeta med läxor. Jag gjorde det första alternativet/stretchade.
Jag har jävligt ont i hela kroppen. Jag tror till och med att det första nya engelska ordet jag lärde mig var "Sore" i och med football practice. Jag fattade att det betydde att ha ont. "Sore"=sår=ont.
Idag gymmade vi först. Jag är i samma gymgrupp som Brandyn, och han är ganska bitig.
Vi gör sjukt jobbiga övningar men man känner resultatet vilket känns extremt najs.
Sen sprang vi runt i Allen. Det suger.
Jag är sist hela tiden. Vilket visar att jag inte bäst i världen. Jag håller mig dock till det tidigare inläggets titel "worst day ever physically", eller nåt, för så jobbigt är det inte. Det är bara det att jag inte kan lyfta fötterna eller benen för att dom är så ömma.
Jag har druckit proteindryck också, och det var uppfriskande.
När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag ha en kropp som en grekisk gud.
Heck yes!
När jag kom tillbaka till skolan var Mary och Mr. Uldrich där.
-He's out of shape, sa han hånfullt... närå.
-Yeah I know, sa hon.
LOL sa jag. Inte.
-Do you have a bike? frågade han mig och så sa han att det var ett bra sätt. Vi får se.
Jag har ju my good looks och min oändliga intelligens.
Det ska nog gå bra.
Jag kom hem och senare mot kvällen var det en konsert i skolan som jag gick på.
Nu pallar jag inte skriva ett ord till för att det blev allt för långt.
Imorgon ska jag på ishockeymatch.
Dagens låt;
Knights of Cydonia, Muse
Kommerntera/Ställ frågor (om det går, vissa har sagt att det inte går, men skicka ett mail för bövelen! Jag vill prata)
söndag 1 mars 2009
Dag 273: Let's Track!
Om fyra och en halv månad åker jag hem till Sverige.
I helgen åkte vi till Sioux City (men du behöver inte höra om det).
Track började igår måndag. Vi sprang och jag gick mest hela tiden, men det gjorde jag upp med tio extra varv för att jag trodde att det var så många jag skulle göra. Mr. Uldrich peppar oss inte vilket är bra men ändå dåligt. Vi kommer att börja springa ute imorgon efter att ha sprungit i gympasalen det två senaste dagarna.
"Det är bra att pojken gör något", som min och Alfons pappa skulle ha sagt, och jag håller med.
Idag kände jag att jag faktiskt gjorde nåt. Vi började med att lyfta skrot i gymmet. Hela kroppen värker och jag kan inte sträcka ut mig för då gör det lite ont!
Jag började relativt smått och tänkte att någonstans måste man ju börja. Jag är i "mid-distance", vilket betyder att jag inte sprintar eller springer sjukt långt. Efter gymmet sprang jag. Det var meningen att vi middistansare skulle springa 75 varv i gympasalen, men jag sprang nog bara 60, varav 30 som jag gick. Efter det skulle vi göra fyra sets av 50 sit-ups (4x50=200) Phew!
Jobbigt värre. Men det kommer att bli kul då man ser resultat.
Jag har sett mycket online på Hell's Kitchen. Det verkar som om att allt händer för första gången där hela tiden. "This is the first time ever in Hell's Kitchen's history that this is happening" sägs det mest hela tiden. Eftersom att det är producerat i Amerikat så är det överdramatiskt och allt är en "Big deal" hela tiden.
Jag tycker att Gordon Ramsey är världens bästa människa. Han är Satan och Gud på samma gång. Jag drar inte det här bara från att när han är elak mot kokarna som är dumma i huvudet, utan för att han fixar allt i slutet. Han är fan ett geni och har all rätt i världen att vara taskig mot dom som har 15 års resturangserfarenhet men som inte kan koka pasta. Grr, jävla idioter.
Det tog för övrigt två program innan han inte sa "Shut it down" för att dom inte kunde servera gästerna i tid.
(Pallar inte kolla efter stavfel så stäm mig om det är några!)
Dagens låt;
Sister Christian, Night Ranger
(Till min bror; när kommer bloggen?)
I helgen åkte vi till Sioux City (men du behöver inte höra om det).
Track började igår måndag. Vi sprang och jag gick mest hela tiden, men det gjorde jag upp med tio extra varv för att jag trodde att det var så många jag skulle göra. Mr. Uldrich peppar oss inte vilket är bra men ändå dåligt. Vi kommer att börja springa ute imorgon efter att ha sprungit i gympasalen det två senaste dagarna.
"Det är bra att pojken gör något", som min och Alfons pappa skulle ha sagt, och jag håller med.
Idag kände jag att jag faktiskt gjorde nåt. Vi började med att lyfta skrot i gymmet. Hela kroppen värker och jag kan inte sträcka ut mig för då gör det lite ont!
Jag började relativt smått och tänkte att någonstans måste man ju börja. Jag är i "mid-distance", vilket betyder att jag inte sprintar eller springer sjukt långt. Efter gymmet sprang jag. Det var meningen att vi middistansare skulle springa 75 varv i gympasalen, men jag sprang nog bara 60, varav 30 som jag gick. Efter det skulle vi göra fyra sets av 50 sit-ups (4x50=200) Phew!
Jobbigt värre. Men det kommer att bli kul då man ser resultat.
Jag har sett mycket online på Hell's Kitchen. Det verkar som om att allt händer för första gången där hela tiden. "This is the first time ever in Hell's Kitchen's history that this is happening" sägs det mest hela tiden. Eftersom att det är producerat i Amerikat så är det överdramatiskt och allt är en "Big deal" hela tiden.
Jag tycker att Gordon Ramsey är världens bästa människa. Han är Satan och Gud på samma gång. Jag drar inte det här bara från att när han är elak mot kokarna som är dumma i huvudet, utan för att han fixar allt i slutet. Han är fan ett geni och har all rätt i världen att vara taskig mot dom som har 15 års resturangserfarenhet men som inte kan koka pasta. Grr, jävla idioter.
Det tog för övrigt två program innan han inte sa "Shut it down" för att dom inte kunde servera gästerna i tid.
(Pallar inte kolla efter stavfel så stäm mig om det är några!)
Dagens låt;
Sister Christian, Night Ranger
(Till min bror; när kommer bloggen?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)