Dag 187-192: High School Musicals.

Okej, jag pallar inte ligga efter i bloggen, så jag drar bara igenom alla musikaler och genomgångar vi har haft + det emellan.

Måndag: Inget i skolan.
Övade på kvällen klockan 7-10.
Dagarna såg ungefär ut så här:
8-15, Skola.
15-17, Track.
17-19, Hemma, äta/läsa läxor.
19-22, Rehersal.
22-23, Resten av läxor.
24-7, Sova/fritid.

Tisdag: Samma som ovan.

Onsdag: Vi hade en hel dag i gymnastiksalen för att öva/göra den i ordning. Vi hade alltså inga lektioner. Det var en föreställning på eftermiddag för småkidzen. Jag var inte ett dugg nervös. Det här är alla mina repliker för de som är nyfikna i en strut:
(Engelskan kan vara felstavad, men wtf?)
-Yes, as soon as my little daughter told me that she simply had to have one of those golden tickets, I bought hundreds of thousands of Wonka bars. I'm in the nut business, cashews, peanuts, but mainly Brazl nuts.
-For you dear, anything. Anyway, after days of shelling chocolates, one of my factory gals finally founded that golden ticket. I let her take the lucky peice of chocolate home to her 17 kids.
-How ya doin' Wonka? Salt's the name and I'm nuts, nuts for nuts that is. An operation like this must go through millions of nuts.
-Not without my lawer, let me give him a ring.
-Name your price Wonka.
-(I sång av enbart mig) Though our mood is easy going.
-Veruca?! VERUKA!!!
Ja, allt är i huvudet...

När jag inte var nervös gick jag omkring och sa:
-Are you nervous???
-No.
-Well you should be.
Mauhahaha.

Ljudsystemet under alla föreställningar har varit extremt kassa. Vi har haft A Capella under alla, och en som en kille fick sjunga helt själv. Jobbigt värre, men å andra sidan är det för att en retarderad tant trycker på Stop-knappen under låtarna, tror jag.
Rawr!

Torsdag: Samma som ovan, fabriken blir inte mer intressant ju mer man får turer i den kom jag fram till, men man kan ju verka överaskad.
Vi läste ut boken i English också, skönt. Jag har ett D nu, vilket konstigt nog känns skönt. I Sverige motsvarar det väl ett G-, men men.
Efter föreställningen blev jag irriterad på Larry. Det var i slutet av föreställningen och jag såg Mary (som var där och städade), hon sa att Larry kunde ge mig skjuts hem och sen kunde han komma tillbaka till skolan, om jag ville.
Jag såg honom stå i skolans entre och snackade med min engelskalärare.
Jag fick intrycket av att han kände sig som "the man of the house", vilket jag får ganska ofta.
-Can you give me a ride home?, sa jag och han tittade på mig som om jag var dum i huvudet.
-...Yeah, when I'm ready.
-When will that be?
-Oh, 'bout five or ten minutes.
-Oh... Well I'm just gonna go home then.
-Okay.

Sista gången jag frågar honom om skjuts.
Det tar fem minuter att gå hem från skola.
Varken Mary eller Larry frågade hur det hade gått under kvällen.
Det kändes bara så otrevligt.
Jag önskar att mina föräldrar hade varit där.

Fredag: Idag var Mary, Larry och andra jag sålt biljetter i publiken.
Dom såg glada ut. Det gladde mig.
När vi kom hem drack vi blaskkaffe med några okända som dom kände. Det var trevligt, sen såg jag på Matrix Reloaded på BET (black entertainment television).
Fo' Shizzle. Yoyoyo.

Idag, lördag var det Milicas födelsedag, vi åkte till Olive Garden och åt med hennes och Sues host family. Trevligt.

FYI, så är alla vänner i familjen.
Yey!

Jaja, om två timmar ska jag leverera mina första repliker, så jag måste dra nu.

Dagens låt:

Boom Boom Pow, Black Eyed Peas