Måndagen började med att vi inte hade engelska, vilket gladde mig.
Istället för lektion gick vi till gymnastiksalen, där vi typ skulle få en undervisning om vad man inte ska göra. Dom hade inövade grejer om att göra läxor istället för att knarka, röka och dricka sprit. Allt gjordes med dåliga skådespelarinsatser och jag kommer inte ha någon nytta av nåt dom sa.
(Se klipp på http://www.southparkstudios.com/clips/104382/ för det var ganska exakt så det var)
Jag hoppas att ni kunde se det, själv kunde jag inte,
Mina betyg såg rätt så lovande ut, två A två A+, ett B och ett B+…och ett F,I Engelska…
Jävla skit. Jag hade glömt lämna in en uppgift som var till på en tisdag, men jag trodde det var på en onsdag, jag sköt såklart upp den, och kom till skolan utan den.
-Oh, that’s an F, sa min engelskalärare.
På den uppgiften uppfattade jag det som, men icke. ICKE.
Jag hade fått A på allt annat jag gjort, men det här sänkte totalt.
Jag frågade Mary, och hon sa att det sänkte väldigt mycket, Duh, närå, allt här hemma är bra och alla är snälla.
Nu har jag D+ i engelska, men jag måste ligga på c-average för att få vara kvar I USA… Annars blir jag hemskickad.
De andra utbytesstudenterna, inklusive Sid hade alla F, så jag är inte ensam på planet hem.. Närå, jag vet att det löser sig. uppgifterna är lätta, och det var ju bara ett missförstånd.
Moving on.
På PE åkte vi och spelade golf, på riktigt, med många klubbor, på en riktig bana med golfbil och grejer. Det var kul, det kan jag nog tänka mig att spela mer. Det kostade fem dollarsh och det var det värt för att slipa dom fyra sämsta lektionerna för att golfa istället. En läskautomat åsvalde dock en dollar av mig , men som sagt, hade kunnat ge sex dollar för att spela lika gärna.
På samma dag, efter golfen åkte vi och spelade football mot Indianer, för det var dom, jag tror att det var på en Indianskola, och på skolan sa som att “It’s a bad neighborhood, and they’re gonna stab us.”
Ingen blev knivhuggen och vi vann matchen, på deras homecoming. Vi vann stort dessutom…
Nästa vecka (veckan du läser det här nu) är det homecoming på vår skola.
Då får man klä ut sig, jag vet inte om min kära broder hade så på sin skola I USA, men här är utklädningsdagarna så här;
1. Flower Child Day
2. Old Fogy Day
3. Mask Day
4. Gothic Day
5. Homecoming. På den här dagen klär man sig I färgerna guld och Blå. Skolans färger är gul och blå, som Sveriges, om du inte visste det, och vi är the Allen Eagles.
Eagle Pride!
Forever.
And ever.
söndag 28 september 2008
Dag 45; Boys night out.
Vaknade sent, typ ett.
Försökte hitta nåt att äta, hittade inget, frågade Mary.
Hon sa att hon hade nåt i frysen i garaget, och kom tillbake med en låda.
-This is a sausage with a pancake wrapped around it, on a stick, sa hon...
WTF?! Det är lätt den sjukaste kombinationen som finns, och på en pinne dessutom.
-Try it, its good.
Det var det faktiskt. Jag fick tre stycken, och sirap att doppa dom i.
Jag fortsatte dagen med att se på Sopngebob. Larry frågade om jag ville åka till Sioux City. Jag ville inte slösa bort min söndag på det, så jag sa nej.
Han frågade två timmar senare, och jag insåg att Spongebob inte skulle vara kul hela dagen, så jag sa ja. Han skulle dessutom bjuda mig och Sid på mat, Mary skulle inte föja med.
Vi åkte mot Sioux, och på vägen såg jag massa road kills, jag kommer ihåg att jag såg en tvättbjörn, och en kalkon, jag lovar att det var det, för jag har sett vilda kalkoner i South Dekota.
Vi kom till Sam's Club, där Larry skulle lämmna tillbaka husbelysning till julen. Jag köpte en stor påse med godis ---->.
Efter vi betalat åkte vi till köpcentret där jag köpte två par byxor. Det känns bra att inte bara äga två par längre...
Vi åt på Cayote Canyon (igen), jag ville nog hels ha en Tendercrisp på BK, men Sid sa att han gillade Cayote Canyon, så vi gick dit istället. Det gjorde inget, jag blev mätt och belåten ändå.
Sen åkte vi till Wal Mart där jag inte hade gått igenom hela, utan fick chansen att göra det nu. Jag gick till barnavdelningen där kläderna tyvärr tilltalde mig mest. Det var Nintendogrejer, och tröjor med superhjältetryck...
Det fanns två skärp som jag ver väldigt nära på att köpa. Båda hade samma midjemått som mig, och var på barnavdelingen, ett hade Batman dom spänne, och det andra hade Star Wars-loggan. 6$ var, ett riktigt kap tänkte jag, det passade ju och allt också, men jag lät bli att köpa...kanske gör det nån annan gång...
Sen åkte vi hem.
Dagens citat;
America is all about speed. Hot, nasty, bad-ass speed.
Elanor Roosevelt, 1936
Försökte hitta nåt att äta, hittade inget, frågade Mary.
Hon sa att hon hade nåt i frysen i garaget, och kom tillbake med en låda.
-This is a sausage with a pancake wrapped around it, on a stick, sa hon...
WTF?! Det är lätt den sjukaste kombinationen som finns, och på en pinne dessutom.
-Try it, its good.
Det var det faktiskt. Jag fick tre stycken, och sirap att doppa dom i.
Jag fortsatte dagen med att se på Sopngebob. Larry frågade om jag ville åka till Sioux City. Jag ville inte slösa bort min söndag på det, så jag sa nej.
Han frågade två timmar senare, och jag insåg att Spongebob inte skulle vara kul hela dagen, så jag sa ja. Han skulle dessutom bjuda mig och Sid på mat, Mary skulle inte föja med.
Vi åkte mot Sioux, och på vägen såg jag massa road kills, jag kommer ihåg att jag såg en tvättbjörn, och en kalkon, jag lovar att det var det, för jag har sett vilda kalkoner i South Dekota.
Vi kom till Sam's Club, där Larry skulle lämmna tillbaka husbelysning till julen. Jag köpte en stor påse med godis ---->.
Efter vi betalat åkte vi till köpcentret där jag köpte två par byxor. Det känns bra att inte bara äga två par längre...
Vi åt på Cayote Canyon (igen), jag ville nog hels ha en Tendercrisp på BK, men Sid sa att han gillade Cayote Canyon, så vi gick dit istället. Det gjorde inget, jag blev mätt och belåten ändå.
Sen åkte vi till Wal Mart där jag inte hade gått igenom hela, utan fick chansen att göra det nu. Jag gick till barnavdelningen där kläderna tyvärr tilltalde mig mest. Det var Nintendogrejer, och tröjor med superhjältetryck...
Det fanns två skärp som jag ver väldigt nära på att köpa. Båda hade samma midjemått som mig, och var på barnavdelingen, ett hade Batman dom spänne, och det andra hade Star Wars-loggan. 6$ var, ett riktigt kap tänkte jag, det passade ju och allt också, men jag lät bli att köpa...kanske gör det nån annan gång...
Sen åkte vi hem.
Dagens citat;
America is all about speed. Hot, nasty, bad-ass speed.
Elanor Roosevelt, 1936
lördag 27 september 2008
Dag 44, Shotgun Football
Idag skulle vi på utflykt med dom andra utbytesstudenterna, Mr. Bathke och resten av hans familj (som dom bor hos).
Vi vaknade vid åtta, vilket var onödigt tidigt tyckte jag.
Mary skjutsade oss till en korsning där Mrs. Bathke hämtade upp oss.
Vi åkte till Ponca, som vi tidigare hade slagit i Volley ball. (Suckers)
Jag hade som vanligt ingen aning om vad syftet för utflykten var, men Mr. Bathke hade sagt att det var för camping/utomhusaktiviteter.
Vi kom fram, och åkte på ett flak med höbalar till där Mr. Bathke var.
Mrs. Bathke visade och sa vad man kunde göra i en broschyr, och jag fattade idén, det var typ skjuta saker. På flaket sa dom att det fanns första hjälpen-kit vid varje skjutbana. Lät säkert...
Vi mötte Mr. Bathke vid en lerduvebana, och han frågade om jag och Sid
ville skuta.
-Sure, sa jag, och han ville att vi skulle skjuta.
-Have you shot like this before?
-Yes, sa jag, satte på mig skyddsglasögon, hörselskopor, och gick fram för att få mitt hagelgevär. Nice.
Jag var grym trött, och inte van vid att ha skyddsglasögon så allt blev suddigt, men jag träffade två bra av fem träffar
Sen gick vi vidare till gammaldagsgevären, jag kommer inte ihåg vad dom heter, men man laddar med krut och kula och stoppar sen ner en metalpinne för att ladda.
Jag träffade på första försöket.
Sen gick vi vidare för att skjuta med pilbåge, nåt som jag trodde j
ag kunde men som jag var helt värdelös på, det var nog för att det var en modern pilbåge, som var svår att dra bakåt. Jag träffade inte en enda gång.
Det som var kul var att man kunde sjuta på dinosaurier. ------------>>>
Sen ville alla åka och äta, så det gjorde vi.
Först åt jag en buffaloburger, som jag frågade var det var, och det var ju lätt att lista ut, det var en hamburgare med buffelkött... YUM.
Det blev man inte fullt så mätt på, så jag köpte en exceptionellt god hickorysmoked porkburger, och drack en turtle latte till det som var kall och hade grädde på sig.
Jag, Sue och Sid pratade om manga, tv-spel oh filmer. Hon kunde väldigt mycket om det.
Vi var där i kanske en timme till, vi träffade Daniel, Butters, och Keith från skolan på olika tillfällen där, och sen åkte vi hem.
När vi kom hem sov Jag och Sid i en kvart, och sen gick vi till omklädningsrummen, för att spela match och sätta vår träning upp till bevis...
Vi förlorade.
Med en fucking poäng, Mr. Uldrich slängde sin anslagstavla i marken ett antal gånger, vilket han bara gör om han är riktigt arg hörde jag nån säga...
Han sa att vi spelade bra fysiskt sätt, men idiotiskt mentalt.
Det skulle vi förbättra nästa vecka.
Vi vaknade vid åtta, vilket var onödigt tidigt tyckte jag.
Mary skjutsade oss till en korsning där Mrs. Bathke hämtade upp oss.
Vi åkte till Ponca, som vi tidigare hade slagit i Volley ball. (Suckers)
Jag hade som vanligt ingen aning om vad syftet för utflykten var, men Mr. Bathke hade sagt att det var för camping/utomhusaktiviteter.
Vi kom fram, och åkte på ett flak med höbalar till där Mr. Bathke var.
Mrs. Bathke visade och sa vad man kunde göra i en broschyr, och jag fattade idén, det var typ skjuta saker. På flaket sa dom att det fanns första hjälpen-kit vid varje skjutbana. Lät säkert...
Vi mötte Mr. Bathke vid en lerduvebana, och han frågade om jag och Sid
ville skuta.-Sure, sa jag, och han ville att vi skulle skjuta.
-Have you shot like this before?
-Yes, sa jag, satte på mig skyddsglasögon, hörselskopor, och gick fram för att få mitt hagelgevär. Nice.
Jag var grym trött, och inte van vid att ha skyddsglasögon så allt blev suddigt, men jag träffade två bra av fem träffar
Sen gick vi vidare till gammaldagsgevären, jag kommer inte ihåg vad dom heter, men man laddar med krut och kula och stoppar sen ner en metalpinne för att ladda.
Jag träffade på första försöket.
Sen gick vi vidare för att skjuta med pilbåge, nåt som jag trodde j
ag kunde men som jag var helt värdelös på, det var nog för att det var en modern pilbåge, som var svår att dra bakåt. Jag träffade inte en enda gång.Det som var kul var att man kunde sjuta på dinosaurier. ------------>>>
Sen ville alla åka och äta, så det gjorde vi.
Först åt jag en buffaloburger, som jag frågade var det var, och det var ju lätt att lista ut, det var en hamburgare med buffelkött... YUM.
Det blev man inte fullt så mätt på, så jag köpte en exceptionellt god hickorysmoked porkburger, och drack en turtle latte till det som var kall och hade grädde på sig.
Jag, Sue och Sid pratade om manga, tv-spel oh filmer. Hon kunde väldigt mycket om det.
Vi var där i kanske en timme till, vi träffade Daniel, Butters, och Keith från skolan på olika tillfällen där, och sen åkte vi hem.
När vi kom hem sov Jag och Sid i en kvart, och sen gick vi till omklädningsrummen, för att spela match och sätta vår träning upp till bevis...
Vi förlorade.
Med en fucking poäng, Mr. Uldrich slängde sin anslagstavla i marken ett antal gånger, vilket han bara gör om han är riktigt arg hörde jag nån säga...
Han sa att vi spelade bra fysiskt sätt, men idiotiskt mentalt.
Det skulle vi förbättra nästa vecka.
fredag 26 september 2008
Dag 39-43 Den värsta veckan i mitt liv. Fysiskts sett.
På måndagen hade vi en match som vi förlorade, det betydde att vi nu hade förlorat alla matcher vi spelat. Inte så bra...
Vi var alltså tvungna att ta igen det vi förlorat med hårdträning på practice.
Vi började på tisdagen med det, Mr. Uldrich hade redan förvarnat oss om det, så jag var förberedd.
Trodde jag.
Vi började med ett snack innan vi började, han sa vad vi behövde förbättra, och vad vi skulle göra.
Vi stretchade inte, vilket var helt idiotiskt, utan gick direkt till dummiesarna.
Allt gjordes dubbelt så fort och coacherna stod vi sidan och peppade oss.
-BUTT DOWN! BUTT DOWN!
Efter det var jag glad att vi fick dricka men jag hade fel... så fel.
Vi skulle i led springa, jogga, springa till vattenslangen, dricka fort, och komma tillbaka med våra pads på oss. Om det gick långsamt fick man göra om.
Jag drack fort men för lite, satte på mig min "rustning" och sprang tillbaka, utmattad.
Vi skulle tackla, och gjorde man på fel sätt, reste sig upp för snabbt eller för långsamt, fick man springa "Hills".
När man springer hills, springer man till en kulle som ligger 200 meter bort, och sen upp och ner för den som har en lutning på cirka 60 grader. Det är inte kul.
-Get in your positions, sa Mr. Loufe. Men det gick lite för långsamt.
-5 hills, sa han, Everybody.
FUCK!!!
Jag var fortfarande utmattad och min sjukdom hade inte helt försvunnit. Och det var sjukt varmt ute. Och vi hade våra hjälmar och rustningar på oss, men vi sprang ändå.
På väg ner från sista gången slängde jag av mig hjälmen och trodde jag skulle kräkas.
Jag gjorde inte det, utan gick tillbaka för att börja tackla.
Det kom till min tur, och alla var visst för sega, så min grupp fick springa 5 hills.
Igen.
Jag kom tillbaka, och det var min tur igen, vi skulle börja tackla när en kille sa Go tre gånger.
Han sa; GoGoGo, som han aldrig brukar säga, det är Go....Go......Go!
Dumbass...
Jag och en annan gick för långsamt, och vår grupp fick springa igen.
Det hände en gång till.
Kill me now, tänkte jag.
Efter tacklingarna sprang vi igen, men nu var det direkt till vattnet, vilket gjorde mig överlycklig.
Sen gick Mr. Bathke igenom lite uppställningar, och jag behövde bara stå på sidan och titta på.
Det sista vi gjorde var rätt kul. Det börjar med att en person står i mitten av fältet, och alla springer emot honom. Han ska försöka tackla så många som möjligt som sen hjälper honom tackla resten, tills det byggs upp i samma mönster tills inga personer är kvar.
Dom här träningarna fortsatte under hela veckan, och jag hoppas du fattar titeln på inlägget.
Veckans Citat;
The good thing about pain is that it makes you feel alive.
Kommentera och fråga gärna.
Vi var alltså tvungna att ta igen det vi förlorat med hårdträning på practice.
Vi började på tisdagen med det, Mr. Uldrich hade redan förvarnat oss om det, så jag var förberedd.
Trodde jag.
Vi började med ett snack innan vi började, han sa vad vi behövde förbättra, och vad vi skulle göra.
Vi stretchade inte, vilket var helt idiotiskt, utan gick direkt till dummiesarna.
Allt gjordes dubbelt så fort och coacherna stod vi sidan och peppade oss.
-BUTT DOWN! BUTT DOWN!
Efter det var jag glad att vi fick dricka men jag hade fel... så fel.
Vi skulle i led springa, jogga, springa till vattenslangen, dricka fort, och komma tillbaka med våra pads på oss. Om det gick långsamt fick man göra om.
Jag drack fort men för lite, satte på mig min "rustning" och sprang tillbaka, utmattad.
Vi skulle tackla, och gjorde man på fel sätt, reste sig upp för snabbt eller för långsamt, fick man springa "Hills".
När man springer hills, springer man till en kulle som ligger 200 meter bort, och sen upp och ner för den som har en lutning på cirka 60 grader. Det är inte kul.
-Get in your positions, sa Mr. Loufe. Men det gick lite för långsamt.
-5 hills, sa han, Everybody.
FUCK!!!
Jag var fortfarande utmattad och min sjukdom hade inte helt försvunnit. Och det var sjukt varmt ute. Och vi hade våra hjälmar och rustningar på oss, men vi sprang ändå.
På väg ner från sista gången slängde jag av mig hjälmen och trodde jag skulle kräkas.
Jag gjorde inte det, utan gick tillbaka för att börja tackla.
Det kom till min tur, och alla var visst för sega, så min grupp fick springa 5 hills.
Igen.
Jag kom tillbaka, och det var min tur igen, vi skulle börja tackla när en kille sa Go tre gånger.
Han sa; GoGoGo, som han aldrig brukar säga, det är Go....Go......Go!
Dumbass...
Jag och en annan gick för långsamt, och vår grupp fick springa igen.
Det hände en gång till.
Kill me now, tänkte jag.
Efter tacklingarna sprang vi igen, men nu var det direkt till vattnet, vilket gjorde mig överlycklig.
Sen gick Mr. Bathke igenom lite uppställningar, och jag behövde bara stå på sidan och titta på.
Det sista vi gjorde var rätt kul. Det börjar med att en person står i mitten av fältet, och alla springer emot honom. Han ska försöka tackla så många som möjligt som sen hjälper honom tackla resten, tills det byggs upp i samma mönster tills inga personer är kvar.
Dom här träningarna fortsatte under hela veckan, och jag hoppas du fattar titeln på inlägget.
Veckans Citat;
The good thing about pain is that it makes you feel alive.
Kommentera och fråga gärna.
onsdag 24 september 2008
Dag 37-38, Kegans Birthday
På lördagen gjorde vi inget speciellt...
Men på söndagen åkte vi för att fira Kegans födelsedag.
Vem är Kegan?, tänker du säkert nu. Han är Larrys barnbarn, son av Larrys son med det sorgliga huset med hundar omkring det...
Jag ville verkligen inte åka dit.
Vi åkte tidigt på morgonen och stannade på HyWe, som är en stor matkedja.
Där köpte vi glass, jag köpte ett storpack med tuggummi och en stor m&m's-påse; Se bild.
Sen åkte vi vidare... Jag ville, men ändå inte komma dit. Jag ville komma dit för att få det överstökat, och för att se hur det såg ut inne i huset...
Vi kom ut ur bilen och jag kom ihåg hur det såg ut, det låg bilbatterier och däck på maken, och varken fåren eller hundarna hade blivit klippta. Jag svalde en klump i halsen och gick in.
Here goes nothing...
Vi gick in och det luktade annorlunda, som det gör på ställen man inte är vana vid. Men här luktade det väldigt annorlunda. Äckligt, om jag ska uttrycka mig enkelt.
Jag såg att det låg frigolitmatlådor på bordet (såna man får när man äter snabbmat) och plastbestick istället för papptallrikar, som man skulle tänka sig man har på ett kalas...
Vi gick in i ett annat rum där en liten skara tittade på TV. Football för att vara exakt.
Vi hälsade på dom och Mary drog igenom vilka alla var och att jag och Sid är utbytesstudenter.
Innan vi gick och åt så bad Kegans morfar en bön. Typ tack för det fina vädret (fast det var mulet) och för maten och grejer, han nämnde sabbatdagen, vilket var coolt.
Vi åt av maten som för min del bestod av mjöliga brända klyftpotatisar, fläskkött (som jag trodde var kyckling) och en kall korm med bröd, resten gick inte att äta tyckte jag, allt var kallt.
Jag var fortfarande förkyld också mitt smaksinne var försämrat vilket var på gott och ont.
Vi gick in i rummet vi var i förut, och jag kan väl börja gå igenom personerna som var där.
Det var en hippie, som skrattade, lite olämpligt då och då. Hans fru pratade extremt konstigt, hennes röst vibrerade med och ton läget ändrades hela tiden...Hon frågade dessutom om Sid var från Kina...
En gubbe med sjömansskägg hade iget långfinger på ena handen.
Och resten var bara konstiga som man skulle tänka si
Kegan öppnade sina paket och en halvtimme senare kunde vi åka hem.
Men innan det åkte vi till Larrys mamma som har blivit flyttad till ett hem, där var vi i en timme.
Det var rätt kul för Sid la märke till att dom hade Wii-aktiviteter inplanerade i sina scheman. Sånt bilr man ju bara glad i skälen av att se.
Vi åt på Cayote Canyon ("all you can eat"-buffén som jag tidigare nämnt).
Sen åkte vi hem vilket var det bästa på hela dagen.
Dagens Tatto;
It's Kitty.
Men på söndagen åkte vi för att fira Kegans födelsedag.
Vem är Kegan?, tänker du säkert nu. Han är Larrys barnbarn, son av Larrys son med det sorgliga huset med hundar omkring det...
Jag ville verkligen inte åka dit.
Vi åkte tidigt på morgonen och stannade på HyWe, som är en stor matkedja.
Där köpte vi glass, jag köpte ett storpack med tuggummi och en stor m&m's-påse; Se bild.
Sen åkte vi vidare... Jag ville, men ändå inte komma dit. Jag ville komma dit för att få det överstökat, och för att se hur det såg ut inne i huset...
Vi kom ut ur bilen och jag kom ihåg hur det såg ut, det låg bilbatterier och däck på maken, och varken fåren eller hundarna hade blivit klippta. Jag svalde en klump i halsen och gick in.
Here goes nothing...
Vi gick in och det luktade annorlunda, som det gör på ställen man inte är vana vid. Men här luktade det väldigt annorlunda. Äckligt, om jag ska uttrycka mig enkelt.
Jag såg att det låg frigolitmatlådor på bordet (såna man får när man äter snabbmat) och plastbestick istället för papptallrikar, som man skulle tänka sig man har på ett kalas...
Vi gick in i ett annat rum där en liten skara tittade på TV. Football för att vara exakt.
Vi hälsade på dom och Mary drog igenom vilka alla var och att jag och Sid är utbytesstudenter.
Innan vi gick och åt så bad Kegans morfar en bön. Typ tack för det fina vädret (fast det var mulet) och för maten och grejer, han nämnde sabbatdagen, vilket var coolt.
Vi åt av maten som för min del bestod av mjöliga brända klyftpotatisar, fläskkött (som jag trodde var kyckling) och en kall korm med bröd, resten gick inte att äta tyckte jag, allt var kallt.
Jag var fortfarande förkyld också mitt smaksinne var försämrat vilket var på gott och ont.
Vi gick in i rummet vi var i förut, och jag kan väl börja gå igenom personerna som var där.
Det var en hippie, som skrattade, lite olämpligt då och då. Hans fru pratade extremt konstigt, hennes röst vibrerade med och ton läget ändrades hela tiden...Hon frågade dessutom om Sid var från Kina...
En gubbe med sjömansskägg hade iget långfinger på ena handen.
Och resten var bara konstiga som man skulle tänka si
Kegan öppnade sina paket och en halvtimme senare kunde vi åka hem.
Men innan det åkte vi till Larrys mamma som har blivit flyttad till ett hem, där var vi i en timme.
Det var rätt kul för Sid la märke till att dom hade Wii-aktiviteter inplanerade i sina scheman. Sånt bilr man ju bara glad i skälen av att se.
Vi åt på Cayote Canyon ("all you can eat"-buffén som jag tidigare nämnt).
Sen åkte vi hem vilket var det bästa på hela dagen.
Dagens Tatto;
It's Kitty.
Dag 32-36, Did I Stutter?
Woke up, got out of bed
Dragged a comb across my head
Found my way downstairs and drank a cup
And looking up, i noticed i was late
Found my coat and grabbed my hat
Made the bus in seconds flat
Found my way upstairs and had a smoke
Somebody spoke and i went into a dream.
Nej, en dag i ett liv är inte alltid så. Jag vaknade och var sjuk... Men jag gick till skolan ändå.
Dagen var helt värdelös, när jag snöt mig och torkade näsan så blev hela överläppen torr som fan, vilket gjorde att jag inte ville snyta mig igen utan drog in det och fick ont i bihålorna istället.
När jag kom hem efter practice gick jag och la mig.
Mary väckte mig 30 minuter senare. Idag var det Sids födelsedag, han fyllde 18.
Hon hade bjudit över några av hennes systrar och kompisar.
Han fick lite presenter och dollarsh.
Vi åt en födelsedagskaka som var köpt i sista minuten. Det var chokladbotten med lika mycket glasyr på, det typ stod "Happy Birthday Sid".
Vi hade en match på tisdagen och en på fredagen på tisdagen förlorade vi..:(
Jag kommer till fredagsmatchen i slutet av inlägget.
På onsdagen åkte vi till "Husker Harvest Day" med Power Tech.
Jag hade ingen aning om var det var, men åkte för att dom hade sagt att det var kul, för att det ungefär var en ledig dag, och att man fick gratissaker.
Det egentliga syftet var att företag visade upp sina bondefordon, men det fanns bilar och andra saker också.
Jag vaknade klockan 4.30 för att gå till skolbussen vi skulle ta dit.
Det var säkert lite läskigt för att få gatulampor lyste och det var kolsvart, men jag var för trött för att vara rädd.
Och för cool.
Jag kom till skolan och Mary, (som hade väckt mig, för att hon går upp så tidigt varje dag för att städa skolan) såg att jag var där.
Sen åkte vi med bussen till Husker Harvest Day.
Det tog fyra timmar dit, och fyra tillbaka, men vi gjorde ett stopp på vägen där vi kunde köpa saker (godis).
Jag köpte en "Monster" att dricka också, jag vet inte om det finns i Sverige, men det var som Red Bull, och Daniel (som var med till Husker Harvest) sa att det var mycket bättre. På burken står det att man inte ska dricka mer än tre per dag. En kille, som är den största personen som jag sett (efter min morfar), drack sju...
Jag köpte cerat på tub också för mina torra läppar. Den fungerade utmärkt och blev slätt och fin på en gång. Jippie!!!
Det gick faktiskt rätt fort att döda fyra timmar. Jag hade min iPod och mina Koss-lurar med mig som alla tyckte var snygga.
-Hey, check out Freds awesome headphones, pretty sweet. Jaha, tänkte jag, varje jävla unge har såna i Sverige, men Nebraska är ju en stor skillnad...
Vi kom fram och jag gick med Daniel och Scott, som är Power Techlärarens son.
Vi gick omkring i kanske tio minuter och jag hade redan en halvfull påse med gratissaker.
Vi gick omkring och fick mer grejer. Dödade lite tid, träffade fler från bussen, snurrade hjul för att få saker och så...
Vi brydde oss inte om att titta på fordon, men jag tog en bild på en skördetröska för att göra min lillebror glad.
Efter typ tre timmar gick vi tillbaka till bussen och åkte hem. Daniel hade en mp3 som vi kunde lyssna på tillsammans med våra lurar.
Vi mimade till låtar mot varandra, rätt corny, men han är kul.
Veckan fortsatte till fredagen då det var bortamatch. Vi förlorade.
Stort.
På vägen hem (när det var kväll) satt jag med Dylan, som är en glad emo, han har långt hår och lyssnar på Tokio Hotel, han säger också att han är en okomverterad Buddist och mediterar. Han är schysst. På matchen sa han att jag hade en accent, jag blev förvånad, för alla säger att jag pratar engelska jättebra...
Men det är väl skillnad på det och accent.
Vi kom till en tågräls, och alla blev halvtysta.
-SHUT UP!, sa busschauffören med en gäll röst.
-Why do we have to be quiet?, viskade jag till Dylan.
-So we can hear if a train is comming, sa han.
Folk pratade lite fortfarande när vi åkte över. Mr. Uldrich som hade blivit arg för att vi förlorat vår tredje match i rad blev arg och höjde sin röst över bussen.
-That's what I'm talking about. Not listening, and fucking disrespect. That's why we lost, because we fucking suck!
Tystnad i en halvtimme. Seriöst, och tystnaden talade för sig självt.
Vi stannade vid ett ställe för att köpa något att köpa. Jag köpte Doritos. Jag hade inte haft någon middag, så, shut up.
Vi kom till skolan och Sid hade gått i förväg, och jag väntade på skjuts av Eric. Han hjälpte en kille med sin bil, ha två sladdar kopplade med bilarna, jag vet inte vad man gör då, så jag ska inte förklara. Gared var där och hjälpte också. Jag satt i bilen och lyssnade på musik. Eric kom in.
-How long is this gonna take?, sa jag.
-I don't know, och han började byta kanal. Jag hade en rätt bra kanal inställd, men han bytte till typ country.
Han kom förbi en kristen radiostation och stannade.
-Christian rock, I guess that's OK, sa han.
-What?
-You don't like Christian rock?
-Eh, no, sa jag.
-Why not?
-I don't belive in God.
-What? Don't you go to church?
-No, not many people in Sweden does that.
-What, don't you have any good communities there, or?
-I guess that's just not relevant in my country, about 50/50 belive in something there...
-Well you should try it some time.
Vid den här tiden flinade och tittade ut genom bilfönstret för att inte vara allt för respektlös.
Han la armen om mig (jag var; WTF?!, I not joining you!).
-I'm serious. I mean, I'm not trying to force you or something.
Yeah, that's what everybody says, and then they have you in a IRONFIST.
-OK, I'll think about that, sa jag och åkte hem med Gared istället.
När jag sen låg i min bädd och reflekterade över dagen, som jag alltid gör (SAJK), så tänkte jag om jag var respektlös eller inte. Jag visste inte, men jag tyckte det var bra att veta vilka som går i kyrkan.
I civics så frågade Mr. Uldrich vid ett tillfälle om vilka som gick i kyrkan.
Tro't eller ej, ALLA höll upp handen utom jag. Vissa skrattade åt vad jag gjort men jag var glad att jag visade vad jag trodde på; Inget, förutom mig själv.
Dagens Citat;
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
Bert Karlsson om Bosse Ringholm.
Kommentera gärna.
Dragged a comb across my head
Found my way downstairs and drank a cup
And looking up, i noticed i was late
Found my coat and grabbed my hat
Made the bus in seconds flat
Found my way upstairs and had a smoke
Somebody spoke and i went into a dream.
Nej, en dag i ett liv är inte alltid så. Jag vaknade och var sjuk... Men jag gick till skolan ändå.
Dagen var helt värdelös, när jag snöt mig och torkade näsan så blev hela överläppen torr som fan, vilket gjorde att jag inte ville snyta mig igen utan drog in det och fick ont i bihålorna istället.
När jag kom hem efter practice gick jag och la mig.
Mary väckte mig 30 minuter senare. Idag var det Sids födelsedag, han fyllde 18.
Hon hade bjudit över några av hennes systrar och kompisar.
Han fick lite presenter och dollarsh.
Vi åt en födelsedagskaka som var köpt i sista minuten. Det var chokladbotten med lika mycket glasyr på, det typ stod "Happy Birthday Sid".
Vi hade en match på tisdagen och en på fredagen på tisdagen förlorade vi..:(
Jag kommer till fredagsmatchen i slutet av inlägget.
På onsdagen åkte vi till "Husker Harvest Day" med Power Tech.
Jag hade ingen aning om var det var, men åkte för att dom hade sagt att det var kul, för att det ungefär var en ledig dag, och att man fick gratissaker.
Det egentliga syftet var att företag visade upp sina bondefordon, men det fanns bilar och andra saker också.
Jag vaknade klockan 4.30 för att gå till skolbussen vi skulle ta dit.
Det var säkert lite läskigt för att få gatulampor lyste och det var kolsvart, men jag var för trött för att vara rädd.
Och för cool.
Jag kom till skolan och Mary, (som hade väckt mig, för att hon går upp så tidigt varje dag för att städa skolan) såg att jag var där.
Sen åkte vi med bussen till Husker Harvest Day.
Det tog fyra timmar dit, och fyra tillbaka, men vi gjorde ett stopp på vägen där vi kunde köpa saker (godis).
Jag köpte en "Monster" att dricka också, jag vet inte om det finns i Sverige, men det var som Red Bull, och Daniel (som var med till Husker Harvest) sa att det var mycket bättre. På burken står det att man inte ska dricka mer än tre per dag. En kille, som är den största personen som jag sett (efter min morfar), drack sju...Jag köpte cerat på tub också för mina torra läppar. Den fungerade utmärkt och blev slätt och fin på en gång. Jippie!!!
Det gick faktiskt rätt fort att döda fyra timmar. Jag hade min iPod och mina Koss-lurar med mig som alla tyckte var snygga.
-Hey, check out Freds awesome headphones, pretty sweet. Jaha, tänkte jag, varje jävla unge har såna i Sverige, men Nebraska är ju en stor skillnad...
Vi kom fram och jag gick med Daniel och Scott, som är Power Techlärarens son.
Vi gick omkring i kanske tio minuter och jag hade redan en halvfull påse med gratissaker.
Vi gick omkring och fick mer grejer. Dödade lite tid, träffade fler från bussen, snurrade hjul för att få saker och så...
Vi brydde oss inte om att titta på fordon, men jag tog en bild på en skördetröska för att göra min lillebror glad.
Efter typ tre timmar gick vi tillbaka till bussen och åkte hem. Daniel hade en mp3 som vi kunde lyssna på tillsammans med våra lurar.Vi mimade till låtar mot varandra, rätt corny, men han är kul.
Veckan fortsatte till fredagen då det var bortamatch. Vi förlorade.
Stort.
På vägen hem (när det var kväll) satt jag med Dylan, som är en glad emo, han har långt hår och lyssnar på Tokio Hotel, han säger också att han är en okomverterad Buddist och mediterar. Han är schysst. På matchen sa han att jag hade en accent, jag blev förvånad, för alla säger att jag pratar engelska jättebra...
Men det är väl skillnad på det och accent.
Vi kom till en tågräls, och alla blev halvtysta.
-SHUT UP!, sa busschauffören med en gäll röst.
-Why do we have to be quiet?, viskade jag till Dylan.
-So we can hear if a train is comming, sa han.
Folk pratade lite fortfarande när vi åkte över. Mr. Uldrich som hade blivit arg för att vi förlorat vår tredje match i rad blev arg och höjde sin röst över bussen.
-That's what I'm talking about. Not listening, and fucking disrespect. That's why we lost, because we fucking suck!
Tystnad i en halvtimme. Seriöst, och tystnaden talade för sig självt.
Vi stannade vid ett ställe för att köpa något att köpa. Jag köpte Doritos. Jag hade inte haft någon middag, så, shut up.
Vi kom till skolan och Sid hade gått i förväg, och jag väntade på skjuts av Eric. Han hjälpte en kille med sin bil, ha två sladdar kopplade med bilarna, jag vet inte vad man gör då, så jag ska inte förklara. Gared var där och hjälpte också. Jag satt i bilen och lyssnade på musik. Eric kom in.
-How long is this gonna take?, sa jag.
-I don't know, och han började byta kanal. Jag hade en rätt bra kanal inställd, men han bytte till typ country.
Han kom förbi en kristen radiostation och stannade.
-Christian rock, I guess that's OK, sa han.
-What?
-You don't like Christian rock?
-Eh, no, sa jag.
-Why not?
-I don't belive in God.
-What? Don't you go to church?
-No, not many people in Sweden does that.
-What, don't you have any good communities there, or?
-I guess that's just not relevant in my country, about 50/50 belive in something there...
-Well you should try it some time.
Vid den här tiden flinade och tittade ut genom bilfönstret för att inte vara allt för respektlös.
Han la armen om mig (jag var; WTF?!, I not joining you!).
-I'm serious. I mean, I'm not trying to force you or something.
Yeah, that's what everybody says, and then they have you in a IRONFIST.
-OK, I'll think about that, sa jag och åkte hem med Gared istället.
När jag sen låg i min bädd och reflekterade över dagen, som jag alltid gör (SAJK), så tänkte jag om jag var respektlös eller inte. Jag visste inte, men jag tyckte det var bra att veta vilka som går i kyrkan.
I civics så frågade Mr. Uldrich vid ett tillfälle om vilka som gick i kyrkan.
Tro't eller ej, ALLA höll upp handen utom jag. Vissa skrattade åt vad jag gjort men jag var glad att jag visade vad jag trodde på; Inget, förutom mig själv.
Dagens Citat;
Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker.
Bert Karlsson om Bosse Ringholm.
Kommentera gärna.
måndag 22 september 2008
Dag 30-31; Useless Weekend
Jag vaknade runt elva på morgonen eftersom att Michael skulle komma. Trodde jag i alla fall.
Han hade inte sagt någon tid, men han skulle komma och hämta upp oss. Kanske. Det sa han på matchen igår. Så jag visste inte.
Jag gick upp, duschade, åt Lucky Charms. Dödade lite tid.
Mary och Larry var inte hemma, dom var borta och gjorde nåt under hela dagen.
Klockan blev tolv och han hade inte kommit.
Jag hade extrem tur med vad som var på TV.
Det var typ "That 70's Show"-maraton, och på Nickelodeon visade dom Spongebob hela dagen.
Så jag satt på nedervåningen, gjorde mina läxor och såg på TV. Jag hade dock snuva från igår, när det var kallt, och ont i halsen. TVn var dock inget att klaga på.
Klockan blev tre..
Han kommer inte, tänkte jag. Men jag gick ut och lyssnade efter bilar ändå. Kändes lite sorgligt, vädret var inte det bästa heller.
Jag vill inte få det här att låta som 1943, för jag hade säkert inte orkat gå ut heller, och det var ju bra program på TV också :).
Klockan blev sju och jag åt gulasch på Amerikas vis, som är mycket godare än den man får i skolan.
Mary och Larry kom hem. Vi åt glass. Jag chillade, knapra lite vitamin C, för att döda sjukdomen.
Gick och la mig.
Gick upp igen och det var söndag.
Halva dagen gick i samma mönster som lördagen tills vi åkte till Sioux City.
Sid gick till Hollister (SURPRISE!!!), jag gick till Scheels och köpte två stentuffa T-shirts.
Sen åkte vi till Cayote Canyon, som är en "all you can eat buffet". Dom har en grej som man kan fylla i för att dom ska bli bättre. Så här tycker jag;
Kvalitet på mat:4/5
Renlighet:3/5
Variation av mat:4/5
Jag vet inte, jag gillar det sådär...
Vi kom hem, var där kanske en halvtimme och sen åkte vidare till jag vet inte var.
Vi kom till några av Marys kompisar som kampade på ett extremt vackert ställe, vid dom häftigaste träden jag sett i mitt liv. Spännande värre. Så här såg dom ut:
Vi åkte sen hem, och jag gick och la mig. Sjuk.
Dagens citat;
-Music and Nintendo are two things that always will be in my heart.
Fred Nyman.
Han hade inte sagt någon tid, men han skulle komma och hämta upp oss. Kanske. Det sa han på matchen igår. Så jag visste inte.
Jag gick upp, duschade, åt Lucky Charms. Dödade lite tid.
Mary och Larry var inte hemma, dom var borta och gjorde nåt under hela dagen.
Klockan blev tolv och han hade inte kommit.
Jag hade extrem tur med vad som var på TV.
Det var typ "That 70's Show"-maraton, och på Nickelodeon visade dom Spongebob hela dagen.
Så jag satt på nedervåningen, gjorde mina läxor och såg på TV. Jag hade dock snuva från igår, när det var kallt, och ont i halsen. TVn var dock inget att klaga på.
Klockan blev tre..
Han kommer inte, tänkte jag. Men jag gick ut och lyssnade efter bilar ändå. Kändes lite sorgligt, vädret var inte det bästa heller.
Jag vill inte få det här att låta som 1943, för jag hade säkert inte orkat gå ut heller, och det var ju bra program på TV också :).
Klockan blev sju och jag åt gulasch på Amerikas vis, som är mycket godare än den man får i skolan.
Mary och Larry kom hem. Vi åt glass. Jag chillade, knapra lite vitamin C, för att döda sjukdomen.
Gick och la mig.
Gick upp igen och det var söndag.
Halva dagen gick i samma mönster som lördagen tills vi åkte till Sioux City.
Sid gick till Hollister (SURPRISE!!!), jag gick till Scheels och köpte två stentuffa T-shirts.
Sen åkte vi till Cayote Canyon, som är en "all you can eat buffet". Dom har en grej som man kan fylla i för att dom ska bli bättre. Så här tycker jag;
Kvalitet på mat:4/5
Renlighet:3/5
Variation av mat:4/5
Jag vet inte, jag gillar det sådär...
Vi kom hem, var där kanske en halvtimme och sen åkte vidare till jag vet inte var.
Vi kom till några av Marys kompisar som kampade på ett extremt vackert ställe, vid dom häftigaste träden jag sett i mitt liv. Spännande värre. Så här såg dom ut:
Vi åkte sen hem, och jag gick och la mig. Sjuk.
Dagens citat;
-Music and Nintendo are two things that always will be in my heart.
Fred Nyman.
fredag 19 september 2008
Dag 29; Football Game
Till att börja med ska jag säga att så här länge har jag inte varit borta från mina föräldrar.
Jag saknar dom, väldigt mycket. Det är en svår känsla att beskriva. Jag vill träffa dom, men ändå inte. För om jag gör det, och sen lämnar dom igen kommer jag längta mig till döds. Och jag har sett fram emot att bo i USA sen ett år tillbaka.
Det bästa jag kan säga är att allt hittills har gått bra och jag är lyckligt lottad att jag bor på ett säkert ställe.
Idag var det min första Amerikanska football match som jag ser live. Och den spelas av mina kompisar.
När jag och Sid kom till skolan hade alla på sig sina blåa jerseys på sig. Vi ville förstås inte vara sämre så vi gick till våra gymlockers och satte på oss dom.
Mitt nummer är 16 och Sids är 11.
På hemmamatcher har vi blå yersey, och vit borta.
Jag valde nummer 16 dels för jag är så gammal och för att 16 har 6 i sig som är mitt lyckotal.
Det har blivit det sen jag vann en stor Toblerone på Skansen, med nummret 6 på brickan. Om jag inte minns fel så var jag sex år gammal...
Det är lika bra att erkänna att jag också brukar räkna till 6 innan jag gör vissa saker också. Jag gör det tyst i huvudet och det är inget jag måste göra, men det är bara nåt jag gör.
Nu vet ni min stora hemlighet till framgång.
Daniel hade dagen innan på practice sagt till alla, när vi blev informerade om vad i skulle ha på oss för färg på jerseyn.
-Let's all have the yerseys in school tomorrow too, sa han ironiskt...
Alla skrattade och tyckte det var löjligt. Jag förstod inte när alla hade på sig dom ändå i skolan, men dom ville väl skryta om att dom spelade...
På power tech frågade en kille som heter Michael om jag och Sid ville gå ut och äta med han och några andra imorgon (lördag). Jag sa ja, och han och Nick skulle hämta oss innan matchen den här dagen och äta på Village inn, som typ är "the local bar".
Dagen fortsatte tills vi blev hämtade av Nick, han körde oss till the village inn.
Jag köpte en bacon cheese burger som var rätt god.
-Well, this is the best you can do in Allen Nebraska, sa Nick ironiskt och skrattade. Han har bott i Houston, Texas, men flyttade till Nebraska med sin pappa. Dom frågade var jag kom ifrån och hur många som bodde där. Jag sa att jag kom från Stockholm och att det var huvudsaden med två miljoner invånare.
-Wow, that's alot, sa dom. Ja, man är väl lite stolt från var man kommer.
Sen åkte vi ner till omklädningsrummen och satte på oss våra pads. Vi hade blåa byxor till den blåa yerseyn, det kändes som om att vi skulle ut i krig, ju mer perfekt man klädde sig, desto bättre förberedd var man.
Alla är väldigt noga med vilka slags kläder man ska ha, om någon sabbar är allt tydligen förstört, om någon hade haft dom gula byxorna hade nån säkert blivit arg.
Vi gick in till matsalen som är världens minsta rum, btw.
En kille var i gymmet intill och hade sjukt hög musik på, alla andra satt i matsalen tysta.
Mellan varje låt var det ett tyst mellanrum. Väldigt tyst.
Ingen pratade, och jag såg att vissa såg rädda ut...det var en häftig upplevelse. Vi hade tränat bara för den här dagen och om nåt gick fel skulle det räknas som förgäves.
Mr. Loufe sa något som ingen tyckte var så viktigt, det var typ team spirit. Mr. Bathke gick igenom taktiker och så.
Mr. Uldrich gick igenom att vi hade tränat så mycket för det här och att vi skulle ha kul när vi spelade.
Sen vi gjorde "one two three TEAM!", och gick ner till fältet i rader och i takt.
Där var alla föräldrarna för det var parent meeting for boys. (Könsdiskriminering).
Skolorkestern, med alla töntarna, var där och förberedde sig.
Vi har cheerleaders, men när vi spelar bortamatcher och dom följer med så skäms laget. Ja, jag ska inte gå in på detaljer för att bli mer taskig.
Volley balltjejerna är dom snygga i vår skola i alla fall...
På fältet övade vi lite med att kasta bollar, och jag har lärt mig att få rätta spinnen på bollen nu.
När klockan blev lagom så ställde vi upp oss i uppvärmningsleden och gjorde det vi skulle.
Vi teamade (One, two, three, TEAM) igen och sprang till Mr. Uldrich i ena änden av fältet.
Bla bla bla, let's take a knee, sa han, WTF!?!?!
Alla gick ner på knä med huvudet ner mot marken, stängde ögonen och det blev tyst...i en minut.
Aha, dom ber, fattade jag direkt. Jag ville inte vara ett ass och stå upp för jag inte tror på gud, så jag gjorde som dom andra.
Vi teamade en gång till och ställde oss på rad längs med kanten av fältet. Vi vände oss och några la handen på hjärtat. Ännu en gång fattade jag. Aha, dom hissar flaggan.
Jag tittade dit och hörde orkestern som började spela en dålig, oövad verision av USAs nationalsång.
Det var helt tyst tills den var slut. då laget sa-, YEAH, LET'S GO BOY'S!!!, vi teamade igen och seniorerna ställde sig i sina positioner.
Det var kickoff, och det gick bra. Tills vi förlorade.
För det gjorde vi. Det kändes lite trisst, men Life's a bitch. Get over it.
Sid fick spela och han gjorde en touchdown. Han är grymt snabb och aktar sig för tacklingar.
Vi gick hem i förnedring.
Nja. Så alvarligt var det inte.
Vi fick skjus hem av en kille som heter Eric. Han kör oss hem efter varje practice.
Vi var hemma ett litet tag tills Mary frågade om vi ville till village inn igen, för att det brukade dom andra göra, en gång innan och en gånge efter. Vi åkte upp dit men den här gången köpte jag ett trepack Reese's Peanut Buttercup och ett paket Juicy Fruit. Vi var där ett litet tag, men blev sen hemkörda av en kille som heter Brandyn. Han spelade ikväll och vi går på power tech och physics tillsammans.
Dagens Bild;
Jag saknar dom, väldigt mycket. Det är en svår känsla att beskriva. Jag vill träffa dom, men ändå inte. För om jag gör det, och sen lämnar dom igen kommer jag längta mig till döds. Och jag har sett fram emot att bo i USA sen ett år tillbaka.
Det bästa jag kan säga är att allt hittills har gått bra och jag är lyckligt lottad att jag bor på ett säkert ställe.
Idag var det min första Amerikanska football match som jag ser live. Och den spelas av mina kompisar.
När jag och Sid kom till skolan hade alla på sig sina blåa jerseys på sig. Vi ville förstås inte vara sämre så vi gick till våra gymlockers och satte på oss dom.
Mitt nummer är 16 och Sids är 11.
På hemmamatcher har vi blå yersey, och vit borta.
Jag valde nummer 16 dels för jag är så gammal och för att 16 har 6 i sig som är mitt lyckotal.
Det har blivit det sen jag vann en stor Toblerone på Skansen, med nummret 6 på brickan. Om jag inte minns fel så var jag sex år gammal...
Det är lika bra att erkänna att jag också brukar räkna till 6 innan jag gör vissa saker också. Jag gör det tyst i huvudet och det är inget jag måste göra, men det är bara nåt jag gör.
Nu vet ni min stora hemlighet till framgång.
Daniel hade dagen innan på practice sagt till alla, när vi blev informerade om vad i skulle ha på oss för färg på jerseyn.
-Let's all have the yerseys in school tomorrow too, sa han ironiskt...
Alla skrattade och tyckte det var löjligt. Jag förstod inte när alla hade på sig dom ändå i skolan, men dom ville väl skryta om att dom spelade...
På power tech frågade en kille som heter Michael om jag och Sid ville gå ut och äta med han och några andra imorgon (lördag). Jag sa ja, och han och Nick skulle hämta oss innan matchen den här dagen och äta på Village inn, som typ är "the local bar".
Dagen fortsatte tills vi blev hämtade av Nick, han körde oss till the village inn.
Jag köpte en bacon cheese burger som var rätt god.
-Well, this is the best you can do in Allen Nebraska, sa Nick ironiskt och skrattade. Han har bott i Houston, Texas, men flyttade till Nebraska med sin pappa. Dom frågade var jag kom ifrån och hur många som bodde där. Jag sa att jag kom från Stockholm och att det var huvudsaden med två miljoner invånare.
-Wow, that's alot, sa dom. Ja, man är väl lite stolt från var man kommer.
Sen åkte vi ner till omklädningsrummen och satte på oss våra pads. Vi hade blåa byxor till den blåa yerseyn, det kändes som om att vi skulle ut i krig, ju mer perfekt man klädde sig, desto bättre förberedd var man.
Alla är väldigt noga med vilka slags kläder man ska ha, om någon sabbar är allt tydligen förstört, om någon hade haft dom gula byxorna hade nån säkert blivit arg.
Vi gick in till matsalen som är världens minsta rum, btw.
En kille var i gymmet intill och hade sjukt hög musik på, alla andra satt i matsalen tysta.
Mellan varje låt var det ett tyst mellanrum. Väldigt tyst.
Ingen pratade, och jag såg att vissa såg rädda ut...det var en häftig upplevelse. Vi hade tränat bara för den här dagen och om nåt gick fel skulle det räknas som förgäves.
Mr. Loufe sa något som ingen tyckte var så viktigt, det var typ team spirit. Mr. Bathke gick igenom taktiker och så.
Mr. Uldrich gick igenom att vi hade tränat så mycket för det här och att vi skulle ha kul när vi spelade.
Sen vi gjorde "one two three TEAM!", och gick ner till fältet i rader och i takt.
Där var alla föräldrarna för det var parent meeting for boys. (Könsdiskriminering).
Skolorkestern, med alla töntarna, var där och förberedde sig.
Vi har cheerleaders, men när vi spelar bortamatcher och dom följer med så skäms laget. Ja, jag ska inte gå in på detaljer för att bli mer taskig.
Volley balltjejerna är dom snygga i vår skola i alla fall...
På fältet övade vi lite med att kasta bollar, och jag har lärt mig att få rätta spinnen på bollen nu.
När klockan blev lagom så ställde vi upp oss i uppvärmningsleden och gjorde det vi skulle.
Vi teamade (One, two, three, TEAM) igen och sprang till Mr. Uldrich i ena änden av fältet.
Bla bla bla, let's take a knee, sa han, WTF!?!?!
Alla gick ner på knä med huvudet ner mot marken, stängde ögonen och det blev tyst...i en minut.
Aha, dom ber, fattade jag direkt. Jag ville inte vara ett ass och stå upp för jag inte tror på gud, så jag gjorde som dom andra.
Vi teamade en gång till och ställde oss på rad längs med kanten av fältet. Vi vände oss och några la handen på hjärtat. Ännu en gång fattade jag. Aha, dom hissar flaggan.
Jag tittade dit och hörde orkestern som började spela en dålig, oövad verision av USAs nationalsång.
Det var helt tyst tills den var slut. då laget sa-, YEAH, LET'S GO BOY'S!!!, vi teamade igen och seniorerna ställde sig i sina positioner.
Det var kickoff, och det gick bra. Tills vi förlorade.
För det gjorde vi. Det kändes lite trisst, men Life's a bitch. Get over it.
Sid fick spela och han gjorde en touchdown. Han är grymt snabb och aktar sig för tacklingar.
Vi gick hem i förnedring.
Nja. Så alvarligt var det inte.
Vi fick skjus hem av en kille som heter Eric. Han kör oss hem efter varje practice.
Vi var hemma ett litet tag tills Mary frågade om vi ville till village inn igen, för att det brukade dom andra göra, en gång innan och en gånge efter. Vi åkte upp dit men den här gången köpte jag ett trepack Reese's Peanut Buttercup och ett paket Juicy Fruit. Vi var där ett litet tag, men blev sen hemkörda av en kille som heter Brandyn. Han spelade ikväll och vi går på power tech och physics tillsammans.
Dagens Bild;
torsdag 18 september 2008
Dag 24-28; The Rules of the School.
Vi har en hund. Han heter Blazer. Han älskar mig. Jag lekte jättemycket med honom i början och det har slutat med att det följer efter mig och den brukar lägga sig på min säng. Det är lite mysigt när det inte finns någon annan att krama.
Jag brukar ta hans ben och håller upp det så han måste hoppa för att få det. Jag tror han gillar det.
Så här ser han ut när han ligger på min säng:
Jag tror att den är blandras mellan cockerspaniel, och en bulldog. Märkligt.
Den här söndagen hände inte mycket. Vi tog det lugnt. Och det är ju alltid skönt. Men vi gav Mary och Larry presenter. Jag gav en glasskål och en bok om Sveriges etikett.
Sid gav typ 30 vykort på Franska byggnader, och en liten bild på Mona Lisa.
Dom blev VÄLDIGT glada.
På måndagen började allvaret. Skolan. Nej det ska jag inte säga. för så svårt är det inte, läxorna är väl det svåraste eftersom att jag blir distraherad av att jag måste spela Tetris på Facebook, Jag är beroende helt enkelt.
Nu var det måndag och Engelska.
Mrs. Rastede, vår engelskalärare börjar alltid dagen med att dra ett citat, säger matsedeln, vem som fyller år, och vi avslutar med att säga The Pledge Of The Flag.
Jag frågade Mary om alla gjorde det första lektionen, och så var det visst. Jag kommer att kunna hela The Pledge To The Flag utantill i slutet av den här terminen helt klart.
Det börjar typ "I pledge alligence to the flag of the United States of America", och så är det nåt med Gud och "justice and liberty for all".
Vi har hela i köket, med Gud förstärkt i annan färg... Dom har lite kors här och var och gick i kyrkan förut, men dom slutade med det när dom flyttade och den låg för långt borta, så stark är deras tro liksom.
Anyway, Engelskan slutade och jag gick till World Hisory.
Där hade vi en läxa, att ta med något från i somras eller helgen. Jag hade alltid en reservplan eftersom att jag inte tog myntet från arkadhallen.
-
-Fred, what did you bring.
-Should I stand up?, okay. I brought 50 Swedish crowns, this is the last thing I got from Sweden. (Jag hade köpt en m&m's-påse på Arlanda för en hundring, och det var växeln jag hade.)
-WOOOOW, sa alla bokstavligt-
-Show it around, sa Mr. Uldrich
-How much is this worth?, sa någon.
-About 10 dollars, sa jag, för att göra saker enkla.
-How much is one dollar worth in Sweden?
-About six corwns.
-What can I buy for one dollar in your country?
-Nothing, they're worthless...
-What, you don't use American dollars?
-No, we only had one kind of money, (DUMBASS), I can't buy anything with this money, sa jag pch håll upp femtiolappen när den hade gått runt.
-Oh yeah, that's right...
Jävla pucko, tänkte jag.
-Wow, this is so cool sa folk när dom fick hålla i den. Our money is so boring, this is so cool.
Sen var de Sids tur. Jag hade sett att han inte var förberedd och tog upp något från det han hade med sig i klassrummet, som jag ;)
-It's a French magazine, sa han och viftade med en tidning.
What is it sa Mr. Uldrich? och tog den.
Han höll upp den. det var Glamour.
-It's Glamour sa Mr. Uldrich och log glatt, och trodde säkert Sid var konstig.
Mr. Uldrich tycker dödsstraff ska visas på TV, han är rak på sak, han brukar ha långa diskutioner om saker han tycker borde göras. Om han var politiker skulle det vara farligt tror jag, för han kan vara övertygande ibland.
Ibland (varannan lektion) så pratar vi om hur folk blir "uppläxade" av sina föräldrar, Mr. Uldrich håller bara med och delar med sig om hur hans barndom var, och frågar om folks föräldrar också gör som hans föräldrar gjorde.
Jag hade typ under första veckan blivit vald att vara i ett råd, typ.
Jag hade ingen aning om vad det var men när alla röstade på mig som en representant, sa Mr. Uldrich att det var lätt.
Under veckan har jag nu fått reda på att jag är med i rådet som förbereder homecoming.
Jag vet inte så mycket om det, men jag har röstat på teman vi kommer ha på dagarna på homecoming. Mer om det kommer när det är homecoming.
Jag kanske ska berätta om hur maten är och hur det går till. För sånt är kul att läsa om.
Klockan ringer efter fourth period, och då är jag hungrig.
Jag lämnar mina saker i skåpet, och ställer mig i matkön.
-Men vänta, det behöver jag ju inte. Jag tränger mig före alla som inte är Seniors och tar min bricka med mat. Brickan är gjord av plast och allt ligger där, jag hoppas jag kan ta ett kort på den nån gång, för jag vet inte hur hygienisk den är. Mattanterna tar all mat med händerna dessutom, men har gummihandskar, så det är väl hygieniskt.
Maten är 50-50 om den är god eller äcklig. Det värsta vi fått är "Chicken Salad on a bun".
Man tror att det kan vara helt okej, men då har man fel. Mattanterna (som jag tror är mamma och hennes två döttrar, alla är tjocka, har pyjamasliknande dresser, och en har mustasch och håriga armar) orkade inte blanda sallad och kyckling för hand, så dom hade mixat allt istället, så att det blivit en smaklös, kall kräm på hamburgerbröd... Men vi brukar antingen få Doritos eller Jell-O till.
Allt går bra i football också, och på fredag så har vi vår första match med Varsity (seniors), jag får spela, men jag kommer nog inte göra det.
Dagens låt; Master Exploder, Tenacious D.
Du som inte hört den här låten eller sett filmen "Tenacious D, The Pick of Destiny". Gör det. NU.
Jag brukar ta hans ben och håller upp det så han måste hoppa för att få det. Jag tror han gillar det.
Så här ser han ut när han ligger på min säng:
Jag tror att den är blandras mellan cockerspaniel, och en bulldog. Märkligt.Den här söndagen hände inte mycket. Vi tog det lugnt. Och det är ju alltid skönt. Men vi gav Mary och Larry presenter. Jag gav en glasskål och en bok om Sveriges etikett.
Sid gav typ 30 vykort på Franska byggnader, och en liten bild på Mona Lisa.
Dom blev VÄLDIGT glada.
På måndagen började allvaret. Skolan. Nej det ska jag inte säga. för så svårt är det inte, läxorna är väl det svåraste eftersom att jag blir distraherad av att jag måste spela Tetris på Facebook, Jag är beroende helt enkelt.
Nu var det måndag och Engelska.
Mrs. Rastede, vår engelskalärare börjar alltid dagen med att dra ett citat, säger matsedeln, vem som fyller år, och vi avslutar med att säga The Pledge Of The Flag.
Jag frågade Mary om alla gjorde det första lektionen, och så var det visst. Jag kommer att kunna hela The Pledge To The Flag utantill i slutet av den här terminen helt klart.
Det börjar typ "I pledge alligence to the flag of the United States of America", och så är det nåt med Gud och "justice and liberty for all".
Vi har hela i köket, med Gud förstärkt i annan färg... Dom har lite kors här och var och gick i kyrkan förut, men dom slutade med det när dom flyttade och den låg för långt borta, så stark är deras tro liksom.
Anyway, Engelskan slutade och jag gick till World Hisory.
Där hade vi en läxa, att ta med något från i somras eller helgen. Jag hade alltid en reservplan eftersom att jag inte tog myntet från arkadhallen.
-
-Fred, what did you bring.
-Should I stand up?, okay. I brought 50 Swedish crowns, this is the last thing I got from Sweden. (Jag hade köpt en m&m's-påse på Arlanda för en hundring, och det var växeln jag hade.)
-WOOOOW, sa alla bokstavligt-
-Show it around, sa Mr. Uldrich
-How much is this worth?, sa någon.
-About 10 dollars, sa jag, för att göra saker enkla.
-How much is one dollar worth in Sweden?
-About six corwns.
-What can I buy for one dollar in your country?
-Nothing, they're worthless...
-What, you don't use American dollars?
-No, we only had one kind of money, (DUMBASS), I can't buy anything with this money, sa jag pch håll upp femtiolappen när den hade gått runt.
-Oh yeah, that's right...
Jävla pucko, tänkte jag.
-Wow, this is so cool sa folk när dom fick hålla i den. Our money is so boring, this is so cool.
Sen var de Sids tur. Jag hade sett att han inte var förberedd och tog upp något från det han hade med sig i klassrummet, som jag ;)
-It's a French magazine, sa han och viftade med en tidning.
What is it sa Mr. Uldrich? och tog den.
Han höll upp den. det var Glamour.
-It's Glamour sa Mr. Uldrich och log glatt, och trodde säkert Sid var konstig.
Mr. Uldrich tycker dödsstraff ska visas på TV, han är rak på sak, han brukar ha långa diskutioner om saker han tycker borde göras. Om han var politiker skulle det vara farligt tror jag, för han kan vara övertygande ibland.
Ibland (varannan lektion) så pratar vi om hur folk blir "uppläxade" av sina föräldrar, Mr. Uldrich håller bara med och delar med sig om hur hans barndom var, och frågar om folks föräldrar också gör som hans föräldrar gjorde.
Jag hade typ under första veckan blivit vald att vara i ett råd, typ.
Jag hade ingen aning om vad det var men när alla röstade på mig som en representant, sa Mr. Uldrich att det var lätt.
Under veckan har jag nu fått reda på att jag är med i rådet som förbereder homecoming.
Jag vet inte så mycket om det, men jag har röstat på teman vi kommer ha på dagarna på homecoming. Mer om det kommer när det är homecoming.
Jag kanske ska berätta om hur maten är och hur det går till. För sånt är kul att läsa om.
Klockan ringer efter fourth period, och då är jag hungrig.
Jag lämnar mina saker i skåpet, och ställer mig i matkön.
-Men vänta, det behöver jag ju inte. Jag tränger mig före alla som inte är Seniors och tar min bricka med mat. Brickan är gjord av plast och allt ligger där, jag hoppas jag kan ta ett kort på den nån gång, för jag vet inte hur hygienisk den är. Mattanterna tar all mat med händerna dessutom, men har gummihandskar, så det är väl hygieniskt.
Maten är 50-50 om den är god eller äcklig. Det värsta vi fått är "Chicken Salad on a bun".
Man tror att det kan vara helt okej, men då har man fel. Mattanterna (som jag tror är mamma och hennes två döttrar, alla är tjocka, har pyjamasliknande dresser, och en har mustasch och håriga armar) orkade inte blanda sallad och kyckling för hand, så dom hade mixat allt istället, så att det blivit en smaklös, kall kräm på hamburgerbröd... Men vi brukar antingen få Doritos eller Jell-O till.
Allt går bra i football också, och på fredag så har vi vår första match med Varsity (seniors), jag får spela, men jag kommer nog inte göra det.
Dagens låt; Master Exploder, Tenacious D.
Du som inte hört den här låten eller sett filmen "Tenacious D, The Pick of Destiny". Gör det. NU.
onsdag 17 september 2008
Dag 23; Sioux City Med Utbytesstudenterna
Jag vaknade klockan 09:40, men jag ville sova längre.
Idag skulle vi träffa Melica och Sue och åka till Sioux City.
Sid hade ordnat allt, jag hade bara sagt att jag skulle följa med.
Dom skulle komma klockan 10, så jag hade tid att duscha och äta frukost.
Vi väntade. Dom kom inte.
En av Marys systrar och Marys kompis (från första dagen i Nebraska, om du kommer ihåg) var där.
En detalj att tillägga är att Mary har många systrar som är där typ tre dagar per vecka och älsar på.
Klockan blev mer än över tio. Jag visste inte hur långt borta dom bodde, så jag brydde mig inte riktigt, jag såg på Svampbob istället.
Mary ringde deras host-mom.
Jaha. Dom trodde det var 11... Jävla skit, jag tyckte väl att Sid lät lite osäker när Mary frågade om dom skulle komma klockan 10.
Vi väntade, och tillslut kom dom.
Vi åkte iväg, Mary och hennes kompis och syster åkte med och jag väntade på att Sue skulle göra nåt konstigt i bilen, men det gjorde hon inte, för med vanligt folk är hon bara blyg.
Melica och Sid pratade typ skvaller och plastikoperationer. Jag tittade mest ut på Nebraskas platta majsfält.
Vi kom fram och den varma fuktigheten dödade mig nästan.
Som tur var vi parkerade 4o meter från ingången med AC.
Vi blev lämnade av dom vuxna och gick in.
-Okey, sa Melica med sin östeuropeiska accent, Let’s split up, since we might want to go to different places, let’s meet here in fiftee minutes.
-Fifty? or fifteen?, sa jag
Hon visade femton på fingrarna. Utmärkt internationellt språk.
Jag och Sid gick för oss själva. Jag tittade mest på grejer för att tiden skulle gå.
Femton minuter senare träffade vi dom, och vi gick tillsammans till Hollister.
YEY…not.
Det visade sig att det var Melicas favoritaffär också, YEY. Sue freakade out lite också.
-Do you lirk thiss shirt, sa hon med asiatisk accent och höll upp olika rosa skjortor och tjejkläder.
Please kill me, tänkte jag. Och stäng av pissrocken.
-I have similar pants like these, sa Sid med sin franska accent, but not like these, I’m gonna buy them.
Dom och fyra påsar mer fulla med kläder. Melica köpte lika mycket.
Jag gick ut emellanåt och tog det lite lugnt. Klockan var nästan två, och vid tre skulle vi träffa dom andra.
Vi var säkert i Hollister i en och en halv timme.
Sen gick vi till BK (eller Burger King som vissa säger, eller Big Burger, om man är lite gammal).
Jag köpte en Cheesy Bacon TENDERCRISP Chicken Sandwich. Delikat värre.
Vi pratade lite, för Melica är väldigt social, vi pratade om hur skolan var svår för alla, jag höll med lite, men inte lika mycket.
Melica hade spenderat 1000 dollarsh under första veckan i USA. WOOT?
Hon knappt tagit med några kläder hit, så det var anledningen.
Den här dagen på Hollister hade dom spenderat för 400 dollarsh . Vardera, och jag tyckte att folk tittade när vi gick ut med åtta påsar från affären och satt med lika många vi bordet på BK.
Vi mötte dom andra vid ett bord utanför en arkadhall. Vi frågade om vi fick gå in och det fick vi.
Jag blev överexalterad över alla blinkande glada lamporna och dom roliga ljuden.
Man var tvungen att köpa speciella pengar där, och jag tänkte ta ett mynt till läxa vi hade fått av Mr. Uldirch, det var nåt vi gjort i helgen, eller i sommras.
Jag och Sid spelade ett skjutspel, och han var tydligen inne på arkadspel, han berättade att han gillade Time Crises 4 bättre en ettan. Vi spelade det, och jag fick slut på pengar.
Så jag sket i läxan.
Vi åkte vidare med bilen till Sam’s club som är ett stort varuhus som man måste vara medlem för att komma in till. http://en.wikipedia.org/wiki/Sam%27s
Melica köpte ett stort paket med Pop-Tarts, som jag sen fick reda på att hon ätit upp en vecka senare…
Jag köpte strumpor, så kul är jag.
Sen åkte vi hem och jag tog det lugnt. THE END
Dagens Film; The 40 Year Old Virgin
Idag skulle vi träffa Melica och Sue och åka till Sioux City.
Sid hade ordnat allt, jag hade bara sagt att jag skulle följa med.
Dom skulle komma klockan 10, så jag hade tid att duscha och äta frukost.
Vi väntade. Dom kom inte.
En av Marys systrar och Marys kompis (från första dagen i Nebraska, om du kommer ihåg) var där.
En detalj att tillägga är att Mary har många systrar som är där typ tre dagar per vecka och älsar på.
Klockan blev mer än över tio. Jag visste inte hur långt borta dom bodde, så jag brydde mig inte riktigt, jag såg på Svampbob istället.
Mary ringde deras host-mom.
Jaha. Dom trodde det var 11... Jävla skit, jag tyckte väl att Sid lät lite osäker när Mary frågade om dom skulle komma klockan 10.
Vi väntade, och tillslut kom dom.
Vi åkte iväg, Mary och hennes kompis och syster åkte med och jag väntade på att Sue skulle göra nåt konstigt i bilen, men det gjorde hon inte, för med vanligt folk är hon bara blyg.
Melica och Sid pratade typ skvaller och plastikoperationer. Jag tittade mest ut på Nebraskas platta majsfält.
Vi kom fram och den varma fuktigheten dödade mig nästan.
Som tur var vi parkerade 4o meter från ingången med AC.
Vi blev lämnade av dom vuxna och gick in.
-Okey, sa Melica med sin östeuropeiska accent, Let’s split up, since we might want to go to different places, let’s meet here in fiftee minutes.
-Fifty? or fifteen?, sa jag
Hon visade femton på fingrarna. Utmärkt internationellt språk.
Jag och Sid gick för oss själva. Jag tittade mest på grejer för att tiden skulle gå.
Femton minuter senare träffade vi dom, och vi gick tillsammans till Hollister.
YEY…not.
Det visade sig att det var Melicas favoritaffär också, YEY. Sue freakade out lite också.
-Do you lirk thiss shirt, sa hon med asiatisk accent och höll upp olika rosa skjortor och tjejkläder.
Please kill me, tänkte jag. Och stäng av pissrocken.
-I have similar pants like these, sa Sid med sin franska accent, but not like these, I’m gonna buy them.
Dom och fyra påsar mer fulla med kläder. Melica köpte lika mycket.
Jag gick ut emellanåt och tog det lite lugnt. Klockan var nästan två, och vid tre skulle vi träffa dom andra.
Vi var säkert i Hollister i en och en halv timme.
Sen gick vi till BK (eller Burger King som vissa säger, eller Big Burger, om man är lite gammal).
Jag köpte en Cheesy Bacon TENDERCRISP Chicken Sandwich. Delikat värre.
Vi pratade lite, för Melica är väldigt social, vi pratade om hur skolan var svår för alla, jag höll med lite, men inte lika mycket.
Melica hade spenderat 1000 dollarsh under första veckan i USA. WOOT?
Hon knappt tagit med några kläder hit, så det var anledningen.
Den här dagen på Hollister hade dom spenderat för 400 dollarsh . Vardera, och jag tyckte att folk tittade när vi gick ut med åtta påsar från affären och satt med lika många vi bordet på BK.
Vi mötte dom andra vid ett bord utanför en arkadhall. Vi frågade om vi fick gå in och det fick vi.
Jag blev överexalterad över alla blinkande glada lamporna och dom roliga ljuden.
Man var tvungen att köpa speciella pengar där, och jag tänkte ta ett mynt till läxa vi hade fått av Mr. Uldirch, det var nåt vi gjort i helgen, eller i sommras.
Jag och Sid spelade ett skjutspel, och han var tydligen inne på arkadspel, han berättade att han gillade Time Crises 4 bättre en ettan. Vi spelade det, och jag fick slut på pengar.
Så jag sket i läxan.
Vi åkte vidare med bilen till Sam’s club som är ett stort varuhus som man måste vara medlem för att komma in till. http://en.wikipedia.org/wiki/Sam%27s
Melica köpte ett stort paket med Pop-Tarts, som jag sen fick reda på att hon ätit upp en vecka senare…
Jag köpte strumpor, så kul är jag.
Sen åkte vi hem och jag tog det lugnt. THE END
Dagens Film; The 40 Year Old Virgin
måndag 15 september 2008
Dag 17-22; One School Week
På söndagen åkte vi till Sioúx city. Jag ångrade att jag följde med... Varför?
-I'll tell you why, buddy boy.
Sid hittade en ny favoritaffär. Och det visade sig att han gillade att shoppa. Mycket.
Jag gick omkring i lite olika affärer medan Sid och Mary var i samma hela tiden.
Och med hela tiden menar jag en timme...
Affären heter Hollister och är är motsatsen till mig totalt...
Jag tror att den är meningen att vara en affär med surfmode, dom har en stor TV som visar en beach i Kalifornien, direktsänt, och så spelar dom pissrock från västkusten.
På 80-talet kom den bästa musiken från USAs västkust, när glamrocken var stor.
På 90-talet var det också bra musik från västkusten med hiphop och alternativ rock.
Men musiken nu... Något måste ha gått riktigt snett. Jag fattar inte, allt bara suger som kommer därifrån.
Vi var där och det var inget som lockade, dom hade några schyssta par jeans men dom var trasiga. Jag fattar inte varför man ska köpa saker som är trasiga. Jag låter säkert som en tråkig gammal gubbe nu, och det skulle säkert Sid också tycka, för han köpte byxorna där, och det slutade med att han kom ut med två påsar från Hollister.
Resten av veckan var skola.
Jag har börjat komma in i systemet, när klockan låter, att jag kan tränga mig före dom flesta i matkön för att jag är senior och så.
Jag har bytt spanska mot Civics, som är mycket bättre. Det är typ allmänbildning om USA.
Sid och jag hade alla lektionerna tillsammans utom två från början, jag tror att han har bytt alla utom Art och Computer Applications.
I skolan går det allmänt bra alltså. Sid pratar mycket med dom andra utbytesstudenterna (Sue och Melica, (jag tror det stavas så, men uttalas "Melitza").
På lördag ska vi till Sioux city och shoppa med dom, jag hoppas på att köpa ett par nya skor, eller en t-shirt, jag vet inte, jag pratar inte så mycket med dom.
Sue har sagt på Art att hon älskar mig...
Vi pratade i början lite om New York, och sen tittade hon konstigt på mig, och skratta...
Jag vet inte hur jag ska ta det.
Hon brukar göra ett hjärta runt munnen med händerna och pussas. Jag tittar på henne och skakar lätt på huvudet, det är kul men lite jobbigt, dom andra i Art skrattar, jag med...
Aja, det är väl kul att nån tycker om mig, tjejerna gillar mitt hår också...
Jag vet inte riktigt, men det är väl...perfekt.
Jag ska sluta skryta om grejer.
I practice går allt bra. Mr. Bathke låter mig och sid vara "Kickers", jag var rätt bra på det i början, men sen slutade jag, så Sid är vår Kicker i JV, typ ungomslaget. Jag ska försöka mer på practice. Det är säkert bra, jag var rätt bra på att sparka också.
Ämnen i skolan som är grymt tråkiga och nästan deprimerande är Power Tech och Computer Applications.
I Power Tech får vi som sagt veta vad alla verktyg heter, och dom har ju CP-system när det gäller mått, tum och fot.
Jag fattar ingenting. Jag kan dessutom bara åtta nio stycken verktyg, nu måste jag kunna skilja på tjugo, PÅ ENGELSKA!!, när fan behöver jag det? men läraren är rätt snäll.
I computer Applications (som jag trodde skulle vara kul) får vi skriva av konrotsdoukument som handlar om inget. Typ saker som tanter gör, Typ åka till olika länder och annat piss.
Det suger lite, sen ger läraren oss läxor varje dag om hur man uppnår sina mål, typ det man skulle tänka sig en sexårsverksamhet skulle göra.
Det som är kuligast är PE (idrott) och World History.
I PE spelar vi Volley Ball och golf. Det är så jag tycker idrott ska vara, aktuella sporter, som man får prova på varje dag. Golf är jag rätt dålig på, jag var bra på det förut har jag hört.
Vi kommer att åka och spela golf någon gång också. Det ser jag fram emot.
Så det är hur jag har det här. Och jag är nöjd en så länge.
Kommentera gärna, och om du gör det, skriv vem du är. Tack på förhand.
Dagens Citat;
"Dumb people are just blissfully unaware of how very dumb they are (as he drools)."
-Patrick Star, Spongebob Squarepants.
-I'll tell you why, buddy boy.
Sid hittade en ny favoritaffär. Och det visade sig att han gillade att shoppa. Mycket.
Jag gick omkring i lite olika affärer medan Sid och Mary var i samma hela tiden.
Och med hela tiden menar jag en timme...
Affären heter Hollister och är är motsatsen till mig totalt...
Jag tror att den är meningen att vara en affär med surfmode, dom har en stor TV som visar en beach i Kalifornien, direktsänt, och så spelar dom pissrock från västkusten.
På 80-talet kom den bästa musiken från USAs västkust, när glamrocken var stor.
På 90-talet var det också bra musik från västkusten med hiphop och alternativ rock.
Men musiken nu... Något måste ha gått riktigt snett. Jag fattar inte, allt bara suger som kommer därifrån.
Vi var där och det var inget som lockade, dom hade några schyssta par jeans men dom var trasiga. Jag fattar inte varför man ska köpa saker som är trasiga. Jag låter säkert som en tråkig gammal gubbe nu, och det skulle säkert Sid också tycka, för han köpte byxorna där, och det slutade med att han kom ut med två påsar från Hollister.
Resten av veckan var skola.
Jag har börjat komma in i systemet, när klockan låter, att jag kan tränga mig före dom flesta i matkön för att jag är senior och så.
Jag har bytt spanska mot Civics, som är mycket bättre. Det är typ allmänbildning om USA.
Sid och jag hade alla lektionerna tillsammans utom två från början, jag tror att han har bytt alla utom Art och Computer Applications.
I skolan går det allmänt bra alltså. Sid pratar mycket med dom andra utbytesstudenterna (Sue och Melica, (jag tror det stavas så, men uttalas "Melitza").
På lördag ska vi till Sioux city och shoppa med dom, jag hoppas på att köpa ett par nya skor, eller en t-shirt, jag vet inte, jag pratar inte så mycket med dom.
Sue har sagt på Art att hon älskar mig...
Vi pratade i början lite om New York, och sen tittade hon konstigt på mig, och skratta...
Jag vet inte hur jag ska ta det.
Hon brukar göra ett hjärta runt munnen med händerna och pussas. Jag tittar på henne och skakar lätt på huvudet, det är kul men lite jobbigt, dom andra i Art skrattar, jag med...
Aja, det är väl kul att nån tycker om mig, tjejerna gillar mitt hår också...
Jag vet inte riktigt, men det är väl...perfekt.
Jag ska sluta skryta om grejer.
I practice går allt bra. Mr. Bathke låter mig och sid vara "Kickers", jag var rätt bra på det i början, men sen slutade jag, så Sid är vår Kicker i JV, typ ungomslaget. Jag ska försöka mer på practice. Det är säkert bra, jag var rätt bra på att sparka också.
Ämnen i skolan som är grymt tråkiga och nästan deprimerande är Power Tech och Computer Applications.
I Power Tech får vi som sagt veta vad alla verktyg heter, och dom har ju CP-system när det gäller mått, tum och fot.
Jag fattar ingenting. Jag kan dessutom bara åtta nio stycken verktyg, nu måste jag kunna skilja på tjugo, PÅ ENGELSKA!!, när fan behöver jag det? men läraren är rätt snäll.
I computer Applications (som jag trodde skulle vara kul) får vi skriva av konrotsdoukument som handlar om inget. Typ saker som tanter gör, Typ åka till olika länder och annat piss.
Det suger lite, sen ger läraren oss läxor varje dag om hur man uppnår sina mål, typ det man skulle tänka sig en sexårsverksamhet skulle göra.
Det som är kuligast är PE (idrott) och World History.
I PE spelar vi Volley Ball och golf. Det är så jag tycker idrott ska vara, aktuella sporter, som man får prova på varje dag. Golf är jag rätt dålig på, jag var bra på det förut har jag hört.
Vi kommer att åka och spela golf någon gång också. Det ser jag fram emot.
Så det är hur jag har det här. Och jag är nöjd en så länge.
Kommentera gärna, och om du gör det, skriv vem du är. Tack på förhand.
Dagens Citat;
"Dumb people are just blissfully unaware of how very dumb they are (as he drools)."
-Patrick Star, Spongebob Squarepants.
lördag 13 september 2008
Dag 16; Three States, One day.
Yea, I jumped a day. So what? Wanna fight about it?
Jag vill egentligen bara hinna ikapp med hur mitt vardagsliv är i nuläget, så jag kommer hoppa ganska mycket.
Idag så skulle hela familjen åka till Prairie Village, South Dakota, där jag inte tyckte att vi hade ett riktigt syfte, det var nog bara för att Larry ville titta på alla fordon som dom hade där. Om du inte vill ha kul så kan du gå gå in på deras sida http://www.prairievillage.org
Vi gick upp klockan 7:00 och Mary hade lagt kuddar och filtar i bilen så vi kunde sova, det var länge ett tag som jag inte kunde sova, vilket är extremt jobbigt när man är trött, det blir liksom lättare att ha öppna ögon än stängda trots att man vill sova.
Vi på ett frukostställe i Iowa. Jag var inte så hungrig, så jag åt tre pannkakor med sirap och smör, det var sådär, kunde ha varit varmare. Mary beställde samma som jag men med bacon, ägg och nån potatis-nånting, Hon åt hälften av det för att det var kallt, och slängde resten....
Sid tog en stek på morgonen som jag skulle tagit om jag inte redan var mätt han åt däremot inte upp hela. Larry tog samma som Mary, men åt upp allt.
Efter vi ätit upp så åkte vi vidare mot Prairie Village
Vi kom dit och så fort vi hittat en plats att parkera bland dom flerhundriga bilarna, så öppnade jag dörren. Det blev direkt supervarmt och jag trodde jag skulle utveckla astma eftersom marken var gjord av damm och hö, och torkad gjord och mer damm.
Vi gick till ingången för att komma in, och jag såg att man kunde hyra en golfbil att köra runt med. Det gjorde inte vi...
Det var jättemycket folk där varav alla var hillbillys utom vi. Larry hade växt upp på en gård om jag inte missförstod det.
Hela Prairie Village var en loppmarknad/gammal stad/uppvisning av gamla fordon/uppvisning av nya fordon. Så fort vi kom in fick vi se maskiner som skilde majskolven från bladen och majsen från kolven, rätt inponerande men jag skulle alldrig vilja jobba som bonde, eller bli insatt i det, min lillebror skulle säkert tycka att det var kul att se, för alla bilar från filmen "Cars" var där, och hela Nebraska har massa av såna slags bilar.
Vi träffade Larrys son (som inte är Marys) med hans fru, två barn, och hans tidigare utbytesstudent, med hennes pojkvän och brorsa, dom kom från Tyskland.
Hennes pojkvän såg ut som en typisk tysk enligt mig, han hade alvarliga drag i ansiktet och techno/rave-sol/glasögon, och så hade han tajta byxor, och bröt på tyska.
Sen träffade vi en av Larrys bröder med hans fru, han hade hyrt en golfbil och tyckte att det var dåligt att dom tog betalt för dom, det hade dom tydligen inte gjort förra året.
Vi gick lite längre bort och tittade på saker. Det var tråkigt, Mary köpte saltsockrade popcorn som var helt okej, men jag ville inte ha, jag var trött och hade ont i magen.
Sen träffade vi Larrys andra brorsa, som var hans tvilling, och gissa vad han hette.
Gary.
Mamma asgarvade när jag berättade det för henne, och det är väl lite brist på fantasi när man ska döpa två tvillingar till Gary och Larry. Gary hade också hyrt en golfbil med hans fru.
Vi åkte som avslut av dagen ett tåg runt byn och det var grymt tråkigt. Men det sa jag inte. För det vore ju taskigt.
Sen åkte vi till en resturang som hette Cracker Barrel, jag åt fläsk i hickorysås med Pommes. Det var gott, men jag hade velat ha mer kött.
Det var liksom ett ställe där dom serverade Amerikansk husmanskost, skulle jag säga.
Jag tyckte det var ett skönt avslut på den här dagen, jag ville hem så gärna. Jag hade fel.
Efter vi ätit, så skulle vi åka till Larrys mamma som hade blivit flyttad från sjukhus till ett hem, jag har för mig att hon är 94 år gammal.
Jag ville åka hem men jag kunde ju liksom inte säga, "No, can't we go home now?"
Vi kom dit, och båda Larrys bröder vi mött under dagen var där. Vi var där en halvtimme eller så, och det var skönt att få åka hem, eller?
Nej, vi åkte till Larrys sons hus, som var ett av det värsta huset jag sett i verkligheten. Och det var en av mina mardrömmar när jag skulle åka till USA.
Gräset var vildväxt, dom hade över 20 katter sa den åttaåriga sonen som bodde där, och typ fyra hundar, som Mary sa luktade skunk. Dom hade säkert åtta får som aldrig hade blivit tvättade eller klippta. Katterna gick och letade efter något att äta i kartongerna som dom skulle bränna. Jag tyckte synd om tjejen som hade bott hos dom.
Vi hade kommit dit får att få deras grönsaker.
Nu skulle vi hem va?
Nja, på vägen hem så stannade vi i en stor affär. Eftersom att klockan var sent så var vi nästan helt själva där. Jag gick och tittade på flingorna och godiset. Det slutade med att Mary köpte ett paket Lucky Charms, och ett dunderstort "fylla på påse" av Flintsones Fruity Pebbles".
Det var nog höjdpunkten av dagen.
Nu var de skönt att få komma hem, för det gjorde vi tillslut. Klockan var runt elva när vi kom tillbaka till Allen.
Jag jag gick och la mig på en gång och drömde om söta kattungar i gräset.
Dagens citat;
I’m so hungry I could ride a horse. I don’t get it. Well, I could ride it to the store, I guess.
Jag vill egentligen bara hinna ikapp med hur mitt vardagsliv är i nuläget, så jag kommer hoppa ganska mycket.
Idag så skulle hela familjen åka till Prairie Village, South Dakota, där jag inte tyckte att vi hade ett riktigt syfte, det var nog bara för att Larry ville titta på alla fordon som dom hade där. Om du inte vill ha kul så kan du gå gå in på deras sida http://www.prairievillage.org
Vi gick upp klockan 7:00 och Mary hade lagt kuddar och filtar i bilen så vi kunde sova, det var länge ett tag som jag inte kunde sova, vilket är extremt jobbigt när man är trött, det blir liksom lättare att ha öppna ögon än stängda trots att man vill sova.
Vi på ett frukostställe i Iowa. Jag var inte så hungrig, så jag åt tre pannkakor med sirap och smör, det var sådär, kunde ha varit varmare. Mary beställde samma som jag men med bacon, ägg och nån potatis-nånting, Hon åt hälften av det för att det var kallt, och slängde resten....
Sid tog en stek på morgonen som jag skulle tagit om jag inte redan var mätt han åt däremot inte upp hela. Larry tog samma som Mary, men åt upp allt.
Efter vi ätit upp så åkte vi vidare mot Prairie Village
Vi kom dit och så fort vi hittat en plats att parkera bland dom flerhundriga bilarna, så öppnade jag dörren. Det blev direkt supervarmt och jag trodde jag skulle utveckla astma eftersom marken var gjord av damm och hö, och torkad gjord och mer damm.
Vi gick till ingången för att komma in, och jag såg att man kunde hyra en golfbil att köra runt med. Det gjorde inte vi...
Det var jättemycket folk där varav alla var hillbillys utom vi. Larry hade växt upp på en gård om jag inte missförstod det.
Hela Prairie Village var en loppmarknad/gammal stad/uppvisning av gamla fordon/uppvisning av nya fordon. Så fort vi kom in fick vi se maskiner som skilde majskolven från bladen och majsen från kolven, rätt inponerande men jag skulle alldrig vilja jobba som bonde, eller bli insatt i det, min lillebror skulle säkert tycka att det var kul att se, för alla bilar från filmen "Cars" var där, och hela Nebraska har massa av såna slags bilar.
Vi träffade Larrys son (som inte är Marys) med hans fru, två barn, och hans tidigare utbytesstudent, med hennes pojkvän och brorsa, dom kom från Tyskland.
Hennes pojkvän såg ut som en typisk tysk enligt mig, han hade alvarliga drag i ansiktet och techno/rave-sol/glasögon, och så hade han tajta byxor, och bröt på tyska.
Sen träffade vi en av Larrys bröder med hans fru, han hade hyrt en golfbil och tyckte att det var dåligt att dom tog betalt för dom, det hade dom tydligen inte gjort förra året.
Vi gick lite längre bort och tittade på saker. Det var tråkigt, Mary köpte saltsockrade popcorn som var helt okej, men jag ville inte ha, jag var trött och hade ont i magen.
Sen träffade vi Larrys andra brorsa, som var hans tvilling, och gissa vad han hette.
Gary.
Mamma asgarvade när jag berättade det för henne, och det är väl lite brist på fantasi när man ska döpa två tvillingar till Gary och Larry. Gary hade också hyrt en golfbil med hans fru.
Vi åkte som avslut av dagen ett tåg runt byn och det var grymt tråkigt. Men det sa jag inte. För det vore ju taskigt.
Sen åkte vi till en resturang som hette Cracker Barrel, jag åt fläsk i hickorysås med Pommes. Det var gott, men jag hade velat ha mer kött.
Det var liksom ett ställe där dom serverade Amerikansk husmanskost, skulle jag säga.
Jag tyckte det var ett skönt avslut på den här dagen, jag ville hem så gärna. Jag hade fel.
Efter vi ätit, så skulle vi åka till Larrys mamma som hade blivit flyttad från sjukhus till ett hem, jag har för mig att hon är 94 år gammal.
Jag ville åka hem men jag kunde ju liksom inte säga, "No, can't we go home now?"
Vi kom dit, och båda Larrys bröder vi mött under dagen var där. Vi var där en halvtimme eller så, och det var skönt att få åka hem, eller?
Nej, vi åkte till Larrys sons hus, som var ett av det värsta huset jag sett i verkligheten. Och det var en av mina mardrömmar när jag skulle åka till USA.
Gräset var vildväxt, dom hade över 20 katter sa den åttaåriga sonen som bodde där, och typ fyra hundar, som Mary sa luktade skunk. Dom hade säkert åtta får som aldrig hade blivit tvättade eller klippta. Katterna gick och letade efter något att äta i kartongerna som dom skulle bränna. Jag tyckte synd om tjejen som hade bott hos dom.
Vi hade kommit dit får att få deras grönsaker.
Nu skulle vi hem va?
Nja, på vägen hem så stannade vi i en stor affär. Eftersom att klockan var sent så var vi nästan helt själva där. Jag gick och tittade på flingorna och godiset. Det slutade med att Mary köpte ett paket Lucky Charms, och ett dunderstort "fylla på påse" av Flintsones Fruity Pebbles".
Det var nog höjdpunkten av dagen.
Nu var de skönt att få komma hem, för det gjorde vi tillslut. Klockan var runt elva när vi kom tillbaka till Allen.
Jag jag gick och la mig på en gång och drömde om söta kattungar i gräset.
Dagens citat;
I’m so hungry I could ride a horse. I don’t get it. Well, I could ride it to the store, I guess.
- -Chris Griffin, Family Guy
Dag 14; My first day at school.
Jag vaknade klockan 7:00, och tyckte det var skönt jämfört med klockan 5:00. För dom som vill veta så har two-a-dayövningarna tagit slut, dom var bara innan skolan hade börjat.
Jag tog en dusch och åt frukost, jag hittade "The Flintstones Friuty Pebbles". Dom är otroligt goda.
Sid hade inte vaknat än, han är seg på morgonen och äter inte heller frukost. Jag vet att det är många som inte gör det och jag fattar inte hur man kan hoppa frukost... Dumt.
Jag hade på mig min m&m's t-shirt och mina byxor jag köpt i New York. Jag hoppades det skulle fungera i skolan.
Vi gick till skolan som inte alls ligger långt borta. Jag och Sid sa inte ett ord till varandra, och för tillfället så kallpratar vi lite, eller inte alls på morgonen.
Vi kom till skolan och la våra grejer i våra skåp som vi fick, utan lås dock. Men det hade inga av skåpen, så jag antog att det var så det skulle vara.
Jag hittade några killar från football-practice som jag började snacka med. Sen ringde, eller rättare sagt lät klockan. Jag tyckte det var coolt att det var så i verkligheten och visste att min första lektion skulle varaEnglish, men alla andra gick mot gympasalen, så jag följde med dom.
Där stod den nya rektorn som skulle dra igenom regler och presentera lärare. Det tog ungefär 30 minuter, och efter det gick vi till våra vanliga lektioner. Men eftersom att det här var första dagen så var det också en halvdag, så vi gick direkt till "second period" som det heter. Så ingen English för mig inte.
Min andra lektion var World History, och jag tror att vi fick lite böcker och gick igenom vad vi skulle göra under året.
Nästa lektion var Computer Applications, där hälften hade problem med att starta sin dator, jag var en av dom, jag hade inte blivit inlagd i systemet än. Tillslut fick jag mitt lösenord, och vi fick skapa en mapp...Boring.
Efter det så hade jag spanska som också var boring. Vår spanskalärare har en amerikansk accent i spanskan som förstör allt. Dessutom så använde boken andra ord för saker som inte jag är van vid. Jag tror att läraren kanske har varit i Mexico en gång och gillade det så mycket att hon blev lärare.
Fifth period var Art. Vi fick se en film på en liten TV om hur man gjorde papper. Jag tror att manus, producent, scenograf, och huvudpersonen var samma gamla person.
Sen var det lunch. Till lunch fick vi följande; Kyckling, sallad, en fralla och Jell-O. Yummy.
Efter lunchen hade jag PE/health (gympa). -Volley ball.
Sen hade jag Power Tech. vi fick veta var verktyg skulle ligga, vad dom hette, och vad dom var till för. Efter en vecka ångrade jag mig att jag valde det ämnet.
Sen hade jag Fysik. Det var kul, för att Mr. Bathke (som även är en av våra coacher) är så bra lärare. Vi fick tända eld på våra händer med hjälp av något medel. Och vi behövde inte göra någon uträkning efter det.
Sen var den skoldagen slut, och practice började med en gång efter det.
Vi har börjat få tackla, och det är kul så länge man inte krockar med någon annans huvud i hjälmen, för det gör ont.
Sen gick jag och Sid hem och åt middag och somnade.
Jag tog en dusch och åt frukost, jag hittade "The Flintstones Friuty Pebbles". Dom är otroligt goda.
Sid hade inte vaknat än, han är seg på morgonen och äter inte heller frukost. Jag vet att det är många som inte gör det och jag fattar inte hur man kan hoppa frukost... Dumt.
Jag hade på mig min m&m's t-shirt och mina byxor jag köpt i New York. Jag hoppades det skulle fungera i skolan.
Vi gick till skolan som inte alls ligger långt borta. Jag och Sid sa inte ett ord till varandra, och för tillfället så kallpratar vi lite, eller inte alls på morgonen.
Vi kom till skolan och la våra grejer i våra skåp som vi fick, utan lås dock. Men det hade inga av skåpen, så jag antog att det var så det skulle vara.
Jag hittade några killar från football-practice som jag började snacka med. Sen ringde, eller rättare sagt lät klockan. Jag tyckte det var coolt att det var så i verkligheten och visste att min första lektion skulle varaEnglish, men alla andra gick mot gympasalen, så jag följde med dom.
Där stod den nya rektorn som skulle dra igenom regler och presentera lärare. Det tog ungefär 30 minuter, och efter det gick vi till våra vanliga lektioner. Men eftersom att det här var första dagen så var det också en halvdag, så vi gick direkt till "second period" som det heter. Så ingen English för mig inte.
Min andra lektion var World History, och jag tror att vi fick lite böcker och gick igenom vad vi skulle göra under året.
Nästa lektion var Computer Applications, där hälften hade problem med att starta sin dator, jag var en av dom, jag hade inte blivit inlagd i systemet än. Tillslut fick jag mitt lösenord, och vi fick skapa en mapp...Boring.
Efter det så hade jag spanska som också var boring. Vår spanskalärare har en amerikansk accent i spanskan som förstör allt. Dessutom så använde boken andra ord för saker som inte jag är van vid. Jag tror att läraren kanske har varit i Mexico en gång och gillade det så mycket att hon blev lärare.
Fifth period var Art. Vi fick se en film på en liten TV om hur man gjorde papper. Jag tror att manus, producent, scenograf, och huvudpersonen var samma gamla person.
Sen var det lunch. Till lunch fick vi följande; Kyckling, sallad, en fralla och Jell-O. Yummy.
Efter lunchen hade jag PE/health (gympa). -Volley ball.
Sen hade jag Power Tech. vi fick veta var verktyg skulle ligga, vad dom hette, och vad dom var till för. Efter en vecka ångrade jag mig att jag valde det ämnet.
Sen hade jag Fysik. Det var kul, för att Mr. Bathke (som även är en av våra coacher) är så bra lärare. Vi fick tända eld på våra händer med hjälp av något medel. Och vi behövde inte göra någon uträkning efter det.
Sen var den skoldagen slut, och practice började med en gång efter det.
Vi har börjat få tackla, och det är kul så länge man inte krockar med någon annans huvud i hjälmen, för det gör ont.
Sen gick jag och Sid hem och åt middag och somnade.
torsdag 11 september 2008
Dag 11-13; Mixtape
Dom här dagarna har varit ganska döda, och vi har gjort samma sak varje dag, typ. Så då blir det som jag gjorde förut, ett blandband.
Dagarna har börjat klockan 5:00 med football, och det har gått bra, min kondition är mycket bättre nu. Vi har dessutom fått "pads", (skydd för kroppen), en sån där rustning som man måste ha, och en hjälm. Jag kommer säkert lägga ut några bilder på mig själv för att visa hur jävla badass jag är. Fler personer börjar prata med en också. Dom frågar saker om hur det är i Sverige och hur jag är.
En kille kom fram till mig och frågade;
-So, Fred, what's your favorite band?, jag pausade för effekt.
-Guns n' Roses.
-Really?!, that's awsome.
-I know.
Killen heter Daniel. Han har militärbyxor och många kedjor på sig. Han har två vapenskåp och är med i en jägarklubb. Inte. Jag skojade bara, du som oroade dig kan ta det lugnt. Vi har inga såna i skolan, alla är snälla.
Daniel har däremot en lång mohawk där det är rakat på sidorna, och så har han tandställning.
Vi har också besökt skolan ett antal gånger, för att fixa med saker, träffa lärare och för att lära känna skolan mer. Jag har fått valt lektioner också. Så här ser det ut;
1.English 11
2.World History
3.Computer Applications
4.Spanish 2
5.Art 4
6.PE/Health
7.Power Tech
8.Physics
Jag var glad att höra att jag inte behövde läsa något speciellt, det betydde alltså ingen matte för mig. Eller svenska. Eller kemi...
Jag och Sid var inte heller dom enda utbytesstudenterna heller på skolan. Det var två tjejer till.
Dom bodde hos den tredje av mina tränare, Mr. Bathke.
Vi gick till ett hus på skolområdet och gick in. Där var två tjejer som lysnade på en cover av "Sweet Home Alabalma" på radion.
En av tjejerna satt typ och ritade och när hon tittade upp på mig så hon förvirrad ut och det var jag också, det var nämnligen ett bekant ansikte.
Det var Sue som jag hade varit i New York med. Om du kommer ihåg från Pizza Night så skrattade hon åt mig på balkongen i McMurrey Hall.
Världen känndes extremt liten...
Sue kände igen mig, och jag förklarade för Mary att vi hade varit i New York tillsammans.
Den andra tjejen kom från Serbien och heter Meliza. Hon var pratglad, och Mary tror att dom andra tjejerna är avundsjuka på henne. Det tror inte jag.
Vid 18:30-tiden har vi spelat football, sen har vi gått hem och ätit "supper".
Dom säger även "dinner" till lunch, men breakfast till frukost. Märkligt värre.
Sen har jag väl tittat på TV. Jag vet inte. Jag är ju bara en förvirrad tonåring.
Dagens låt;
"Beat on the brat" av The Ramones.
Dagarna har börjat klockan 5:00 med football, och det har gått bra, min kondition är mycket bättre nu. Vi har dessutom fått "pads", (skydd för kroppen), en sån där rustning som man måste ha, och en hjälm. Jag kommer säkert lägga ut några bilder på mig själv för att visa hur jävla badass jag är. Fler personer börjar prata med en också. Dom frågar saker om hur det är i Sverige och hur jag är.
En kille kom fram till mig och frågade;
-So, Fred, what's your favorite band?, jag pausade för effekt.
-Guns n' Roses.
-Really?!, that's awsome.
-I know.
Killen heter Daniel. Han har militärbyxor och många kedjor på sig. Han har två vapenskåp och är med i en jägarklubb. Inte. Jag skojade bara, du som oroade dig kan ta det lugnt. Vi har inga såna i skolan, alla är snälla.
Daniel har däremot en lång mohawk där det är rakat på sidorna, och så har han tandställning.
Vi har också besökt skolan ett antal gånger, för att fixa med saker, träffa lärare och för att lära känna skolan mer. Jag har fått valt lektioner också. Så här ser det ut;
1.English 11
2.World History
3.Computer Applications
4.Spanish 2
5.Art 4
6.PE/Health
7.Power Tech
8.Physics
Jag var glad att höra att jag inte behövde läsa något speciellt, det betydde alltså ingen matte för mig. Eller svenska. Eller kemi...
Jag och Sid var inte heller dom enda utbytesstudenterna heller på skolan. Det var två tjejer till.
Dom bodde hos den tredje av mina tränare, Mr. Bathke.
Vi gick till ett hus på skolområdet och gick in. Där var två tjejer som lysnade på en cover av "Sweet Home Alabalma" på radion.
En av tjejerna satt typ och ritade och när hon tittade upp på mig så hon förvirrad ut och det var jag också, det var nämnligen ett bekant ansikte.
Det var Sue som jag hade varit i New York med. Om du kommer ihåg från Pizza Night så skrattade hon åt mig på balkongen i McMurrey Hall.
Världen känndes extremt liten...
Sue kände igen mig, och jag förklarade för Mary att vi hade varit i New York tillsammans.
Den andra tjejen kom från Serbien och heter Meliza. Hon var pratglad, och Mary tror att dom andra tjejerna är avundsjuka på henne. Det tror inte jag.
Vid 18:30-tiden har vi spelat football, sen har vi gått hem och ätit "supper".
Dom säger även "dinner" till lunch, men breakfast till frukost. Märkligt värre.
Sen har jag väl tittat på TV. Jag vet inte. Jag är ju bara en förvirrad tonåring.
Dagens låt;
"Beat on the brat" av The Ramones.
lördag 6 september 2008
Dag 10; Two-a-day
*Knack*Knack*
-Are you boys ready for football?
Jag vaknade hastigt, var är jag, vad är klockan, vad sa hon?
Jag var i mitt rum, klockan var 5:00 på fucking morgonen och hon frågade om jag ville träna.
-NO!, sa jag.
-Haha, c'mon boys, get ready, sa Mary tillbaka.
Jag somnade om.
*Knack*Knack*
-Are you up yet.
-No, sa jag och steg upp.
-You better hurry, or you're gonna be late.
-Jag steg upp, och satte på mig dom träningskläder som jag trodde skulle funka;
min "I love NY"-t-shirt, dom enda shorts jag äger, och mina vita skor.
Sid tar det lite längre tid för att gå upp... För mig tog det tre minuter att stå ute i köket. För han tog det kanske åtta.
Vi tog bilen till footballfältet, där vi blev avsläppta av Mary.
Jag och Sid gick till Mr. Uldrich, han sa att jag hade rätt kläder men att Sid skor inte skulle fungera. Han hade nämligen skinntofflor och korta strumpor.
Han ställde sig åt sidan, och sen tror jag han gick, för jag såg honom inte sen.
Jag ställde mig i en av uppvärmningsraderna och följde efter vad dom andra gjorde. Jag blev andfådd redan då.
Sen var det dags för uppvärmningen.
Alla freshmen hade innan lagt upp "dummies", eller vad men ska säga, som vi skulle göra olika övningar över. Så här ser en sån övningsbana ut:
Först springer man bara över dom blåa dummiesarna.
När man kommer till den utnötta delen (brun) så får man springa också, men olika varje gång.
Sen är det jämfota över dummiesarna, det gör man typ två gånger, när man kommer till det bruna igen så gör man typ indianhopp.
Spring åt sidan över dom blåa gör man sen, och springa sicksack på det bruna. Det gör man typ två gånger efter varandra.
Ibland så gör vi en armhävning mellan varje blå kudde också. Det gjorde vi första gången, och jag var tvungen att sätta mig. Efter det så brukar vi typ göra situps en gång emellan dummiesarna, och sen har man blivit väldigt trött.
Jag satt på sidan och var helt slut... Det kom en kille som hette Nick och drog upp mig.
-Come on, we need you.
Vi skulle göra en klappövning, där alla skulle klappa samtidigt. För annars fick man göra om allt...
Så det var, Ready GO, *klapp*. Vi fixade det och ingen som jag har sett har fått göra om banan igen.
Sen stack alla upp sina händer i luften mot varandra så att det bildadas som ett hus, typ, och jag stack upp min hand också.
-Team on three. One, Two, Three.
-Team!, sa alla och drog ner sina händer.
-Water break, 8 minutes, sa Mr. Uldrich.
Finns inte ord som kan beskriva min lycka just då.
Jag gick fort till vattenslangen som jag hade sett att dom druckit ut ur igår.
-You can go in front of us if you want, sa nån som såg yngre ut an mig.
-No, that's okey... sa jag andfått.
-What grade are you in?
-I'm a Senior.
-Then you can go infront of us.
-It's okey Fred, sa Nick, men jag väntade till det var min tur. Det visade sig att det var den årskursen man gick i som gjordde att man fick gå först. Alltså fck jag gå föra vem som helst förutom en annan Senior.
Sen kommer jag inte ihåg vad vi gjorde, med det var ansträngande.
vi höll på i ungefär två timmar och avslutade med att springa upp och ner för en kulle typ tjugo gånger, jag klarade inte av det.
Jag gick hem ensam igen som den lonesome cowboy jag är. Utan Sid.
Jag försökte lägga mig och sova igen, men jag kunde inte. Dessutom skulle vi åka iväg ganska direkt för att köpa skor till Sid, och jag behövde några andra träningskläder, och killarna hade sagt att jag behövde andra skor.
Vi åkte till Sioux City, som ligger mellan tre stater. Iowa, Nebraska, och South Dakota.
I Sioux City ligger det en massa stora och små malls (köpcentrum). Där skulle vi köpa den utrustningen vi behövde.
Jag köpte ett par shorts, ett par footballskor, och ett billigt 6-pack med t-shirts på Wall Mart.
Sid köpte typ samma sak, fast han köpte ett par handskar och en Amerikansk Football.
Sen åkte vi och åt på Burger King. Jag smakade Dr. Pepper, jag är glad att vi inte dricker det i Sverige...
Vi åkte hemåt sen, och jag sov på vägen.
Vi kom hem till klockan fyra-nånting, och sen var det dags för den ANDRA footballträningen.
Den var inte lika svår, och jag däckade inte på en gång, men blev ändå glad när det blev vattenpaus. Jag var inte i bra form, och var inte van vid såna hårda träningar.
Sen kom vi hem och åt mat, taverns som dom kallar det. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men jag kallar det bra rester.
Kollade lite på tv sen, Amerikansk football om jag inte minns fel.
Sen gick jag och la mig.
Dagens Citat;
You either get tired fighting for peace, or you die. -John Lennon
Kommentera eller fråga gärna.
-Are you boys ready for football?
Jag vaknade hastigt, var är jag, vad är klockan, vad sa hon?
Jag var i mitt rum, klockan var 5:00 på fucking morgonen och hon frågade om jag ville träna.
-NO!, sa jag.
-Haha, c'mon boys, get ready, sa Mary tillbaka.
Jag somnade om.
*Knack*Knack*
-Are you up yet.
-No, sa jag och steg upp.
-You better hurry, or you're gonna be late.
-Jag steg upp, och satte på mig dom träningskläder som jag trodde skulle funka;
min "I love NY"-t-shirt, dom enda shorts jag äger, och mina vita skor.
Sid tar det lite längre tid för att gå upp... För mig tog det tre minuter att stå ute i köket. För han tog det kanske åtta.
Vi tog bilen till footballfältet, där vi blev avsläppta av Mary.
Jag och Sid gick till Mr. Uldrich, han sa att jag hade rätt kläder men att Sid skor inte skulle fungera. Han hade nämligen skinntofflor och korta strumpor.
Han ställde sig åt sidan, och sen tror jag han gick, för jag såg honom inte sen.
Jag ställde mig i en av uppvärmningsraderna och följde efter vad dom andra gjorde. Jag blev andfådd redan då.
Sen var det dags för uppvärmningen.
Alla freshmen hade innan lagt upp "dummies", eller vad men ska säga, som vi skulle göra olika övningar över. Så här ser en sån övningsbana ut:
Först springer man bara över dom blåa dummiesarna.
När man kommer till den utnötta delen (brun) så får man springa också, men olika varje gång.
Sen är det jämfota över dummiesarna, det gör man typ två gånger, när man kommer till det bruna igen så gör man typ indianhopp.
Spring åt sidan över dom blåa gör man sen, och springa sicksack på det bruna. Det gör man typ två gånger efter varandra.
Ibland så gör vi en armhävning mellan varje blå kudde också. Det gjorde vi första gången, och jag var tvungen att sätta mig. Efter det så brukar vi typ göra situps en gång emellan dummiesarna, och sen har man blivit väldigt trött.
Jag satt på sidan och var helt slut... Det kom en kille som hette Nick och drog upp mig.
-Come on, we need you.
Vi skulle göra en klappövning, där alla skulle klappa samtidigt. För annars fick man göra om allt...
Så det var, Ready GO, *klapp*. Vi fixade det och ingen som jag har sett har fått göra om banan igen.
Sen stack alla upp sina händer i luften mot varandra så att det bildadas som ett hus, typ, och jag stack upp min hand också.
-Team on three. One, Two, Three.
-Team!, sa alla och drog ner sina händer.
-Water break, 8 minutes, sa Mr. Uldrich.
Finns inte ord som kan beskriva min lycka just då.
Jag gick fort till vattenslangen som jag hade sett att dom druckit ut ur igår.
-You can go in front of us if you want, sa nån som såg yngre ut an mig.
-No, that's okey... sa jag andfått.
-What grade are you in?
-I'm a Senior.
-Then you can go infront of us.
-It's okey Fred, sa Nick, men jag väntade till det var min tur. Det visade sig att det var den årskursen man gick i som gjordde att man fick gå först. Alltså fck jag gå föra vem som helst förutom en annan Senior.
Sen kommer jag inte ihåg vad vi gjorde, med det var ansträngande.
vi höll på i ungefär två timmar och avslutade med att springa upp och ner för en kulle typ tjugo gånger, jag klarade inte av det.
Jag gick hem ensam igen som den lonesome cowboy jag är. Utan Sid.
Jag försökte lägga mig och sova igen, men jag kunde inte. Dessutom skulle vi åka iväg ganska direkt för att köpa skor till Sid, och jag behövde några andra träningskläder, och killarna hade sagt att jag behövde andra skor.
Vi åkte till Sioux City, som ligger mellan tre stater. Iowa, Nebraska, och South Dakota.
I Sioux City ligger det en massa stora och små malls (köpcentrum). Där skulle vi köpa den utrustningen vi behövde.
Jag köpte ett par shorts, ett par footballskor, och ett billigt 6-pack med t-shirts på Wall Mart.
Sid köpte typ samma sak, fast han köpte ett par handskar och en Amerikansk Football.
Sen åkte vi och åt på Burger King. Jag smakade Dr. Pepper, jag är glad att vi inte dricker det i Sverige...
Vi åkte hemåt sen, och jag sov på vägen.
Vi kom hem till klockan fyra-nånting, och sen var det dags för den ANDRA footballträningen.
Den var inte lika svår, och jag däckade inte på en gång, men blev ändå glad när det blev vattenpaus. Jag var inte i bra form, och var inte van vid såna hårda träningar.
Sen kom vi hem och åt mat, taverns som dom kallar det. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men jag kallar det bra rester.
Kollade lite på tv sen, Amerikansk football om jag inte minns fel.
Sen gick jag och la mig.
Dagens Citat;
You either get tired fighting for peace, or you die. -John Lennon
Kommentera eller fråga gärna.
fredag 5 september 2008
Dag 9; Introduction of Allen, Nebraska.
Jag vaknade och insåg att jag hade varit i Nebraska i nästan 24 timmar. Klockan var ungefär 12.
Mary hade sagt dagen innan att vi fick sova ut hur länge vi ville. Hon är snäll.
Jag klädde på mig och satte mig för att titta på TV. Amerikansk TV äger, jag har dock inte haft så mycket tid att undersöka den mer...
Hursomhelst så tittade jag lite på Amerikans football, och gick sen och duschade.
Lunchen vi fick bestod av olika mattillbehör i tupperware-burkar och chips eller Cheetos, men det var bara att vänja sig vid, för det får vi fortfarande.
Jag har absolut inga problem med det, det är ju fortfarande fräscht i burkarna, och dessutom äter man vad som helst efter att man kommit hem från skolan.
Vi lunchen sa Mary att vi skulle åka till skolan, som inte ligger allt för långt borta, men med bil går allt mycket fortare.
Sid hade/har fortfarande svårt med att uttrycka sig med språket, så Mary pratar förenklat och rätt högt så han ska förstå... Då förstår jag jättetydligt...
Vi åkte till skolan, och eftersom att Mary är vaktmästare, så har hon nycklar till allt.
Hon visade dom flesta klassrummen, och sa vilka lärare vi kanske skulle ha. Skolan hade inte börjat än, den började på torsdag, vi gjorde rundturen på en måndag. Om du hängt med ordentligt i bloggen så kunde du säkert räknat ut det.
- This is Mr. Uldrich's room, you might have him in American History. He's also your coach if you want to play Football. Would you boys like that?
-Yeah, sure..., jag var inte säker om jag fick spela för skolan, om jag var tillräcklit bra, och jag inte säker om Mary visste om vi fick det.
-Today, you boys can see how they practice, and if you want to play tomorrow. They start their practices at 5.30 and then they have practice in the evening too.
Vi fick en rundtur i området som har ingefär 400 invånare, men finns på wikipedia.
Det fanns ett postkontor, en bank, ett "libary", som Mary sa, en bar och ett rätt stort football-field.
Vi kom hem och jag tog det mest lungnt.
Middagen vi fick var ungefär samma som lunchen, gott altså.
-The Boys are gonna go and look how they practice football after supper, sa Mary.
Jag var lite osäker eftersom att det bara var första dagen. Men jag var glad att jag gick ändå.
Mary körde oss till planen och vi fick prata med Mr. Uldrich. Han fick veta var vi kom ifrån och så. Jag och Sid satte oss ner på en bänk och pratade inte med varandra så mycket.
- Sid, Fred. Come up here, sa en av de tre tränarna.
Dom andra satt på gräset och stretchade.
-This is Fred, he's from Finland, and this is Sidoune, he's from France.
-I'm from Sweden, sa jag.
-He's from Sweden, sa den äldste tränare, Mr. Loufe.
-Oh, I'm Sorry, but Sidounde is from France, right?
Killarna på gräset, viskade typ, he doesn't look french, (han ser Asiatisk ut). Are they, gonna play football with us?, I don't hope so, och såna grejer.
-And they are gonna play football with us, right?
-Probably, sa jag, och vi gick sen tillbaka för att sätta oss.
Träningen såg jobbig ut, men det var nog mest för att jag var så trött och hade inte alls ork för att göra något. Alla i laget var extremt diciplinerade ut också...
I slutet av träningen kom det upp två-tre killar av de 50 som var i laget och började snacka med oss (mest mig). Det kändes ha nån att låta sig på om ingen ville bli kompis med mig...
Efter två timmars träning var den slut och vi gick vi hem och la oss...
Kommentera och fråga gärna.
Mary hade sagt dagen innan att vi fick sova ut hur länge vi ville. Hon är snäll.
Jag klädde på mig och satte mig för att titta på TV. Amerikansk TV äger, jag har dock inte haft så mycket tid att undersöka den mer...
Hursomhelst så tittade jag lite på Amerikans football, och gick sen och duschade.
Lunchen vi fick bestod av olika mattillbehör i tupperware-burkar och chips eller Cheetos, men det var bara att vänja sig vid, för det får vi fortfarande.
Jag har absolut inga problem med det, det är ju fortfarande fräscht i burkarna, och dessutom äter man vad som helst efter att man kommit hem från skolan.
Vi lunchen sa Mary att vi skulle åka till skolan, som inte ligger allt för långt borta, men med bil går allt mycket fortare.
Sid hade/har fortfarande svårt med att uttrycka sig med språket, så Mary pratar förenklat och rätt högt så han ska förstå... Då förstår jag jättetydligt...
Vi åkte till skolan, och eftersom att Mary är vaktmästare, så har hon nycklar till allt.
Hon visade dom flesta klassrummen, och sa vilka lärare vi kanske skulle ha. Skolan hade inte börjat än, den började på torsdag, vi gjorde rundturen på en måndag. Om du hängt med ordentligt i bloggen så kunde du säkert räknat ut det.
- This is Mr. Uldrich's room, you might have him in American History. He's also your coach if you want to play Football. Would you boys like that?
-Yeah, sure..., jag var inte säker om jag fick spela för skolan, om jag var tillräcklit bra, och jag inte säker om Mary visste om vi fick det.
-Today, you boys can see how they practice, and if you want to play tomorrow. They start their practices at 5.30 and then they have practice in the evening too.
Vi fick en rundtur i området som har ingefär 400 invånare, men finns på wikipedia.
Det fanns ett postkontor, en bank, ett "libary", som Mary sa, en bar och ett rätt stort football-field.
Vi kom hem och jag tog det mest lungnt.
Middagen vi fick var ungefär samma som lunchen, gott altså.
-The Boys are gonna go and look how they practice football after supper, sa Mary.
Jag var lite osäker eftersom att det bara var första dagen. Men jag var glad att jag gick ändå.
Mary körde oss till planen och vi fick prata med Mr. Uldrich. Han fick veta var vi kom ifrån och så. Jag och Sid satte oss ner på en bänk och pratade inte med varandra så mycket.
- Sid, Fred. Come up here, sa en av de tre tränarna.
Dom andra satt på gräset och stretchade.
-This is Fred, he's from Finland, and this is Sidoune, he's from France.
-I'm from Sweden, sa jag.
-He's from Sweden, sa den äldste tränare, Mr. Loufe.
-Oh, I'm Sorry, but Sidounde is from France, right?
Killarna på gräset, viskade typ, he doesn't look french, (han ser Asiatisk ut). Are they, gonna play football with us?, I don't hope so, och såna grejer.
-And they are gonna play football with us, right?
-Probably, sa jag, och vi gick sen tillbaka för att sätta oss.
Träningen såg jobbig ut, men det var nog mest för att jag var så trött och hade inte alls ork för att göra något. Alla i laget var extremt diciplinerade ut också...
I slutet av träningen kom det upp två-tre killar av de 50 som var i laget och började snacka med oss (mest mig). Det kändes ha nån att låta sig på om ingen ville bli kompis med mig...
Efter två timmars träning var den slut och vi gick vi hem och la oss...
Kommentera och fråga gärna.
tisdag 2 september 2008
Dag 8; Mixed emotions part 3 (last part)
Jag gick ut från toaletten, lättad. (Obs! ordvits)
Jag såg norskan, kinesiskan, Benz och Fayette. Hon såg förvirrad ut, och resten trötta.
-I can't find Sidoune (den franska killen), sa hon och gick till en säkerhetsvakt. Dom snackade lite.
Hon gick till en telefon som var direktkopplad till typ huvudkontoret. Hon sa typ:
-I'm trying to find a French exchange student, his name is Sidoune Moa.
En stund senare; -Can Sidone Moore please contact the reception.
Vi väntade, jag önskade så fort jag kommit till Nebraska att dom hade ropat upp mitt namn så.
Fayette pratade lite med vakten som också såg trött ut.
-Maybe he doesn't understand, sa vakten.
-But I talked to him on the phone and then he understood, and could talk really good. He looks kind of asian, his parens comes from there.
-Okey, I'll go and look for him.
Vi väntade ganska länge, men sen kom han tillbaka, utan att ha sett grabben. Jag var lite glad att jag fick vara kvar på flygplatsen, så jag slapp träffa min host mom för första gången. Men ändå ville jag bara gå och lägga mig.
Fayette ringde igen...
Det kom ett till utrop; -Sidon Maoo... Vakten, som hade gått igen för att leta, kom tillbaka med besked, han var hittad.
Vi gick åkte upp för en rulltrappa, och där stod Sidoune, en förvirrad mustaschprydd, asiatisk tonåring, med en keps som det stod "Kill this hype". Jag fattade inte...
Anyway, han stod med en vakt och Fayette började prata med Sidone, antingen fattade han inte eller så hörde han inte, för han svarade inte.
Vi satte oss alla i bilen. Sidoune, this is Fred. You two will be living together. You will be host borthers.
(Jag visste det här typ tio minuter innan, men har bara inte skrivit om det, det spelar ingen roll för jag var lika förvirrad som du säkert är nu).
Vi åkte vidare, kinesiskan knåpade vidare på kinesiska, norskan sov, Sid och Benz pratade med varandra (För att båda var asiater, tror jag). Det fanns inte så mycket annat för mig än att sova. Så det gjorde jag.
Jag tror jag sov i en timme eller så, och jag hade inte missat så mycket, Nebraskas landskap är mest majsfält, och andra fält.
Jag vaknade och såg att alla sov, eller hade sovit. Vi närmade oss ett hus. Min och Sidounes host family, tänkte jag.
-This is not were you will be staying, Sid and Fred.
Okej, bra. Visst huset var stort och så, men låg ute på vischan, med tvåhundra meter till nästa hus. Vi gick ut från bilen.
Sniff Sniff, här luktar det Häst. Jag hörde också ett konstant ljud av syrsor.
Vi gick av och där stod det folk. Vi gick in i huset. Jag skakade hand med alla och tog emot en flaska vatten, inte för jag var törstig, men för att vara vänlig..
Vi var i huset för att Fayette skulle fixa med grejer, familjen där skulle bli en host family. Jag och de andra utbytesstudenterna satte oss ner i vardagsrummet. Jag stod upp till en början, Gästvänligheten tog mig och jag satte mig ner.
Det var två tjejer där, familjens dotter och hennes kompis, och familjens son.
Alla vi satt och tittade på Disney Channel (en av dom typ 5 som finns). Jag satt i den oerhört sköna fåtöljen och sippade på mitt vatten.
- They don't talk very much, sa tjejerna om oss.
(Tystnad)
Sonen gick iväg med kinesiskan. Och norskan gick till bilen, tror jag. Sidoune hade somnat och Benz lekte med en katt...
Så jag satt där med tjejerna som tittade 50% på Hannah Montana och 50% på mig, jag var 90% social mot dom...
Why aren't you saying anything?, sa tjejens kompis.
-I'm tired...
-Take a nap.
I don't want a nap, I want to get out of here... Raseriet byggdes knappt upp, men hade jag varit pigg så hade jag nog blivit arg. Jag tycker det är fel att sova hos någon annan första gången man träffar nån, även om det är den sista också.
Dom som får göra så är bebisar och nån som precis har svimmat och behöver hjälp.
-No, I don't want a nap.
-Okay.
Jag tänkte på min nya familj, Fayette hade sagt att om vi inte gillade att ha host brothers så kunde vi typ byta. Så hon var snäll. Jag var också glad att jag slapp bo hos en tant.
Jag tittade på Disney Channel i kanske tjugo minuter till, sen frågade Fayette om vi ville gå och titta på hästarna... Det var faktiskt ganska kul *Host* Host*Host*...not.
Jag föll för grupptrycket och gjorde det för att alla andra gjorde det. Dessutom trodde jag att det skulle speeda upp processen av att åka till host familyn.
på vägen dit var det -häftigt att känna av riktiga Nebraska. Vi gick på en grus-/gösselväg och det var varmt som fy fanken. Syrsorna lät och ett transporttåg åkte i bakgrunden.
Welcome to Nebraska, boy. Welcome to your year in USA.
Vi gick tillbaka till bilen, vilket jag tyckte var nice, jag ville till mitt nya hem och sova hela dagen lång.
Familjens son frågade om han kunde få kinesiskans e-mail.
Sure, sa Fayette, do you want her e-mail too?, frågade hon tjejerna.
No, that's okey, but can we have Freds'?
Yeah, I want Freds, sa den andra tjejen.
Do you want Sid and Benz too?, frågade Fayette.
Sure..., svarade dom.
Vi åkte vidare.
He didn't want two host children, but she wanted that, they were going to be host parents, but if one of the paret is unsure about what they want, then I'll do what's best.
-Do you want to know more about your families?
Ehhh, nej, jag väntar nog. Klart jag vill veta!!!
-Err, yes please.
Okey, you and Sidoune will be living together, but if you think it's a problem to have a host brother, then we can fix that. Now, your host moms name is Mary, and your host dads name is Larry.
Hardy har har, deras namn rimmar ju, skitkul. Just då gjorde jag inte alls den kopplingen, jag var mest glad att jag hade en host dad, och att jag slapp bo hos tanten.
- What informationdid you get. Jag visade pappret. Sid hade typ samma.
-Yeah, thet's what I thought, sa hon när hon tittade på våra papper. This is my mother, She also takes foreign exchange students. She's 72. Typ, jag vet inte. Nu hade allt fallit på plats i alla fall.
-What else do you want to know? Jag visste inte vad jag skulle fråga, eftersom att jag ledde det här samtalet, Sidoune var tyst.
- What do they work with?
-She works at the school, she's a janitor. Min nästa fråga kom snabbt upp.
-How do they live? (are they rich?, ville jag fråga.)
-They live in this huge, pink house. Ohhh-yeah...what? Pink..? huge. Det jämnar ut sig.
-He is a retired military. But they both are involved in the school.
-How big is it were we gonna live? The school?
-The school has about 100 students, but I don't know, Mary told me it's growing.
-Oh...Well that's good. Jag var lite missnöjd med att det var en liten skola. Men om jag inte gillade det så fick jag ju byta familj...
-They were suppose to take care of you as a welcome family, but they liked your presentation so much that they can take care of you the whole year. Only if you want to. Fayette är snäll.
-Fred, I see you only studied english for 8 years, you speak really good.
-Thank you.
-Well, congratulations.
Telefonen ringde. det var Mary, jag ville, men ändå inte prata med henne.
Fayette nämnde att det var 200 elever på skolan. 100+100=200, men det är ju dubbelt så mycket, dubbelt så bra tänkte jag positivt, som man ska göra!
Jag fick telefonen.
-This is Fred.
-Hello Fred welcome to America.
-Thank you.
-I'll see you in a little bit.
Jag gav tillbaka telefonen. hennes röst lät annorlunda, så min nästa fråga blev,
-Can I ask How old they are?
- He's about 50, and she's a litle bit younger. They have taken care of Students before.
-Mary also told me that they have a dinner prepared, you will have corn on the cob and a steake.
-Benz, your family is about 70 years old. And they're catholic, so they're pretty involved in the church. Benz tog sina armar och tog sig på huvudet, han såg orolig men typ glad ut. Asiater är så uttrycksfulla tycker jag, det är coolt.
They'll be saying grace when they'll eat. And you will be studing their religion in school. Is that a problem? What's your religion in Thailand?
-I'm a Bhuddist.
-Your family, Sid and Fred. Might go to church, but I don't know. And the might say grace too. They're protestant.
Well well, tänkte jag, bättre protestant än katolik och jag har haft det rätt svårt dom sista dagarna, men nu var det slut på det, stackars Benz dock, tänkte jag.
Vi kom fram till ett suburbiaområde och där satt tre personer på verandan utanför ett stort rosa hus, som sagt.
-Is this Larry and Mary Klemmes house?..Duh, stort och rosa...
-Yes it is, which ones do I get to keep?
-This is Fred, and this is Sidoune.
-Hello Fred, welcome to America, sa Mary och gav mig en kram.
Fred's from Sweden. And Sidone is from France.
-Sidoon?, We'll just call you Sid.
Jag skakade hand med Larry, som inte var överviktig, eller såg patriotisk ut.
Den tredje personen var Marys kompis som jag också skakade hand med.
Vi gick mot dörren där det stod en hund upptryckt mot glasdörren.
-I hope none of you boys have problem with dogs?
-Nope.
Vi gick in, Sniff Sniff. Här luktar det hund. Eller är det maten? Jag tog av mig mina extermt vita skor och gick in på deras tjockanheltäckningsmatta (förstås) i vardagsrummet. Det var grymt skönt att få sjunka ner i den.
Och vad fanns i var dagsrummet om inte en 52-tums TV? BOJAH.
Vi gick till våra rum. Vi fick välja, ett rum hade en Enorm säng, en dator och en TV, och en stereo.
Sid valde det andra rummet.
-Are you sure? Beacuse I have no problem, with the other room, I have my computer with me.
-No, I want this room.
Okej, du bestämmer.
Vi gick ner en trappa (likadan heltecknings matta) ennu en 52-tums TV, Fast den hade dom köpt 2 dagar innan vi hade kommit, så den var inte inkopplad. BOJAH, ändå.
På nedervåningen fanns också en toalett, ett arbetskontor, ett "vardagsrum", ett gym, och ett spelrum, där det finns ett fussballspel, ett biljardbord, och ett airhockeybord.
Jag tyckte det här var underbart.
Det var som om att jag köpte en säck diamandet från en idiot för fem cent.
Fayette och hennes muttrande man åkte iväg med sina host kids, och med Benz.
Jag tyckte extremt synd om Benz. Studera en religon han inte tror på, gå i en skola som han behövde betala pengar för att gå i, och inte nog med det, han skulle få bo hos Fayettes mamma i två dagar innan han åkte till sin familj...
När dom hade åkt iväg var jag och Sid ensamma, med vår nya "familj". Jag gjorde inte mitt bästa för att göra Sid till min nya brorsa, som han skulle vara. Utan vi gick ock åt vår mat.
En ganska torr stek, (med tanke på att den stått i ugnen 2 timmar för länge, för att vi var försenade), otroligt goda majskolvar, mashed potateos och gravy.
Vi snackade lite om våra resor till Nebraska, om våra länder, sen var det tyst. Sen snackade vi om skolan, och Mary frågade om vi ville spela American Football.
Sure, sa jag.
Sen gick jag och la mig, trött efter dagen med blandade känslor.
Kommentera eller fråga gärna...
Jag såg norskan, kinesiskan, Benz och Fayette. Hon såg förvirrad ut, och resten trötta.
-I can't find Sidoune (den franska killen), sa hon och gick till en säkerhetsvakt. Dom snackade lite.
Hon gick till en telefon som var direktkopplad till typ huvudkontoret. Hon sa typ:
-I'm trying to find a French exchange student, his name is Sidoune Moa.
En stund senare; -Can Sidone Moore please contact the reception.
Vi väntade, jag önskade så fort jag kommit till Nebraska att dom hade ropat upp mitt namn så.
Fayette pratade lite med vakten som också såg trött ut.
-Maybe he doesn't understand, sa vakten.
-But I talked to him on the phone and then he understood, and could talk really good. He looks kind of asian, his parens comes from there.
-Okey, I'll go and look for him.
Vi väntade ganska länge, men sen kom han tillbaka, utan att ha sett grabben. Jag var lite glad att jag fick vara kvar på flygplatsen, så jag slapp träffa min host mom för första gången. Men ändå ville jag bara gå och lägga mig.
Fayette ringde igen...
Det kom ett till utrop; -Sidon Maoo... Vakten, som hade gått igen för att leta, kom tillbaka med besked, han var hittad.
Vi gick åkte upp för en rulltrappa, och där stod Sidoune, en förvirrad mustaschprydd, asiatisk tonåring, med en keps som det stod "Kill this hype". Jag fattade inte...
Anyway, han stod med en vakt och Fayette började prata med Sidone, antingen fattade han inte eller så hörde han inte, för han svarade inte.
Vi satte oss alla i bilen. Sidoune, this is Fred. You two will be living together. You will be host borthers.
(Jag visste det här typ tio minuter innan, men har bara inte skrivit om det, det spelar ingen roll för jag var lika förvirrad som du säkert är nu).
Vi åkte vidare, kinesiskan knåpade vidare på kinesiska, norskan sov, Sid och Benz pratade med varandra (För att båda var asiater, tror jag). Det fanns inte så mycket annat för mig än att sova. Så det gjorde jag.
Jag tror jag sov i en timme eller så, och jag hade inte missat så mycket, Nebraskas landskap är mest majsfält, och andra fält.
Jag vaknade och såg att alla sov, eller hade sovit. Vi närmade oss ett hus. Min och Sidounes host family, tänkte jag.
-This is not were you will be staying, Sid and Fred.
Okej, bra. Visst huset var stort och så, men låg ute på vischan, med tvåhundra meter till nästa hus. Vi gick ut från bilen.
Sniff Sniff, här luktar det Häst. Jag hörde också ett konstant ljud av syrsor.
Vi gick av och där stod det folk. Vi gick in i huset. Jag skakade hand med alla och tog emot en flaska vatten, inte för jag var törstig, men för att vara vänlig..
Vi var i huset för att Fayette skulle fixa med grejer, familjen där skulle bli en host family. Jag och de andra utbytesstudenterna satte oss ner i vardagsrummet. Jag stod upp till en början, Gästvänligheten tog mig och jag satte mig ner.
Det var två tjejer där, familjens dotter och hennes kompis, och familjens son.
Alla vi satt och tittade på Disney Channel (en av dom typ 5 som finns). Jag satt i den oerhört sköna fåtöljen och sippade på mitt vatten.
- They don't talk very much, sa tjejerna om oss.
(Tystnad)
Sonen gick iväg med kinesiskan. Och norskan gick till bilen, tror jag. Sidoune hade somnat och Benz lekte med en katt...
Så jag satt där med tjejerna som tittade 50% på Hannah Montana och 50% på mig, jag var 90% social mot dom...
Why aren't you saying anything?, sa tjejens kompis.
-I'm tired...
-Take a nap.
I don't want a nap, I want to get out of here... Raseriet byggdes knappt upp, men hade jag varit pigg så hade jag nog blivit arg. Jag tycker det är fel att sova hos någon annan första gången man träffar nån, även om det är den sista också.
Dom som får göra så är bebisar och nån som precis har svimmat och behöver hjälp.
-No, I don't want a nap.
-Okay.
Jag tänkte på min nya familj, Fayette hade sagt att om vi inte gillade att ha host brothers så kunde vi typ byta. Så hon var snäll. Jag var också glad att jag slapp bo hos en tant.
Jag tittade på Disney Channel i kanske tjugo minuter till, sen frågade Fayette om vi ville gå och titta på hästarna... Det var faktiskt ganska kul *Host* Host*Host*...not.
Jag föll för grupptrycket och gjorde det för att alla andra gjorde det. Dessutom trodde jag att det skulle speeda upp processen av att åka till host familyn.
på vägen dit var det -häftigt att känna av riktiga Nebraska. Vi gick på en grus-/gösselväg och det var varmt som fy fanken. Syrsorna lät och ett transporttåg åkte i bakgrunden.
Welcome to Nebraska, boy. Welcome to your year in USA.
Vi gick tillbaka till bilen, vilket jag tyckte var nice, jag ville till mitt nya hem och sova hela dagen lång.
Familjens son frågade om han kunde få kinesiskans e-mail.
Sure, sa Fayette, do you want her e-mail too?, frågade hon tjejerna.
No, that's okey, but can we have Freds'?
Yeah, I want Freds, sa den andra tjejen.
Do you want Sid and Benz too?, frågade Fayette.
Sure..., svarade dom.
Vi åkte vidare.
He didn't want two host children, but she wanted that, they were going to be host parents, but if one of the paret is unsure about what they want, then I'll do what's best.
-Do you want to know more about your families?
Ehhh, nej, jag väntar nog. Klart jag vill veta!!!
-Err, yes please.
Okey, you and Sidoune will be living together, but if you think it's a problem to have a host brother, then we can fix that. Now, your host moms name is Mary, and your host dads name is Larry.
Hardy har har, deras namn rimmar ju, skitkul. Just då gjorde jag inte alls den kopplingen, jag var mest glad att jag hade en host dad, och att jag slapp bo hos tanten.
- What informationdid you get. Jag visade pappret. Sid hade typ samma.
-Yeah, thet's what I thought, sa hon när hon tittade på våra papper. This is my mother, She also takes foreign exchange students. She's 72. Typ, jag vet inte. Nu hade allt fallit på plats i alla fall.
-What else do you want to know? Jag visste inte vad jag skulle fråga, eftersom att jag ledde det här samtalet, Sidoune var tyst.
- What do they work with?
-She works at the school, she's a janitor. Min nästa fråga kom snabbt upp.
-How do they live? (are they rich?, ville jag fråga.)
-They live in this huge, pink house. Ohhh-yeah...what? Pink..? huge. Det jämnar ut sig.
-He is a retired military. But they both are involved in the school.
-How big is it were we gonna live? The school?
-The school has about 100 students, but I don't know, Mary told me it's growing.
-Oh...Well that's good. Jag var lite missnöjd med att det var en liten skola. Men om jag inte gillade det så fick jag ju byta familj...
-They were suppose to take care of you as a welcome family, but they liked your presentation so much that they can take care of you the whole year. Only if you want to. Fayette är snäll.
-Fred, I see you only studied english for 8 years, you speak really good.
-Thank you.
-Well, congratulations.
Telefonen ringde. det var Mary, jag ville, men ändå inte prata med henne.
Fayette nämnde att det var 200 elever på skolan. 100+100=200, men det är ju dubbelt så mycket, dubbelt så bra tänkte jag positivt, som man ska göra!
Jag fick telefonen.
-This is Fred.
-Hello Fred welcome to America.
-Thank you.
-I'll see you in a little bit.
Jag gav tillbaka telefonen. hennes röst lät annorlunda, så min nästa fråga blev,
-Can I ask How old they are?
- He's about 50, and she's a litle bit younger. They have taken care of Students before.
-Mary also told me that they have a dinner prepared, you will have corn on the cob and a steake.
-Benz, your family is about 70 years old. And they're catholic, so they're pretty involved in the church. Benz tog sina armar och tog sig på huvudet, han såg orolig men typ glad ut. Asiater är så uttrycksfulla tycker jag, det är coolt.
They'll be saying grace when they'll eat. And you will be studing their religion in school. Is that a problem? What's your religion in Thailand?
-I'm a Bhuddist.
-Your family, Sid and Fred. Might go to church, but I don't know. And the might say grace too. They're protestant.
Well well, tänkte jag, bättre protestant än katolik och jag har haft det rätt svårt dom sista dagarna, men nu var det slut på det, stackars Benz dock, tänkte jag.
Vi kom fram till ett suburbiaområde och där satt tre personer på verandan utanför ett stort rosa hus, som sagt.
-Is this Larry and Mary Klemmes house?..Duh, stort och rosa...
-Yes it is, which ones do I get to keep?
-This is Fred, and this is Sidoune.
-Hello Fred, welcome to America, sa Mary och gav mig en kram.
Fred's from Sweden. And Sidone is from France.
-Sidoon?, We'll just call you Sid.
Jag skakade hand med Larry, som inte var överviktig, eller såg patriotisk ut.
Den tredje personen var Marys kompis som jag också skakade hand med.
Vi gick mot dörren där det stod en hund upptryckt mot glasdörren.
-I hope none of you boys have problem with dogs?
-Nope.
Vi gick in, Sniff Sniff. Här luktar det hund. Eller är det maten? Jag tog av mig mina extermt vita skor och gick in på deras tjockanheltäckningsmatta (förstås) i vardagsrummet. Det var grymt skönt att få sjunka ner i den.
Och vad fanns i var dagsrummet om inte en 52-tums TV? BOJAH.
Vi gick till våra rum. Vi fick välja, ett rum hade en Enorm säng, en dator och en TV, och en stereo.
Sid valde det andra rummet.
-Are you sure? Beacuse I have no problem, with the other room, I have my computer with me.
-No, I want this room.
Okej, du bestämmer.
Vi gick ner en trappa (likadan heltecknings matta) ennu en 52-tums TV, Fast den hade dom köpt 2 dagar innan vi hade kommit, så den var inte inkopplad. BOJAH, ändå.
På nedervåningen fanns också en toalett, ett arbetskontor, ett "vardagsrum", ett gym, och ett spelrum, där det finns ett fussballspel, ett biljardbord, och ett airhockeybord.
Jag tyckte det här var underbart.
Det var som om att jag köpte en säck diamandet från en idiot för fem cent.
Fayette och hennes muttrande man åkte iväg med sina host kids, och med Benz.
Jag tyckte extremt synd om Benz. Studera en religon han inte tror på, gå i en skola som han behövde betala pengar för att gå i, och inte nog med det, han skulle få bo hos Fayettes mamma i två dagar innan han åkte till sin familj...
När dom hade åkt iväg var jag och Sid ensamma, med vår nya "familj". Jag gjorde inte mitt bästa för att göra Sid till min nya brorsa, som han skulle vara. Utan vi gick ock åt vår mat.
En ganska torr stek, (med tanke på att den stått i ugnen 2 timmar för länge, för att vi var försenade), otroligt goda majskolvar, mashed potateos och gravy.
Vi snackade lite om våra resor till Nebraska, om våra länder, sen var det tyst. Sen snackade vi om skolan, och Mary frågade om vi ville spela American Football.
Sure, sa jag.
Sen gick jag och la mig, trött efter dagen med blandade känslor.
Kommentera eller fråga gärna...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)