Dag 39-43 Den värsta veckan i mitt liv. Fysiskts sett.

På måndagen hade vi en match som vi förlorade, det betydde att vi nu hade förlorat alla matcher vi spelat. Inte så bra...
Vi var alltså tvungna att ta igen det vi förlorat med hårdträning på practice.

Vi började på tisdagen med det, Mr. Uldrich hade redan förvarnat oss om det, så jag var förberedd.
Trodde jag.

Vi började med ett snack innan vi började, han sa vad vi behövde förbättra, och vad vi skulle göra.
Vi stretchade inte, vilket var helt idiotiskt, utan gick direkt till dummiesarna.
Allt gjordes dubbelt så fort och coacherna stod vi sidan och peppade oss.
-BUTT DOWN! BUTT DOWN!

Efter det var jag glad att vi fick dricka men jag hade fel... så fel.
Vi skulle i led springa, jogga, springa till vattenslangen, dricka fort, och komma tillbaka med våra pads på oss. Om det gick långsamt fick man göra om.

Jag drack fort men för lite, satte på mig min "rustning" och sprang tillbaka, utmattad.
Vi skulle tackla, och gjorde man på fel sätt, reste sig upp för snabbt eller för långsamt, fick man springa "Hills".
När man springer hills, springer man till en kulle som ligger 200 meter bort, och sen upp och ner för den som har en lutning på cirka 60 grader. Det är inte kul.

-Get in your positions, sa Mr. Loufe. Men det gick lite för långsamt.
-5 hills, sa han, Everybody.
FUCK!!!
Jag var fortfarande utmattad och min sjukdom hade inte helt försvunnit. Och det var sjukt varmt ute. Och vi hade våra hjälmar och rustningar på oss, men vi sprang ändå.
På väg ner från sista gången slängde jag av mig hjälmen och trodde jag skulle kräkas.
Jag gjorde inte det, utan gick tillbaka för att börja tackla.

Det kom till min tur, och alla var visst för sega, så min grupp fick springa 5 hills.
Igen.

Jag kom tillbaka, och det var min tur igen, vi skulle börja tackla när en kille sa Go tre gånger.
Han sa; GoGoGo, som han aldrig brukar säga, det är Go....Go......Go!
Dumbass...

Jag och en annan gick för långsamt, och vår grupp fick springa igen.
Det hände en gång till.

Kill me now, tänkte jag.

Efter tacklingarna sprang vi igen, men nu var det direkt till vattnet, vilket gjorde mig överlycklig.

Sen gick Mr. Bathke igenom lite uppställningar, och jag behövde bara stå på sidan och titta på.

Det sista vi gjorde var rätt kul. Det börjar med att en person står i mitten av fältet, och alla springer emot honom. Han ska försöka tackla så många som möjligt som sen hjälper honom tackla resten, tills det byggs upp i samma mönster tills inga personer är kvar.

Dom här träningarna fortsatte under hela veckan, och jag hoppas du fattar titeln på inlägget.

Veckans Citat;

The good thing about pain is that it makes you feel alive.

Kommentera och fråga gärna.