Dag 8; Mixed emotions part 3 (last part)

Jag gick ut från toaletten, lättad. (Obs! ordvits)
Jag såg norskan, kinesiskan, Benz och Fayette. Hon såg förvirrad ut, och resten trötta.
-I can't find Sidoune (den franska killen), sa hon och gick till en säkerhetsvakt. Dom snackade lite.
Hon gick till en telefon som var direktkopplad till typ huvudkontoret. Hon sa typ:
-I'm trying to find a French exchange student, his name is Sidoune Moa.
En stund senare; -Can Sidone Moore please contact the reception.
Vi väntade, jag önskade så fort jag kommit till Nebraska att dom hade ropat upp mitt namn så.

Fayette pratade lite med vakten som också såg trött ut.
-Maybe he doesn't understand, sa vakten.
-But I talked to him on the phone and then he understood, and could talk really good. He looks kind of asian, his parens comes from there.
-Okey, I'll go and look for him.
Vi väntade ganska länge, men sen kom han tillbaka, utan att ha sett grabben. Jag var lite glad att jag fick vara kvar på flygplatsen, så jag slapp träffa min host mom för första gången. Men ändå ville jag bara gå och lägga mig.
Fayette ringde igen...
Det kom ett till utrop; -Sidon Maoo... Vakten, som hade gått igen för att leta, kom tillbaka med besked, han var hittad.

Vi gick åkte upp för en rulltrappa, och där stod Sidoune, en förvirrad mustaschprydd, asiatisk tonåring, med en keps som det stod "Kill this hype". Jag fattade inte...

Anyway, han stod med en vakt och Fayette började prata med Sidone, antingen fattade han inte eller så hörde han inte, för han svarade inte.
Vi satte oss alla i bilen. Sidoune, this is Fred. You two will be living together. You will be host borthers.
(Jag visste det här typ tio minuter innan, men har bara inte skrivit om det, det spelar ingen roll för jag var lika förvirrad som du säkert är nu).
Vi åkte vidare, kinesiskan knåpade vidare på kinesiska, norskan sov, Sid och Benz pratade med varandra (För att båda var asiater, tror jag). Det fanns inte så mycket annat för mig än att sova. Så det gjorde jag.


Jag tror jag sov i en timme eller så, och jag hade inte missat så mycket, Nebraskas landskap är mest majsfält, och andra fält.
Jag vaknade och såg att alla sov, eller hade sovit. Vi närmade oss ett hus. Min och Sidounes host family, tänkte jag.
-This is not were you will be staying, Sid and Fred.

Okej, bra. Visst huset var stort och så, men låg ute på vischan, med tvåhundra meter till nästa hus. Vi gick ut från bilen.
Sniff Sniff, här luktar det Häst. Jag hörde också ett konstant ljud av syrsor.

Vi gick av och där stod det folk. Vi gick in i huset. Jag skakade hand med alla och tog emot en flaska vatten, inte för jag var törstig, men för att vara vänlig..

Vi var i huset för att Fayette skulle fixa med grejer, familjen där skulle bli en host family. Jag och de andra utbytesstudenterna satte oss ner i vardagsrummet. Jag stod upp till en början, Gästvänligheten tog mig och jag satte mig ner.
Det var två tjejer där, familjens dotter och hennes kompis, och familjens son.
Alla vi satt och tittade på Disney Channel (en av dom typ 5 som finns). Jag satt i den oerhört sköna fåtöljen och sippade på mitt vatten.
- They don't talk very much, sa tjejerna om oss.

(Tystnad)

Sonen gick iväg med kinesiskan. Och norskan gick till bilen, tror jag. Sidoune hade somnat och Benz lekte med en katt...
Så jag satt där med tjejerna som tittade 50% på Hannah Montana och 50% på mig, jag var 90% social mot dom...
Why aren't you saying anything?, sa tjejens kompis.
-I'm tired...
-Take a nap.
I don't want a nap, I want to get out of here... Raseriet byggdes knappt upp, men hade jag varit pigg så hade jag nog blivit arg. Jag tycker det är fel att sova hos någon annan första gången man träffar nån, även om det är den sista också.
Dom som får göra så är bebisar och nån som precis har svimmat och behöver hjälp.
-No, I don't want a nap.
-Okay.
Jag tänkte på min nya familj, Fayette hade sagt att om vi inte gillade att ha host brothers så kunde vi typ byta. Så hon var snäll. Jag var också glad att jag slapp bo hos en tant.

Jag tittade på Disney Channel i kanske tjugo minuter till, sen frågade Fayette om vi ville gå och titta på hästarna... Det var faktiskt ganska kul *Host* Host*Host*...not.

Jag föll för grupptrycket och gjorde det för att alla andra gjorde det. Dessutom trodde jag att det skulle speeda upp processen av att åka till host familyn.
på vägen dit var det -häftigt att känna av riktiga Nebraska. Vi gick på en grus-/gösselväg och det var varmt som fy fanken. Syrsorna lät och ett transporttåg åkte i bakgrunden.
Welcome to Nebraska, boy. Welcome to your year in USA.

Vi gick tillbaka till bilen, vilket jag tyckte var nice, jag ville till mitt nya hem och sova hela dagen lång.
Familjens son frågade om han kunde få kinesiskans e-mail.
Sure, sa Fayette, do you want her e-mail too?, frågade hon tjejerna.
No, that's okey, but can we have Freds'?
Yeah, I want Freds, sa den andra tjejen.
Do you want Sid and Benz too?, frågade Fayette.
Sure..., svarade dom.

Vi åkte vidare.
He didn't want two host children, but she wanted that, they were going to be host parents, but if one of the paret is unsure about what they want, then I'll do what's best.

-Do you want to know more about your families?
Ehhh, nej, jag väntar nog. Klart jag vill veta!!!
-Err, yes please.
Okey, you and Sidoune will be living together, but if you think it's a problem to have a host brother, then we can fix that. Now, your host moms name is Mary, and your host dads name is Larry.
Hardy har har, deras namn rimmar ju, skitkul. Just då gjorde jag inte alls den kopplingen, jag var mest glad att jag hade en host dad, och att jag slapp bo hos tanten.
- What informationdid you get. Jag visade pappret. Sid hade typ samma.
-Yeah, thet's what I thought, sa hon när hon tittade på våra papper. This is my mother, She also takes foreign exchange students. She's 72. Typ, jag vet inte. Nu hade allt fallit på plats i alla fall.

-What else do you want to know? Jag visste inte vad jag skulle fråga, eftersom att jag ledde det här samtalet, Sidoune var tyst.
- What do they work with?
-She works at the school, she's a janitor. Min nästa fråga kom snabbt upp.
-How do they live? (are they rich?, ville jag fråga.)
-They live in this huge, pink house. Ohhh-yeah...what? Pink..? huge. Det jämnar ut sig.
-He is a retired military. But they both are involved in the school.
-How big is it were we gonna live? The school?
-The school has about 100 students, but I don't know, Mary told me it's growing.
-Oh...Well that's good. Jag var lite missnöjd med att det var en liten skola. Men om jag inte gillade det så fick jag ju byta familj...
-They were suppose to take care of you as a welcome family, but they liked your presentation so much that they can take care of you the whole year. Only if you want to. Fayette är snäll.
-Fred, I see you only studied english for 8 years, you speak really good.
-Thank you.
-Well, congratulations.
Telefonen ringde. det var Mary, jag ville, men ändå inte prata med henne.
Fayette nämnde att det var 200 elever på skolan. 100+100=200, men det är ju dubbelt så mycket, dubbelt så bra tänkte jag positivt, som man ska göra!
Jag fick telefonen.
-This is Fred.
-Hello Fred welcome to America.
-Thank you.
-I'll see you in a little bit.
Jag gav tillbaka telefonen. hennes röst lät annorlunda, så min nästa fråga blev,
-Can I ask How old they are?
- He's about 50, and she's a litle bit younger. They have taken care of Students before.
-Mary also told me that they have a dinner prepared, you will have corn on the cob and a steake.

-Benz, your family is about 70 years old. And they're catholic, so they're pretty involved in the church. Benz tog sina armar och tog sig på huvudet, han såg orolig men typ glad ut. Asiater är så uttrycksfulla tycker jag, det är coolt.
They'll be saying grace when they'll eat. And you will be studing their religion in school. Is that a problem? What's your religion in Thailand?
-I'm a Bhuddist.
-Your family, Sid and Fred. Might go to church, but I don't know. And the might say grace too. They're protestant.

Well well, tänkte jag, bättre protestant än katolik och jag har haft det rätt svårt dom sista dagarna, men nu var det slut på det, stackars Benz dock, tänkte jag.

Vi kom fram till ett suburbiaområde och där satt tre personer på verandan utanför ett stort rosa hus, som sagt.
-Is this Larry and Mary Klemmes house?..Duh, stort och rosa...
-Yes it is, which ones do I get to keep?
-This is Fred, and this is Sidoune.
-Hello Fred, welcome to America, sa Mary och gav mig en kram.
Fred's from Sweden. And Sidone is from France.
-Sidoon?, We'll just call you Sid.
Jag skakade hand med Larry, som inte var överviktig, eller såg patriotisk ut.
Den tredje personen var Marys kompis som jag också skakade hand med.
Vi gick mot dörren där det stod en hund upptryckt mot glasdörren.
-I hope none of you boys have problem with dogs?
-Nope.
Vi gick in, Sniff Sniff. Här luktar det hund. Eller är det maten? Jag tog av mig mina extermt vita skor och gick in på deras tjockanheltäckningsmatta (förstås) i vardagsrummet. Det var grymt skönt att få sjunka ner i den.
Och vad fanns i var dagsrummet om inte en 52-tums TV? BOJAH.
Vi gick till våra rum. Vi fick välja, ett rum hade en Enorm säng, en dator och en TV, och en stereo.
Sid valde det andra rummet.
-Are you sure? Beacuse I have no problem, with the other room, I have my computer with me.
-No, I want this room.
Okej, du bestämmer.

Vi gick ner en trappa (likadan heltecknings matta) ennu en 52-tums TV, Fast den hade dom köpt 2 dagar innan vi hade kommit, så den var inte inkopplad. BOJAH, ändå.
På nedervåningen fanns också en toalett, ett arbetskontor, ett "vardagsrum", ett gym, och ett spelrum, där det finns ett fussballspel, ett biljardbord, och ett airhockeybord.
Jag tyckte det här var underbart.
Det var som om att jag köpte en säck diamandet från en idiot för fem cent.

Fayette och hennes muttrande man åkte iväg med sina host kids, och med Benz.
Jag tyckte extremt synd om Benz. Studera en religon han inte tror på, gå i en skola som han behövde betala pengar för att gå i, och inte nog med det, han skulle få bo hos Fayettes mamma i två dagar innan han åkte till sin familj...

När dom hade åkt iväg var jag och Sid ensamma, med vår nya "familj". Jag gjorde inte mitt bästa för att göra Sid till min nya brorsa, som han skulle vara. Utan vi gick ock åt vår mat.
En ganska torr stek, (med tanke på att den stått i ugnen 2 timmar för länge, för att vi var försenade), otroligt goda majskolvar, mashed potateos och gravy.

Vi snackade lite om våra resor till Nebraska, om våra länder, sen var det tyst. Sen snackade vi om skolan, och Mary frågade om vi ville spela American Football.
Sure, sa jag.

Sen gick jag och la mig, trött efter dagen med blandade känslor.




Kommentera eller fråga gärna...