Dag 186: Saturday

Herre JEVLAR vad Prince är cool.
Tyvärr är han en och femtio och jag vet inte hur mycket har spelar i videon. Men men.

Ville bara få det från bröstet.

(Idag går vi tillbaka, det är nu dagen efter Track-mötet...)

Vaknade klockan 10.50.
-Aren't you gonna be at the school helping for the musical at 11?, sa Mary.
Men WTF?, väck mig tio minuter innan det!
Jaja, jag tog mig en dusch. Tänkte igenom vart jag var, hur landet låg liksom.
Jag trodde att jag hade skrivit upp mig för att jobba klockan 12, men visste inte. Dessutom kom jag ihåg att jag skulle få mina Seniorblider tagna idag (och trodde att det var klockan 12 också...)
-I thought that I was getting my pictures at twelve today?
-It's at five, sa Mary. I asked Mr. Lacy if you signed up and he said he thought it was at twelve.

Jag gick till skolan och Mary hade sen sett till att fotograferingen skulle ske klockan ett istället.
Bra bra.

Jag jobbade där med att lägga papper på golvet som skulle bli golvet i fabriken antar jag.
(För er som inte kommer ihåg så gör vi en uppsättning av "Willy Wonka Jr.", jag spelar Mr. Salt. Jag blir lätt uttråkad och går dit för att döda tid... öhöm...)

Vid ett kom Mary. Vi åkte till ett hus i Allen där fotografen bodde. Jag gick in och sen började hon fota.

Jag pallar inte skriva om en photo shoot, för det är lika tråkigt att skriva som det är att läsa om, men jag är ganska väldigt säker på att dom blev bra. Jag fick ligga på tågspåret och posera. Det var vackert väder ute och jag ville mest ha ett foto med mig vid ett fält, för det kommer jag att minnas mest från det här. lolololol.

Kom tillbaka till skolan.
Det var en tjej där som hete Maggie. Hon är grovt överviktig. I Sverige känns det som om att man ser hur man ska bli smal på löpsedlarna varje dag och att Sverige håller på att bli för överviktiga.
Åh nej! Buhuhuh.
Här är alla det vi kallar överviktiga och det dom kallar överviktiga är groteska.
Innan jag fortsätter borde jag säga att jag inte har något emot folks utseende överhuvud taget.
Är man dum i huvudet så är man.
Ser man ut på ett visst sätt så gör man, det har inget gemensamt.

Jag tror inte att Maggies övervikt har med något att göra att hon är dum i huvudet, bara att hennes personlighet är att vara en manipulerande bitch, jag drar bara ut på hennes fysiska drag för att göra det här kuligare att läsa.

Jaja, uppgiften i gymnastiksalen (där musikalen tar plats) var enkel. Häfta upp tegelstenstapet på en vägg.
Jag och hennes bror som är en hyvens kille (som också är överviktig) klev upp på stegar.

-No! You're doing it all wrong! Let me do it, sa Maggie och klättrade upp för stegen.
Jag stod brevid och höll i rullen. Det var rakt som fan på den översta listen.
-It's not straight. Uhuäää! I can't hold it and staple it at the same time. Come up here, sa hon till brodern.
Han kirrade det på en gång. Hon stod och klagade på golvet.
-I would take a pepsi if it wasn't diet..., sa hon och syftade på backen på golvet.

Heheh, du blir visst aldrig nöjd du Maggie? Eheh?
Bitch.

Jag kan inte alls skriva mitt hat för andra människor.
Min brorsa Petter kunde skriva exakt hur det var. Det kanske var tio gånger överdrivet eller inte alls så farligt. Men med stora bokstäver, många utropstecken, ord som "hatar" och "grr" fick jag uttrycket av att han var arg som fy fanken.

Jaja. Jag gick hem och såg min BFF, vi snackade i en timme. Hennes kompis som var där hade blivit gravid.
Hon är 18.
Det enda jag kunde tänka på var filmen "Juno".
Det sa jag till henne. Hon skulle dock behålla ungen.
Stackars barn.
Tyvärr inte ett "Only in America"-moment...

Kom hem och spelade Battlefield Heroes.