Dag 6; Föreläsningar.

Idag hände det inte så mycket, så då kan jag dra mitt skämt, som jag tänkt dra så fort jag fick reda på att jag skulle till Nebraska.

http://www.southparkstudios.com/clips/150953

Det kan ta lite tid med tanke på all reklam men var tålmodig.

Japp, min bild var alltså inte så... Japp...
Anyway, idag så ändrades min inställning till det mesta.

Dagen började med frukost, sen var det free time ett tag tills vi skulle ha lektioner.
På min free time försökte jag ringa min host family.

Jag tog alla mina quarters och gick till en telefonkiosk föra att försöka ringa. Jag hatar att ringa folk. Speciellt den här gången.
Jag var tvungen att ringa riktnummer, extranummer för att det var till Nebraska, sen var det typ fel så jag fick ringa igen. En ton kom fram. jag började svettas för att telefonkiosken var extremt liten, gjord av trä, och inomhus...

-Hello?
-Hi, this is Fred.
-Who is this?
-Fred, your host child (kändes extremt fel att säga det)
-Oh, you must be one of the exchange students. (WTF, tänkte jag. One of... är det flera, eller, kommer vi bo i ett kolektiv hos en gammal tant som inte ger oss mat, tankarna var många.
-Yeah, I just called, to call I guess...
(Lång svettig tystnad...)
-Okey..., sa hon
-I'm landing in Nebraska on Sunday, 12.30?, so that you can pick me up.
-Okey.
(Lång svettig tystnad...)
-Do you know were I'm landing?
-Souix City.
-No, I think my ticket got changed, I'm landig in Omaha. (KM hade ändrat biljetten).
-Okey I'll make sure someone will pick you up... (Okej, hon kommer inte hämta mig, är hon för gammal för att köra eller?).
-Okey, bye. (Jag gav henne alla tiderna för att vara extra säker).

Det kändes inte sämre, men det kändes lite osäkert med "One of the students".

Anyway, jag gick vidare för att få viktiga lektioner till livet i Amerika.

Nu skulle alla ledare snacka om ett varsitt ämne som var viktigt att kunna hos host familyn och i skolan.
Sanna började i vår grupp att prata om pengar och vad dimes, quarters och bucks var, det var ganska bra att kunna, jag vet fortfarande inte vad en dime är, jag slänger mest upp 100$ när jag ska betala.

Sen kom KM, som jag tyckte hade det bästa ämnet, och han kunde verkligen tala. Han snackade om hemlängtan, vilket jag redan hade, han berättade om att han hade bott nära kanadensiska gränsen i ett hus som var lika stort som vårt klassrum, vilket var väldigt litet.
Han hade däremot skaffat massa kompisar och var mer hemma hos dom än hos sin familj.
Och så sa han massa andra smarta grejer.

Brandon kom sen in och pratade on skolan och vanliga regler, typ kläder, beteende, etc.

Miranda hade varit utbytesstudent också och snackade om STS regler och amerikansk lag.

När jag gick därifrån kändes det lite bättre.
Vi fick en "läxa" att vi skulle hålla ett förberett tal om vad dom helst. Jag valde att snacka om Ahlgrens bilar.

Lunch.

Efter alla hade ätit, skulle vi sätta ihop vår show. Vi hade några pissiga förslag innan, som till slut slutade med att we were Gonna PARTY LIKE IT'S THE 90'S.

Jag, Edoardo, Philip, Johan och en av killarna som jag gick omkring på Heathrow, skulle spela upp Backstreet boys-låten "I want it that way".
Vi lärde oss den ganska fort så vi kunde leka resten av tiden.
Jag hade ingen aning om vad resten av gruppen gjorde, men på nåt sätt skulle vi knyta det samman.

Middag.

Sen var McMurray Hall som gällde, där skulle vi köra ett Pop Quiz.

Vi vann, men är man bäst så är man.