Jag vaknade och åt frukost, våfflor med sirap, bacon, scrambled eggs, vattenmeloner, jordnötssmörmacka och friut loops.
Yummy.
Efter frukost gick vi till McMurray Hall för att lyssna på en kille som skulle hålla tal om Amerika; allt från engelsmännen till 9/11.
Han var oerhört bra på att tala, han tog bra exempel och visade saker med hjälp av oss som var där... Jag tänkte fortfarande mest på min nya host family, men han gjorde så att jag glömde bort det mesta.
Nu var det dags för oss att hålla våra tal i våra grupper. Jag snackade om Ahlgrens bilar, och det gick väl sådär, det mesta blev osammanhängande och det är ju så löjligt att bli nervös inför 15 personer som man säkert inte kommer att träffa någon mer gång.
Johan höll tal om hur det var att vara lång (tro't eller ej, men han var längre än mig)
Phillip håll tal om Rasberry Caves (hallongrottor).
Edoardo håll tal om pasta (såklart, nej men vi hade sagt på skoj att han skulle hålla tal om det för att han var italienare). Lol.
Andra ämnen gruppen pratade om;
Korfball (holländsk knasig sport)
Skolbalen
OS
Dykning
Så kommer jag inte håg något mer.
Alla i the BIMP's fick utvärderingar av veckan av Brandon och när det var min tur frångade om jag fått en host family. Ja, sa jag men så berättade jag om min inställning till det.
-Well, if you've got any problems, just e-mail me since I almost come from there. (Han var uppväxt i Kansas). Sen frågade han mig hur jag tyckte att veckan veckan hade varit.
Jag sa att den hade varit bra och att alla mot slutet hade blivit riktigt bra vänner.
-Well, I think so too. And the reason that I think everyone has come along so good, and have had such a fun time is beacuse of you.
-Oh, thank you. Jag vet inte om han sa så till alla, och jag ville inte ta reda på det heller, men det värmde verkligen i hjärtat när han sa det...
Vi åt lunch, och det var första gången i hela mitt liv som jag åt en Peanut Butter Jelly-sandwich. Det var helt okej, men jag undrar vem som kom på den iden...
Det var först meningen att vi skulle till Long Island för att bada, men det tillät inte vädret, så vi åkte till Roosevelt Field Mall istället. Det är det största köpcentret i hela staten New York och det åttonde största i USA. Anyway, det var inte så kul, jag tänkte fortfarande på när jag ska måla keramik med tanten...
Vi åkte tillbaka till SUNI Maritime och fick lite free time.
Jag började packa väskan, och sen övade vi på vår show som vi skulle ha senare mot kvällen.
Både Johan och han som jag gick omkring på Heathrow med, hade gitarr med sig, vilket gjorde att vårt Backstreet Boysframträande blev ännu bättre. Nu kan jag sjunga hela "I want it that way".
Tjejerna i vår grupp skulle vara Spice Girls och imitera ledarna som en introduktion.
Vi hade bara övat på vårt framträdande och när vi sen hade showen fick vi för första gången se hur det blev.
Vi gick till McMurray Hall för att göra vår show, och vi var först med att börja.
Det började med introduktionen, sen kom Spice Girls som mimade till "Wannabe" och satte KM i en stol på scenen och dansade för honom, allt för att roffa åt oss poäng.
Sen var det vi, Backstreet Boys, alla hade solglasögon och var lite lätt uppklädda som dom är.
Sen var det dom andra grupperna, som var mycket sämre, tyckte vi, en av grupperna, jag tror att det var The rabbits, hade snott vår ide totalt, dom hade ett Backstreet Boys-medley... Jävla idioter...
USN's uppträdande kan man se på YouTube; http://uk.youtube.com/watch?v=y3PY0l98m2U
Sen började "Pizza -Night" med typ tjugo enorma pizzor som femtio personer skulle dela på...
Alla tjejerna tyckte att dom smakade äckligt, så då försvann mer än hälften av alla som skulle
äta...
Vi satte oss på balkongen till McMurray Hall och jag åt väl typ fem pizza slices, mosvarande kanske fem Billys panpizza. Sen ville jag spy...
Johan och Phillip utmanade Pontus och en kille som hette Oscar på en "äta en hel pizza före det andra laget gör det"-tävling, det var kul att se på.
Sen blev det mörkt och vi drog oss in och då var det prissutdelning av lagen, The Rabbits vann showen, men det var bara att ledarna ville vara snälla. Jag tror alla i det laget fick en medalj från shoppen på campuset... USN vann för att dom hade mest extrapoäng... Men det var ju inte det som räknades.
Och på första plats, med mest poäng i STS Olympics var, The Bimps med 9420 poäng.
Alla i vårt lag fick varsin tandborste... Can you see the irony?Diplom gavs till alla också... Mitt namn ropades upp, jag tog emot min tandborste och diplom.
Benz tog lite lätt på mig, och jag tror han försökte säga, bra gjort!
Sen började discot, det var typ tio personer på dansgolvet, så ledarna hade gått till sovrummen för att hämta upp alla...
Jag var otroligt trött, och tänkte fortfarande på min nya hostmom.
Jag gick ut och satte mig på balkongen vid asiaterna, mittemot mig satt en tjej som vars "amerikanska namn" var Sue. Hon tittade på mig och kunde inte sluta skratta... Kom ihåg Sue till senare...
Jag blev förolämpad att hon skrattade åt mig, men jag kunde inte låta bli att le, jag gick in igen och lite mer folk hade kommit och en DJ också... Men efter ett tag var folkmassan halverad och jag gick tillbaka till rummet...
Där satt det folk lite överallt på golvet och snackade, och det var en skön stämmning över alla, och man märkte att det var sista kvällen. Vi lyssnade på "The Apatizer" som Pontus hade donerat pengar till för att få, dåligt gjort...Oscar la upp USN's show-video på YouTube som du kan se i början av inlägget. Klockan drog sig mot två och jag gick till mitt och Edoardos rum och la mig... Det kändes konstigt att jag om tio timmar skulle träffa min hostmom, som jag säkert inte skulle gilla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar