Dag 1; The journey begins...

Det man kanske redan innan jag börjar skriva bör veta är att jag kommer att bo och studera i Nebraska, USA i ett år men innan jag åker till min host family som jag ska bo hos, så ska först till en förberedelsekurs i New York, New York.

Jag vaknade klockan 5:30 och åkte iväg med pappa för att hämta upp mina mamma och mina resväskor som var hos henne. Jag hade två väskor varav en hade kodkombination och den andra hade ett lås.
Väskan med lås skulle jag ha under hela tiden i New York så att jag inte ens behövde öppna den andra försän jag kom till min host family, problemet var bara att jag inte visste var nyckeln till låste var.

I bilen på väg till Arlanda frågade mamma om det var något jag glömt och det var bara nyckeln till låset, jag hade i princip glömt hela väskan. Det var ett litet lås som jag säkert kunde bryta upp men jag var inte helt säker.

Vi kom till Arlanda och ställde oss i kö för att checka in väskorna. Vi såg flera som skulle åka med STS (organisationen som ordnar utbytesåren) eftersom att då skulle man ha på sig en röd t-shirt som det stod STS på och en svart/gul ryggsäck som det också stod STS på.

Det kom fram en stor blond man som skulle pricka av mig på en lista, han var min reselededare under New York. Jag var halvt orolig att jag inte skulle vara med eftersom att jag hade kommit med så sent till förberedelsekursen (typ 2 dagar innan).
Jag var med på listan i alla fall och vi kunde fortsätta med att checka in väskorna.

Efter det sa jag hej då till mina föräldrar, och jag gick innanför säkerhetskontrollen där var det tax-free som gällde och jag köpte en stor påse m&m's.

Sen boardade jag och min grupp (som bestod av knappt 20 personer varav två av dom var våra ledare) flygplanet som skulle åka till Heathrow, London.
På vägen dit fanns det inte mycket att göra så jag började snacka med en tjej eftersom att mamma typ ville att jag skulle snacka med folk.
Tjejen skulle åka till good ol' Texas, och när jag sa att jag inte hade fått någon host family men att jag nästan var säker på att jag skulle till Nebraska så tyckte hon att det var konstigt. Jag brydde mig inte så mycket utan tyckte att det skulle bli kul att åka till New York och litade på att STS skulle ordan allt i slutet av resan.

Vi landade i Heathrow klockan 11.00 (lokal tid) och hade typ en timme att röra oss omkring på flygplatsen med. Det verkade som om att alla hade brittiska pund utom jag och tre andra för alla gick och åt utom vi. Jag och dom tre killarna gick direkt till gaten och väntade, där hittade vi ett gäng norskor med röda STS t-shirtar, sen kom våra reseledare KM och Miranda och vi gick på planet.

Det första jag tittade efter på planet var tv.
Jag såg 1...2...3 monitorer i baksidan av säten, hoppades att det inte bara var för dom som satt längst fram, det var det inte, pewh, resan var räddad.
Jag fick dock sitta i mitten i mitten, men, vem fan bryr sig. Jag följde säkerhetsskiten och så fort dom sa att det var ok att se på film kollade jag utbudet och slog på Kung Fu Panda.

Sen kom det faktiskt schysst mat för att vara flygplansmat från Storbritannien.

Efter Kung Fu Panda såg jag Iron Man, den var helt okej, den var mest rolig och hans dräkt var cool men Kung Fu Panda spöade skiten ur Iron Man, men det var mest animationen och Jack Blacks förtjänst. Mot slutet såg lite tv-serier också...

Planet skulle landa 16.20 (lokal tid) men vi landade ungefär klockan 17.40, ja, då var klockan kanske 23 i Sverige, och jag hade sovit 3 timmar den natten, jag var altså ganska trött, jaja, vi fick stå i en kö i en halv timme för att få komma in i landet. Allt hade hittils gått väldigt smooth, (lent/som smort/som på räls, för er som inte förstår engelska)

Jag plockade upp mina väskor och gick ut från flygplatsen, där var alla som skulle åka på STS förberedelsekurs, ungefär 50 personer varav 8 var norskor, 5 holländare, 7 finländare (bara tjejer), 2 italienare (killar), 3 tyskar (tjejer) 3 danskar (tjejer) och 3 från Schweiz, där var också våra 2 andra nya ledare.

Alla satte sig i en buss som var förberedd bara till oss.
Anyway, vi åkte till Bronx där vi skulle bo på ett kadettcollege som heter SUNY Maritime.

KM, (en av ledarna som jag mött på Arlanda) sa att vi skulle få mat på colleget i cafeterian.

Jag fick stenhård potatismos som dom inte hade skalat potatisen på, och pork chops med parmesanost och något grönnt på, jag tror jag tog äggröra också, inget av det var någon höjdare direkt men jag tänkte; Wellcome to america boy.

Jag slog mig ner vid ett gäng grabbhalvor som alla var svenskar, det var fort farande spänt bland alla men det var en kille där som var asrolig, som jag blev bättre kompis med sen.

Efter maten skulle alla få rumsnycklar, alla skulle dela rum med någon annan. jag tog min nyckel och begav mig till rummet, jag brydde mig inte vem jag fick dela rum med, jag ville barra sova.

Jag knackade på och en av de två italienarna öppnade vi skakade hand.
Hi, my name is Fred.
My name is a, Edoardo. AND I WANT TO DRINK YOUR BLOOD.

Nej, det där sista sa han inte, men det lät som om att han skulle kunnat ha sagt så...

Jag hade ännu inte hittat nyckeln till New York-väskan där necessären låg i, så jag sket i att borsta tänderna...
Mysigt värre.