Dom som hade bytt skola eller inte fått chansen att åka dit fick göra så om dom hade musik. Jag och dom andra utbytesstudenterna tillhörde gruppen som inte hade fått chansen att göra det.
Jag ska även nämna att Milica är i Hawaii, och hon har inte något musikassocierat ämne heller, så hon kunde inte åka med i vilket fall...
Hursomhelst.
Jag vaknade klockan 7.30 och hann duscha för att jag är bäst.
Sen kom jag till skolan och väntade.
Efter en timme så åkte vi iväg med Mr. Lacy, musikläraren.
Vi åkte inte skolbussen som småungarna, men vi åkte skåpbil(?), "vanen", familjebilen, storbilen?, jag har ingen aning om hur jag ska översätta, men dom kallade den "the van"...
Det var inte den bästa resan jag haft kan man säga, eftersom att alla i the van var retarderade. En tjock tolvåring frågade varför jag aldrig pratar. Det här ar inte första gången jag hör det, men det överrasskar mig lika mycket varje gång. Klart jag snackar med folk, bara inte med tjocka tolvåringar eller personer som inte intresserar mig (personer under freshmengraden).
-I'm tired and don't wanna talk, blev mitt svar till grabben.
-Well so am I, I've been up since two, and I'm talking.
Good for you kiddo.
Sid och Sue var med på den här resan också, vilket inte gjorde något bättre. Dom är ihop och beter sig som tioåringar på crack. Att Sid är bög gör inte saken direkt bättre. Idag hade han en rosa t-shirt ett antal storlekar för stor som påminde om en rentvättad grunge t-shirt för 90-talshoror.
Mary hatar att dom är tillsammans och Sue pratar inte med henne längre. Mary sa att hon hade upptäckt att Sid hade använt hennes foundation när han bodde här. Kom igen liksom, är han inte gay så är han metrosexuell i alla fall...
(Jag har inget emot homosexuella överhuvudtaget, det folk gör reflekterar på vilka värderingar de har, det Sid har gjort drar ner honom så enormt (samma sak gäller för tjocka personer).
Apropå metro... det är det bästa som finns att göra en vardagsmorgon, att läsa en fet Metro och att ingen stör mig.
Ahh. Life on a stick.
Då vi närmade oss museet var jag gladare. Jag fick lyssna på min kompis Tylers iPod och vi diskuterade musik. Trevligt.
Vi delade upp oss i två grupper av dom som var i the van. Den tjocka tolvåringen, Tyler och jag var i samma grupp. Som vanligt visste jag inte varför vi delade upp oss, men det var väl bara att följa efter the main stream, så att säga...
Vi hade kommit till musikmuseet.
Min grupp var med the sixth graders, vilket var bra för att dom var aningen mer mogna än dom andra...
Vi blev guidade av en tant som hade kort hår och coca-colaburksbottnar till glasögon.
Det kändes som om att hon hade fått lite för mycket tid på händerna för att hon kunde spela alla instrumenten bättre än vad folk kan spela "Through the Fire and Flames" på GH, Expert.
Dom hade klavikord som var 400 år gamla och ljudet av dom är ju fan underbara.
Sen hade dom en nickelodeon som jag lätt kommer att köpa när jag blir rik som ett troll. Fuck iTunes och alla modernigheter liksom.
Hon visade oss runt i museet och det finns en del knäppa instrument kan jag säga... Typ Fioler som man kan ha i fickan och harpgitarrer med 21 strängar. Intressant, trots att jag inte kan spela något.
Men vissla... Det kan jag!
Under rundturen började tjejerna ta på mig och säga hej. En tjej såg på mig med uppspärrade ögon och sa;
-I really like your sweater, och så drog hon fingret på den under halva turen...
Okay... Creeper.
Jag kan känna igen mig när jag var elva bast, klart att ju äldre och större man var desto coolare var man, men idag insåg jag vilken fjant man var genom att se på dom.
Vi käkade på McDonald's och tro det eller ej, men det var min första Bic Mac i USA.
Äppelpajen var totalt värdelös, den goda krispiga friterade utsidan finns nog inte mer. Istället var det något nyttigt skit som smakade papper med kanel.
Dagen fortsatte med att vi åkte till ett annat museum, det här gången handlade det om South Dakota (för det var där vi befann oss). Det var allt från dinosaurier, uppstoppade djur till Indianer.
Jag lärde mig att hästen först kom till USA då spanjorerna kom med den. Glaspärlor var det samma sak med.
Barnen följde fortfarande efter mig, och jag var "den coola utbytesstudenten", lol.
Det är som när jag på BR och plockar upp en leksak (fråga inte vad jag gör där, men mitt inre barn kommer nog aldrig att dö) och det står ett barn bredvid. Efter att jag lägger tillbaka
leksaken plockar ungen också upp den... Hmm...
Monkey see. Monkey do.
Sen åkte vi hem!
Jag tror inte att folk ser mig som den tråkiga, tysta utlänningen längre, för varför ska de?
Jag fick dessutom en tjejs msn som jag faktiskt chattar med just nu. Hennes familj funderar på att skaffa en utbytesstudent också, hoppas att jag har påverkat lite...
(Nedan är idag)
Idag har det varit en bra dag. Försov mig men kom inte försent.
Jag är klar med det mesta med job shadowing, ska bara göra en muntlig grej på min födelsedag om vad jag gjorde.
Fick ett paket idag som jag antar är till 25 februari.
I paketet ligger det en DVD och Ahlgrens bilar om jag läste rätt på mammas blogg.
Känns skönt att byta från Reese's pices ett tag, öhöhöhöh.
Jag hittade farmors oskickade brev igår och bör skriva ett nytt och skicka... ^.^ sorry, men det kommer.
Googlade "new music raido" i måndags.
Fick upp Yahoo!'s raido som var överraskande bra. Dom hade stationer för varje musikstil och dagens musik var som jag hade förväntat mig, så jag har inte missat allt för mycket.
Dagens Jesusbild;
Ahh.... That's our Jesus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar