Dag 270: A cure?

Om trettio dagar har jag varit här i 300 dagar.
Idag (tjugosjätte) har jag levt i 6211 dagar.

Idag var det en två timmar sen start vilket var bra för jag hade försovit mig lite.
Det var is på marken och jag hade det svårt att gå till skolan. Det snöar och är kallt och blåsigt ute nu, Track börjar på måndag och jag hoppas att det lägger sig tills dess.

Alla i hela skolan är på ett eller annat sett sjuk(a). Just nu känns det som om att jag känner vägen ner från strupen till lungorna och dom är fulla med slem som inte kommer upp. Det är jättejobbigt. Klockan är 20.43, jag är nerbäddad och funderar på att sova efter det här inlägget.
Mary är i Tennesse och det är bara jag och Larry hemma.
När vi åt middag hade vi ingen TV på (som vi alltid brukar), det var tyst mesta delen av tiden, men vi kunde ändå prata med varandra.
Shannon kom förbi för att fixa med nåt tekniskt. Han hookade upp en ny TV som jag hört är extremt bra skärpa på, jag har inte fått chansen att se den för att han hookade upp den gamla TVn på nedervåningen med Wii, så jag började spela plasttrummor.

Jag måste lära mig alla stater till nästa vecka, och alla huvudstäder.jag hittade en sajt där jag kunde sätta ut alla stater på en karta. Jag kunde i allafall 30.
I choir sjöng vi. Jag ville väldigt järna sjunga men halsen... Du vet...

När jag kom hem drack jag körsbässaft och åt m&m's, det hjälpte lite för halsen. -Men å andra sidan så kan man ju bota Sars med Campbell's kycklingsoppa och Sprite. (Obs! Internskämt)

That's all folks.

May the Force be with me så att jag blir frisk.

Peace out.