Dag 265-266: Sweetheart Sickness

Vissa personer förtjänar inte att få spela Wii.

Klockan var för tidigt att vara uppe en söndagsmorgon och det stod en amerikansk brat framför mig och spelade virtuella sporter.
Jag låg obekvämt i en TV-stol och tittade på.
Jag frös röven av mig och hade ont i hela kroppen. Jag spelade lite med ungjäveln som trodde han ägde världen. Han hade en dum teknik som fungerade när det gällde bowling och det skröt han över. Han snurrade ett helt varv när han kastade iväg klotet istället för ett kvarts.
Sen fattade han inte hur tennis fungerade. Jesus fucking Christ liksom, mina femåriga syskon fattar ju bättre men dom skryter ju inte om hur intelligenta dom är. Gosh alltså!

Jag var där en timme till och sen blev det för kallt för att stanna och jag ville hem.
Brandyn gav mig skjuts tillbaka och jag var tacksam. Min rygg tog kol på mig.
Jag gick in och det var en lapp på bordet; "Fred, We're at Doug's and Peggy's".
Jag hällde upp en skål med mjölk och Coco-Pops (fastän det inte heter så), sen kirrade jag ett glas apelsinjuice. Pimpin' pimpin'...

Jag mådde lite bättre och när jag ätit upp så kom dom hem.
Jag gick till mitt rum för att bli varm och det fungerade inte.
Vid middagen var jag iskall och kunde knappt trycka i mig hamburgarna som serverades.
Jag var iskall och min hals gjorde extremt ont. Jag hade fått "mucus" eller slem som vi svenskar skulle säga. Det är inte sämre än att ha ont i halsen, men när man börjar hosta och inte kan få upp slemmet så är det inte direkt bättre.
Jag la mig vid tio och somnade vid elva.

Let's rewind time 28 hours.

Det var Sweetheart och jag var hemma hos Shannon och spelade GH4.
Jag visste inte när kröningen av kungarna och drottningarna var, så jag fick gå ut från hans hus (som ligger femtio meter från skolan) för att se hur allt låg till.
Det var släkt vid sju så jag var kvar i huset en halvtimme till. Jag såg att det var tänt vid halv åtta och jag begav mig dit. Det var fler föräldrar än elever och jag tror det berodde på att dom ville se vem som vann.
Enligt mig var det väldigt cheesy, men that's once again America.
Jag dansade sen tills jag blev hungrig och åt en pizza slice. Jag mådde inte bättre av det. Jag var hungrig och visste inte vad jag kunde göra för att döda min hunger.
Jag dansade som sagt... Mest hela tiden och det var kul.
Vill inte skriva det här men man måste ha varit där för att uppskatta det.

Klockan elva så var det hela slut.
Brandyn hade frågat om jag ville sova över hos honom. Jag sa "Yes" och hade därmed gjort det dummaste beslutet under kvällen.
Jag väntade på att han skulle komma ut från toaletten och kännde att jag knappt stå upp för att min rygg gjorde så jävla ont. Jag kände att jag inte kunde ligga ner heller vilket inte gjorde saken bättre. Efter en lång stund lämmnade jag, Brandyn, Erika och Sid (!) skolan i Brandyns bil.
Ryggen kändes inte ett dugg bättre av att sitta ner i det trånga baksätet.
Vi åkte förbi brandstationen (ja, det finns en i Allen), där Brandyn trodde att han var tvungen att städa. Det hade varit en fest där som han skulle spelat på med sitt band men eftersom att han hade varit på dansen så kunde han inte det.
Det var fulla människor där och dom stannade kvar extremt länge eftersom att Brandyn började prata med dom.
Arrgh! Palla.
Min rygg gjorde så jävla ont och det enda sittplatsen jag hittade var på ett bord...
Dom stannade där i över en halvtimme och jag trodde att det skulle vara mer som tio minuter. Efter att tag hittade jag en stol som var en räddning. Ahh.

Sen åkte vi hem till Brandyn. Klockan var nu runt tolv.
Vi skulle se filmen "The Rocker", men det var något fel på disken så det gick inte. Vi såg istället "Across the Universe". Ingen höjdare till film måste jag säga.
Sid sjunger The Beatles låt "Revolution" ibland vilket gör att man hatar honom ännu mer. Det han sjunger är "You say you want a revolution", men han använder inte dom orden. Och han sjunger som en fucking poser med wannabe gulligull röst. Grr.

Jag somnade i mitten av filmen och hoppades att inte bli ensam lämnad i samma rum som Sid. Som tur var somnade alla ungefär samtidigt men stolen jag sov i var sjukt obekväm.
Visst, det är en stol som inte är meningen att man ska sova i, men ryggvärken gick över ganska direkt då jag la mig i den, så jag trodde att jag kunde sova bekvämt i den.
Brandyn erbjöd sovkläder som jag tog emot. Jag fick ett tunt linne och AC/DC PJ-brallor, vilket gjorde att jag frös ihjäl ännu mer.
Värt att nämna är kanske att det inte snöar här och att det knappt ligger någon snö på marken, men det är ändå kallt.
Vid två hade alla somnat.
Jag vaknade ett antal gånger i kanske enminutersomgångar, det berodde på att jag helt enkelt mådde fysiskt dåligt. Ryggen, halsen och benen.
Jag såg ett rött ljus i rummet av soluppgången och insåg att det var alldeles för tidigt att vara uppe. Vackert var det i alla fall.

Jag började att höra ljud vid vad jag gissade var klockan sju. Det var fler personer än Brandyns föräldrar, tänkte jag och hade rätt. Jag ignorerade ljudet och försökte att somna om. Det var fyra vuxna där och tre barn. Barnen hette Noah, Noel och Hope(!). Jag vet inte vilka föräldrarna var men jag drog fördomliga slutsatser.
Alla var vakna tillslut och vi spelade GTA IV.
Noah ville spela Wii.


Fredagens adjö;

"Late night with Conan O'Brien"

Jag såg sista avsnittet häromdagen och det mesta var gamla klipp. Det gjorde inget. Conan har gjort sitt TV-program i sexton år nu. Jag blir sjutton på onsdag. Jag hoppas att jag en gång kan spendera en persons livstid i något jag älskar...