måndag 9 mars 2009

Dag 291: First times

Somnade klockan tre på "morgonen" som man föredrar att säga här.
Jag vet inte varför det blev så sent, jag kunde bara inte sova efter klockan tolv...

Kom försent till skolan med fem minuter också. Jag såg att klockan var åtta på morgonen och hade en kvart på mig att sitta i bänken. Jag fungerar typ superfort på morgonen under press vilket jag antar är bra.

Det var god mat i skolan idag, bra tillagad pommes, små kycklingbollar med senapsås (sån god som finns på McD, men som ingen tar), och chokladmjölk och bröd förstås.

Det är dimmigt som fan ute och kallt är det också.

Under track lyfte vi skrot, och sen tvingades i springa i fuktigheten.
Jag var i en grupp av tre, inklusive mig. Vi skulle tillsammans springa åtta varv. Jag hade tre varv att springa för att jag behöver komma i form mer än den tredje killen som bara fick springa två varv.
Vi skulle tävla mot två andra killar som skulle springa åtta varv var (för att dom är fucking eliter). Mitt grupp skulle springa det separat och jag var i mitten att springa. Kändes bra.

Tills jag sprang.

Första varvet var faktiskt bra. Andra varvet gick också relativt bra, blev dock omsprungen av
en av killarna. Tredje varvet fick jag lite pep av mina gruppmedlemmar och dom andra som trackar. Ibland tycker jag att det kan bli för mycket och då blir det så fejk och jag blir mer arg än peppad.
Tredje varvet var skitjobbigt, jag blev ännu en gång omsprungen och benen värkte som in i helvetica.
Jag gick när ingen såg och skämmdes nästan lite...

Jag borde tillägga att jag tror att varven är 300 yards. Det gånger tre blir ungefär 823 meter. Men jag vet som sagt inte hur långt det var eller hur fort jag sprang det.
Efter jag var klar med varven ville jag bara sätta mig ner. Benen kändes som spagetti och idag förstod jag det uttrycket för första gången.
Jag satte mig tillslut på den blöta marken.
Vi hade förlorat tävlingen eftersom att den ena killen hade kommit i mål före den sista i vårt lag. Straffet var att jogga en "ciruit" som är runt en tredjedel av Allen...
-Come on Fred, let's go, sa första killen i min grupp.
Jag ställde mig upp och mådde inte bra. Inte alls.
Vi började jogga. Jag stannade och han fortsatte.
Jag böjde mig framåt och det kändes inte bra.

Sen kräktes jag på frihetens mark...

Folk sprang förbi när jag gjorde det. Det som gick igenom i huvudet var vad jag hade ätit under dagen, det känns som om att det är det jag tänker på när jag spyr.
Hade jag tänkt på det periodiska systemet eller "Vad är det på TV ikväll" hade jag nog uppsökt närmaste psykiatrier. Rofl.

Jag gick en liten bit och kastade upp igen. (Jag hade kunnat skriva jättemycket om det här men jag vet att vissa som läser det här kan vara känsliga...)
Spyan var vit i vilket fall.

Jag gick vidare då inget mer kom upp. (joggade alltså inte, för det hade varit galenskap! Madness I tell you!)

Efter en backe kom det upp mer och jag mådde inte bra... (Det var brunt den här gången).

Nu mår jag dock bra!

Jag fick idag reda på att jag åker hem om 90 dagar.
Det visste jag inte, men det låter bra.
Jag tänkte "Maj... Det är ju bara tre månader bort..." Sen kollade jag upp almanackan och det är ju mycket tid att hinna göra det jag vill!
Nice nice.

Nya grejer händer ju, idag är ett bra exempel.

Var vaken det längsta jag varit i Nebraska.
Kom försent till skolan för första gången.
Sprang till jag kräktes för att jag var i så dålig form.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tacksam för att det inte var mer detaljerat. Typ ljud och lukt. UUUUUÄÄÄÄHHH. (Herregud, jag tror jag måste ....)