Dag 63; Sensitive Breakdown

Where to begin...
Oh yes.

Jag och Sid vaknade klockan fucking 6.30 för att vi skulle till skolan och göra ett test. Det var ett test för att se hur våra läskunskaper låg till.

Det var bortamatch idag så vi hade på våra vita jerseys.
Dagen fortsatte som vanligt och vi hade ingen practice (för att det var match).
Min health report gick lite bättre, jag läste inte klar hela, jag kunde liksom inte. Daniel sa att det lät bättre, men jag vet inte, jag darrade ändå på rösten. Jag hade inte tid att läsa kommentarerna ni sickade, men tack ändå, det värmer att det verkar finnas ett intresse i vad jag skriver och att folk skriver kommentarer gör att jag vill skriva mer. Tack.

Mailen jag får av mamma och pappa sparar jag. Jag har fällt tårar vid två tillfällen under två dagar. Det är dom första gångerna jag gjort det jag gjort det på 63 dagar. Sist jag grät var när jag kramade min brorsa i mitt rum i Mälarhöjden.

Jag skäms inte för att skriva om det.

Dagen fortsatte och Mary körde hem oss. Vi skulle mötas i skolan 16.45 men hon hade köpt mat åt oss från The Village Inn och trodde bussen skulle åka tidigare, så vi kunde äta på bussen, men vi åkte istället hem och åt isället.

Hursomhelst.
När vi kom hem med bilen så frågade Mary ganska direkt om vad Fayette (eller Miss Fayette, som Sid kallar henne) hade frågat oss om, när vi hade pratat med henne på telefon.
Inget speciellt, sa jag och Sid när vi satte oss ner och började äta våra bacon cheese burgers.
-Well Miss Fayette has done something bad.
-What?!, what did she do?, frågade jag och Sid tillsammans.
-I don't know, but she's under federal investigation. That's BAD.
-Oh, what happened?
-I don't know, the man I got the mail from didn't tell me, but it has something to do with other foreign exchange students. But not you boys.
-I can't belive it, sa Sid.
Alla stod chockade tillsammans när hon visade mailet.
-She might not be your area reprasentative any more because of what she's done.
Tystnad.
-So how do you boys feel about this.
-I want to know what she has done, sa jag i ett chocktillstånd.
-We might not never know.
Mary trodde att det var ett sexuellt förhållande mellan henne och en utbytesstudent.
-She doesn't look like that kind of person, sa Sid, och jag höll med, den teorin trodde jag inte på.
-Well, you gotta get ready for football, let this not affect your game tonight, but I just wanted you boys to know, sa Mary som avslut.
-I'm glad you told us, sa jag.

Hon körde oss till omklädningsrummen och berättade för Mr. Bathke om Fayette, eftersom att hon hade tagit hand om Melica och Sue också.

Vi packade våra grejer och åkte iväg till Wausa där vi skulle ha matchen.

Daniel satte sig brevid mig på bussen.
-I had a dream about you last night, sa han.
-That means that we are best friends now, BFF's, sa jag.
-You were riding in a gummi candy car.
-Okey, well that's cool, sa jag.

Daniel är min bästa vän på skolan och nog i hela USA.
Under resan frågade han mig om massa musik jag aldrig hört talas om, men jag nog kommer att bli introducerad för.

-Vi kom till Wausa där matchen var, bytte om och Mr. Uldrich sa till oss;
-If you blow this, then you are done. You have to win this to get to state.
*Klunk*.

Vi gjorde dom vanliga "ritualerna", öva kastnigar/kickoffs, olika uppställningar, take a knee, hissa flaggan med nationalsång, med mera.

Vi vann. Yey. State. Nu kommer 2008 att finnas uppe på en banderoll i gympasalen.

Vi åkte hem, alla fick en halv submacka, ett packet snacks, en gatorade och två kakor.
Jag satt med Daniel på hemvägen också. Han frågade om vi skulle gå på bio imorgon. det kunde jag göra, han har däremot ingen bil, och vad jag har uppfattat så är hans pappa sträng och låter han inte låta hans bil...
Problem, problem...

Dagens YouTube;

http://uk.youtube.com/watch?v=xPVpggvwbFQ