Helg.
Lördag.
Jag vaknade klockan ett och dom har börjat bli arga när man vaknar sent, jag förstår dom, för jag är inte här för att sova länge. Men till försvar vill jag säga att man blir sjukt trött efter skola och practice efter fem dagar i veckan...
Jag hade inga planer idag, jag väntade på att Daniel kanske skulle hämta upp mig, men det var osannolikt med tanke på att han inte har bil...
Han kom inte.
Sid kanske skulle till Sioux City med Melica, som jag förstod det som. Jag gjorde inte så mycket den här dagen.
Det visade sig att Sid inte skulle åka med Melica, utan att vi skulle åka dit och äta middag hos dom. Jag visste inte så mycket om det här, men tyckte att det var bättre att åka med än att sitta hemma och pilla mig i naveln.
Vi skulle åka dit och se en film också.
Klockan 18.48 kom Mr. Bathke och Melica för att hämta oss.
Melica hade berättat om att dom bodde vid majsfält med en kilometer till nästa hus, så jag var beredd för vad somhelst.
Vi satt tysta i bilen och Mr. Bathke lyssnade på football på radion. Det var nice, jag var trött, det är höst. Vädret var inget annat än grått. Jag har starka känslor till det vädret.
Den bästa känslan kombinerat till det vädret är efter en dag på Ikea i kungens kurva och man har precis köpt en massa grejer och mat från Ica där, eller vad det är.
Det är på väg att bli vinter och det blåser och regnar ute. Sen åker man hem, och det regnar, och man är glad man är i bilen. Juste, det är lördag också... Hoppas ni fattar och att ni har upplevt den känslan någon gång.
Vi kom fram och det låg lite ensligt till, men det var ett riktigt fint amerikanskt hem.
Sue låg på soffan och sov när vi kom. Vi åt kalkon med potatismos...
You get the picture...
Sen såg vi " The Texas Chainsaw Massacre: The Begining".
WRooooM WRooooM Ahhhhrg. HAHAHAHAHAHA.
Nja, den var rätt sjuk, men jag vill se originalet hellre
Vi åt nåt gott som Mrs. Bathke hade gjort, Rice cakes, tror jag dom hette. Yummy.
Sen åkte vi hem.
När vi kom hem hade Mary fått reda på vad Fayette hade gjort!!!
Det var på Internet, så du kan läsa hela historien själv om du vill här.
Rätt allvarligt, jag är bara glad att det inte hände mig. Alla var väldigt chockade och jag var glad att jag fick vet a vad hon hade gjort. Jag och Sid var tacksamma att vi fick bo hos en säker familj.
Jag tyckte Fayette verkade snäll, men under ytan var hon bara en skurk. Grr.
Söndag
Fick skypa lite, längtar nästan hem.
Såg "Vh1 Heavy: The Story of Metal", alla borde se den dokumentärserien.
Har gjort en bild i photoshop också.
måndag 13 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Snygg bild, men jag undrar vad "blixtarna" symboliserar.
Otroligt intressant att få en länk till den lokala tidningen, men sorglig historia. Här är också höst-jag känner väl igen dina "vara hemma och kura-känslor".
Frosten biter i gräset på mornarna.
Blixtarna är ju s!
Dom är från bandet Kiss logo, inte från andra världskriget...(SS)
OK. Jag fattar. Kizz.
Mycket matcher är det.
Skicka en kommentar