Dag 66-67; Where's my Reset button?

Jag hade hoppats på att kunna skriva, "Det här har varit den längsta sommaren jag varit med om".
Det har det också, men det är kallt. Det är höst. Det är INTE nice att var ute.
Hösten är cool INOMHUS.
Igår var det match. Det var kallt som fy fanken. Som grädde på moset så förlorade vi. Men det var inte en viktig match så det gör inget.
Idag var det practice. Det blomspruteregnade och var kallt. Jag blev tacklad i armen av en hjälm och det kändes som som om att spräckte en sena vid midjan.
Allt är skit.



Nejdå. När jag skriver det här är alla läxor gjorda och jag ligger under en exrta filt med ett hästhuvud som motiv. Jag är varm och hoppas på en bättre morgondag.

Jag tänker sjukt mycket när jag försöker sova. Jag tänker på allt möjligt och somnar inte för en mycket senare.
Jag tänker på vad som hänt i skolan och jag kommer ihåg ALLT.
Hur har jag annars kunnat skriva den här bloggen?
Jag låg minst en vecka efter när jag började skriva och skrev tre inlägg om en enda dag.
Jag kommer ihåg ALLT. Den här bloggen är till 92% ren sanning.

Jag vill inte komma ihåg allt dock.
Jag vill ha en nystart.
Visst, hela den här USA-resan är ju det, men det slutar ändå med att jag sitter i mitt rum och leker med min dator.
Jag har nästan lyssnat på alla mina iTunes-spår.
Jag vill uppleva musik igen. Känna att det är spännande här.

Jag vet vad jag kan göra, jag väntar bara på rätt tillfälle.

Dagens citat;

"Efter regnet kommer solsken"

Roland Everup, Torsk på Tallin.

Jag är inte ledsen över nåt.