Dag 82; The Windy Day.

Jag vaknade vid 12 och duschade en halvtimme.
Såg på TV, idag skulle vara en tråkig dag. Telefonen ringde under Gordon Ramseys Kitchen Nightmare's. Jag svarade inte.
Väntade.
-Hello, this is Larry, svarades det och det lät på telefonsvararen, så att jag kunde höra hela konversationen.
-Hi, this is Brandyn. Is this Fred or Sid?
-Oh, wait..., sa Larry.
Yes! Brandyn!
Fredagen innan hade vi sagt att vi kanske skulle se en film tillsammans.
Jag fick telefonen och vi bestämde att vi skulle se en film, Sid skulle också följa med.
Jag frågade om det gick bra med Mary, och det var bra.

Jag hörde Blazer skälla och visste att han var här.
Jag såg Daniel komma mot dörren. Nice, han skulle också med.
När jag öppnade dörren sprang Blazer ut, det skulle han inte. Det blåste som fan.

Aja, det sket vi i och åkte iväg. Vi åkte Brandyns minsta lilla Mustang man kan tänka sig.

En halvtimme senare var vi i Sioux City.
Åt på Burger King.
Kollade i en TV-spelsaffär i en timme.
Gick till bion.
Såg Max Payne. 2½ av 5 får den.

Sen åkte vi hem där fläskkotletter väntade. Jag visste att vi hade kommit en timme senare än middagstid, klockan sju, men det gjorde inget.
Sid hade telefon med sin moster i Minnesota.
(Innan jag fortsätter så är det här saker man bör veta);
Sid vill åka till hans morbror och moster (ingifta på nåt sätt) i Minnesota och fira jul.
Mary sa att när vi åker till Mall of America så skulle vi möta dom där, och kanske äta tillsammans.
Sid har också frågat mig, efter den första månaden vi var, om det var försent att byta värdsfamilj.
Han har dessutom indirekt sagt att han inte gillar att bo här. Han hade önskat att bo på västkusten, så där ville han bo egentligen.
(Fortsätter...)
Okej, efter jag ätit min goda fläskkotlett så kom Sid tillbaka efter att ha snackat med sin moster, och jag gick till mitt rum. Sen kom jag tillbaka för att Mary frågade om jag ville ha cake (sockerkaka med frosting), den åt jag i ett nafs och gick ännu en gång tillbaka till mitt rum.

(Följande historia kommer från samlad fakta av mig.)

Under tiden jag var i mitt rum händer det här;
-Mary... My dad... There is something I have to tell you, säger Sid.
-What?, säger Mary.
-I lost 50 dollars here, säger Sid
-Are you sure you haven't just misplaced them?, frågar Mary
-No I think someone, in this house took them, säger Sid
Mary frågar tre gånger om det hon hört är sant, och ringer Betsy. Vår nya områdesrepresentant.
Mary börjar gråta tror jag.
Mary går till mitt rum.
-Come Fred, we have to talk, sa Mary.
Jag såg att hon grät och hade ingen aning om vad som hänt, men följde lydigt med.
Har nån dött? Nej, Larry gråter inte eller ser ledsen ut.
Har jag gjort nåt? Tror inte det.

-Have a seat.
Jag satt mig ner och det var en film med Dolf Lundgren som ljudet var avstängt på.
-Betsy is on her way here.
-Okay... Sa jag förvirrat.
-Have Larry or I ever taken any money from you?, frågade Mary mig med en bristande röst.
Oh, shit, tänkte jag. Dom är ankalgade av Betsy för att ha tagit pengar.
-No, you have not taken any money, sa jag, för det har hon inte.
-Sid thinks Larry or I have taken money from him, sa Mary.
-I did not say that. I said that there are four people in this house and 50 dollars are missing on my desk.
-So now you're accusing Fred and Larry too?, frågade hon.
-No, I trust them..., sa Sid.

Aja, jag orkar inte skriva det här i konversationsform men det som hände var att Sid hade blivit av med en tjugodollarssedel från sitt skrivbord. Sen hade han ringt en kille som heter David, som jobbar i Arizona för STS, han tar han om oss i Nebraska. Han hade ringt till sin familj också och dessutom pratat med Mr. Kort, vår rektor på skolan och altså Marys Chef (!) om att hans pengar hade blivit stulna... När hon hörde det gick hon fram till Sid och sa;
-This sad that you've made me today, will you never make me again. Ever..., och så gick hon ut från vardagsrummet.
Det var tyst en lång stund, men man hörde vinden dra igenom enormt.
-I don't understand why she's getting upset, sa Sid.
-She loves you Sid. She took you in your home, and then you accuse her for taking your money, of course she is going to get sad, sa Larry, och jag höll helt med.

Dom fortsatte argumentera och jag kunde gå tillbaka till mitt rum.

Såg ett avsnitt av "Weeds" som tog en halvtimme. Bra serie för dom som gillar TV.

Jag hörde att Betsy hade kommit, men jag ville inte bli mer involverad i det hela och gick inte ut.

Mary kom in, hon grät inte längre utan såg bara trött ut.
-Can I talk with you?, frågade
-Yeah, sure, what has happened?, frågade jag.
-Well Sid want's to go to his aunt and uncle in Minnesota.
-So he's not staying here, sa jag.
-No. I said to Betsy, I don't want him here. And he said he doesn't want to be here.
-Oh..., Jag tänkte att det var nog bäst med tanke på hur det skulle vara vid middagsbordet dagen efter. Det var det första som kom upp i skallen.

-Now... I got to ask you. Do you still want to live here?, frågade hon och jag såg hur hon skulle bryta ihop om jag hade sagt nej. Men jag tycker om att vara här, Allen är trevligt, du borde komma förbi om du har tid nån gång.
-...Yes, I want to stay here. Very much.
-Thank you , sa hon och vi kramades och hon började gråta.
Hon gick därifrån och klockan började bli mycket.
Jag såg ett till avsnitt Weeds och gick för att borsta tänderna. Nu satt Larry, Sid, områdesrepresentanten Betsy och Mary i köket. Jag stod i tvättrummet i en halvtimme och hörde allt ifrån köket. Det jag kan säga var att Sid förnekade det mesta och jag blev otroligt inresserad av lag och straff...
Klockan blev 12 och en annan dag som fortsätter imorgon.

Dagens låt;

All the Young Dudes av Mott the Hoople.