Dag 235: I'm signing out, hoes!

Min sista dag i High School i Amerika.
För alltid.

Vaknade halvsjuk. Trist.
Näsan var helt täppt och det gjorde ont att ställa mig upp från sängen.
Men men. Gick till skolan ändå.
Hade med mig kameran så jag tog bilder under dagen. För första och sista gången fotograferade jag en skolmåltid. Men en bild är det man behöver se för att fatta konceptet...

Juniorerna, som jag har/hade English med på morgonen var i gymnastiksalen för att sätta upp för prom. (Set up for prom vill jag säga, men det låter sjukt med direktöversättning...)
Jag hade alltså ingen riktig engelska. Alla seniorer fick papper där man skulle få signaturer från ALLA lärarer. Varför det var just alla lärare, och inte bara sina egna, var för att man kanske hade hamnat i trubbel eller lånat något av dom, så därför skulle dom inte signa ut eleverna. Den här meningen låter också helt sjuk, vem fan säger "trubbel" nuförtiden?
Det används ganska ofta här och det låter coolare också...

Jaja.
Jag fick engelskalärarens signatur och hon hade ingen power över mig längre, så jag moonade henne.
Eller inte.
Lämnade in mina böcker och det var en del. Han inte läsa klart boken jag slavat över.
Bryr jag mig?
Nej.
Den handlade om indianer vilket i och för sig är ganska coolt, men vi vet ju alla vad som händer i slutet av alla native american-böcker. Dom bor på reservat och är olyckliga. Eller så äger dom casinon.

Dagen gick, samlade mina signaturer.
Det kändes inte alls som en sista dag.
I Sverige är det i alla fall lite "Åhh, vad jag kommer att sakna dig!", trots att hälften av tiden så menar man det inte, eller så betyder det inget.

Jag blev frågad om jag saknade mina föräldrar.
Jag svarade blint nej.
Bör jag vara glad för det? Eller ledsen?
Varför saknar jag dom inte så mycket? Klarar jag mig själv nu?
Dom finns ju alltid där. Och det är bra. Mycket bra.

Dagen tog slut.
Ingen track.
Daniel, Brandyn och jag åkte till Sioux City för att hämta upp våra tuxedos.
Oh yeah.
Tjusigt värre!
Behöver klippa håret märkte jag då jag stod och poserade i spegeln.
I look freakin' bald!
Det ser faktiskt ut som om att jag tappar hår i början av virveln. Men jag tror att det beror på att jag har så långt hår.

Sen åt vi.

Sen gick vi på bio. Såg Star Trek, så nu kan jag relatera till mitt coola glas från BK. lololz.

Filmen var faktiskt väldigt bra, och trots att man aldrig sett Star Trek eller ens är intresserad så bör man se den på bio. Ljudet var extremt coolt och en del scener var grymt snygga.
Vissa grejer var roliga. Der förstnämnda området i hela filmen var Iowa. Lite kul eftersom att jag befann mig där och såg filmen. HAHA. Spot on, spot on.
När "Iowa" visades på duken skrattade raden bakom oss. Hehe, ja, det var väl lite kul, hehe.
Det var däremot inte så kul när dom beskrev vad som hände, utan att viska, utan talade högt. En mobiltelefon ringde senare under föreställningen. Det gick inte heller diskret eller fort att stänga av den. Borde lägga in här att raden bakom var 50++ och det skulle inte förvåna mig om dom var hardcore-fans som följt serien från 60-talet.
Puckon var dom i vilket fall. Jekla Iowaner!

Åkte sen hem som Pimps. 2 cool fo' skool.
Lyssnade på SNL's skämtlåtar som "dick in a box", "jizz in my pants" och andra kuligheter.
Brandyn råkade köra på en tvättbjörn som blev mitt första roadkill. *Du Dunk!*

Som sagt, Pimpz.

Dagens låt:

School's Out Forever, Alice Cooper.